Jag tycker väl att vissa inlägg i den här tråden är lite onödigt hårda. TS har inte på något sätt 'tiggt' pengar utan bett om ideer för att hjälpa en god vän. En del bra och konstruktivt har redan getts, chilenska föreningar etc, Jag skulle också kolla fonder och liknande
http://sokastipendium.se/fonder-att-soka det skadar aldrig att försöka, och de kanske kan hjälpa eller tipsa om någon annanstans (ring föreningen för Downs i Sverige, de kanske kan ge ytterligare tips).
Utan att gå närmare in på orättvisorna i världen och det sociala skyddsnät svenskar tar för givet, så är det kanske inte så konstruktivt att prata om
vad TS vän borde ha gjort utan hur man kan lösa situationen som uppkommit. Förslag: svenska medborgaren börjar med att omedelbart skriva sig själv och sitt barn (svenskt medborgarskap?) i Sverige. Pronto! Kolla med FK när man efter inskrivning i Sverige har rätt till sjukvård.
Saxat från vårdguiden:
Är barnet svensk medborgare? Kollade lite snabbt på MIGs hemsida och det kan vara fallet, beroende på vem av föräldrarna är svensk medborgare och födelsedatum. I så fall är väl just nu det viktigaste att se till att hen blir frisk nog att överleva resan till Sverige och folkbokförs i Sverige (gör det helst igår). Väl i Sverige med en förälder som svensk medborgare/själv svensk medborgare kan man få vård som 'vanligt'.
http://www.migrationsverket.se/Privatpersoner/Bli-svensk-medborgare/Medborgarskap-for-barn.html
Att vara född i Sverige som svensk medborgare är att ha vunnit jackpott i världens roulette det är inte något 'svenskar' förtjänat för att de är bättre. Att svenskar pga sin priviligerade ekonomiska ställning har resurser att utöver daglig överlevnad hjälpa andra och dessutom viljan att göra det (ge till bistånd, tiggare osv), ja det är något att vara stolt över som svensk. Jag ser det inte som ett problem, utan är tvärtom otroligt glad om det är en samhällsnorm!