hur känns det?

[Bri]

Sv: hur känns det?

De sista dagarna var riktigt sega. Min son kom på BF+16 och tre dagar innan hade jag värkar så att jag inte kunde sova. Jag var helt slut när det väl var dags!
Men det gick ändå bra till slut och ut kom världens finaste lillkille!

 

[Jippo]

Sv: hur känns det?

Näpp, nån tomtebolycka får du inte av mig heller Jag ska inte säga att jag hatar att vara gravid, men nästan. Jag tycker det är så begänsande!!! Jag må vara bortskämd och inte uppskatta lyckan att kunna bli gravid, men mina graviditeter är SÅÅÅ jobbiga Först illamående och kräkningar i tre månader, sen hinner man lagom känna sig lite normal ett tag innan foglossningarna sätter igång och magen ska vara ivägen bara man ska ta på sig ett par strumpor

Och den sista månaden ska vi inte tala om.... Innan man får träffa den där bökande lilla varelsen som ger en kickar så man tappar andan, eller får upp middagsmaten igen när man lagt sig.... Jag var iallafall URLESS på att vara gravid, till på köpet så less att jag ännu inte kan glädjas åt att vara gravid igen, 18 månader senare.... fast jag kan inte nog sluta längta efter när bebis är född, för det är DÅ det börjar

 

[Girasol]

Sv: hur känns det?

Nja klart man är glad! Men lycklig precis när bebben kikat ut?
Jag är snittad alla gånger -under narkos. Har efter en ridolycka möblerat om lite i bäcken och rygg, har även en bindvävssjukdom som stökar en del.
När jag ligger på uppvaket och orkat kika lite så har jag frågat om allt är bra med liten samt vilket kön... Sen har jag velat sova en stund till!!!
I övrigt så med de tre första barnen så kräktes jag varje dag i ca 22 veckor, fick kraftig foglossning tidigt -vilket förvisso hänger ihop med min kvaddade rygg... Den 4e och sista gången kräktes jag bara 2 ggr och snacka om lycka!
Annars kan jag inte påstå att mina grav/förlossningar har varit kul.
Efter flera års barnlöshet med full utredning och läkarens rekommendation om ivf (provrör) pga att makens små rackare både var få till antalet och knappt simkunniga så blev vi med barn -vilket slutade i missfall i slutet av v12. Två år senare lyckades vi igen. Förutom kraftigt illamående och foglossning var det mesta frid och fröjd tills den stora dagen. Jag sövs gossen kommer till världen och 2½ timme senare får jag lämna uppvaket och komma till förlossn. får där gossen på bröstet. Konstaterar omgående att han inte andades som han skulle. (var lätt blå om munnen) Barnmorskan nekade och menade på stirrig förstagångare. Jag stod på mig med makens uppbackning, Till slut sa jag att vi föder upp hästar och det är ingen skillnad på spädbarn och fölungar -ingen kan tala. Då hämtade dom läkaren -sen blev det ilfart till neonatalavd. Slemsugning och kuvös. Gossen kunde inte hålla syret, visade sig att vara född med öppen Ductus dvs det blodkärl som ska slutas vid födseln som har med transport av syresatt blod mellan lunga/hjärta ska ta rätt väg, innebär att blodet inte har rätt syrenivå. Nåväl det skulle växa ihop på nån vecka. MEN pyret hade ju dropp och nån klurig sköterska tog fel och spolade nålen med kaliumklorid istället för natriumklorid UTAN att meddela oss detta! (Kaliumklorid ändrar hjärtrytmen och kan döda folk..)Av en slump får vi reda på detta. Utöver det här så fick jag sårinfektion.
Vid nästa barn som tog 2 år att få till gick allt bra, bara det att de glömde ge mig smärtlindring... Så när jag vaknade ur narkosen så hade jag ingen smärtlindring i kroppen alls. Kan påpeka att det gör -ligt ont att vara uppsprättad. Efter 20 minuter fick jag smärtstillande (tål ej morfin/petidin så de vågade inte ge mig nåt -fastän det stod i journalen vad jag tål..)
3e barnet är allt bra till i 8e månaden. plötsligt står tillväxten av magen still och jag går ner 1½kilo. gossen är ganska inaktiv, men alla extrakoller säger att barnet kan ligga kvar. Jag hade även bestämt att jag ville bli steriliserad! Önskar inte fler barn -min kropp definitivt inte och maken är fullt nöjd.
VAD HÄNDER? Jo de glömde sterilisera mig vilket skulle ske samtidigt som snittet....
RESULTATET? En liten flicka såg dagens ljus 2 dec-05
-kan tillägga att jag hade blödningar i början av senaste grav som kom med normal mens intervall, så jag var i 4 månaden då jag upptäckte det hela. Mådde ju inte heller illa men var enormt trött och hade ont i bäcken/rygg -trodde i min enfald att jag nog anstängt mig för mycket - 3 små barn, jobba 2 dagar i veckan sedan minste gossen föddes sept.-04 samt ha 5 fölvakningar m.m Bytte även arbetsgivare i våras.... haha men se jag har blivit lurad:smirk:

Tomtebolycka? Visst -när alla sover!!!!

/Jena

ps: denna gången kom de ihåg steriliseringen , istället skar de snett så jag har numera det gamla ärret samt ett nytt som inte följer någon logik.enligt journalen har de följt det gamla snittet? skar bara 4 cm fel


ps2: Jag har världens mest underbara familj