Hur jag får mina hästar pålitliga.

[Cillaramsa]

Sv: Hur jag får mina hästar pålitliga.

Lite uppdatering om mina problem. Det går MYCKET bättre. Jag har gjort lite lydnad och ledarskapsövningar från marken med grimma och långt grimskaft. Sedan låtit henne följa med mig och verkligen vara med henne i varje steg. Övat att gå långsamt och att hon ska lyssna och vara med mig. Hon blir mycket lugnare och tryggare. Red också lektion för min dressyrtränare i går och det gick fantastiskt bra! Hon var precis lika bra, om inte bättre, än för ett år sedan innan griffelbensfrakturerna. Kändes mycket bra. Nu ska jag fortsätta att öva att gå ut och gå även på sådana ställen där hon flippar ur och försöka ha henne fokuserad på mig. Jag väntar med att rida ut själv tills jag känner mig bra och trygg med henne, men jag har iaf hopp om att det kommer att gå. Så ska jag också åka iväg på träning så småningom, för i andra miljöer blir hon spänd. Det var längesen jag var iväg nu, men maken har varit på hoppträning med henne och de är duktiga!

 

[axel]

Sv: Hur jag får mina hästar pålitliga.

Om du inte vågar rida- tömkör den. det hjälper inte att gå framför då du går först o leder.

När du sitter på slappna av o ta en Toy.( Den har ju lanserats igen) Håll inte i tygeln eller trava förbi med lätt hand o glatt uppmuntrande.

Den behöver inte alls tingas att vara "fokuserad" på dig. gör dig intressant. Om du leder den gå på sidan av. Spring några steg- sakta av. vänd- spring osv. Beröm. DÅ får du seriöst intresse o du får den MED dig. Samma sak uppsuttet.

 

[Cillaramsa]

Sv: Hur jag får mina hästar pålitliga.

Jag ska tömköra också. Måste ju börja någonstans. Jag märker tydligt att hon blir väldigt lugn av att få följa mitt tempo, hon går långsamt, snabbt, stannar och ryggar uppmärksamt utan att jag tar i grimskaftet. Och hon behöver mycket aktiv ridning mentalt. Eller jobba både mentalt och fysiskt, vilket man kanske inte alltid har tid med när man har barn. Men förhoppningsvis kommer vi dit!

 

[Pettsson]

Sv: Hur jag får mina hästar pålitliga.

Jag tränar från marken.
Leder omkring hästen och tittar på "läskiga" saker bl.a.
Lär den att flytta på sig när jag kommer.
Och att aldrig buffla eller klia sig på mig.

Bra tråd Inte Ung

Måste bara delge min senaste erfarenhet som jag aldrig varit med om tidigare. Har haft mitt sto i snart 6 månader, ett ganska "stoigt" sto med väldigt mycket åsikter men också ganska velande vad gäller att lita på att jag fixar det jag säger att jag fixar. Jag är som hästmänniska lugn, konsekvent och engagerad, har stort tålamod och brukar aldrig ha svårt att hantera hästar i allmänhet.

Ska göra allting ganska kort, det är sent och jag ser in i huvudet snart, men ändå...
Hur som helst, trots den jag är har jag känt att jag inte nått ända fram. Hon har liksom frågat mig varje dag om jag verkligen är rätt man på rätt plats. Det har hon inte tyckt, hon har gått när hon velat, buffat ganska kraftigt på mig när hon kommit åt och alltså varit sin egen herre.
Jag har behållit lugnet, konsekvent visat vad som är rätt och fel, markerat min gräns men från marken har jag ändå inte kommit längre.

Jag har ridit under hela den här tiden och självklart har det ju inte varit 100% från ryggen heller, det är ju omöjligt om det inte fungerar från marken.
Men så lade jag om strategin när jag red och hon tyckte att något var läskigt, innan hade jag begärt att hon skulle gå fram för att jag bad henne, vilket jag ju nu inser var helt fel eftersom det inte fanns någon anledning för henne att göra det, hon litade ju inte på mig.

Istället tog jag kommando och stannade henne, lät henne betrakta det farliga, och DÄR fick jag genom mitt lugn. När hon slappnade av fick hon gå ett par steg närmare, jag stannade henne och hon skulle åter igen betrakta det som var farligt. Helt plötsligt fanns det inte längre något som var farligt, där började hon lita på mig, där kände jag att jag liksom nådde fram.

Ett par ridturer senare med samma tillvägagångssätt och hästen är som förbytt. Hon knuffar mig absolut inte, inte ens om jag inte "är med", skyggar inte längre, gör vad jag ber om, stressar inte upp sig för något, hon litar på mig. För mig är ju detta helt underbart efter att jag försökt så länge, även om det kanske låter som något självklart.

Blir arg på mig själv för att jag inte gjort rätt från början såklart. Sedan har det aldrig hänt att det är först på ryggen som hästen har funnit tillit och respekt för mig.

Flummigt och kladdigt, får skylla på trötthet