ako
Trådstartare
Ludvig är 8 månader och har hittills alltid varit med mig och/eller sin pappa. Tyvärr är båda mina föräldrar och sambons mamma döda (lätt oflyt med våra föräldar kan man säga 
) och kvar finns bara Ludvigs farfar, som är en utmärkt sådan men som bor 20 mil bort. Därför har det aldrig blivit av att lämna bort honom t ex en eftermiddag till mormor eller farfar, som många andra föräldrar gör med sina barn. Vi har ju alltid vetat läget och sett det som självklart att vi inte kommmer att ha någon naturlig barnvakt, utan att han alltid är med oss. Dock tycker jag att det är synd att han inte får någon mer kontakt med den äldre generationen förutom farfar som han inte träffar så ofta (nåja, kanske varannan månad).
Nu har i allafall min kompis barnkära svärmor, som bor ett par mil härifrån, fått nys om att det finns ett litet farmors- och mormorslöst barn i närheten. Kompisen med familj bor låååångt bort och hon träffar inte alls sitt barnbarn så ofta som hon vill, och hon har varmt erbjudit sig att passa L ibland. Det låter ju jättebra - han får kontakt med en äldre person, och vem vet, på sikt kanske det blir något tillfälle då man faktiskt behöver en barnvakt.
Så, hur har ni gjort när ni har introducerat barnvakter utanför familjen? Hur gamla har barnen varit? Måste säga att det kommer att kännas konstigt att lämna honom till någon annan som jag personligen inte känner egentligen (dock kännner jag ju svärdottern mycket väl, och det låter som om damen i fråga skulle vara en utmärkt "extramormor" eller vad man ska kalla det).
Tack på förhand för erfarenheter!
) och kvar finns bara Ludvigs farfar, som är en utmärkt sådan men som bor 20 mil bort. Därför har det aldrig blivit av att lämna bort honom t ex en eftermiddag till mormor eller farfar, som många andra föräldrar gör med sina barn. Vi har ju alltid vetat läget och sett det som självklart att vi inte kommmer att ha någon naturlig barnvakt, utan att han alltid är med oss. Dock tycker jag att det är synd att han inte får någon mer kontakt med den äldre generationen förutom farfar som han inte träffar så ofta (nåja, kanske varannan månad).Nu har i allafall min kompis barnkära svärmor, som bor ett par mil härifrån, fått nys om att det finns ett litet farmors- och mormorslöst barn i närheten
. Kompisen med familj bor låååångt bort och hon träffar inte alls sitt barnbarn så ofta som hon vill, och hon har varmt erbjudit sig att passa L ibland. Det låter ju jättebra - han får kontakt med en äldre person, och vem vet, på sikt kanske det blir något tillfälle då man faktiskt behöver en barnvakt.Så, hur har ni gjort när ni har introducerat barnvakter utanför familjen? Hur gamla har barnen varit? Måste säga att det kommer att kännas konstigt att lämna honom till någon annan som jag personligen inte känner egentligen (dock kännner jag ju svärdottern mycket väl, och det låter som om damen i fråga skulle vara en utmärkt "extramormor" eller vad man ska kalla det).
Tack på förhand för erfarenheter
!
