SpanskaLoppan
Trådstartare
Gör en liten smygpremiär på senior, med en gnälltråd
Jag är så trött på alltihop just nu. Jag försöker "gilla läget" som vanligt och bita ihop och kämpa på men egentligen vill jag bara sätta mig på golvet och skrika.
Sitta där och tjura som ett litet barn, med armarna i kors säga att "jag tänker sitta här tills nån fixat ett fräschare boende på annan ort åt mig och fixat min ekonomi".
Jag är på att inte ha råd med det, och inte det och inte det osv... Bor billigt och bra, men sunkigt. Att städa och hålla fint är inte roligt längre, det ser ju ändå så ofräscht ut. Vill bara spy på den här gamla äckliga, inrökta lägenheten Men en flytt till stans billigaste område innebär dubbelt så hög hyra. Uteslutet.
Jag vill flytta härifrån, få en ny fräsch start i en ny stad. Men det är ännu 8 månaders studier kvar och därtill kostar det pengar att flytta. Vilket jag inte kommer ha mer av om 8 månader, med lite tur har jag lyckats få ner skulderna lite till dess...
Jag vill ha hjälp med ångesten och hopplösheten jag känner, få lite verktyg att stilla paniken som kryper på mig ibland. Allt oftare tänker jag saker som "det är ingen idé, man ska ju ändå bara dö", vad är det för idé att lägga ner tid och pengar på att utbilda sig, man blir ändå gammal och dör?
Jag har stått i kö för "bedömning" hos en psykolog i 4 månader men inget händer. Jag orkar inte ringa och tjata fler gånger(vad är det för nytta med det, jag ska ju ändå bara bli gammal och dö?).
Jag är snart 25 år gammal och har inte gjort ett skit. Ingen utbildning, ingen ordentligt arbete, inget vettigt boende, inga resor, inget sparande, inget att vara stolt över.
Det enda jag lyckats med är att sabba mina möjligheter till att göra något i framtiden, hur mycket jag än kämpar får jag vara nöjd om ekonomin är plus/minus noll om 5 år. Sparande till trevligt boende, resor eller egen häst kan jag se mig om på månen efter. Kanske om 20 år... Jippie...
Runtomkring mig köper vänner hus, renoverar, åker utomlands, köper hästar, skaffar barn, åker på kurser med hundarna etc. Allt som jag vill men inte kommer ha råd med på så många år.
Jag vill kräkas! Gråta, sparka, skrika! Jag vill inte sitta i min sunkiga lägenhet längre!!! Jag vill utvecklas, komma vidare, GÖRA NÅT med mitt liv! Inte stå och stångas med en tegelvägg
Så till själva frågan; vad gör man med sig själv när man får skylla sig själv men inte står ut? Hur motiverar man sig själv i läget "okej, jag har inte råd att göra något alls just nu. Men om om 15 år, då jävlar ska jag satsa stort och bo i en lägenhet som inte är nikotingul! Och 10 år efter det, ja då har jag råd med en veckas utlandssemester!" Ska bara ta mig igenom dom där 15 åren av vakuum först... Hur tar man sig igenom utan att bli galen på köpet?
Jag är så trött på alltihop just nu. Jag försöker "gilla läget" som vanligt och bita ihop och kämpa på men egentligen vill jag bara sätta mig på golvet och skrika.
Sitta där och tjura som ett litet barn, med armarna i kors säga att "jag tänker sitta här tills nån fixat ett fräschare boende på annan ort åt mig och fixat min ekonomi".
Jag är på att inte ha råd med det, och inte det och inte det osv... Bor billigt och bra, men sunkigt. Att städa och hålla fint är inte roligt längre, det ser ju ändå så ofräscht ut. Vill bara spy på den här gamla äckliga, inrökta lägenheten Men en flytt till stans billigaste område innebär dubbelt så hög hyra. Uteslutet.
Jag vill flytta härifrån, få en ny fräsch start i en ny stad. Men det är ännu 8 månaders studier kvar och därtill kostar det pengar att flytta. Vilket jag inte kommer ha mer av om 8 månader, med lite tur har jag lyckats få ner skulderna lite till dess...
Jag vill ha hjälp med ångesten och hopplösheten jag känner, få lite verktyg att stilla paniken som kryper på mig ibland. Allt oftare tänker jag saker som "det är ingen idé, man ska ju ändå bara dö", vad är det för idé att lägga ner tid och pengar på att utbilda sig, man blir ändå gammal och dör?
Jag har stått i kö för "bedömning" hos en psykolog i 4 månader men inget händer. Jag orkar inte ringa och tjata fler gånger(vad är det för nytta med det, jag ska ju ändå bara bli gammal och dö?).
Jag är snart 25 år gammal och har inte gjort ett skit. Ingen utbildning, ingen ordentligt arbete, inget vettigt boende, inga resor, inget sparande, inget att vara stolt över.
Det enda jag lyckats med är att sabba mina möjligheter till att göra något i framtiden, hur mycket jag än kämpar får jag vara nöjd om ekonomin är plus/minus noll om 5 år. Sparande till trevligt boende, resor eller egen häst kan jag se mig om på månen efter. Kanske om 20 år... Jippie...
Runtomkring mig köper vänner hus, renoverar, åker utomlands, köper hästar, skaffar barn, åker på kurser med hundarna etc. Allt som jag vill men inte kommer ha råd med på så många år.
Jag vill kräkas! Gråta, sparka, skrika! Jag vill inte sitta i min sunkiga lägenhet längre!!! Jag vill utvecklas, komma vidare, GÖRA NÅT med mitt liv! Inte stå och stångas med en tegelvägg
Så till själva frågan; vad gör man med sig själv när man får skylla sig själv men inte står ut? Hur motiverar man sig själv i läget "okej, jag har inte råd att göra något alls just nu. Men om om 15 år, då jävlar ska jag satsa stort och bo i en lägenhet som inte är nikotingul! Och 10 år efter det, ja då har jag råd med en veckas utlandssemester!" Ska bara ta mig igenom dom där 15 åren av vakuum först... Hur tar man sig igenom utan att bli galen på köpet?