Alexandra_W
Trådstartare
Visste inte vilken rubrik som passade bäst så moderator får flytta om tråden ligger fel.
Jag har efter alldeles för många år och för många mil tröttnat på att pendla och kommer att flytta in till civilisationen. Har två hästar nu, ett halvblod och en welshponny kategori B född -11. Den sistnämnda är mitt eviga dåliga samvete. Tiden räcker inte till helt enkelt. Han köptes ursprungligen som åring för sällskap och sedan ridas in, utbildas lite och säljas. Dock blev vägen inte riktigt rak och saker inte som tänkt. Så han är kvar. Ett fantastiskt litet pyre som älskar att jobba och förtjänar mer än att skrota. Och ska jag flytta har jag helt enkelt inte råd att ta med honom. Jag kommer ju inte ha mer tid heller, men om jag så magiskt fick mer tid av att flytta så ekonomin kvarstår. Och om den så magiskt räckte till så kvarstår det som är ett problem även med att hitta nytt hem. Han har en historik som gör att man inte kan stalla upp var som helst.
Han inriden men inte utbildad. Påbörjad inkörning men inte satt i vagn. Således ingen nybörjarponny även om han gärna bär runt barn när man leder. Han är inte svårriden eller problematisk, tvärtom. Men trots åldern så mycket som en unghäst. Dessutom mycket energi/motor. Så ingen ren nybörjarponny. Men snäll, pigg, plättlätt att hantera, lastar sig själv etc. Bra stam, fin exteriör och rör sig över medel. Kanonfin liten kille på alla vis, helt objektivt och ärligt.
Men...
Det som komplicerar är att han har viss historik. Han hade magsår två ggr som treåring. Sen inte haft men jag har skaffat automatisk utfodring och pytsar ut mat var fjärde h även nattetid. Han har haft små känningar i två lägen - länge utan mat och när fick metacam. Så det funkar inte ge 2 kg kl 21 och sen inget förrän kl 07. Då har han ätit upp till kl 23 senast och det blir för många h utan mat. Som mindre åt han inte halm men det har han börjat med nu vilket underlättar. Jag vet dock inte om han idag skulle klara "normal" utfodring a nattmat kl 21 och frukost kl 07.
Dock aldrig haft minsta känning av magen vid nya rutiner etc. Utan "bara" för lång tid på tom mage och NSAID.
Han behandlades även för en knäledsinflammtion som fyraåring. En behandling och bra men inte varit fullt ut igång på "Max" sen dess. Det relevanta kring knäet är dock att han är smärttålig och inte visade minsta hälta. Däremot blev han förändrad i temperamentet och skumt aggressiv av smärtan. Omgivningen tyckte både det ena och det andra men lynnesfel, dålig uppfostran, kula i huvudet och mer stryk var flitigt använt. Jag ansåg han måste ha skäl att bete sig som han gjorde - vilket han ju hade. Sen knäet behandlades har han varit sitt soliga, glada jag.
Men den där historiken och vad den medför tycks göra honom helt omöjlig att hitta nytt hem åt. Pga allt inkl historiken känns sälja som en jävla chansning så jag har försökt låna ut honom, för senare köp eller ej. Fått massor med svar, hälften har inte läst ordentligt och söker nybörjarponny. Men det har funnits bra, vettiga svar med. Men när de hör historiken så blir svaret nej. Och jag kan inte säga att jag inte förstår. Jag kan ibland känna att jag verkligen inte tror det blir problem av det de berättar - men är ju lätt för mig som känner honom. Skulle antagligen själv tveka/säga nej i samma läge liksom.
Men vad sjutton gör man? Det känns ju helt horribelt att ta bort en sex år gammal jättetrevlig och åtminstone helt symptomfri ponny. Samtidigt är det snudd på lika elakt att han ska få gå och skrota som sällskap vilket det i realiteten blivit här och skulle fortsätta bli om jag bodde kvar. Vilket jag inte vill heller förvisso. Och om jag så hade råd att ta med honom så extremt få stall fungerar fodringsmässigt. (Så som sagt jag förstår folk som backar ang magen).
Det är tyvärr magen som avskräcker. Vore lättare om det vore knäet - då skulle jag kunna försöka trolla fram tid att sätta igång och på så vis öka spekulanterna. Men det är magen som får folk att backa...
Vad sjutton gör man? Har nån annan haft en häst med "speciella" behov som varit svår att hitta nytt hem till och hur gjorde ni då?
Jag har efter alldeles för många år och för många mil tröttnat på att pendla och kommer att flytta in till civilisationen. Har två hästar nu, ett halvblod och en welshponny kategori B född -11. Den sistnämnda är mitt eviga dåliga samvete. Tiden räcker inte till helt enkelt. Han köptes ursprungligen som åring för sällskap och sedan ridas in, utbildas lite och säljas. Dock blev vägen inte riktigt rak och saker inte som tänkt. Så han är kvar. Ett fantastiskt litet pyre som älskar att jobba och förtjänar mer än att skrota. Och ska jag flytta har jag helt enkelt inte råd att ta med honom. Jag kommer ju inte ha mer tid heller, men om jag så magiskt fick mer tid av att flytta så ekonomin kvarstår. Och om den så magiskt räckte till så kvarstår det som är ett problem även med att hitta nytt hem. Han har en historik som gör att man inte kan stalla upp var som helst.
Han inriden men inte utbildad. Påbörjad inkörning men inte satt i vagn. Således ingen nybörjarponny även om han gärna bär runt barn när man leder. Han är inte svårriden eller problematisk, tvärtom. Men trots åldern så mycket som en unghäst. Dessutom mycket energi/motor. Så ingen ren nybörjarponny. Men snäll, pigg, plättlätt att hantera, lastar sig själv etc. Bra stam, fin exteriör och rör sig över medel. Kanonfin liten kille på alla vis, helt objektivt och ärligt.
Men...
Det som komplicerar är att han har viss historik. Han hade magsår två ggr som treåring. Sen inte haft men jag har skaffat automatisk utfodring och pytsar ut mat var fjärde h även nattetid. Han har haft små känningar i två lägen - länge utan mat och när fick metacam. Så det funkar inte ge 2 kg kl 21 och sen inget förrän kl 07. Då har han ätit upp till kl 23 senast och det blir för många h utan mat. Som mindre åt han inte halm men det har han börjat med nu vilket underlättar. Jag vet dock inte om han idag skulle klara "normal" utfodring a nattmat kl 21 och frukost kl 07.
Dock aldrig haft minsta känning av magen vid nya rutiner etc. Utan "bara" för lång tid på tom mage och NSAID.
Han behandlades även för en knäledsinflammtion som fyraåring. En behandling och bra men inte varit fullt ut igång på "Max" sen dess. Det relevanta kring knäet är dock att han är smärttålig och inte visade minsta hälta. Däremot blev han förändrad i temperamentet och skumt aggressiv av smärtan. Omgivningen tyckte både det ena och det andra men lynnesfel, dålig uppfostran, kula i huvudet och mer stryk var flitigt använt. Jag ansåg han måste ha skäl att bete sig som han gjorde - vilket han ju hade. Sen knäet behandlades har han varit sitt soliga, glada jag.
Men den där historiken och vad den medför tycks göra honom helt omöjlig att hitta nytt hem åt. Pga allt inkl historiken känns sälja som en jävla chansning så jag har försökt låna ut honom, för senare köp eller ej. Fått massor med svar, hälften har inte läst ordentligt och söker nybörjarponny. Men det har funnits bra, vettiga svar med. Men när de hör historiken så blir svaret nej. Och jag kan inte säga att jag inte förstår. Jag kan ibland känna att jag verkligen inte tror det blir problem av det de berättar - men är ju lätt för mig som känner honom. Skulle antagligen själv tveka/säga nej i samma läge liksom.
Men vad sjutton gör man? Det känns ju helt horribelt att ta bort en sex år gammal jättetrevlig och åtminstone helt symptomfri ponny. Samtidigt är det snudd på lika elakt att han ska få gå och skrota som sällskap vilket det i realiteten blivit här och skulle fortsätta bli om jag bodde kvar. Vilket jag inte vill heller förvisso. Och om jag så hade råd att ta med honom så extremt få stall fungerar fodringsmässigt. (Så som sagt jag förstår folk som backar ang magen).
Det är tyvärr magen som avskräcker. Vore lättare om det vore knäet - då skulle jag kunna försöka trolla fram tid att sätta igång och på så vis öka spekulanterna. Men det är magen som får folk att backa...
Vad sjutton gör man? Har nån annan haft en häst med "speciella" behov som varit svår att hitta nytt hem till och hur gjorde ni då?
men min blir värre ju fler fordringar. För oss funkar bäst att fodra med 12 timmars intervall i slowfeeding och så har dom sly och annat att pyssla med däremellan. Det tog ett tag att komma på att hennes mage fungerade bäst så. Så fort man lägger till lunchfodring som standard så börjar stressen hos henne. 
