Hur har hästar förändrats de senaste 20 åren?

[Lingon]

Jag upplever att hästar av halvblodstyp generellt har blivit mycket mjukare och mer samarbetsvilliga/mer uppmärksamma än när jag började med hästar. Det är sällan man träffar på de där stenhårda hästarna med mentalitet som en pansarvagn. Visst att det i många fall kommer med att de även är mer uppmärksamma på omgivningen men att de är mer stressade håller jag inte med om.
Sen är nog många hästar idag mer bortklemade och därför mindre miljötränade. Det är inte många som förväntas åka i en skranglig, enxlad transport, rids ute i ur och skur eller lär sig stå stilla i timmar och vänta på sina människor.

Fast de där hårda pansarvagnarna var inte lika tittiga och känsliga. Hårdheten kom med flera positiva saker också.

 

[prinsessfeminist]

Fast de där hårda pansarvagnarna var inte lika tittiga och känsliga. Hårdheten kom med flera positiva saker också.

Haha

Ja, som en bekant inom polisryttereriet uttryckte sig; "alltså, de bästa hästarna för oss inom polisen är träaktiga att rida.

Men man tycker om dem ändå, för vi är jobbarkompisar och står ut med varandra."

❤

 

[Lingon]

Haha

Ja, som en bekant inom polisryttereriet uttryckte sig; "alltså, de bästa hästarna för oss inom polisen är träiga att rida! Men man tycker om dem ändå, för vi är jobbarkompisar och står ut med varandra."

❤

Jag kan tänka mig det! Man vill inte ha den där superkänsliga hästen ute på stan i skarpt läge. Då vill man sitta på den där träiga hårda pansarvagnen som bara gör jobbet.

 

[prinsessfeminist]

Jag kan tänka mig det! Man vill inte ha den där superkänsliga hästen ute på stan i skarpt läge. Då vill man sitta på den där träiga hårda pansarvagnen som bara gör jobbet.

Ja, och det vill omgivningen med barnvagnar och ballonger och cyklister också... win-win.

Kan ett dilemma med den allmänna önskan om de känsliga och "roliga" hästarna vara en motsats i vad ryttaren "vill" och vad den "behöver"?

Det är konstigt att inte uppfödare går mot pansvarvagnsmodellen mer, då det i sista änden är väldigt attraktivt. Alla vill ha en snäll och okomplicerad häst, trots allt.

 

[Lingon]

Ja, och det vill omgivningen med barnvagnar och ballonger och cyklister också... win-win.

Kan ett dilemma med den allmänna önskan om de känsliga och "roliga" hästarna vara en motsats i vad ryttaren "vill" och vad den "behöver"?

Det är konstigt att inte uppfödare går mot pansvarvagnsmodellen mer, då det i sista änden är väldigt attraktivt. Alla vill ha en snäll och okomplicerad häst, trots allt.

Jag kan ju säga att jag i längden hade tröttnat på en häst som jag inte kunde skritta ut på lång tygel och bara koppla av och känna mig trygg på. Om jag hade varit tvungen att sitta beredd med kort tygel hela tiden hade jag nog tappat glädjen tror jag.

 

[Grazing]

Tror du? Hästarna har inte direkt blivit billigare..

Förut så upplevde jag det som att dom som hade egen häst la sitt liv i hästlivet, jag har lärt mig från när jag var liten att ha häst är en livsstil och ingen hobby. Många verkar se hästar som ett tidsfördriv numera, och lönerna har gått upp men stallpriserna är inte mycket högre än vad dom var förut. Dom stallen jag var i, både stora och små stall, hade mer eller mindre samma priser när det gällde stallhyran som det är idag. Det var inte billigare förr att ha häst, men folk har det bättre ställt nu tror jag och synen på att äga häst har förändrats, att äga häst ser inte okunniga som en livsstil utan som en hobby dom kan lägga lite halv energi på och då bir också hästarna därefter.

Inköpet av hästen är trots allt det minsta problemet när det kommer till hästköp. Det går oftast att få tag i summa en häst kostar på ett eller annat sätt. Däremot att äga hästen har inte enligt min erfarenhet blivit dyrare om man bortser från prishöjningar på schabrak osv.

 

[MiniLi]

Den här diskussionen dyker upp ständigt. Om och om igen. Hur många varv har vi dragit det nu?

Det var en diskussion om detta på FB också, i gruppen med äldre SWB-stammar. Vill minnas att många poängterade där att hästarna förr var rätt svåra de också. Tror många har rosenskimrande glasögon på sig när de tänker bakåt, men det är ganska naturligt. Man tenderar att inte riktigt minnas det dåliga från förr.

Jag var ung tonåring för 20 år sedan och jag minns rätt mycket svåra och knäppa hästar..

 

[MiniLi]

Förut så upplevde jag det som att dom som hade egen häst la sitt liv i hästlivet, jag har lärt mig från när jag var liten att ha häst är en livsstil och ingen hobby. Många verkar se hästar som ett tidsfördriv numera, och lönerna har gått upp men stallpriserna är inte mycket högre än vad dom var förut. Dom stallen jag var i, både stora och små stall, hade mer eller mindre samma priser när det gällde stallhyran som det är idag. Det var inte billigare förr att ha häst, men folk har det bättre ställt nu tror jag och synen på att äga häst har förändrats, att äga häst ser inte okunniga som en livsstil utan som en hobby dom kan lägga lite halv energi på och då bir också hästarna därefter.

Inköpet av hästen är trots allt det minsta problemet när det kommer till hästköp. Det går oftast att få tag i summa en häst kostar på ett eller annat sätt. Däremot att äga hästen har inte enligt min erfarenhet blivit dyrare om man bortser från prishöjningar på schabrak osv.

Hmm, i mina trakter har stallhyrorna höjts med typ en tusenlapp de senaste 20 åren.

 

[prinsessfeminist]

Den här diskussionen dyker upp ständigt. Om och om igen. Hur många varv har vi dragit det nu?

Det var en diskussion om detta på FB också, i gruppen med äldre SWB-stammar. Vill minnas att många poängterade där att hästarna förr var rätt svåra de också. Tror många har rosenskimrande glasögon på sig när de tänker bakåt, men det är ganska naturligt. Man tenderar att inte riktigt minnas det dåliga från förr.

Jag var ung tonåring för 20 år sedan och jag minns rätt mycket svåra och knäppa hästar..

Och jag hade tur, tror jag. Jag har aldrig varit i något stall med tävlingshästar. De hade nog mer nerv förr också, annars hade de inte varit ämnade för tävling. Där jag växte upp var vinterhagarna stora och leriga. Grushagar fanns liksom inte.

Men kanske hade jag mer tolerans? Då, när man var ung, så var lite hispighet inte ens något man reflekterade över? Numera är säkerheten mer i fokus?

Det är iaf komplext och någon sanning finns nog inte.

Min mamma har mycket mer drama att berätta än vad jag själv har. Men hon utbildades på Strömsholm och red in remonter i mängder. Hon har beskrivit att en del var rent av farliga, men att hanteringen också var hård. (60-tal)

Det går givetvis inte att jämföra med mina fyra, fem hästar.

 

[Raderad medlem 142449]

Den här diskussionen dyker upp ständigt. Om och om igen. Hur många varv har vi dragit det nu?

Det var en diskussion om detta på FB också, i gruppen med äldre SWB-stammar. Vill minnas att många poängterade där att hästarna förr var rätt svåra de också. Tror många har rosenskimrande glasögon på sig när de tänker bakåt, men det är ganska naturligt. Man tenderar att inte riktigt minnas det dåliga från förr.

Jag var ung tonåring för 20 år sedan och jag minns rätt mycket svåra och knäppa hästar..

Jag kanske är oteknisk men googlade faktiskt en bra stund innan jag bestämde mig för att starta en tråd. Är inte med i den facebook-gruppen heller, så har helt missat diskussionen.

Jag var också ung tonåring för tjugo år sen, och minns en handfull knäppa hästar, men tycker det är vanligare idag. Som sagt i trådstarten.

Ber om ursäkt om du tycker det är tjatigt, men du behöver ju inte diskutera det igen om du inte har lust.

 

[nullo-modo]

Tycker det mesta är sig likt från början på 00 talet. Lösdrift har blivit vanligare.

 

[Mirtai]

Jag har haft häst sedan början av 90-talet och jobbat med hästar och tävlat på ganska hög nivå.

Min bild är att hästarna är sig lika, men hästägarna har i många fall blivit otroligt mycket mindre kunniga!

Möter många hästägare som inte kan läsa av sin häst, inte förstår vad den försöker säga med sitt kroppsspråk. Bara där kan det lätt bli problem. Jag blir mörkrädd när jag ser många frågor i diverse facebookgrupper. Och inte får man komma med synpunkter heller, för då mobbar man eller är elak.

hästhållningen tycker jag dock har gått åt rätt håll. För 20 år sedan var det vanligt att hästarna stod inne dygnet runt, för vi fick lära oss av den bästa att det var så hem gjorde eftersom den där timman de reds skulle vara den bästa timman på dagen...

 

[Masse]

Tyvärr har aveln de senaste 20 åren mycket gått över till att alla vill föda upp dyra elithästar. Alla uppfödare vill ha hästar som får diplom på visningar, ser flashiga ut och kostar ett par hundratusen som föl. Alla vi gärna ha med sina föl på elitfölauktionen o s v.

Tyvärr så finns det idag inte lika många elitryttare som det finns uppfödare som föder upp dessa potentiella svårklasshästar. De allra flesta ryttare är inte i närheten av den klassen. Det finns idag stor efterfrågan på hästar som passar den vanliga ryttaren, ridskolan och inte minst Polisen. Men det föds nästan inte upp några med det som första mål med aveln. Tyvärr så betalar ju inte heller dessa köpare hundratusen för en fölunge eller knappt för en vuxen inriden häst heller. Det inte lika lönsamt att hålla på med sådan avel som den för eliten. Eller rättare sagt för den lilla gruppen uppfödare som faktiskt lyckas sälja sina uppfödningar till elitryttare.

Själv bytte jag ras för tio år sen ungefär. Till en som har ett helt annat temperament redan från början. Flertalet av mina är mycket enkla i allt från dag ett. Stor skillnad på mina sista "halvblod" där jag föll för trycket och valde nya moderna hingstar och fick ett helvete rent ut sagt.

Att sedan extremt mycket gammal kunskap om hästhantering har försvunnit och hellre vänder sig till "lesserwissrar" på nätet än kunniga i stallet eller närheten med sina problem gör inte saken bättre.
Har haft beteshästar här där ägarna inte ens vågar lasta sina hästar själv med hänvisning till att det är otäckt och att dom inte är så vana. Trots det kan dom äga flera egna hästar.

 

[Pontevecchio]

Ja, och det vill omgivningen med barnvagnar och ballonger och cyklister också... win-win.

Kan ett dilemma med den allmänna önskan om de känsliga och "roliga" hästarna vara en motsats i vad ryttaren "vill" och vad den "behöver"?

Det är konstigt att inte uppfödare går mot pansvarvagnsmodellen mer, då det i sista änden är väldigt attraktivt. Alla vill ha en snäll och okomplicerad häst, trots allt.

Fast nej, marknaden talar sitt tydliga språk. Det ska vara ridbarhet, energi och uttryck. Även om det är svårbemästrat. En brun snäll som beskrivs som träig säljs inte.

 

[Pontevecchio]

Sen har säkerhetstänket förändrats enormt. Vi har hjälm när vi cyklar och åker skidor. Kanske gör det oss mer försiktiga i situationer såsom de med häst där vi inte kan kontrollera fullt ut.

 

[prinsessfeminist]

Fast nej, marknaden talar sitt tydliga språk. Det ska vara ridbarhet, energi och uttryck. Även om det är svårbemästrat. En brun snäll som beskrivs som träig säljs inte.

Nä, de flesta beskriver dem nog inte som träiga?

Ridbarhet och energi passar ju inte alla, jag vet flera som hellre har en lite lojare häst (som ändå går fram), än en med mer krut i.

 

[tuaphua]

Har funderat lite kring en sak, någon mer kanske har tänkt i samma banor.

Jag upplever att hästar (framför allt ’halvblod’ kanske?) har blivit mer nerviga och stressade. Tycker det är stor skillnad på hästar idag mot för tjugo år sedan. De rycker, springer runt en, reser sig, skräms av minsta lilla, stressar, testar. Tycker var och varannan häst har lös träck, det är kedjegrimskaft hit, lugnande huvor dit, magnesium.

Varför är dagens hästar så hispiga? Beror det på avel, foder, eller att vi stänger in dom ensamma i små hagar ?

Förr var det någon enstaka i varje stall som klassades som nervvrak. Nu är det mer regel än undantag känns det som

Vad säger ni?

Gamla militärstammen må ha varit knepiga på sina sätt. Men de var tåligare på vissa sätt som dagens halvblod inte riktigt är. De tålde mer felridning fysiskt iom att de inte var så överrörliga, stora i gången tex.

Att avla in mer fullblod har ju också gett andra munnar. Det i sin tur påverkar ju både bettfel och kontakt till handen. Och den kontakten påverkar ju hela hästens kropp och kan om den är felaktig leda till spänningar, felbelastningar och skador i hela kroppen.
De munnarna ger ju en ökad känslighet. Och kan leda till ovilja att arbeta korrekt och i vissa fall smärt-responser där hästen reser sig, försöker sticka etc.
Den gamla militärstammen hade andra munnar som inte krävde lika mkt specialistkunskap för att underhålla.

Iom att hästarna inte var lika fysiskt begåvade var man ju också tvungen att lägga mer tid på korrekt grundarbete för att lyckas genomföra vissa rörelser etc. Idag kan man forcera igenom en hel del tack vare att hästarna avlats till att vara bättre fysiskt lämpade för sin uppgift.
Det gör att många missar mycket grundutbildning.

Plus att man inte längre låter rutinerade utbilda unghästar. Idag ska kreti och pleti hålla på själva.

Jag upplever också att kunskapen vattnats ur, både hos gemene man och tränare.
Många är ryttare och inte hästmänniskor. De kan inte läsa hästen och de kan bara rida i ridhus/på bana. De har pluggat in en massa dressyrrörelser tex men har inte rutin och kunskap i att utbilda hästar till att bli trygga och enkla att rida ut på.
Och detsamma vad gäller hantering från backen. De kunskapen är liksom borta. Som problemlösare blir man aldrig arbetslös iom att folk inte kan lasta, inte kan rida ut etc.

Få tålamodstränar sina hästar vare sig i ridning eller hantering. Och få lär hästen respektera människans space och lyssna oavsett om den är laddad eller ej. Spiltor var väl ingen höjdare av flera skäl. Men då var hästarna iaf vana vid att stå uppbundna och vara i trånga utrymmen. Det var väldigt mkt mindre lastproblem då.

Och många undviker saker istället för att genom exponering se till att saker avdramatiseras. Ofta är ju ryttaren mer orolig än hästen är.

Korta utetider i små hagar utan kompisar och hästar som inte får galoppera ur sig regelbundet etc ger ju också mer laddade hästar.
Och givetvis påverkar foderbiten också.

Idag när så många köper för mkt häst både fysiskt och psykiskt kan tillskott absolut vara till gagn för hästens skull, både ledpreparat, för muskelbygge och dämpande tillskott. Många bäckar små liksom.. Så får man försöka angripa det genom träning, veterinär etc med.

 

[tuaphua]

Ja, och det vill omgivningen med barnvagnar och ballonger och cyklister också... win-win.

Kan ett dilemma med den allmänna önskan om de känsliga och "roliga" hästarna vara en motsats i vad ryttaren "vill" och vad den "behöver"?

Det är konstigt att inte uppfödare går mot pansvarvagnsmodellen mer, då det i sista änden är väldigt attraktivt. Alla vill ha en snäll och okomplicerad häst, trots allt.

Fast många vill inte ha en pansarvagn. Och få vill betala lika mkt för en stadigare men kanske markbunden och lite styvare individ som man kan få för en gångartsläckerbit som ser lite flashig ut.

Många skulle ha mycket roligare hästägarskap om de köpte ngt mindre flott och stadigare. Men man köper iaf på sig för mkt.

 

[nullo-modo]

Gamla militärstammen må ha varit knepiga på sina sätt. Men de var tåligare på vissa sätt som dagens halvblod inte riktigt är. De tålde mer felridning fysiskt iom att de inte var så överrörliga, stora i gången tex.

Att avla in mer fullblod har ju också gett andra munnar. Det i sin tur påverkar ju både bettfel och kontakt till handen. Och den kontakten påverkar ju hela hästens kropp och kan om den är felaktig leda till spänningar, felbelastningar och skador i hela kroppen.
De munnarna ger ju en ökad känslighet. Och kan leda till ovilja att arbeta korrekt och i vissa fall smärt-responser där hästen reser sig, försöker sticka etc.
Den gamla militärstammen hade andra munnar som inte krävde lika mkt specialistkunskap för att underhålla.

Iom att hästarna inte var lika fysiskt begåvade var man ju också tvungen att lägga mer tid på korrekt grundarbete för att lyckas genomföra vissa rörelser etc. Idag kan man forcera igenom en hel del tack vare att hästarna avlats till att vara bättre fysiskt lämpade för sin uppgift.
Det gör att många missar mycket grundutbildning.

Plus att man inte längre låter rutinerade utbilda unghästar. Idag ska kreti och pleti hålla på själva.

Jag upplever också att kunskapen vattnats ur, både hos gemene man och tränare.
Många är ryttare och inte hästmänniskor. De kan inte läsa hästen och de kan bara rida i ridhus/på bana. De har pluggat in en massa dressyrrörelser tex men har inte rutin och kunskap i att utbilda hästar till att bli trygga och enkla att rida ut på.
Och detsamma vad gäller hantering från backen. De kunskapen är liksom borta. Som problemlösare blir man aldrig arbetslös iom att folk inte kan lasta, inte kan rida ut etc.

Få tålamodstränar sina hästar vare sig i ridning eller hantering. Och få lär hästen respektera människans space och lyssna oavsett om den är laddad eller ej. Spiltor var väl ingen höjdare av flera skäl. Men då var hästarna iaf vana vid att stå uppbundna och vara i trånga utrymmen. Det var väldigt mkt mindre lastproblem då.

Och många undviker saker istället för att genom exponering se till att saker avdramatiseras. Ofta är ju ryttaren mer orolig än hästen är.

Korta utetider i små hagar utan kompisar och hästar som inte får galoppera ur sig regelbundet etc ger ju också mer laddade hästar.
Och givetvis påverkar foderbiten också.

Idag när så många köper för mkt häst både fysiskt och psykiskt kan tillskott absolut vara till gagn för hästens skull, både ledpreparat, för muskelbygge och dämpande tillskott. Många bäckar små liksom.. Så får man försöka angripa det genom träning, veterinär etc med.

Fast för att hitta dom tåliga arméhästarna måste det längre tillbaka än runt 00 talet.
Fullblod tycker jag var vanligare och närmare i stammen på 60talet än idag då många inte vågar använda en fullblodshingst.
Jobbade i några olika ridstall runt millennieskiftet och var många som hade hästar som ägarna inte vågade rida ut på och var få framförallt Master hästar där även grammanen hängde med till kandaret för att ryttaren var rädd.

 

[Sporthorse]

Hästar är fortfarande hästar, men folk är i regel ganska okunniga och medelmåttliga vad gäller ridning och hantering, precis som förr.
Hur många gånger har man inte sett hur ryttaren snarare lär hästen att dittan och datten är farligt, istället för att arbeta bort oro/rädsla/spänning/stress? Jag har stått i stall där folk inte vågat göra det ena och det andra med hästen.
Alla som har arbetat med hästar utomlands vet att deras elitavlade hästar sällan ens får se en hage, och trots det går det hur fint som helst att rida och hantera. Inte för vem som helst såklart, hästar avlas för att vara allt bättre på sin sport, mer ridbara och kapabla och då krävs ett speciellt psyke och hög ridbarhet som inte passar alla.
Jag tycker att man ska ransaka sig själv och vad för ridning man är ute efter innan man köper häst. Den vanliga ryttaren skulle egentligen få mycket roligare med tex en irländsk cob än med en toppavlad sporthäst.