Hur har hästar förändrats de senaste 20 åren?

[Mabuse]

För mig får hästen gärna vara känslig under ryttare! Men jag ogillar när hästar är nafsiga, springer runt i cirklar vid in och utsläpp, trampar runt på gången. Ibland känns det som att det är nära till explosion hela tiden.

Men det kanske har med miljön

Det låter som en uppfostringsfråga. Alla är inte lika petiga med att de ska stå stilla.

 

[prinsessfeminist]

Det finns ju gott om dom om man kollar bland andra raser tex.
Hur många av dessa toppavlade hästar går inte som skogsmulle/lättare träning egentligen? Tävlar max 110 hoppning pga ryttarens begränsningar? 110 kan alla hästar ta sig över så man behöver inte leta bland dom varmblodiga ridhästarna för det.

Du har helt rätt, naturligtvis!

Många uppfödare har många fina hingstar att välja på när fölet skall produceras, men köparna till dessa är få.

Självklart står det då hästar med toppstam i stallarna här och var.

Sedan är inte irländska cobar alltid så enkla.

Förut så upplevde jag det som att dom som hade egen häst la sitt liv i hästlivet, jag har lärt mig från när jag var liten att ha häst är en livsstil och ingen hobby. Många verkar se hästar som ett tidsfördriv numera, och lönerna har gått upp men stallpriserna är inte mycket högre än vad dom var förut. Dom stallen jag var i, både stora och små stall, hade mer eller mindre samma priser när det gällde stallhyran som det är idag. Det var inte billigare förr att ha häst, men folk har det bättre ställt nu tror jag och synen på att äga häst har förändrats, att äga häst ser inte okunniga som en livsstil utan som en hobby dom kan lägga lite halv energi på och då bir också hästarna därefter.

Inköpet av hästen är trots allt det minsta problemet när det kommer till hästköp. Det går oftast att få tag i summa en häst kostar på ett eller annat sätt. Däremot att äga hästen har inte enligt min erfarenhet blivit dyrare om man bortser från prishöjningar på schabrak osv.

Jag har också tänkt på det där med tidsfördriv. Vi har en ungdom i vårt stall som ofta, inte alltid, är stressad för att hon har flera andra intressen också.

Och även unghästtiden fram till att de kan börja ridas har stor betydelse. Förr sålde många uppfödare hästarna först när de var tre år och då är de mycket stabilare, både mentalt och fysiskt än ett föl. De flesta förstod också hur viktiga de första åren är för hästens utveckling och framtida hållbarhet.

Så är det kanske? Förr köpte man en treåring, men inte ett föl? Eller gjordes det mellan uppfödare själva kanske?

Jag skall erkänna att jag inte känner någon som köpt ett föl, utom jag själv som lånade ett sto för att ta ett föl förstås. Det var 1995 så det var ju inte i närtid precis...

 

[vilde]

Så är det kanske? Förr köpte man en treåring, men inte ett föl? Eller gjordes det mellan uppfödare själva kanske?

Jag tror åtminstone att det är vanligare att man säljer som föl nuförtiden. Varför vet jag inte riktigt, kanske har det blivit dyrare för uppfödarna att ha kvar dem tills de är tre år? Sen visas de ju numera ofta uppsuttet vid treårs och det är väl inte alla uppfödare som själv vill eller kan rida rida in hästen, eller för den delen köpare som vill ha den inriden.

 

[inverterad]

Alltså, när jag tänker tillbaka på min ungdom så fanns det ju i princip inga hästar som var för heta, för känsliga, för galna. Det var ingenting jag någonsin reflekterade över. Nu som vuxen är jag mycket mer riskmedveten och tycker alltså att oberäkneligt beteende är mycket mer problematiskt än jag tyckte när jag var ung och inte var rädd för någonting. Jag tror alltså att den här idén att "hästarna var så mycket lugnare förr" har åtminstone en del att göra med att ryttaren var yngre och mycket mindre riskmedveten förr (eller mindre harig, om en så vill).

 

[prinsessfeminist]

Alltså, när jag tänker tillbaka på min ungdom så fanns det ju i princip inga hästar som var för heta, för känsliga, för galna. Det var ingenting jag någonsin reflekterade över. Nu som vuxen är jag mycket mer riskmedveten och tycker alltså att oberäkneligt beteende är mycket mer problematiskt än jag tyckte när jag var ung och inte var rädd för någonting. Jag tror alltså att den här idén att "hästarna var så mycket lugnare förr" har åtminstone en del att göra med att ryttaren var yngre och mycket mindre riskmedveten förr (eller mindre harig, om en så vill).

Hm. Kan det också vara så att man tack vare internet, och forum som detta, fått ta del av mycket mer än när man hängde i ett stall?

Jag menar man läser om ryttare som råkat illa ut, ryttare som är rädda osv...

Internet vidgar ju vyerna på gott och på ont. Plus att man blir äldre och mindre riskbenägen och mer medveten.

 

[tuaphua]

För mig får hästen gärna vara känslig under ryttare! Men jag ogillar när hästar är nafsiga, springer runt i cirklar vid in och utsläpp, trampar runt på gången. Ibland känns det som att det är nära till explosion hela tiden.

Men det kanske har med miljön

Det är oftast en hanteringsbrist och att hästarna inte stimuleras nog för att få utlopp för behov av rörelse och mental aktivering.

Tyvärr verkar hästkunskapen vattnas ur.
Det är ett jätteproblem för veterinärer tex då de dels kan ha svårt att på ett säkert sätt kunna komma nära inpå nog för att göra undersökning, behandla och även avgöra vad som är smärtrespons och vad som är kass hantering.
Vi tränare kan ju gradvis närma oss sånt närkontakt att vi riskerar ev skada successivt och komma nära inpå/sitta på då man checkat av vissa saker i säkrare positioner.
Men veterinären eller kiro/hovis etc måste ju in nära inpå direkt. Så det kan ju bli väldigt farligt för dem.

En explosiv och het häst går absolut att få lydig även i skarpa lägen. Många ursäktar ju bockningar, hästar som sticker, reser sig, springer på folk, nafsar etc med att "den är pigg/har överskottsenergi". I de allra flesta fall blir inte en välhanterad och lydig häst farlig för att den är överladdad. Och vi måste börja kalla saker för vad de är. Och oftast är de bara olydiga pga felhantering.

Det finns en hel del hästar som skulle behöva galoppera ur sig regelbundet. Då minskar man också laddningen i att galoppera. Många dressyrhästar exploderar ju i galoppen just för att de inte galopperas trötta regelbundet. Utan galopp blir bara tjofaderittan i explosivitet. Då betingar man in spänning vid galopp.
Kolla på en polohäst när den bes galoppera och en dressyrhäst. Dressyrhästen är mer "håll i dig kärring! Nu bär det av!" medans polohästen som mest rids i galopp mer känner "jaha.. igen alltså..".

Det finns också hästar som behöver lära sig av- och på-knapp. Där skulle vi som rider dressyr/hopp etc kunna dra nytta av att snegla på tex western som oftare lär in sådant.

Och folk måste lära sig basic avsutten hantering.
När jag är ute i stallar ser jag ibland insläpp/utsläpp och förvånas mer över att det inte blir fler skador än det blir. Och det beror inte på hästaveln lika mycket som på hur tokigt folk hanterar hästarna.

 

[inverterad]

Hm. Kan det också vara så att man tack vare internet, och forum som detta, fått ta del av mycket mer än när man hängde i ett stall?

Jag menar man läser om ryttare som råkat illa ut, ryttare som är rädda osv...

Internet vidgar ju vyerna på gott och på ont. Plus att man blir äldre och mindre riskbenägen och mer medveten.

Säkert kan det också bidra. Det pratas mer om risker och olyckor och fler tar del av såna samtal via sociala medier. Samtidigt tror jag också att en äldre och med försiktig ryttare oftare söker upp trådar/diskussioner om hästolyckor, rädda ryttare och så vidare än en yngre ryttare med mindre riskmedvetenhet, så det kanske går på ett ut. Jag tror det kan vara många fler faktorer som samspelar än bara att hästmaterialet har förändrats.

 

[prinsessfeminist]

Säkert kan det också bidra. Det pratas mer om risker och olyckor och fler tar del av såna samtal via sociala medier. Samtidigt tror jag också att en äldre och med försiktig ryttare oftare söker upp trådar/diskussioner om hästolyckor, rädda ryttare och så vidare än en yngre ryttare med mindre riskmedvetenhet, så det kanske går på ett ut. Jag tror det kan vara många fler faktorer som samspelar än bara att hästmaterialet har förändrats.

Det är absolut en mix av allting! Aveln, miljön, människornas kunskaper, traditioner, lagstiftning och inte minst ekonomi.

Mycket är också mycket bättre nu än förr. Peder Fredricsson är en bra förebild för många för hästens välbefinnande alltid sätts i fokus.

Det finns mer kunskap om hästens behov av sin flock, rätt utrustning, rätt underlag och rätt foder.

Det är också mjukare träningsmetoder.

Min mamma säger ofta att det var sämre förr. Man var onödigt brysk mot hästar, som ju är mycket känsliga.

Så det är motsägelsefullt, det vi diskuterar.

 

[Solvira]

För mig får hästen gärna vara känslig under ryttare! Men jag ogillar när hästar är nafsiga, springer runt i cirklar vid in och utsläpp, trampar runt på gången. Ibland känns det som att det är nära till explosion hela tiden.

Men det kanske har med miljön

Det har som du säger mycket att göra med miljön också. Jag har en "pansarvagn" men när vi har stått i stall där det varit relativt lite utevistelse (mot vad han är van vid), mindre hagar och framförallt ensam i hage och med bestämda mattider så har även han varit tittigare och stökig (både på gången, hantering och i boxen), många av dem slirade också på mattiderna (t.ex. om det blåste ute). Nu står vi i ett stall där alla hästarna är lugna och stillsamma, även de som av naturen är nervigare för att miljön är så fokuserad på dem- det är fri tillgång på mat, stora hagar med lång utevistelse, sällskap för de som vill ha det i hagen och fasta rutiner. Det är aldrig stökigt vid matdags (alltså kraftfoder), på sin höjd hör man nåt brummande.
Jag upplever att det är som natt och dag mellan de olika typerna av stall och vad det gör med min häst, från att ha rätt mycket "som måste ut" till att vara en mysfarbror och stabil som sjutton. Jag har i det här stallet vi står i nu fått tillbaka hästen jag hade när vi hade egen gård, och det är otroligt roligt att han är så nöjd igen. Det var inte kul med en pansarvagn som blev rädd för ditten och datten.
Så jag håller med dig- miljö gör otrolig skillnad!

 

[Solvira]

Det är också mjukare träningsmetoder.

Min mamma säger ofta att det var sämre förr. Man var onödigt brysk mot hästar, som ju är mycket känsliga.

Så det är motsägelsefullt, det vi diskuterar.

Hästen jag köpte var ju "uppfostrad av militära gentlemen", som säljaren uttryckte det. Det lät som något positivt men utan att inse det innan fick jag hem en häst som var så spörädd så det fanns inte. Han ryggade tillbaka flera meter om du rörde armarna för hastigt och att sopa undan bajs medan han stod på gången var att glömma- han sparkade sönder kvastarna. Klev du in i boxen med något i handen satt han som ett plåster på den bakre väggen. Det var ingen höjdare att försöka få tillbaka den tilliten, och då var jag ung och historierna spred sig inte lika långt i hästvärlden och jag insåg därför inte hur mycket som kunde gå fel.
Med åldern har jag blivit feg och hade aldrig gett mig på ett sånt projekt igen. Det får vara lagom stort.

Den här tråden har varit positiv för mig att läsa, för jag har gått och bävat över den dag jag skulle behöva byta ut min gamla bombsäkra häst mot en yngre förmåga med samma tanke som trådstarten- att de är för hetlevrade för mig. Men tråden har påmint mig om allt jag gjort längs vägen för att få min bombsäkra häst, för nog är han klok i sig själv men det är också mycket träning bakom eftersom jag vill ha hästar som fortsätter att jobba på trots att det händer mycket saker omkring dem.

 

[grodan21]

Kan inte den ökade mängden ridhus ha påverka? Färre hästar som rids ut i skogen.

 

[Mirtai]

.

En explosiv och het häst går absolut att få lydig även i skarpa lägen. Många ursäktar ju bockningar, hästar som sticker, reser sig, springer på folk, nafsar etc med att "den är pigg/har överskottsenergi". I de allra flesta fall blir inte en välhanterad och lydig häst farlig för att den är överladdad. Och vi måste börja kalla saker för vad de är. Och oftast är de bara olydiga pga felhantering.

Det finns en hel del hästar som skulle behöva galoppera ur sig regelbundet. Då minskar man också laddningen i att galoppera. Många dressyrhästar exploderar ju i galoppen just för att de inte galopperas trötta regelbundet. Utan galopp blir bara tjofaderittan i explosivitet. Då betingar man in spänning vid galopp.
Kolla på en polohäst när den bes galoppera och en dressyrhäst. Dressyrhästen är mer "håll i dig kärring! Nu bär det av!" medans polohästen som mest rids i galopp mer känner "jaha.. igen alltså..".
.

det här är så rätt!

hade en unghäst för va 20 år sedan, som jag alltid fick galoppera ur sig ordentligt dagen innan dressyrtävling. Tanterna kom fram ibland och frågade hur jag tränade honom för han såg alltid så lugn och arbetsvillig ut. De tappade hakan när jag berättade om våra galoppturer

och hanteringen är så viktig! Titta på Peders hästar tex, de om några är ju extremt högt i blod men de kan ju uppföra sig. Men kan man inte läsa häst, eller vet hur man ska göra så blir det lätt så väldigt tokigt.

jag hör min equiterapeut berätta om hästar som inte går att behandla för att hästägaren inte tror på att säga nej till hästen. Så vill hästen gå så går den...

 

[vilde]

hade en unghäst för va 20 år sedan, som jag alltid fick galoppera ur sig ordentligt dagen innan dressyrtävling. Tanterna kom fram ibland och frågade hur jag tränade honom för han såg alltid så lugn och arbetsvillig ut. De tappade hakan när jag berättade om våra galoppturer

Jag har glömt namnet men för länge sedan hade en svensk OS-ryttare i dressyr en häst som han inte fick riktigt rätt på, nervig och hispig och stressade upp sig vid tävling. Vid en stor tävling på framridningen var hästen extra svår och han fick nog, tog ut hästen på en galoppbana som låg intill och lät den springa bäst den ville för det var ändå inte lönt att delta som hästen betedde sig. Men efter en rejäl galopp gick hästen perfekt, undrar om inte de t.o.m. vann tävlingen. Han hade hittade nyckeln till vad hästen behövde - få sträcka ut riktigt ordentligt.

 

[eventingmania]

Gamla militärstammen må ha varit knepiga på sina sätt. Men de var tåligare på vissa sätt som dagens halvblod inte riktigt är. De tålde mer felridning fysiskt iom att de inte var så överrörliga, stora i gången tex.

Att avla in mer fullblod har ju också gett andra munnar. Det i sin tur påverkar ju både bettfel och kontakt till handen. Och den kontakten påverkar ju hela hästens kropp och kan om den är felaktig leda till spänningar, felbelastningar och skador i hela kroppen.
De munnarna ger ju en ökad känslighet. Och kan leda till ovilja att arbeta korrekt och i vissa fall smärt-responser där hästen reser sig, försöker sticka etc.
Den gamla militärstammen hade andra munnar som inte krävde lika mkt specialistkunskap för att underhålla.

Iom att hästarna inte var lika fysiskt begåvade var man ju också tvungen att lägga mer tid på korrekt grundarbete för att lyckas genomföra vissa rörelser etc. Idag kan man forcera igenom en hel del tack vare att hästarna avlats till att vara bättre fysiskt lämpade för sin uppgift.
Det gör att många missar mycket grundutbildning.

Plus att man inte längre låter rutinerade utbilda unghästar. Idag ska kreti och pleti hålla på själva.

Jag upplever också att kunskapen vattnats ur, både hos gemene man och tränare.
Många är ryttare och inte hästmänniskor. De kan inte läsa hästen och de kan bara rida i ridhus/på bana. De har pluggat in en massa dressyrrörelser tex men har inte rutin och kunskap i att utbilda hästar till att bli trygga och enkla att rida ut på.
Och detsamma vad gäller hantering från backen. De kunskapen är liksom borta. Som problemlösare blir man aldrig arbetslös iom att folk inte kan lasta, inte kan rida ut etc.

Få tålamodstränar sina hästar vare sig i ridning eller hantering. Och få lär hästen respektera människans space och lyssna oavsett om den är laddad eller ej. Spiltor var väl ingen höjdare av flera skäl. Men då var hästarna iaf vana vid att stå uppbundna och vara i trånga utrymmen. Det var väldigt mkt mindre lastproblem då.

Och många undviker saker istället för att genom exponering se till att saker avdramatiseras. Ofta är ju ryttaren mer orolig än hästen är.

Korta utetider i små hagar utan kompisar och hästar som inte får galoppera ur sig regelbundet etc ger ju också mer laddade hästar.
Och givetvis påverkar foderbiten också.

Idag när så många köper för mkt häst både fysiskt och psykiskt kan tillskott absolut vara till gagn för hästens skull, både ledpreparat, för muskelbygge och dämpande tillskott. Många bäckar små liksom.. Så får man försöka angripa det genom träning, veterinär etc med.

Precis kunskapen hos tränarna har vattnats ut rejält beroende på att tränare av idag är ryttare utan utbildning som ridit ett antal klasser på högre nivå. Om de sedan har ett "picture perfect" instagramkonto tror ju folk att de är typ gudabegåvade.

 

[vilde]

Jag är inte så säker på att hästar behandlades hårdare förr, det som däremot skiljer sig är att förr användes mera muskelkraft vid hanteringen om det behövdes.

 

[MiniLi]

Hästen jag köpte var ju "uppfostrad av militära gentlemen", som säljaren uttryckte det. Det lät som något positivt men utan att inse det innan fick jag hem en häst som var så spörädd så det fanns inte. Han ryggade tillbaka flera meter om du rörde armarna för hastigt och att sopa undan bajs medan han stod på gången var att glömma- han sparkade sönder kvastarna. Klev du in i boxen med något i handen satt han som ett plåster på den bakre väggen. Det var ingen höjdare att försöka få tillbaka den tilliten, och då var jag ung och historierna spred sig inte lika långt i hästvärlden och jag insåg därför inte hur mycket som kunde gå fel.
Med åldern har jag blivit feg och hade aldrig gett mig på ett sånt projekt igen. Det får vara lagom stort.

Den här tråden har varit positiv för mig att läsa, för jag har gått och bävat över den dag jag skulle behöva byta ut min gamla bombsäkra häst mot en yngre förmåga med samma tanke som trådstarten- att de är för hetlevrade för mig. Men tråden har påmint mig om allt jag gjort längs vägen för att få min bombsäkra häst, för nog är han klok i sig själv men det är också mycket träning bakom eftersom jag vill ha hästar som fortsätter att jobba på trots att det händer mycket saker omkring dem.

Ja det där är ju viktigt att komma ihåg. Det tar tid och träning för att få en stabil och säker häst. Klart att hästarna har olika temperament med sig från början men överlag får man ju räkna med att kämpa med de yngre förmågorna
Jag suckar ibland över min unghäst men förr eller senare kommer det nog bli ordning även på henne

 

[MiniLi]

Det är oftast en hanteringsbrist och att hästarna inte stimuleras nog för att få utlopp för behov av rörelse och mental aktivering.

Tyvärr verkar hästkunskapen vattnas ur.
Det är ett jätteproblem för veterinärer tex då de dels kan ha svårt att på ett säkert sätt kunna komma nära inpå nog för att göra undersökning, behandla och även avgöra vad som är smärtrespons och vad som är kass hantering.
Vi tränare kan ju gradvis närma oss sånt närkontakt att vi riskerar ev skada successivt och komma nära inpå/sitta på då man checkat av vissa saker i säkrare positioner.
Men veterinären eller kiro/hovis etc måste ju in nära inpå direkt. Så det kan ju bli väldigt farligt för dem.

En explosiv och het häst går absolut att få lydig även i skarpa lägen. Många ursäktar ju bockningar, hästar som sticker, reser sig, springer på folk, nafsar etc med att "den är pigg/har överskottsenergi". I de allra flesta fall blir inte en välhanterad och lydig häst farlig för att den är överladdad. Och vi måste börja kalla saker för vad de är. Och oftast är de bara olydiga pga felhantering.

Det finns en hel del hästar som skulle behöva galoppera ur sig regelbundet. Då minskar man också laddningen i att galoppera. Många dressyrhästar exploderar ju i galoppen just för att de inte galopperas trötta regelbundet. Utan galopp blir bara tjofaderittan i explosivitet. Då betingar man in spänning vid galopp.
Kolla på en polohäst när den bes galoppera och en dressyrhäst. Dressyrhästen är mer "håll i dig kärring! Nu bär det av!" medans polohästen som mest rids i galopp mer känner "jaha.. igen alltså..".

Det finns också hästar som behöver lära sig av- och på-knapp. Där skulle vi som rider dressyr/hopp etc kunna dra nytta av att snegla på tex western som oftare lär in sådant.

Och folk måste lära sig basic avsutten hantering.
När jag är ute i stallar ser jag ibland insläpp/utsläpp och förvånas mer över att det inte blir fler skador än det blir. Och det beror inte på hästaveln lika mycket som på hur tokigt folk hanterar hästarna.

Du har ju absolut en poäng, ofta är det ju små tendenser hos hästarna som blir förstärkta när de blir understimulerade. Men ändå, jag har mer tolerans för stök från min unghäst när hon är konvalescent än annars, jag vet ju att vissa beteenden inte förekommer i vanliga fall och någonstans får man välja sina strider. Så känner jag iaf. Plus att min häst är en riktig dramaqueen, om hon är på fel humör kan allt eskalera så man får känna av läget och ibland hellre ignorera än att riskera att trigga igång värre saker.

Tendenserna kommer såklart finnas kvar även sen när hon får utlopp för sin energi, men det kan jag hantera då. Jag behöver ju inte lösa allt på en gång.

 

[tuaphua]

Du har ju absolut en poäng, ofta är det ju små tendenser hos hästarna som blir förstärkta när de blir understimulerade. Men ändå, jag har mer tolerans för stök från min unghäst när hon är konvalescent än annars, jag vet ju att vissa beteenden inte förekommer i vanliga fall och någonstans får man välja sina strider. Så känner jag iaf. Plus att min häst är en riktig dramaqueen, om hon är på fel humör kan allt eskalera så man får känna av läget och ibland hellre ignorera än att riskera att trigga igång värre saker.

Tendenserna kommer såklart finnas kvar även sen när hon får utlopp för sin energi, men det kan jag hantera då. Jag behöver ju inte lösa allt på en gång.

Jag har förståelse för stök tex vid konvalescens. Men jag kommer inte tolerera sånt som jag vet kan bli farligt.

Sen måste man alltid vara beredd på att vid en hjälp som inte går igenom eller vid en korrigering så kan man få en retur. Ju mer kraft man använt och ju mer explosiv hästen är - desto större blir returen.
Så man måste kunna möta returen.

Jag får ju hem rehabhästar som redan innan skadan var fruktansvärda att hantera.
Vissa löser det genom att bara rida slut dem. Man håller i sig och galopperar. Problemet kommer ju då de inte kan göra det pga skadan.
De blir ibland helt livsfarliga.
Där hade jag önskat att man kombinerar urblåsning med att sätta gränser tydligare.

 

[Mirtai]

Precis kunskapen hos tränarna har vattnats ut rejält beroende på att tränare av idag är ryttare utan utbildning som ridit ett antal klasser på högre nivå. Om de sedan har ett "picture perfect" instagramkonto tror ju folk att de är typ gudabegåvade.

Exakt! Många av de som är förebilder pga att de köper hästar som de kan starta i höga klasser kan möjligtvis rida rörelser/program men de kan väldigt lite häst

 

[tuaphua]

det här är så rätt!

hade en unghäst för va 20 år sedan, som jag alltid fick galoppera ur sig ordentligt dagen innan dressyrtävling. Tanterna kom fram ibland och frågade hur jag tränade honom för han såg alltid så lugn och arbetsvillig ut. De tappade hakan när jag berättade om våra galoppturer

och hanteringen är så viktig! Titta på Peders hästar tex, de om några är ju extremt högt i blod men de kan ju uppföra sig. Men kan man inte läsa häst, eller vet hur man ska göra så blir det lätt så väldigt tokigt.

jag hör min equiterapeut berätta om hästar som inte går att behandla för att hästägaren inte tror på att säga nej till hästen. Så vill hästen gå så går den...

Om de bara gick ändå! Jag är inte Avis på kiro-sambos jobb!

Ja, kunskapen om träna det mentala verkar ju vattnas ur mer och mer i takt med att inspänningar och ridhus används mer.