Hur hanterar man folk som hittar på egna fakta?

[clusia]

Min svärmor är sån. Eftersom jag inte pallar osämja så brukar jag bara låtsas som jag inte hörde/är upptagen med något

 

[iNHALE]

Min chef är sån. Han har rätt i mycket han säger men också fel i lika mycket. Jag brukar bara nicka lite och inte gå vidare med diskussionen.

 

[Görel]

Jag brukar försöka byta samtalsämne eller ignorera det som sagts. Funkar inte det brukar jag säga något i stil med ”det har jag aldrig hört, utveckla det”. Och så lägger jag över på personen att bevisa det denne säger och argumenterar emot.
Hade en gång en kollega som alltid la sig i det andra pratade om, uttalande sig tvärsäkert och hade mer fel än rätt. Det irriterade flera, minns att en började säga ”jaså säger du det” i lagom ointresserad och avvisande ton. Det funkade rätt bra.

 

[Lobelia]

Bra vettiga svar hittills!
Även det om att inte vilja mata vargen.
Men är det så enkelt alltid?

Om det är stallägarens dotter, syrrans nya kille eller en person i ett grupparbete i skolan?
En god väns gamla bästis från förr som följer med på en middag, en person i ett samåkningsgäng.. eller rent av en person som är kul och trevlig, och i övrigt bidrar till god stämmning i gruppen?

Bästa exemplet är kanske syrrans nya kille på morsdagmiddag hos mamma.

Är det bara bita ihop, stirra i taket och lida som gäller?

Hm, jag hoppas du inte träffat på dem så ofta att som det låter i uppräkningen, i så fall funderar jag över dig. Jag har träffat på ett fåtal och den enda som egentligen påverkade var en kollega där till slut alla pratade om hans mytomani och han blev konfronterad flera gånger.

Påverkar det inte dig direkt så ignorera lögnera, är det en nära vänn eller något tillfälle du blir direkt påverkad. Om du träffar på sådana personer jämnt kanske du ska fundera över om dina värderingar är korrekta och alla verkligen ljuger eller du missuppfattar eller är onödigt kritisk. Klart om folk talar om när de såg 11 oranga elefanter som stod på huvudet utanför ica så är det en uppenbar lögn men mycket som verkar otroligt kan vara sant. Och är man skeptiskt lagd kanske man hittar osanningar där de inte riktigt finns.

 

[SaraXX]

Det är lite olika, antingen ignorera, säg emot eller välj dem som president.

 

[MJLee]

Beror helt på situationen, säg att det är ett ytligt samtal vid fika så ignorerar jag det, om det inte är något som, 'alla zigenare är tjuvar' då accepterar jag det inte. Däremot, a la jag har tävlat Msv A på min häst, då nickar jag bara artigt och säger vad bra och byter samtalsämne. Jag vet att när jag kommer igång och pratar om Megara så är kanske inte aaaallt 100% sant alla gånger

Är det en närmre personlig relation kan jag gå i klinch mer, hade en gång en, egentligen helt onödig, diskussion med min pappa om huruvida Aga var svenskägt från början - jo jag hade rätt - och det här var innan man lätt kunde googla det. Google har fö förstört många kvällars intressanta diskussioner anser jag.

Är det harmlöst då låter jag det bara vara, tex att en person anser att Karl XII var världshistoriens största härförare även om det kan vara en intressant diskussion om hen är villig att diskutera. Är det att kolloidalt silver botar covid, KS, diabetes och hjärtattacker så tar jag nog diskussionen. Eller att man inte ska vaccinera sig eller sina barn. Så länge det inte skadar någon, låt personen ha sina vaneföreställningar.

 

[Ramona]

Jag synar deras påståenden. Men jag gör det på ett trevligt och glatt sätt, skulle aldrig surna till och bli vresig.

 

[TinyWiny]

Jag är säkert märklig men mitt människointresse gör att jag tycker att sådant här är så intressant och jag kan sällan låta bli att spinna vidare med frågor som, "hur menar du nu? Hur tänker du då? Du tror inte att det blir x eller y istället" osv. osv.

Jag har en person i min nära bekantskap som jag i övrigt tycker mycket om som bara är sådan. Har alltid varit och kommer säkerligen alltid vara sådan. Det kan vara enormt jobbigt och frustrerande ibland när hen kommer med sina helt absurda grejer men jag vet också orsaken bakom så även om jag ibland kan bli riktigt arg så försöker jag se det för vad det är, uppmärksamhetssökande. När hen går igång väl mycket med rent skryt och grodorna fullständigt forsar ur munnen säger jag bara jahadu för att jag vet att det är hens dåliga självkänsla som talar och likt ett barn som försöker hävda sig genom att säga att "min pappa är visst starkast" är det liksom ingen idé att fortsätta diskutera då och hen vet att jag vet att hen ljuger iallafall. Efter ett sådant tillfälle brukar det var väldigt lugnt ett tag just för att hen vet att jag vet att hen ljuger. I andra lägen kan jag verkligen gå igång och få igång en diskussion och framförallt om det handlar om något där jag verkligen har mycket kunskap och då går det ibland att ge hen lite aha upplevelser och hen kan ändra åsikt/ståndpunkt men oftast rinner det ut i sanden för hen är ju inte intresserad av att diskutera, hen är intresserad av att skrika ut sin åsikt, sitt "kunnande" eller vad det nu är i en monolog och vill helst ha stående ovationer för det och får hen inte det så blir det ju inte intressant.

En annan perifer bekant går jag hårdare åt och slår ner på varenda gång men det beror på att hens fabulerande alltid är rasistiskt, homofobiskt eller kvinnofientligt och då är jag inte tyst. Jag har heller ingen känslomässig relation med hen, skulle aldrig kunna ha det heller med tanke på hens åsikter och jag tar därför ingen hänsyn till hens känslor på samma sätt som jag gör med hen ovan. Hen beter sig som ett as och blir därför bemött som ett as.

Gemensamt har ju sådana här människor att det de vill ha är medhåll och uppmärksamhet. Får de inte det utan de får frågor, mothugg, ifrågasättande eller liknande så faller deras korthus och det är inte så intressant att ens kännas vid sina grodor. Min känsla är dock att om man ifrågasätter och försöker skapa en diskussion så minskar problemet. Iallafall om personen ifråga har något som helst intellekt.

 

[MCP]

Som andra skrivit så beror det så på situation och hur personen är i övrigt.
Är det en rövhatt som står och skrävlar och spiller ur sig osanningar och skapar dålig stämning så är jag mer benägen att säga emot än om det är en annars trevlig människa som drar en urban legend i ett lättsamt festsnack.

 

[Seabaz]

Jag stänger av och lyssnar inte. När de är klara så byter jag samtalsämne eller om möjligt, går därifrån och byter umgänge

 

[Mumma]

Gemensamt har ju sådana här människor att det de vill ha är medhåll och uppmärksamhet. Får de inte det utan de får frågor, mothugg, ifrågasättande eller liknande så faller deras korthus och det är inte så intressant att ens kännas vid sina grodor. Min känsla är dock att om man ifrågasätter och försöker skapa en diskussion så minskar problemet. Iallafall om personen ifråga har något som helst intellekt.

Jag har en person i min närhet som reagerar precis tvärtom då han ifrågasätts. Han blir eld och lågor över att någon ids argumentera med honom, och kan sitta hela kvällar och häva ur sig de mest otroliga argument för att visa att han visst har rätt. Att saker går att googla har ingen betydelse, han anser sig ha rätt ändå.

Jag har aldrig förstått vad som ligger bakom, och förundrade mig länge över hur han ids. Men började nyligen tänka att det kanske ligger något liknande bakom som hos nättroll. Att han kanske har något slags nöje i det att påstå saker som alla, inklusive han själv, vet att inte stämmer, och roa sig med grälen han skapar.

Varför sådant kan tänkas roa honom vet jag däremot inte.

 

[Kenya]

Hm, jag hoppas du inte träffat på dem så ofta att som det låter i uppräkningen, i så fall funderar jag över dig. Jag har träffat på ett fåtal och den enda som egentligen påverkade var en kollega där till slut alla pratade om hans mytomani och han blev konfronterad flera gånger.

Påverkar det inte dig direkt så ignorera lögnera, är det en nära vänn eller något tillfälle du blir direkt påverkad. Om du träffar på sådana personer jämnt kanske du ska fundera över om dina värderingar är korrekta och alla verkligen ljuger eller du missuppfattar eller är onödigt kritisk. Klart om folk talar om när de såg 11 oranga elefanter som stod på huvudet utanför ica så är det en uppenbar lögn men mycket som verkar otroligt kan vara sant. Och är man skeptiskt lagd kanske man hittar osanningar där de inte riktigt finns.

Tack för svaret. Buke är bra för man får ofta input som inte bara stryker medhårs.

Angående mitt umgänge så känner jag en del knepiga individer som jag älskar djupt. Jag har blivit bättre med åren på att välja rätt slags knepiga individer, men både jag och mina vänner har en del gamla bekanta etc som egentligen är över gränsen jobbiga pga bristande social förmåga.
Så minst en person som är störig på detta vis finns alltid i mitt liv verkar det som.
Ofta är de ju rätt unga också. Så antar att det minskar med åren.

Jag syftar alltså på personer som det känns elakt och pinsamt att tillrättavisa för att det ändå är uppenbart för alla att de hittar på.

I övrigt är jag nog onödigt bokstavlig och kritisk och hamnar ofta i situationer där jag gör bort mig själv för att jag gett mig in i en debatt jag inte kan vinna Men jag lyckas nog förlora debatter utan att någon ska behöva tycka synd om mig eller skämmas för min skull, jag brukar ta ansvar för mina egna fuckups.

Jag är en sån där störig jävel som tolkar "de flesta" som minst 50.1% och "aldrig" som aldrig någonsin. Kanske har någon startat en forumtråd om detta när jag irriterat dem..

Så den här påhittade faktan blir väl extra svår för mig att acceptera, även om jag alltså syftar på individer som får de allra flesta att skruva obekvämt på sig.

Jag är nog likt @TinyWiny väldigt intresserad av människor och mänskligt beteende och när en "normal" människa hade tänkt "gud ta mig härifrån" kanske jag tänker "men huuuuur går det till? Varför är hen så här? Jag vill veta mer."
Med det tankesättet kan man få en del knepiga vänner och ännu knepigare vänners vänner

 

[animalasia]

I min yrkesroll är jag professionell och hanterar det utan att det tar massa energi. Privat gör jag verkligen allt för att slippa dessa samtal, märker jag att ngn är anti vacc eller SD anhängare gör jag allt för att prata om mer neutrala samtals ämnen som Svenska kraftnäts maffia metoder vid ledningsbygge, arbetsvillkoren för kvinnor inom räddnings tjänsten eller hur man bygger en bra hundgård...

 

[Kenya]

Okej okej jag har det nu!

- Vad säger du?? Hittade man en helikopter när man bergade Estonia?? Eller.. vänta... det är nått med min hörapparat, den bara brusar (låtsas fippla med en påhittad hörapparat) Va? Jag kan inte höra dig! Kunde man köpa optioner i Estonia? Va? Eller säger du Antonia?? Fan vad det knastrar..

Och sen när alla tittar på en som att man vore knäpp rycker man på axlarna och säger:

- Sorry, dåligt skämt, jag föddes utan diplomat-gen...

Så blir det kanske tyst på eländet!!

 

[Lobelia]

Tack för svaret. Buke är bra för man får ofta input som inte bara stryker medhårs.

Angående mitt umgänge så känner jag en del knepiga individer som jag älskar djupt. Jag har blivit bättre med åren på att välja rätt slags knepiga individer, men både jag och mina vänner har en del gamla bekanta etc som egentligen är över gränsen jobbiga pga bristande social förmåga.
Så minst en person som är störig på detta vis finns alltid i mitt liv verkar det som.
Ofta är de ju rätt unga också. Så antar att det minskar med åren.

Jag syftar alltså på personer som det känns elakt och pinsamt att tillrättavisa för att det ändå är uppenbart för alla att de hittar på.

I övrigt är jag nog onödigt bokstavlig och kritisk och hamnar ofta i situationer där jag gör bort mig själv för att jag gett mig in i en debatt jag inte kan vinna Men jag lyckas nog förlora debatter utan att någon ska behöva tycka synd om mig eller skämmas för min skull, jag brukar ta ansvar för mina egna fuckups.

Jag är en sån där störig jävel som tolkar "de flesta" som minst 50.1% och "aldrig" som aldrig någonsin. Kanske har någon startat en forumtråd om detta när jag irriterat dem..

Så den här påhittade faktan blir väl extra svår för mig att acceptera, även om jag alltså syftar på individer som får de allra flesta att skruva obekvämt på sig.

Jag är nog likt @TinyWiny väldigt intresserad av människor och mänskligt beteende och när en "normal" människa hade tänkt "gud ta mig härifrån" kanske jag tänker "men huuuuur går det till? Varför är hen så här? Jag vill veta mer."
Med det tankesättet kan man få en del knepiga vänner och ännu knepigare vänners vänner

Intressant det där om debatter. Själv har jag insett att jag väldigt mycket präglats av att som liten inte fått förklara/försvara mig.... jag har varit förlorare by default oavsett hur det går då det varit inprogrammerat typ. Måste du diskutera för att vinna/förlora... hur vore det att se det som ett sätt att lära eller bolla idéer?

Vad menar du egentligen med påhittad fakta? Typ att 2+2=5 och att det finns vilda isbjörnar vid ekvatorn eller är det något som inte lika uppenbart, bara för att saker låter omöjliga innebär det inte att det är omöjligt. Det kan ju vara att du är för skeptisk, tidigare var jorden platt och atomen den minsta byggstenen.

 

[cirkus]

Jag kom att tänka på den här tråden när jag lyssnade på morgon-trams-radio imorse. Där är ett inslag som kallas nyhetsflashen eller nåt liknande. Det går ut på att radioprataren ska läsa upp tre rubriker och inringaren ska gissa om det är sant eller falskt. De har de mest galna rubriker. Imorse var det denna rubrik: Sann eller falsk?

När trekronor vann hockeyVM 1957 så fanns inte svenska nationalhymnen inspelad så då bestämde man att spelarna själva skulle sjunga den live istället. (bara detta är tillräckligt osannolikgt tycker jag) Eftersom spelarna inte var säkra på texten så valde de att sjunga "Helan går" istället

 

[monster1]

Alla har säkert stött på folk som har lite väl livlig fantasi. Som påstår de mest fantastiska saker, men när man blir intresserad och ställer fler frågor blir det uppenbart att de bara hittar på.

Nu menar jag inte folk som ljuger om sig själva för att ställa sig i bättre dager eller manipulera omgivningen, utan folk som presenterar fakta om olika företeelser, som om det vore sant men utan att kunna hänvisa varken till rimlig källa eller egen erfarenhet.

Jag har kommit fram till att det socialt smidigaste vore att låtsas svälja allt se säger och byta ämne vid tillfälle.

Men jag har jättesvårt för att låtsas på det sättet. Blir så lätt att jag ställer för intresserade frågor (passiv-aggressivt?) eller råkar avslöja att jag inte tror på dem.

Folk som håller på så där har väl ofta sociala problem av nått slag så jag vill inte vara nedlåtande i onödan. Men vad göööööör man?

(Ps: menar folk som man stöter på, vänners vänner el dyl. Skulle jag mot förmodan bli nära vän med en sådan hade 100% ärlighet från min sida varit enda vägen..)

Jag säger mest jaha, säger du det eller något annat neutralt och liksom låter det hela passera.

 

[Kenya]

Intressant det där om debatter. Själv har jag insett att jag väldigt mycket präglats av att som liten inte fått förklara/försvara mig.... jag har varit förlorare by default oavsett hur det går då det varit inprogrammerat typ. Måste du diskutera för att vinna/förlora... hur vore det att se det som ett sätt att lära eller bolla idéer?

Vad menar du egentligen med påhittad fakta? Typ att 2+2=5 och att det finns vilda isbjörnar vid ekvatorn eller är det något som inte lika uppenbart, bara för att saker låter omöjliga innebär det inte att det är omöjligt. Det kan ju vara att du är för skeptisk, tidigare var jorden platt och atomen den minsta byggstenen.

Som jag skrev syftar jag på sådant som alla närvarande uppfattar som otroligt. Och som inte har med personlig erfarenhet att göra. Att låten Sommartider egentligen skrevs av evert Taube eller att Sverige är landet med flest krogar per capita eller att Trinidad och Tobago blev ett eget land på 90-talet..

Som jag skrev så kan jag absolut vara för kritisk i mer allmäna samtal också men jag syftar på en speciell slags personer, som resten i denna tråd tycks känna igen rätt väl. Så tror inte det har med mig att göra faktiskt.
Skönt att du sluppit dem!!

Angående att vinna debatter så är jag helt ok med samtal också!! Men jag tycker det är kul med debatt, och per definition så handlar väl en debatt om att försöka vinna?

Kan göras väldigt vänskapligt, ungefär som att spela kort eller att gå en poängpromenad eller vad som helst. Man försöker vinna, men är ok med att den andre vinner och uppskattar allt man lär sig på vägen.

Om de man umgås med inte tycker det är kul med debatter är det bättre att hålla sig till samtal.

Nästan alla mina goda vänner älskar debatter för debattens egen skull även om man gör sitt bästa för att driva "sin" ståndpunkt. Ofta är vi rätt överens men nån får ta på sig rollen att försvara det oförsvarbara, för att det är kul med debatt.

 

[sjoberga]

Som jag skrev syftar jag på sådant som alla närvarande uppfattar som otroligt. Och som inte har med personlig erfarenhet att göra. Att låten Sommartider egentligen skrevs av evert Taube eller att Sverige är landet med flest krogar per capita eller att Trinidad och Tobago blev ett eget land på 90-talet..

Som jag skrev så kan jag absolut vara för kritisk i mer allmäna samtal också men jag syftar på en speciell slags personer, som resten i denna tråd tycks känna igen rätt väl. Så tror inte det har med mig att göra faktiskt.
Skönt att du sluppit dem!!

Angående att vinna debatter så är jag helt ok med samtal också!! Men jag tycker det är kul med debatt, och per definition så handlar väl en debatt om att försöka vinna?

Kan göras väldigt vänskapligt, ungefär som att spela kort eller att gå en poängpromenad eller vad som helst. Man försöker vinna, men är ok med att den andre vinner och uppskattar allt man lär sig på vägen.

Om de man umgås med inte tycker det är kul med debatter är det bättre att hålla sig till samtal.

Nästan alla mina goda vänner älskar debatter för debattens egen skull även om man gör sitt bästa för att driva "sin" ståndpunkt. Ofta är vi rätt överens men nån får ta på sig rollen att försvara det oförsvarbara, för att det är kul med debatt.

De roligaste utfallen av diskussioner med andra är när man får reda på att man gått och haft fel eller skev uppfattning om något.

 

[Rialavargen]

Räcker att visa att du vet mer än dem. Då blir de tysta eftersom de förstår att du avslöjat dem.

Det är inte min erfarenhet. De maler bara på utan att ta in vad andra säger. De jag har mött kör bara på utan att lyssna till motargument.