Hur hanterar jag det här?

[Mitten]

Sv: Hur hanterar jag det här?

Jättebra inlägg, det fick mig att tänka om lite.. Jag måste nog smälta det lite innan jag svarar något vettigt dock . Så jag återkommer nog ikväll...
Tur att Buke finns och kan ge lite fler infallsvinklar

 

[Tora]

Sv: Hur hanterar jag det här?

Jag tycker bara dom är uppfostrade. Det beror på vad man får för värderingar och uppfostran med sig hemifrån. Det märks ju klart och tydligt på det svar som Mitten fick från barnens föräldrar att barnen inte har det tänket med sig hemmifrån. Men alla har ju inte samma syn på hur en familj skall uppföra sig mot varandra.

Mvh

Tora

 

[Raderad medlem 19815]

Sv: Hur hanterar jag det här?

Jag håller med flera andra om att brorsbarnen kanske inte i första hand kommer hem till er för att leka med er dotter utan för att det känns roligt och spännande att komma hemifrån och komma och hälsa på er!

När man är 8 och 11 är är man faktiskt ganska stor och jag är helt övertygad om att de vet om att du är besviken på dem och även varför, men att de av någon anledning inte tar dig på allvar. Kanske tycker de att det är spännande att spela ett maktspel med både dig och din dotter. Det kan jag faktiskt känna igen från när jag själv var liten. Det var roligt att testa hur långt man kunde gå med vikarier i skolan och andra vuxna som inte riktigt visade var skåpet skulle stå. Jag tycker att du ska visa dem att du har mycket högre förväntningar på dem än vad de infriat hitills och förklara för dem att de inte får komma och hälsa på fler gånger utan sina föräldrar om de inte följer de regler som gäller hemma hos er.

Att inte föräldrarna är inne på samma linje som du och din man tycker jag inte du behöver lägga någon vikt vid, eller ens förankra era regler hos dem, det är ju inga konstiga eller kontroversiella regler ni har.

 

[TinyWiny]

Sv: Hur hanterar jag det här?

Det kan vara som du säger men jag håller inte med. Jag kunde bli bortknuffad av mina storkusiner när jag var mindre men de har definitivt fått lära sig respektera andra och att de även ska kunna kräva samma respekt tillbaks.

Jag har gjort samma sak med mina småkusiner och jag har en väldig respekt för dem. Men det är inte alltid så kul att leka med någon som är många år yngre.

Jag är mer inne på Petruskas idé om att det kanske inte är primärt lillkusinen som de är där för att träffa utan kanske just vidga sin egen värld i en trygg miljö.

Sedan inte sagt att det är okej att ts dotter inte får vara i sitt eget rum eller i de gemensamma ytorna i sitt hem.

Då hade varken du eller dina kusiner förstått vad respekt är för respekterar man någon så knuffar man inte bort dem. Det är en sak att inte vilja leka med någon och en helt annan att knuffa bort den och vara respketlös.

Självklart är inte de stora kusinerna där för att träffa sin lilla kusin. De är där för att det är spännande att sova borta och deras lilla kusins familj är ett av de få ställena som finns att tillgå.

 

[Mitten]

Sv: Hur hanterar jag det här?

Då hade varken du eller dina kusiner förstått vad respekt är för respekterar man någon så knuffar man inte bort dem. Det är en sak att inte vilja leka med någon och en helt annan att knuffa bort den och vara respketlös.

Självklart är inte de stora kusinerna där för att träffa sin lilla kusin. De är där för att det är spännande att sova borta och deras lilla kusins familj är ett av de få ställena som finns att tillgå.

Precis så är det ju. Och jag krävde som sagt inte att de skulle roa min dotter, bara att hon skulle få röra sig fritt i sitt hem och få vara i sitt rum. Det var själva maktspelet jag vände mig mot, det var rena mobbningsfasoner. Hur många barn har inte blivit mobbade för att vuxna säger att "barn gör så", "barn är barn"... Jag vill tydligt meddela hur oacceptabelt det är.

 

[Mitten]

Sv: Hur hanterar jag det här?

Min dotter grät inte egentligen när hon blev utelåst och bortknuffad, några gånger, men det var mest när hon ramlade också. Så på det sättet var det mest jag som fick ont i hjärtat. Så jag vet faktiskt inte hur illa vid sig hon tog... jag har försökt tänka mer som du skrivit, och pratat lite med min man om det, och delvis kan jag se det du säger, men samtidigt är beteendet i sig de höll på med oacceptabelt och inget min dotter skall behöva utstå. Hon älskar sina kusiner, men när det var några timmar kvar sa hon till mig att hon ville att de skulle åka hem, för hon ville leka med sina saker.

Dessutom hade vi vänner här igår, som bland annat har en 13-månaders. Och jag såg min dotter säga precis samma saker till honom som kusinerna sagt till henne. Hon gick in i lekstugan, puttade bort honom och sa att 'du får inte vara med'. Så jag hade ett samtal med henne om saken, och sedan slutade hon med det, men det gjorde mig riktigt illa till mods. Jag vill inte att hon skall ta efter såna här dumheter. Hon är egentligen väldigt snäll och empatisk, hanterar katterna bra och flyttar sniglar till kanten och blir lessen när andra slår sig. Jag vill inte att hon skall tro att man måste vara dum för att känna sig starkare själv .

 

[TinyWiny]

Sv: Hur hanterar jag det här?

Precis så är det ju. Och jag krävde som sagt inte att de skulle roa min dotter, bara att hon skulle få röra sig fritt i sitt hem och få vara i sitt rum. Det var själva maktspelet jag vände mig mot, det var rena mobbningsfasoner. Hur många barn har inte blivit mobbade för att vuxna säger att "barn gör så", "barn är barn"... Jag vill tydligt meddela hur oacceptabelt det är.

Precis. Jag blir så arg när jag hör folk säga sådär. Det är verkligen inte okej på något plan. Man måste inte älska alla men sålänge personen inte har gjort något riktigt illa så är den värd respekt.

Dessutom hade vi vänner här igår, som bland annat har en 13-månaders. Och jag såg min dotter säga precis samma saker till honom som kusinerna sagt till henne. Hon gick in i lekstugan, puttade bort honom och sa att 'du får inte vara med'. Så jag hade ett samtal med henne om saken, och sedan slutade hon med det, men det gjorde mig riktigt illa till mods. Jag vill inte att hon skall ta efter såna här dumheter. Hon är egentligen väldigt snäll och empatisk, hanterar katterna bra och flyttar sniglar till kanten och blir lessen när andra slår sig. Jag vill inte att hon skall tro att man måste vara dum för att känna sig starkare själv .

Det är ju just sådant här som händer. Man vill ju inte att barnen ska ta efter sådana dumheter utan man vill ju att de ska få vara så empatiska som de egentligen är.
Jag minns fortfarande den dagen jag hämtade sonen på dagis och jag insåg att han hade hårdnat. Hårdnat för att klara av alla elak ord som fröknarna bortförklarade med att barn är barn och att min son var så känslig... Det ska man iallafall slippa i sitt eget hem. Där ska man verkligen få all respekt.

 

[Mitten]

Sv: Hur hanterar jag det här?

Ja, det gjorde ännu ondare att höra det från hennes mun... och jag vill absolut inte att hon skall visa det här på dagis!

Idag var de på besök (med familjer) och min dotter fick en 'du får inte vara med'-kommentar, och då vände hon och gick, och sa till mig att 'de leker inte snällt'. Sedan byggde hon lego istället. Hennes intresse för storkusinerna verkar ha svalnat lite? Jag tyckte det kändes bra att hon gick .

 

[vallhund]

Sv: Hur hanterar jag det här?

Bra jobbat!

 

[bumpo]

Sv: Hur hanterar jag det här?

Men måste en knuff vara respektlös? Jag tycker inte det och kanske är det därför jag inte tycker att jag blev respektlöst behandlad?

 

[Mitten]

Sv: Hur hanterar jag det här?

En knuff i kombination med att hon tar över leksakerna, och säger att den andra flickan inte får vara där för hon bara förstör, eller att hon skall vara låååångt från TVn för hon inte skall vara ivägen - det tycker jag är respektlöst.
Jag går inte och knuffar på mina vänner, och vill inte att min dotter skall göra så heller, om det inte är en del av leken.

 

[Brandgul]

Sv: Hur hanterar jag det här?

Jag undrar vad man haft för uppväxt om man tycker att knuffar är okej? Jag har inte vuxit upp så och vill inte att mina barn heller gör det. Jag skulle aldrig acceptera att barn gick omkring på jobbet och knuffades. Det är bara små barn som kan göra sådant och det är ju något man får jobba på. Ett äldre barn som knuffas ser jag som någont ovanligt. Sen kan det ju hända saker som gör att kompisar blir arga och knuffas, men det är ju en annan situation osv. Jag pratar om knuff som maktmedel och inte som ilska/sorg i någon specifik situation.

 

[bumpo]

Sv: Hur hanterar jag det här?

Då är det respektlöst ja. Men det jag ifrågasatte i det inlägg jag svarade på först var att det inte behöver vara ouppfostrade ungar som inte vet något om respekt.

men hoppas att du får ordning på det så din dotter blir bra behandlad.

 

[TinyWiny]

Sv: Hur hanterar jag det här?

Men måste en knuff vara respektlös? Jag tycker inte det och kanske är det därför jag inte tycker att jag blev respektlöst behandlad?

Jag tycker absolut att knuffar är respektlöst. Enda gången är väl om man småskojar och knuffar varandra då men i övrigt så tycker jag att knuffar är respektlösa ja.
Hade du tyckt att det var okej om dina kollegor knuffade dej idag också? Eller går du och knuffar på dina kollegor? Om inte så varför ska ett barn behöva ta något som en vuxen inte är beredd att ta? Visst är det bra att inte du kände dej respektlöst behandlad men jag tycker inte att du ska ta förgivet att andra inte tycker att det är respektlöst med knuffar.

 

[Quiss]

Sv: Hur hanterar jag det här?

Nu har jag inga egna barn, än. Väntar min första vilken dag som helst.
Men jag har "övningskört" med min sambos barn i över fem år nu.
Barnens moster bor bara någon km bort, och förr var hennes två yngsta söner ofta här och umgicks med sambons yngsta dotter.
Den ena kusinen är lika gammal som hon, och den andra är ett år äldre.
Hemma hos sig har dessa barn inga direkta regler och får göra lite som de vill. Så är inte fallet här.
Vi har alltid varit noga med att klargöra vilka regler som gäller här.

En 8-åring och en 11-åring ska ju definitivt förstå om man förklarar regler för dem.
Sen hade jag nog tvingat med dem på utflykten iallafall. Tv spelet springer ingenstans och det är bara bra att komma ut lite.
Visst, det är inte kul att ha med sig två ungar som gnäller, men de hade kanske ändrat sig när de kom fram.
Jag och sambon är ganska duktiga på att ignorera "jag-vill-åka-hem" tjat.
Jag är snarare sådan att ju mer de tjatar, desstu längre stannar vi.

 

[Quiss]

Sv: Hur hanterar jag det här?

Jag tycker absolut att knuffar är respektlöst. Enda gången är väl om man småskojar och knuffar varandra då men i övrigt så tycker jag att knuffar är respektlösa ja.

Jag håller helt med dig. Man knuffar inte på varandra.
Kanske okej om det är på skoj.
Men som jag förstod det så var det inte på skoj, och då är det inte okej att knuffas.
Dessutom är det ganska taskigt att knuffa bort sin yngre kusin.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Hur hanterar jag det här?

Jag är snarare sådan att ju mer de tjatar, desstu längre stannar vi.

Men gud så tråkigt. Både för er och för barnen.

 

[mino]

Sv: Hur hanterar jag det här?

Jag håller med, exakt vilken lärdom dras av att vara kvar extra länge på nåt som ingen har glädje av? Helt omöjligt kan det väl inte vara att komma på en vinkling på utflykten som ger något även åt barn i skolåldern med spel hemma?