Hur hantera?

[Fiorano]

@sthu Det tär ngt helt vansinnigt att få reda på att folk anser en vara så otroligt besvärlig. Tror att min stallägare hann säga det minst tio gånger under vårt samtal igår att andra anser mig besvärlig (men att hon inte gör det) och att folk har ifrågasatt hur hon kan ha mig inhyrd öht. Att jag är otroligt nogrann med hur jag sköter mina och de andras hästar är tydligen av sekundär art till min besvärliga person.

Amledningen till att jag anses så otroligt besvärlig är min ärlighet. Jag är väldigt rak och om folk frågar mig om något får de ett helt ärligt svar. Vill man ha saker inlindat i bomull frågar man inte mig helt enkelt. Däremot gå jag inte runt och kräker ur mig "ärligheter" hit och dit för att såra folk. Men mitt ord är egentligen allt jag har och då är det för mig viktigt att stå för allt det jag säger. Att då bli anklagad för att säga helt vidriga saker om andras barn sårar något helt vansinnigt. För är det något jag vill att folk i min närhet ska vara säkra på så är det att vad jag säger är sant.

Det jag dock om och om igen bittert får erfara är folks tolkningar av vad jag säger. Tex har jag sagt till en vän som letar lånehäst att jag tycker att hon ska hitta en äldre utbildad häst vilket jag även berättat för en gemensam vän. När detta återberättades för vännen som letar häst heter det att jag är otroligt negativ till att hon ska låna häst öht. Liksom va? HUR är det möjligt att ens få det dit.

Enkel lärdom är att sluta prata med folk om annat än vädret antar jag.

Åh nu dravlar jag bara om mitt. Önskar att jag hade en massa peppande att säga till dig mer än att jag vet precis hur du känner! Den hästen jag har som ska motioneras har fått vila ända sen i måndags då denna affären har utspelat sig. Har inte haft en möjlighet till energi eller ens haft vilja att befinna sig i stallet när sånt här händer. Idag longerade jag iaf och har träffat stallägaren och hennes barn i stallet och allt känns bra. Det kommer att lösa sig för dig också! I ett större stall hade jag nog bara försökt isolera mig och stänga de andra ute. Lättare sagt än gjort iofs:/.

 

[L8P8]

Ja, det är märkligt det där med sanningar. Jag har oxå råkat ut för en vän, som ville ha min ärliga åsikt om en sak. När jag var ärlig, gillade personen inte svaret och blev väldigt stött... jag försökte ändå uttrycka mig så snällt och ödmjukt jag kunde, eftersom jag vet att personen är väldigt lättkränkt. Det är skit med folk, det är bättre med djur.

 

[sthu]

Det är ju som värsta viskleken! Tänker hålla mej ur vägen ett tag, se vad som händer. Spanat in några nya stall utifall att

 

[tuaphua]

@sthu Det tär ngt helt vansinnigt att få reda på att folk anser en vara så otroligt besvärlig. Tror att min stallägare hann säga det minst tio gånger under vårt samtal igår att andra anser mig besvärlig (men att hon inte gör det) och att folk har ifrågasatt hur hon kan ha mig inhyrd öht. Att jag är otroligt nogrann med hur jag sköter mina och de andras hästar är tydligen av sekundär art till min besvärliga person.

Amledningen till att jag anses så otroligt besvärlig är min ärlighet. Jag är väldigt rak och om folk frågar mig om något får de ett helt ärligt svar. Vill man ha saker inlindat i bomull frågar man inte mig helt enkelt. Däremot gå jag inte runt och kräker ur mig "ärligheter" hit och dit för att såra folk. Men mitt ord är egentligen allt jag har och då är det för mig viktigt att stå för allt det jag säger. Att då bli anklagad för att säga helt vidriga saker om andras barn sårar något helt vansinnigt. För är det något jag vill att folk i min närhet ska vara säkra på så är det att vad jag säger är sant.

Det jag dock om och om igen bittert får erfara är folks tolkningar av vad jag säger. Tex har jag sagt till en vän som letar lånehäst att jag tycker att hon ska hitta en äldre utbildad häst vilket jag även berättat för en gemensam vän. När detta återberättades för vännen som letar häst heter det att jag är otroligt negativ till att hon ska låna häst öht. Liksom va? HUR är det möjligt att ens få det dit.

Enkel lärdom är att sluta prata med folk om annat än vädret antar jag.

Åh nu dravlar jag bara om mitt. Önskar att jag hade en massa peppande att säga till dig mer än att jag vet precis hur du känner! Den hästen jag har som ska motioneras har fått vila ända sen i måndags då denna affären har utspelat sig. Har inte haft en möjlighet till energi eller ens haft vilja att befinna sig i stallet när sånt här händer. Idag longerade jag iaf och har träffat stallägaren och hennes barn i stallet och allt känns bra. Det kommer att lösa sig för dig också! I ett större stall hade jag nog bara försökt isolera mig och stänga de andra ute. Lättare sagt än gjort iofs:/.

Jag är också en sån där kroniskt ärlig person som typ får fysiskt ont av att ljuga, ens om saker som inte egentligen är viktiga. Jag har dock lärt mig lite mer och mer att nicka och le även om jag tycker folk pratar goja.

Däremot får man om man är så ärlig vara väldigt, väldigt noga med HUR man lägger fram saker. Även då folk frågar..
Säger man saker man sagt till någon om den sas, som i fallet med din vän som letar häst, får man poängtera de bra sakerna och lite grann göra ner sig själv för att det inte ska kunna tolkas som skitsnack eller vridas.
En riktigt vän känner dock jag inte sprider vidare elakheter. De ska veta att jag även om jag någon gång skulle uttrycka mig klumpigt inte snackar skit och veta bättre än att föra vidare sånt som en annan kan bli sårad över.

Vi hade ett jäkla kaos i vårt stall en period just iom att vi hade en del som gärna snackade skit, snodde saker och vissa rent hittade på saker om andra för att försöka få igång bråk mellan andra och de skulle framstå som bättre själva.
Det var otroligt jobbigt att ha den dåliga stämningen i stallet!
När jag fick höra att en av mina nära vänner och elever skulle ha sagt skit om mig genom en av de här personerna så antog ju jag direkt att det var osant.
Dels umgås inte jag med skitsnackare. Så min vän är inte sån.
Och dels vet jag att just mig torde hon inte snacka om min hästhantering iom att hon tränar för mig och vill lära sig göra detsamma.
Så vet jag att de allra flesta i stallet hade reagerat om de fick höra sånt om mig. De hade hellre valt att fria än att fälla iom att de känner mig och att de själva inte är skitsnackare/elaka.

Såna som direkt går i tro att deras vänner måste ha varit assholes om de får höra något förstår jag inte riktigt.
Jag är verkligen inte dumsnäll. Så det är inte så att jag inte märker om folk behandlar mig illa eller att jag tar en massa skit. Men med mina vänner har jag tilltro till deras goda vilja gentemot mig och vice versa.

Men ytligare stallbekanta kan det så klart bli svårare. Men de människor som är oärliga brukar till slut bli väldigt ensamma. Så någon gång kommer man på dem..

 

[tuaphua]

Det är ju som värsta viskleken! Tänker hålla mej ur vägen ett tag, se vad som händer. Spanat in några nya stall utifall att

Men har de sagt hur du skulle ha gett dem dåligt mående? Förklarat vad de tycker du gjort tydligt?

Det är svårt med folk! När vi hade problemet i vårt stall stod jag i lite blåsväder en period iom att jag var den som offentligt gick ut och stod för vad jag kände först om de som snackade skit, snodde etc.
Jag sa dels till dem och stod även för det på möten etc. Andra sa till mig i smyg att det var bra och de snackade mer själva än de gjorde inför de som var problematiska.
Så då åkte ju jag på en rejäl skopa först innan andra vågade börja stå för vad de kände.
Den värsta i vårt stall som också var stallchef då gjorde många övertramp gentemot mig och andra. Man var väldigt bra på att manipulera. Så även jag som brukar märka sånt gick på niten flera gånger med denne.
Efter att jag fattat började jag se till att vi hade allt skriftligt just för att jag ville ha skriftligt både på vad jag gjorde och ansågs säga/göra och vad andra parten gjorde.
Nu fångades också en del stölder och lite mindre kul hästhantering på film. Så det fanns ju mer fakta som stödde allt.
Mina stallkompisar stöttade också mig och stallchefen röstades bort.
Det tror dock denne fortfarande är något jag drev igenom. När det faktiskt var andra som var drivande i den frågan. Men jag kan ta det och vara skithögen i fd stallchefens ögon.

Så om problemen kvarstår och du bara pratat med ansvarig: kolla med de andra.
Det kan ju vara så att det är bara hos ansvarige problemet ligger och att denne drar in de andra i det hela utan deras vetskap.
Så gjorde nämligen vår stallchef. Man sa att "den och den sagt si och så eller känner si och så". När det började kollas upp insåg man att det sällan stämde.
När man sen konfronterade denne ang det så hette det att "man aaaaldrig skulle säga något sånt! Och hur kan du vara så ful att du hittar på sånt?!".
När vi då alla började ta saker skriftligt hade vi ju allt på papper. Då gick det inte att spela ut andra mot varann mer.

Jag har också neuropsyk-diagnos. Men jag aktar mig för att säga att det är anledningen till om jag skulle betee mig på oönskat vis. Och det är inget andra har som skyldighet att ta hänsyn till om man nu inte enats om specielregler för mig vid inflytt.

Hoppas det löser sig för dig! Kram!

 

[Myzan87]

När livet inte blir som ni tänkt er, när det är motgångar som staplas på varandra-om än aldrig så små, hur hanterar ni det?

Den här veckan har verkligen inte varit bra förnmig. Min ena häst har blivit behandlad i fyra leder efter att jag tyckte hon kändes ofräsch på tävling i helgen. Jag ser hur alla mål och drömmar jag har försvinner sin väg. Jag rider för dåligt och mitt mål att rida MsvB (som alla andra lyckas med) försvinner allt längre bort.

En vän jag träffar dagligen har tagit bort mig på fejan för att jag inte lajkat hennes bilder. Detta har tagit tramsigt hårt på mig. I synnerhet eftersom jag kommer fortsätta träffa henne så gott som dagligen. Vetskapen att hon tycker att jag är en ogin människa känns väldigt jobbig. Jag anar att annat ligger bakom men även när jag pratat med henne berättar hon inte vad det är.

Sen är det andra småsaker också som känns ännu större bara för att det blir för mycket. Det blir att jag tänker och ältar och fastnar i mitt huvud sas. Mitt jobb lämnar tyvärr alldeles för mycket utrymme för egna tankar och eftersom vännen som tagit bort mig finns i stallet är inte det heller den frizon det brukar vara.

Hur hanterar ni andra sånt här? Jag vill mest bara krypa ner under ett täcke och lipa. Inte så konstruktivt.

Bryt ihop och bit ihop. Man behöver inte spela duktig. Ta en dag, deppa ner dig, ät glass, drick te och gotta ner dig i någon bra film eller bok.

Drömmar kanske bara ändras lite grann och gör att man får tänka om men de finns fortfarande kvar.

Man har dagar då vissa saker påverkar en mycket mer än vad de borde göra.

 

[sthu]

@tuaphua Nä, har inte fått veta vad som hänt.. Stallägaren sa att jag ljugit om så mycket att hon inte kom ihåg allt.
När jag frågade en av de inblandade igår visste hon ingenting och hade inte sagt något. Den sista, som verkar vara största "problemet" har jobbat hela helgen. Tänkte prata med henne imorgon. Om jag känner att jag klarar det utan att bli förbannad eller börja storgråta.
Det är väldigt mycket "den har sagt att den sagt", och mest fascinerande är nästan att folk som inte ens är i stallet verkar veta bäst vad som hänt..

Jag tog det hela väldigt hårt, skulle tävlat idag men mådde så sjukt dåligt igår att jag kände att jag inte skulle klara det mentalt.. Trots att jag sett fram emot det i flera veckor.
Suttit och gråtit till och från idag med, vill inte vara i stallet och för att vara helt ärlig vill jag definitivt inte behöva umgås med de andra, om allt jag säger tolkas som lögner. Jag vet ju at det inte är så, men kan inte skaka av mig känslan..

 

[Amanda_F]

När livet inte blir som ni tänkt er, när det är motgångar som staplas på varandra-om än aldrig så små, hur hanterar ni det?

Den här veckan har verkligen inte varit bra förnmig. Min ena häst har blivit behandlad i fyra leder efter att jag tyckte hon kändes ofräsch på tävling i helgen. Jag ser hur alla mål och drömmar jag har försvinner sin väg. Jag rider för dåligt och mitt mål att rida MsvB (som alla andra lyckas med) försvinner allt längre bort.

En vän jag träffar dagligen har tagit bort mig på fejan för att jag inte lajkat hennes bilder. Detta har tagit tramsigt hårt på mig. I synnerhet eftersom jag kommer fortsätta träffa henne så gott som dagligen. Vetskapen att hon tycker att jag är en ogin människa känns väldigt jobbig. Jag anar att annat ligger bakom men även när jag pratat med henne berättar hon inte vad det är.

Sen är det andra småsaker också som känns ännu större bara för att det blir för mycket. Det blir att jag tänker och ältar och fastnar i mitt huvud sas. Mitt jobb lämnar tyvärr alldeles för mycket utrymme för egna tankar och eftersom vännen som tagit bort mig finns i stallet är inte det heller den frizon det brukar vara.

Hur hanterar ni andra sånt här? Jag vill mest bara krypa ner under ett täcke och lipa. Inte så konstruktivt.

Det händer så mkt skit i mitt liv hela tiden men jag har bestämt mig för att ta makten över det och bestämma att vad som än händer så är det ok. Jag har nästan en plan A och B och C för allt.

Efter att jag slutade äta gluten och därmed blev av med min depression förstod jag, att jag kan bestämma själv hur jag uppfattar situationer. När inte kemin styr till det sämre är det så skönt att må ok, det andra i min trasiga kropp får jag stå ut med.

Tex hade jag som livsmål att rida LA, så jag gjorde en plan om hur jag skulle komma dit. Och nu är jag en av dem som startat MsvB. Med två hästar också. Pga min plan och för att jag förstod att jag inte skulle klara mig själv utan behövde hitta hästägare som uppskattade hur envis och noggrann jag är. Vad jag också gjorde var att jag övergav ponnyerna, inte för att jag behövde utan för att dressyr är en bedömningssport och jag behövde all hjälp jag kunde få på vägen. Det ÄR svårare att kvala med ponnyer, eller små hästar för den delen. Jag säger inte att du måste sluta med ponnyerna men du får välja vad som är viktigast. Eller om du kan låna någons häst? Som jag gjort... (Om det är viktigt).

I jobb och ekonomi så har jag pluggat och fortsätter utveckla mig för att jag ska kunna jobba deltid. Efter sjukskrivning vet jag att jag har svårt för heltid. Men jag har en plan. Och det är tryggt!