Sasse
Trådstartare
Jag känner mig sjukt stressad just nu och vet inte alls hur jag ska ta mig ur eller förbättra situationen. Det känns som om det är svårt och att jag får stå ut flera månader till, och jag orkar inte.
Jag stressar över många olika saker, både i arbetslivet och i vardagen.
Mitt jobb som jag började på detta år har jag känt från första början inte riktigt passar mig. Jag har för mycket social ångest som ställer till det, och arbetet har allmänt för högt tempo för att jag ska trivas helt. Helt underbara kollegor och chef i övrigt, och jag tycker det är synd att jag inte trivs bättre.
Jag får dessutom väldigt ont i kroppen av mitt arbete, sedan om det är stressen som påverkar, dålig arbetsställning eller kanske både och, vet jag inte. Jag brukar variera mellan att stå och sitta och försöka tänka på mina rörelser, men det hjälper föga.
I somras blev jag sjukskriven p.g.a. stress och kronisk värk. Jag är även i riskzonen för utbrändhet.
Jag har pendlat mellan heltidssjukskrivning och 75% sedan dess och detta stressar såklart också. Framförallt för att jag känner att jag borde vara heltidssjukskriven, men min läkare inte lyssnar.
Jag mår sämre sedan jag återgick till jobb, värken kom tillbaka och jag har fått ännu fler symptom på utmattning. Det känns som att jag snart kommer krascha helt och hållet. Samtidigt vill jag tillbaka till jobb fortast möjligt.
Min läkare tycker att vi fortsätter enligt den plan vi skapade när vi först sågs. Det spelar inte så stor roll att jag är hemma sjuk 90% av tiden för samma besvär jag är sjukskriven från, så länge jag är på arbetet ibland.
Min arbetsgivare har ändrat mina arbetsuppgifter till viss del, men så fort något oförutsett händer (det kan räcka med en arbetsrelaterad fråga från en kund eller kollega) så får jag blackout och slutar fungera.
Den ekonomiska situationen stressar också. Jag är lågavlönad och har låg sjukpenning. Jag klarar mig relativt ändå, men mitt kontrakt för lägenheten går snart ut och jag måste ha nytt boende. På min fjuttiga inkomst har jag svårt att hitta något.
Mina föräldrar stressar mig dessutom i bakgrunden. De vill väl, men har ingen förståelse för att jag inte kan söka en lägenhet med hyra på ca 8000 när jag har så låg inkomst som jag har just nu.
Jag känner att mitt mående slagit bakut. Det enda jag gör om dagarna är att spela spel. Det är det enda som kan få bort stress och negativa tankar, om så bara för stunden. Jag vill egentligen inte spela så mycket, men kommer inte till ro med något annat och får stresspåslag. Spelandet har blivit som en tvångsgrej. Så fort jag kommer hem de dagar jag jobbar, eller om jag är hemma: så fort jag går upp. Jag slutar knappt ens för att äta. Jag blir stressad även när jag inte spelar, för det känns då som att jag inte har tid för det enda roliga i livet just nu.
Det här är mer en skriva av sig tråd. Jag tror inte jag kan ta mig ur stressen förrän en radikal förändring sker. Vad det sedan innebär vet jag inte.
Men kanske finns det någon därute som känner igen sig av att vara/ha varit låst av stress, hur klarar ni i så fall av vardagen? Vad har ni för ljusglimtar i era liv?
Jag stressar över många olika saker, både i arbetslivet och i vardagen.
Mitt jobb som jag började på detta år har jag känt från första början inte riktigt passar mig. Jag har för mycket social ångest som ställer till det, och arbetet har allmänt för högt tempo för att jag ska trivas helt. Helt underbara kollegor och chef i övrigt, och jag tycker det är synd att jag inte trivs bättre.
Jag får dessutom väldigt ont i kroppen av mitt arbete, sedan om det är stressen som påverkar, dålig arbetsställning eller kanske både och, vet jag inte. Jag brukar variera mellan att stå och sitta och försöka tänka på mina rörelser, men det hjälper föga.
I somras blev jag sjukskriven p.g.a. stress och kronisk värk. Jag är även i riskzonen för utbrändhet.
Jag har pendlat mellan heltidssjukskrivning och 75% sedan dess och detta stressar såklart också. Framförallt för att jag känner att jag borde vara heltidssjukskriven, men min läkare inte lyssnar.
Jag mår sämre sedan jag återgick till jobb, värken kom tillbaka och jag har fått ännu fler symptom på utmattning. Det känns som att jag snart kommer krascha helt och hållet. Samtidigt vill jag tillbaka till jobb fortast möjligt.
Min läkare tycker att vi fortsätter enligt den plan vi skapade när vi först sågs. Det spelar inte så stor roll att jag är hemma sjuk 90% av tiden för samma besvär jag är sjukskriven från, så länge jag är på arbetet ibland.
Min arbetsgivare har ändrat mina arbetsuppgifter till viss del, men så fort något oförutsett händer (det kan räcka med en arbetsrelaterad fråga från en kund eller kollega) så får jag blackout och slutar fungera.
Den ekonomiska situationen stressar också. Jag är lågavlönad och har låg sjukpenning. Jag klarar mig relativt ändå, men mitt kontrakt för lägenheten går snart ut och jag måste ha nytt boende. På min fjuttiga inkomst har jag svårt att hitta något.
Mina föräldrar stressar mig dessutom i bakgrunden. De vill väl, men har ingen förståelse för att jag inte kan söka en lägenhet med hyra på ca 8000 när jag har så låg inkomst som jag har just nu.
Jag känner att mitt mående slagit bakut. Det enda jag gör om dagarna är att spela spel. Det är det enda som kan få bort stress och negativa tankar, om så bara för stunden. Jag vill egentligen inte spela så mycket, men kommer inte till ro med något annat och får stresspåslag. Spelandet har blivit som en tvångsgrej. Så fort jag kommer hem de dagar jag jobbar, eller om jag är hemma: så fort jag går upp. Jag slutar knappt ens för att äta. Jag blir stressad även när jag inte spelar, för det känns då som att jag inte har tid för det enda roliga i livet just nu.
Det här är mer en skriva av sig tråd. Jag tror inte jag kan ta mig ur stressen förrän en radikal förändring sker. Vad det sedan innebär vet jag inte.
Men kanske finns det någon därute som känner igen sig av att vara/ha varit låst av stress, hur klarar ni i så fall av vardagen? Vad har ni för ljusglimtar i era liv?
är det ett stort problem får de ta in mer personal.
