Sitter här igen knappt 1½ år efter pausen som efter 2 veckor ledde till en starkare relation. Med många kul planer och gemensamma önskemål om framtiden. En flytt har vi hunnit med till "storstan"
Hade ett litet gräl om att han tyckte katterna var otroligt frustrerande och irriterande för 4 veckor sedan (katterna som flyttade in för att han ok:a med "gör som du vill, vill du ha dem ta hit dem då, men jag vill inte göra nått med dem" vi komr överens om att jag skulle ändra lite rutiner och sen prata efter meetingen jag skulle på i mitten på juli.
Men så långt hann vi inte. I tisdags när jag kom hem så ville han inte möta min blick. Vinnkänslig som jag är så frågar jag på en gång vad det är. Han kommer fram och håller om mig och säger "vet inte om det här funkar längre"
Han har vist inte känslor för mig längre tror han. Han var en god vän och höll mig sällskap i min missär tisdag natt. Men nu har han åkt till sina föräldrar med sin dator och alla sina kläder (igår).
Vi ska höras på lördag för att se hur jag mår, om jag fortfarande är vek så har han erbjudit sig att hänga hos mig på söndag när jag tar emot födelsedags gäster - för att slippa frågan "var är V?" och då antaligen bryta ihop när jag ska säga vart han är eller ljuga så dåligt att jag får blickar som gör jag bryter ihop.
Svårt att inte tänka på att pausen för 1½ år sen var början på slutet... Hoppas dock verkligen han saknar mig och vill tillbaka. Känner mig som så vek som tar tillbaka en kille så hela tiden, men i min värld kan det inte vara lätt att vara som han - känslomässigtförstoppad isch.
Nu bor jag i våran hyreslägenhet och satt ut annonser om byte och det känns så skumt att sitta här och han inte är borta på semester - han är bara borta. Allt i lghn förutom en fotölj och frysen är hans eller vårat. Det står V skrivet på allt och det luktar V om allt.
Läser tillbaka på alla era tips om att ägna tid till mig själv, att försöka landa och inte bara gräva ner sig och vänta.
Var lättare i februari förra året att få tiden att gå. Nu är jag pank, "alla" är på semester med sina familjer och jag har massor med tid att tänka, sakna och vara ledsen
Skriver här igen mest för att lätta mitt hjärta till dem som inte känner varken mig eller V, för ord, tips, tröst
Hoppas inte det är fel
