Känner igen problemet. Min lille gosse mäter 165 i mankhöjd och är korsning hbl/fbl/knabstrup/lippizaner. Det har blivit en skojjig kombination av lippizanerns rörelsemönster med halvblodsgångens storlek.. Han har mycket energi och gillar att visa sin fina gång.
Mer eller mindre allt travarbete sen han reds in för 2,5 år sedan har gått åt till att minska steglängden och påskjutet för att istället träna bärighet och balans i en avslappnad form med mycket sökning framåt-neråt. Jag har fått kritik för mitt sätt att träna honom av en del tränare (dressyr) eftersom de hävdar att jag plockar bort hans steg och framåtbjudning genom att rida honom i såpass lågt tempo med mycket avslappning. Jag är dock ganska övertygad om att den dagen han blir stark nog så finns gången kvar, och framåtbjudningen vet jag att den finns där. Vad tror ni om detta?
Börjar alltid ridpassen (efter skrittarbetet) med trav i lättridning, avlastningsits och så lite inverkan som möjligt. När formen blir längre och mer avslappnad (när han redan visat upp sig för alla fina flickor och hälsat på publiken
) så kan jag börja sitta ner. Jag tränar i regel alltid skolorna på en liten fyrkant med vändning ett kvarts varv över bakdelen i varje hörn. Av denna övning balanserar han upp sig, kortar sig och kommer upp med ryggen jättefint utan att spänna sig, och blir först då enkel att sitta på.
-Han blir dock så trött av denna övning att han orkar max fem minuter utan paus, vilket gör ridpassets effektiva träningstid väldigt kort. Jag undviker därför helst denna övning när jag rider fram inför hoppträning och liknande, annars orkar han max hoppa fram som han ska
Frida