Hur gör man?! Råd till nybörjarponnymamma sökes!

[A73H]

Kort historik: Jag har en dotter på 6 år som ridit i en o en halv termin. Jag red som barn men kom aldrig riktigt ifrån känslan av att vara rädd på hästryggen. När tjejen som är galen i hästar (och de flesta andra djur inklusive sådana med både sex och åtta ben...huvva) började på ridskola var det på darriga ben jag klev in i stallet. Fast det bättrade på sig och blev till och med mysigt att åka dit en gång i veckan. Jag funderade mycket på min rädsla och hur den skulle kunna komma att påverka hennes intresse (min egen mamma=livrädd för hästar) och beslutade mig för att jag måste ta tag i min rädsla. Så jag anmälde mig till ett vuxenridläger 5 dagar nu i somras och det var det bästa jag har gjort! Vilka fantastiska djur! Man måste bara bli både ödmjuk ocg fascinerad liksom. Så hästrädslan har mer övergått i sund respekt (visst bör man ha det ändå?) och jag har till och med anmält mig till en nybörjargrupp på ridskolan till hösten. Nu till sak: Ett par vänner har två hästar, ett varmblod (som hon rider) och en sällskapshäst - en shettiskille på fyra år. Till hösten ska tjejen (och jag såklart) "sköta om" shettisen två dagar/vecka. (För att undvika "kan-vi-inte-åka-dit-idag-igen-SNÄLLA" och för att hon faktiskt bör få en chans att se att det ÄR jättemycket jobb med en häst, men också för att få förmånen att umgås med hästar mer än en dag/vecka på ridskolan.)
Under sommaren nu har båda hästarna gått på lösdrift i princip då hon varit höggravid och inte kunnat rida. Varmblodet är mycket sällskaplig, men shettisen är INTE särskilt mycket hanterad. Hur gör man då? Kort sagt (fast med världens längsta intro): Hur gör man för att vänja hästen vid hantering? Tror ni att vi lyckas? Och i så fall - tips på vägen?

 

[Happimess]

Sv: Hur gör man?! Råd till nybörjarponnymamma sökes!

Det här med väldigt lite hanterad shettis får varningsklockorna att ringa. Det känns som om det inte är rätt uppgift för en såpass ung nybörjare och förälder som också hyfsat grön att uppfostra och vänja en häst vid hantering, och speciellt få den såpass foglig att man kan släppa en sexåring med den utan att olyckan är framme.
Det är en ju trots allt en väldigt lång procedur och om det görs fel sätter du ju både dig och din dotter i en farlig sits.
Vid invänjningen kan ju situationer uppstå som en ovan kan ha svårt att lösa på ett korrekt sätt.

Jag skulle lämnat över det hela åt betydligt kunnigare människor så att allt blir rätt från början!

Eller jag kanske missuppfattade dig, är det ägaren som skall vänja hästen vid hantering?

 

[A73H]

Sv: Hur gör man?! Råd till nybörjarponnymamma sökes!

Nej, vi ska såklart inte ta hand om hanteringen själva utan det gör ju ägarna som är mycket sansade och kloka hästmänniskor. Vi ska bara komma dit ett par dagar/vecka - no strings attached, liksom. Inga pengar eller ansvar är inblandat, missförstå mig rätt. Dock hoppas vi ju båda på att få pyssla lite med honom och rida/hantera honom ensam kommer inte på fråga Men hur gör man rent generellt när man hanterar ganska ohanterade hästar?

 

[A73H]

Sv: Hur gör man?! Råd till nybörjarponnymamma sökes!

Hmm..nu lät det som om vi inte skulle ta hand om hästen alls och det vill och ska vi ju! Men tjejen ska inte ta hand om den själv eller rida utan ledare. Den är hanterad och riden tidigare men har sedan i våras gått mer eller mindre på lösdrift. Ansvaret för hästen kommer att ligga på ägarna och vi kommer ju att prata mer om hur vi ska lägga upp "skötaransvaret" men jag är lite nyfiken redan nu på hur man egentligen gör när man ska börja hantera hästar som inte är så mycket hanterade. Tips och råd?

 

[ridtravare]

Sv: Hur gör man?! Råd till nybörjarponnymamma sökes!

Åk ut själv först några ggr och ta hjälp av ägaren så att du blir säker med hanteringen. Ha långt grimskaft när du hanterar ponnyn.

Prova hur den är att leda och sköta. Se till att det inte är några problem för dig med att hantera hästen innan du tar med din dotter.

Ponnyn måste kunna lita på att du vet vad du gör.Har du självförtroende smittar det av sig på ponnyn och det kommer inte att bli några problem.

Men hantera ponnyn själv först för att undvika att du blir osäker när din dotter är med.

 

[Viviann]

Sv: Hur gör man?! Råd till nybörjarponnymamma sökes!

Hej!!
Jag är nybörjarponnymamma jag oxå...
Fast vi har köpt en shettis på 5 år till tjejen på 4 år.
Shettisar (har jag hört) är mycket envisa... o det har jag redan set själv... jag leder alltid när min tjej ska rida. men vill shettisen inte, då vill den inte...då måste jag ha jävla mycket tålamod!!
ta min tjej av och försöka göra mig mera envis än den är.. för hon ställer upp sig på 2 ben och bara VILL INTE!! Så akta dig lite... :smirk:
Min tuffa 4 åring ramlat av en gång när shettisen inte ville gå samma väg som jag... men tuff som hon är (tjejen) blev det inget vidare problem (hade båda hjälm och väst på sig)
Visst är dom gulliga o små, men dom tror dom är tuffa o stora...
...
men vi kan väl hålla kontakten nu när vi båda är nybörjare :smirk:

 

[Forest Autumn]

Sv: Hur gör man?! Råd till nybörjarponnymamma sökes!

Det du beskriver låter ganska farligt. Jag hade inte satt upp en fyraåring på en shettis som uppenbarligen inte är så väluppfostrad och välriden. Jag är av den bestämda uppfattningen att hästar inte ska gå på två ben Speciellt inte om de ska ridas av så små barn.
Det är inte säkert att du hinner lyfta av barnet innan hästen hittar på något dumt. Ibland kan de vara väldigt snabba, speciellt de mindre ponnyerna.
Vår lille minste åkte ofta häst när han var i den åldern. Han red på sina äldre syskons ponny, ett russ. Vi gick promenader i skogen. Jag ledde honom alltid i grimskaft. Ponnyn var och är fortfarande en riktigt pigg liten krabat. Vi hade haft honom ett par år när minstingen sattes upp på honom. Både barnen och jag hade ridit honom en hel del. Han gjorde aldrig något dumt men var ganska pigg. På något sätt måste han ha insett situationens allvar. Han gick så fint med den lille på ryggen och tog inte ens ett travsteg någonsin vilket alltså är olikt honom. Jag hade själv ridit och hanterat hästar i många år och hade inga problem att klara av ponnyn.

Jag är väl medveten om att min beskrivning inte hjälper din situation. Jag vill bara på något sätt göra dig uppmärksam på att det kan uppstå alltför farliga situationer med hästar även om de är små. Nu känner jag ju inte till hela situationen men om ni inte har hjälp av någon med erfarenhet av hästar tycker jag att ni ska se till att få det. Det finns ridskolor och det finns kanske någon äldre ryttare som kan rida hästen ett tag.
Lycka till!

 

[skogsridmulle]

Sv: Hur gör man?! Råd till nybörjarponnymamma sökes!

Som småbarnsförälder är rådet: skaffa en häst som fungerar från början, både barn och häst är mycket jobb ändå. Och får du hem "fel" häst kan det leda till tappat intresse o i värsta fall olyckor.

Det finns mycket shettisar som inte är bra barnhästar. Jag väntade "länge" (typ en månad kollande varenda annons på varenda sajt) innan jag hittade rätt häst. Mycket hanterad av vuxna och barn, inriden och inkörd. Han är en pärla. Dock visade det sig att det inte är lika kul att rida hemma och när man har fri tillgång till hästen. Man kan lika gärna rida imorn tydligen. Så till slut sålde jag motvilligt hästen för han var van vid en viss träning o började se lite deppig ut. Många tyckte att jag skulle ha kvar hästen eftersom han är så bra, åren går fort o barnen blir äldre=mer intresserade, men jag ville inte ha dåligt samvete i flera år.
Eftersom hästen är bra var det inte svårt att hitta en bra ny ägare.

 

[Forest Autumn]

Sv: Hur gör man?! Råd till nybörjarponnymamma sökes!

Jag antar att detta inte är ett svar till mig.
Jag känner inte något behov av att köpa en barnponny.
Dels för att jag redan har en och dels för att mina barn är stora sedan lång tid tillbaka.
Ponnyn har vi behållt eftersom han efter att ha burit omkring på tre barn har hunnit bli ganska gammal är nu 22 år. Han får nöja sig med skogspromenader med mig på ryggen. Jag tror att det passar honom utmärkt.
Annars håller jag med om det du skriver.

 

[A73H]

Sv: Hur gör man?! Råd till nybörjarponnymamma sökes!

Hej igen! Nu har jag och ponnyägaren träffats och bestämt att jag ska komma ut själv några gånger för att lära känna hästen, något jag ju egentligen inte gör! Jag tror att det kommer att gå jättebra, och tjejen är helt inställd på att vi får se hur det funkar först. Ridning har vi knappt pratat om eftersom det är viktigt att vi båda känner att vi kan hantera ponnyn först och ska jag vara ärlig så är det mest det tjejen är intresserad av också. Hon vill pröva på att ta hand om en häst - ridning är en bonus. Nästa vecka blir första besöket - ska bli jätteroligt!

 

[skuggi]

Sv: Hur gör man?! Råd till nybörjarponnymamma sökes!

Om hästen är riden och hanterad sen förut är det ju inte en lika stor grej som om den varit "vildhäst". Den minns nog hur man gör, även om den varit avställd ett tag. :smirk: Var den snäll innan är den säkert det nu med.
Bra att du åker dit själv och träffar hästen, känn efter riktigt noga att hästen känns trygg och snäll. Kanske behöver du be om hjälp att lära dig att se om hästen blir irriterad osv så du kan avbryta ev situationer i tid när dottern är med.
Var med hela tiden, både fysiskt och mentalt, så ska du se att det blir en fin erfarenhet för er allihop.

 

[flashlight]

Sv: Hur gör man?! Råd till nybörjarponnymamma sökes!

Jag håller med i dina farhågor, jag blir lite rädd (för barnens skull) när jag läser sånt här. Små ponnyer är också hästar och kan var nog så tuffa och farliga.

KL

Igen (har gjort det flera gånger nu känns det som) vill jag berätta om vår lilla söta b-ponny som vi köpte mycket billigt pga att hon terroriserade en hel familj där föräldrarna "hade lite hästvana som barn" (vilket inte räckte långt när fröken satte den sidan till)

Barner var ca 10 år. Ponnyn var ursöt och naturligtvis föll de för henne. Så rar först innan hon insåg vad familjen gick för

Hon hade skrämt vettet ur dem alla, hon tog för sig mer och mer, hon reste sej, vägrade gå, sparkade efter dem, bet, ja allt hon tyckte hon behövde för att få fram sion åsikt: dom hade inget att säga till om.....

Ponnyn var billig kan jag lova, dottern själv viskade till pappan när vi prutade "gå med på det annars blir vi aldrig av med henne!!"

Hon var en mardröm att provrida för min äldsta dotter då 7 år. Att vi köpte henne Men det berodde på att ajg var hästvan och det lilla djuret var så perfekt i sin byggnad som barnponny, lätt smäcker och känslig. Visst var det en risk men å andra sidan skulle jag aldrig ha lämnat ett barn ensam med henne innan jag var 100 på att barnet klarade det. Dottern hade alltid mej med första halvåret. Utom när de var på läger ihop för att verkligen trimmas ihop då.

Det blev några duster med dottern i ridningen ang om man skulle framåt eller bakåt Jag hade aldrig problem med henne alls. Hon var som en skenhelig ängel.

Sen insåg hon att våra barn skulle man vara snälll mot annars blev det väldigt trist och tjatigt och bråkigt med den stora elaka människan....Men andra barn, dvs kompisar som skulle rida kände hon av direkt vad dom "klarade". Fulllboden var tvärtom, små osäkra barn bar de omkring som det varit deras egna ungar, men ponnyn talade om vem som bestämde för de stackars barnen. Hon var aldrig populär hos grannbarnen......

MEn hon lärde alla mina 3 att rida i tur och ordning. Dock hade det ALDRIG gått om inte jag haft min erfarenhet och funnits med hela tiden så länge det behövdes med varje barn.

En hästrädd eller nästintill hästrädd förälder låter livsfarligt med en kaxig liten ponny. Den vi köpte sparkade som sagt efter föräldrarna också, så långt hade det gått. Förutom att hon reste sej när de ledde osv. Första dagen när hon provade det med mej slängde jag ner henne på marken och hon gjorde aldrig om det. MEn det vågar/klarar man inte som rädd förälder. (fick henne ur balans och hon gick ner på knä, det var kanske inte det allra vänligaste sättet men nödvändigt eftersom resa sig är totalt förbjudet - barnens säkerhet går alltid före ponnyns för mej)

Det finns så många bra ponnyer som inte är ohanterade. Varför riskera att barnet råkar illa ut och kanske blir rädd för hästar resten av livet, istället för att verkligen få ett intresse med sig som de älskar.

 

[Ponnymorsan]

Sv: Hur gör man?! Råd till nybörjarponnymamma sökes!

Med ett femtontal omfostrade "problemponnyer" av olika storlekar i bagaget så kan jag bara säga: LÅT BLI!!! Skaffa en idiotsäker gammal ponny som din dotter kan baxa runt som en skottkätta ungefär. Att börja med en rel. ohanterad ponny om du dessutom är nybörjare låter inget vidare.
De ponnyer som jag har köpt under åren har alla varit små gulliga barnponnyer som av en eller annan anledning "ballat ur" och skrämt och skadat sin omgivning. Med rätt, och i bland ganska hårdhänt behandling (läs: absolut inte stryk!!) har dessa, med ett undantag, blivit bra ponnyer som alla sålts till familjer med stor kunskap och öppna ögon.
Låt du tjejen gå på ridskola och passa på att roa dig själv oxå i din vuxengrupp, bygg upp ditt självförtroende och om ni måste så leta reda på den ponny jag talar om i inledningen.
Min äldsta dotter, nu 20 år, fick sin första shettis när hon var 2 år men den var jättesnäll och hanterades hela tiden av oss vuxna, kördes, longerades, promenerades osv. Min yngsta dotter, nu 1 år har en gammal tant på 20+ som väntar på henne. Inte för att hon är ursnäll men jag känner mig så pass kunnig att jag fixar detta.
Generellt tycker jag att hästar kan man köpa nya, barn är oersättliga! Var rädd om ditt barn!
Lycka till önskar Ponnymorsan

 

[flashlight]

Sv: Hur gör man?! Råd till nybörjarponnymamma sökes!

Du det var inte JAG som skulle köpa ponny...... Du skulle nog skrivit KL.
Jag varnade för köp o hantering av kaxiga småponnies om du läser vad jag skrev...

Fö håller jag med dej

 

[flashlight]

Sv: Hur gör man?! Råd till nybörjarponnymamma sökes!

Om hästen är riden och hanterad sen förut är det ju inte en lika stor grej som om den varit "vildhäst". Den minns nog hur man gör, även om den varit avställd ett tag. :smirk: Var den snäll innan är den säkert det nu med.
Bra att du åker dit själv och träffar hästen, känn efter riktigt noga att hästen känns trygg och snäll. Kanske behöver du be om hjälp att lära dig att se om hästen blir irriterad osv så du kan avbryta ev situationer i tid när dottern är med.
Var med hela tiden, både fysiskt och mentalt, så ska du se att det blir en fin erfarenhet för er allihop.

Hästar är inte "snälla" eller inte.... De är som de hanteras......Det handlar inte så mycket om hästen som dem som ska ha hand om den.

 

[Ponnymorsan]

Sv: Hur gör man?! Råd till nybörjarponnymamma sökes!

OOPS
Naturligtvis var inlägget till A73H. Jag klickade på knappen svar...
Ponnymorsan

 

[flashlight]

Sv: Hur gör man?! Råd till nybörjarponnymamma sökes!

Då svarar du senaste inlägget! Om du vill svara på ett visst inlägg som tex det första i tråden så klickar du på svarsknappen där.

Annars kan du skriva KL först (knapplån) så markerar man att svaret är "allmännt"

Fattade inte heller det där först

 

[A73H]

Sv: Hur gör man?! Råd till nybörjarponnymamma sökes!

Åh, fast jag ska inte köpa någon häst?! Bara sköta om ett par goda vänners sällskapsshettis två dagar i veckan. Jag skulle aldrig utsätta dottern för något som vare sig skadade henne eller gjorde henne rädd för hästar fortsättningsvis! Problemponny är det nog inte, den har bara varit avställd ett tag och går som sällskap. Han är fem år och räknas väl därmed som unghäst fortfarande? Jag tror det kommer bli jättebra och en nyttig och mysig erfarenhet! Jag må vara nybörjare på hästar (men inte helt rudis - det har funnits hästar omkring mig länge även om jag själv inte riktigt känt mig bekväm med att hantera dem, något som också hänger ihop med kunskapen! Jag känner mig också trygg i att det är duktiga hästmänniskor och goda vänner som äger hästen - funkar det inte så funkar det inte liksom. Tack för alla goda råd!

 

[A73H]

Sv: Hur gör man?! Råd till nybörjarponnymamma sökes!

För övrigt instämmer jag med flashlight! Man kan aldrig tillskriva djur mänskliga egenskaper - de blir som de hanteras! (Avvikelser förekommer naturligtvis inom alla arter) Det är en av anledningarna till att vi ska börja ta hand om en häst lite mer än bara en dag/vecka på ridskola. Ridskolan är jättebra, men det är väldigt lite "ta hand om hästen" och väldigt mycket "åååhh gullegull" bland tjejens ridskolekompisar och jag vill inte att det bara blir på den nivån om du förstår hur jag menar? Många är de som varken gör i ordning hästen före eller efter utan bara seglar in, pussar hästen, rider sin tid och sedan åker hem. Det är ett svårt och ansvarsfullt jobb att ta hand om ett djur men också något fantastiskt, och DET vill jag försöka förmedla till dottern!

 

[A73H]

Sv: Hur gör man?! Råd till nybörjarponnymamma sökes!

Åh, fast nu blev det intressant! Såg att ponnymorsan svarat flashlight som i sin tur svarade Viviann...så inget av svaren var kanske till mig ens? Hå hå ja ja, det är svårt med nya forum i början innan man fattar...