SiZo
Trådstartare
40 närmar sig. Vikten går uppåt och jag har skaffat gymkort. Att reglera vikten med födointaget fungerar inte på mig, så min tanke är att träna tillräckligt för att bli av med vikten. Sänker jag födointaget så sjunker bara min vilopuls. Sänker jag det till en nivå att jag faktiskt går ner i vikt så måste jag ner mot <1000 kalorier/dag, samtidigt som vilopulsen sjunker ner till runt 50 slag/minut, och det är verkligen inte för att jag skulle vara vältränad. Och jag orkar verkligen inte äta så lite längre.
Så jag "vill" träna. Jag har nu jobbat på att "dyka upp" på gymmet en dag i veckan för att mjukstarta, väl där får jag göra hur lite som helst, bara jag faktiskt går dit.
Det går bra att gå dit. Att göra hur lite som helst - det går dåligt. För det översätts tydligen till "hur mycket som helst", också. Och jag känner inte att jag har skadat mig förens efteråt. Jag får ofta träningsvärk i 5 dagar, vilket inte blir speciellt hållbart, för att träna var 6e dag i längden blir för lite egentligen.
Nu har jag en skada i baksida lår som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Det är dessutom svårt att känna efter eftersom jag har påverkan på min ischias på samma ben, så jag vet ju inte vilket som gör ont alltid. Och rent tekniskt skulle det lika gärna kunna vara nerven som blir arg som muskeln. Helt omöjligt att veta.
Mitt problem är nog lite att jag har varit väldigt vältränad en gång i tiden, tillomed sprungit milen. Så jag ger mig ju upp på löpbandet, sätter på ett avsnitt på serien jag kikar på just nu, sen springer jag i 40 min. Och eh... Det är väl inte det bästa, har jag märkt, eftersom låret inte riktigt vill.
Min tanke är ju att kunna öka till 3 ggr/vecka. Men som det är just nu så måste kroppen läka en vecka mellan gångerna. Det är inte så produktivt i längden. Jag fattar ju att jag bara behöver dra ner på tränandet, kanske springa 10 min och sen "gå hem" eller göra något annat. Men jag tycker att maskinerna är läskiga på gymmet så jag har inte vågat mig på dem riktigt. Och dessutom, det tar typ 10 min att klä på sig kompressionskläderna, så ska jag bara träna 10 min så känns det liksom inte värt det alls. Utan kompressionskläderna kan jag inte springa, så de är tyvärr ett måste. Jag skulle egentligen behöva köpa en ny, större, sport-BH så att det inte tar 5 min att ta på den, men det är dyrt och jag bara orkar inte.
Så frågan är väl egentligen, hur kortar jag ner träningstiden utan att totalt förlora motivationen för tränandet?
Hur har ni andra gjort när ni har startat från pinsamt otränade?
Så jag "vill" träna. Jag har nu jobbat på att "dyka upp" på gymmet en dag i veckan för att mjukstarta, väl där får jag göra hur lite som helst, bara jag faktiskt går dit.
Det går bra att gå dit. Att göra hur lite som helst - det går dåligt. För det översätts tydligen till "hur mycket som helst", också. Och jag känner inte att jag har skadat mig förens efteråt. Jag får ofta träningsvärk i 5 dagar, vilket inte blir speciellt hållbart, för att träna var 6e dag i längden blir för lite egentligen.
Nu har jag en skada i baksida lår som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Det är dessutom svårt att känna efter eftersom jag har påverkan på min ischias på samma ben, så jag vet ju inte vilket som gör ont alltid. Och rent tekniskt skulle det lika gärna kunna vara nerven som blir arg som muskeln. Helt omöjligt att veta.
Mitt problem är nog lite att jag har varit väldigt vältränad en gång i tiden, tillomed sprungit milen. Så jag ger mig ju upp på löpbandet, sätter på ett avsnitt på serien jag kikar på just nu, sen springer jag i 40 min. Och eh... Det är väl inte det bästa, har jag märkt, eftersom låret inte riktigt vill.
Min tanke är ju att kunna öka till 3 ggr/vecka. Men som det är just nu så måste kroppen läka en vecka mellan gångerna. Det är inte så produktivt i längden. Jag fattar ju att jag bara behöver dra ner på tränandet, kanske springa 10 min och sen "gå hem" eller göra något annat. Men jag tycker att maskinerna är läskiga på gymmet så jag har inte vågat mig på dem riktigt. Och dessutom, det tar typ 10 min att klä på sig kompressionskläderna, så ska jag bara träna 10 min så känns det liksom inte värt det alls. Utan kompressionskläderna kan jag inte springa, så de är tyvärr ett måste. Jag skulle egentligen behöva köpa en ny, större, sport-BH så att det inte tar 5 min att ta på den, men det är dyrt och jag bara orkar inte.
Så frågan är väl egentligen, hur kortar jag ner träningstiden utan att totalt förlora motivationen för tränandet?
Hur har ni andra gjort när ni har startat från pinsamt otränade?
.
Det är en ovärdig upplevelse. När alla andra gör flygande burbees över stången lägger jag mig på magen som en säl och kryper upp på knä för jag har inte rörligheten att hoppa upp på benen. När alla andra tar 70-80 kg i övningar kämpar jag med tekniken med 25 kg. 
. 
Vad vill jag säga med detta? Jo, att man får ge sig själv samma tid som man skulle göra med sina djur. Grunden först, och det måste få ta den tid kroppen behöver. Du får försöka hitta en högmotiverande belöning!
