Hur gör ni?

[Golden_Heart]

Sv: Hur gör ni?

Om de lär sig från början att man ska alltid smaka på det nya utan att skrika "Jag tycker inte om eller Jag vill inte ha" utan att ens ha smakat maten! Det blir inte tvång att äta upp maten ifall de lär sig från början att endast ta på tallriken så mycket som de äter upp.

 

[Golden_Heart]

Sv: Hur gör ni?

Tvång blir det aldrig om det hanteras på rätt sätt.
Men lägger ungen på en jätteportion och försäkrar att den kommer att äta upp den, då ska den också äta upp den.
Den lär sig att ta mindre nästa gång.

 

[Golden_Heart]

Sv: Hur gör ni?

Många av barnen säger äckligt innan de ens har smakat.
Många säger inte nej tack! Oftast finns det potatis eller ris eller pasta på bordet tillsammans med sallad, det går att äta av detta då om tex barnet har smakat på tex en liten tugga fisk och inte gillar det.

 

[Carolus]

Sv: Hur gör ni?

Den lär sig att ta mindre nästa gång.

Fel den lär sig inte mättnadskänslan... Att äta tills man är mätt..

 

[Zaria]

Sv: Hur gör ni?

Nyfiken på hur du skall lära barnet att alltid smaka, det enda man kan göra är att erbjuda,har själv en 2,5 åring som äter duktigt men vissa saker bara vägrar han,kan ju knappast tvångsmata honom så han smakar...hur hade du gjort?

 

[Zaria]

Sv: Hur gör ni?

Tvång blir det aldrig om det hanteras på rätt sätt.
Men lägger ungen på en jätteportion och försäkrar att den kommer att äta upp den, då ska den också äta upp den.
Den lär sig att ta mindre nästa gång.

Där blir det ju genast ett tvång,att sitta kavr tills maten är slut,kan berätta att den känslan att sitta kvar och tvinga sig äta upp maten när magen är fullare än man trott är saker som sitter kvar för livet, sedan tycker jag däremot man som förälder bör vara med istället när barnet tar mat och påminna,vissa barn har lätt att lägga på för mycket.

Däremot kan jag hålla med om att det inte är vidare trevligt med barn som säger "äckligt" men där är det ju språkbruket det är fel på,jag tycker gott och väl att barnet skall slippa smaka om han säger "nej tack" och äter det han/hon tycker om.

Många barn är dessutom långsamma med att prova nya maträtter,en del vill bara ha samma samma samma,åt själv bara 3-4 rätter tills 5-6 årsåldern och läkaren sa att det var helt okej bara jag åt och att mina föräldrar absolut inte skulle tvinga mig,idag är jag 26 år och äter ALLT (utom surströmming,och där VÄGRAR jag ens smaka)

 

[Golden_Heart]

Sv: Hur gör ni?

Om inte barnet själv kan säga till hur mycket den ska ha, skulle jag lägga på bara ett par tuggor och när den väl äter ge den massor av beröm att den är så duktig som äter. Detta skapar en positiv känsla och då vill säkert barnet ha mer av något. Vill den inte och jag har lärt den att säga "NEJ tack" då respekterar jag detta, men den har smakat maten. Om det är potatis, ris eller pasta så får den bara det då, Ett par bitar eller så, men den äter något då och efteråt berömmer jag igen hur duktig den är som har ätit så duktigt av allt.

 

[Golden_Heart]

Sv: Hur gör ni?

Där blir det ju genast ett tvång,att sitta kavr tills maten är slut,kan berätta att den känslan att sitta kvar och tvinga sig äta upp maten när magen är fullare än man trott är saker som sitter kvar för livet, sedan tycker jag däremot man som förälder bör vara med istället när barnet tar mat och påminna,vissa barn har lätt att lägga på för mycket.

Du har en poäng där! Visst det blir tvång kanske en, två gånger och sedan minns barnet att den blev mätt rätt snabbt. Visst jag påminner också om att den kan ta lite flera gånger och sedan berömmer jag när den har ätit upp allt, just för att skapa en positiv känsla för maten. Att påminna barnen när de lägger upp att de ska bara lägga upp lite och så mycket att de orkar äta upp är vettigt. Just för det kan lätt bli för mycket även för oss vuxna ibland.
Är man ute på restaurang och äter så går det oftast att få doggy-bag när man inte orkar.

 

[vindvissla]

Sv: Hur gör ni?

Tvång blir det aldrig om det hanteras på rätt sätt.
Men lägger ungen på en jätteportion och försäkrar att den kommer att äta upp den, då ska den också äta upp den.
Den lär sig att ta mindre nästa gång.

Ja klart den lär sej om den blir tvingad att äta upp allt den lagt på tallriken - med ett negativt minne. Barnet lär sej nog ändå. Annars tycker jag föräldern får gå in och stoppa vid själva upplägget så att man inte behöver kasta mat.

 

[Zaria]

Sv: Hur gör ni?

Okj, fast jag´funderar även på om man skall berömma för att barnet äter? Kan inte även det sätta sina spår "du är duktig när du äter,du är inte duktig om du inte äter"?

Jag tycker det nästan ger en lika obehaglig käsnal som att tvinga barnet att äta upp maten,jag tror nämligen inte barnet tänker sig för i framtiden om man tvingar honom/henne att äta upp maten utan att det barnet kommer att tänka på var hur himla jobbigt och ångestfyllt det var ¨gången innan.

 

[Golden_Heart]

Sv: Hur gör ni?

Har du inte tittat på programmet "Nanny ser dig" på Tv4+ där så pratar hon tydligt för att berömma om ett barn har svårigheter att äta och att man ska berömma så mycket som möjligt.
Samma sak är det med djur, egentligen ingen direkt skillnad där.

 

[Carolus]

Sv: Hur gör ni?

Det är lätt för en person som inte varit med om att bli itvingad mat att sitta och säga att det är så fjantigt... Jag och många andra har blivit det och vet att det sätter sina spår...

 

[Golden_Heart]

Sv: Hur gör ni?

Jag är uppfostrad just med det själv! Man äter upp på tallriken! Man tar enbart så mycket som man själv äter upp!!
Jag vet vad jag talar om! Visst ibland har man gruffat men det gått över, för man har lärt sig att ta lite om man inte känner sig hungrig och man definitivt inte får något annat just för att man inte råkar gilla något.
Tex, jag är inte så förtjust i varken lever eller ärtsoppa, men jag äter lite av det, just för att det hör till god ton att äta lite av det om det är det enda som serveras. Jag har jobbat på ett ställe där tre olika maträtter serverades för att tillfredställa så många som möjligt. Var man osäker tog man lite och eventuellt tog om, då det föll i smaken annars fick man jobba och vara hungrig, mer var det inte med det.

 

[Rina]

Sv: Hur gör ni?

Om de lär sig från början att man ska alltid smaka på det nya utan att skrika "Jag tycker inte om eller Jag vill inte ha" utan att ens ha smakat maten! Det blir inte tvång att äta upp maten ifall de lär sig från början att endast ta på tallriken så mycket som de äter upp.

men jag answer inte att en femåring kan bedömma det alltid och definitivt inte en treåring. De kan vara jättehungriga och tro att de orkar äta så mycket. Och de kan tycka det ser jätte gott ut men sedan inte gill det när de väl smakar. Det misstaget kan jag också göra. Det tar tid att lära sig bedömma det jag anser vara viktigast är att bedömma sin mättnadskänsla. för att bli av md min knäppa syn på mat jobbade jag ett tag på att alltid lämmna lite på tallriken, något jag anser vara viktigt att kunna om man äter ute där portionerna ofta är för stora. att lämmna mat på tallriken ska inte vara förenat med skuldkänslor. Däremot så är jag mycket bra på att bedömma hur mycket alla äter så den mat jag lagar blir dert sällan mycket över. vi slänger inte mycket mat. men om barnen gör det anser jag inte set vara så farligt. De börjar bli bättre och bättre på att se hur mycket de orkar äta utan att jag tvingar dem äta upp om de tar för mycket. Alla kan göra misstag och det ska inte ske på bekostnad av att lära sig naturlig mättnadskänsla.

 

[Rina]

Sv: Hur gör ni?

Har du inte tittat på programmet "Nanny ser dig" på Tv4+ där så pratar hon tydligt för att berömma om ett barn har svårigheter att äta och att man ska berömma så mycket som möjligt.
Samma sak är det med djur, egentligen ingen direkt skillnad där.

Jag hade en diskussion med en psykolog på BUP om det här, hon sa precis tvärt om man ska aldrig berömma ett barn för vad det äter. Jag litar mer på henne än på Nanny programmen. Nanny programmen anser jag vara ofentlig kränkning av barn i TV. Hur mår dessa barn när de tio år denare ser eller vet att deras problem blivit uthängda i TV för att deras föräldrar inte klarat uppfostra dem?

 

[Gnist]

Sv: Hur gör ni?

Har du inte tittat på programmet "Nanny ser dig" på Tv4+

Tittar sällan på dessa nannyprogram och jag anser inte att någon bör lita blint och okritiskt på vad de gör och säger i sådana tv-program..

Flera i tråden har vittnat om att de fått problem emd hur de ser på mat och ätande efter att som barn blivit itvingade mat fast de varit mätta eller inte velat ha.

Varför är det så svårt att acceptera att den formen av ätstörning är vanlig efter en uppväxt där barnet blivit tvingad att äta mot sin vilja?

 

[Brandgul]

Sv: Hur gör ni?

I mitt matbord (jag är förskollärare) så behöver man inte äta upp allt. Är man mätt så är man. Man ska lyssna på sin mage och inte äta med ögonen. Har nu någon lassat upp med 18 korvar och 3 kg mos så säger jag istället att h*n nog tog lite för mycket mat och kan nästa gång ta två gånger istället. Men det sägs inte anklagande eller så, utan i dialog med barnet.

Jag kan "tjata" lite att de ska smaka. Men det sägs också på ett sätt som nog är svårt att förklara här Men i dialog med barnet. Vi kanske pratar om färgen eller att min hund äääälskar just sådana. Ibland går det hem, ibland inte. Ibland är det gott, ibland inte. Roligast är när de sagt att de inte vill smaka och efter 10 minuter när de ser att alla andra äter det till slut törs smaka. Jag riktigt ser hur de tar sats

Nu jobbar jag med så stora barn så nu kan vi prata om att saker är nyttiga och varför de är nyttiga. Om vitaminer och fibrer och att vissa saker bara är tillbehör som man bara tar smakisar av. (T.ex. ketchup till korv eller sylt till pannkakor)

Skulle det vara riktigt små barn så lägger jag bara upp det nya på deras tallrik och antingen så greppar de det eller så inte. Det är ju inte så mycket mer med det

Men jag har kollegor som låter barnen sitta där tills de kväljs och jag mår riktigt illa. Men det är uppe på högre nivå (till min chef) och vi jobbar på att hela personalen ska ändra sin inställning till ätandet. Men det är jäkla svårt när de jobbat med det i 40 år och ALLTID gjort så. Jag är drygt 30 och vi är 3 stycken i min ålder på hela arbetsplatsen fördelat på 5 avdelningar... Det är svårt att lära vissa gamla hundar att sitta...

 

[Brandgul]

Sv: Hur gör ni?

Man kan t.ex. prata om hur man gör på en fin restaurang eller att moster Berta kanske lagat sin äsklingsmat i flera timmar och skulle bli sååå ledsen om man satt och skrek att man inte gillar. Man kan istället bara skicka fatet vidare utan att säga så mycket.

Angående att lära sig ta så mycket på tallriken som man äter upp så är det faktiskt inte alltid så lätt att skatta om man bara är ett par år gammal. Till och med jag missar ibland med drygt 30 års erfarenhet. Det är lätt att säga så, men svårare i praktiken. Varför vi tar "lagom" är ju för att vi äter upp vare sig vi är mätta eller ej... Nej lite miss får man allt göra. Men som jag skrev innan så tar man inte 18 korvar som är totalt orimligt.

 

[Brandgul]

Sv: Hur gör ni?

Nej. Jag har sett det otaliga gånger på jobbet. De lär sig inte på det sättet.

Det låter bra på pappret med fungerar inte i verkligheten.

 

[Brandgul]

Sv: Hur gör ni?

Som du själv säger. Du kan bara erbjuda. Lägg upp på tallriken utan att göra någon sak av det. Kastar barnet bort det så gör h*n det och jag skulle inte bry mig då heller. Det viktiga är att NI äter det regelbundet och mitt framför barnets ögon