Hur gör ni med era mamma grisar?

[jerseyko]

Nu börjar jag bli så less, för Rasmus är så himla mammig, hela sin vakna tid under dagen går åt till att antingen äta eller ligga och små gnälla, antingen i babysittern eller i babygymmet.

Han ska vara hos mig HELA tiden. Ibland inser han att han inte får komam till mig och är nöjd med att leka, men om jag då gör minsta lilla ljud eller rörelse så han märker att jag är kvar med honom börjar han igen.

Han ska sitta i mitt knä hela tiden eller hänga på min axel, då är det bra. Och då menar jag 24/7.

Det är lixom ett drygt litet gnäll ljud han kör med hela dagen, för att sen bli skitförbannad. Det hör stor skillnad på det gnället och om han är hungrig, vill ha ny blöja, har ont i magen osv.



Sen är han så himla "krokad" Har nappen och är nöjd, kör in fingret under nappen och skuter iväg den och blir jätte arg, börjar leka med fingrarna som han kör ner i halsen och såklart spyr.

Eller han kanske är smart för då måste jag ju komma dit och torka.

 

[taccotad]

Sv: Hur gör ni med era mamma grisar?

Haha vad jag känner igen det där! Fick nästan lite panik första tiden. Vad vi gjorde?! Nja, härdade ut för när han blev så pass stor att han kunde sitta, förflytta sig mm så fanns det inte många stunder han ville vara hos en. Visst, vissa perioder kan han vara klängig men mestadels av tiden går ju åt att springa, klättra, busa....

Om jag inte minns fel så var Emil nöjd om han fick vara med och se vad som händer. Matstolen funkade bra kortare stunder, för att i nästa sekund ligga på sin filt, nästa sekund i babysittern (som han aldrig var särskilt glad för).... Vagnen stöttade jag upp han med kuddar och lite leksaker.

 

[mian1]

Sv: Hur gör ni med era mamma grisar?

Vänta tills han blir större och det går över. Allt går i perioder. Min dotter är pappas flicka sedan ett tag tillbaka. Innan dög vi både två, men nu är det BARA pappa. Vaknar hon på natten och jag går in för att trösta så skriker hon "Nej, inte du. Jag vill bara ha min PAPPA!!!!"
Då saknar man nästan den korta period då hon var mammig...

 

[jerseyko]

Sv: Hur gör ni med era mamma grisar?

Vill bara stoppa en stor strumpa i munnen på honom som lixom kväver de där små gnälljuden!

Blir ju inte bättre av att han bara sover korta stunder också. Inte så man hinner springa iväg och laga lunch t.ex och äta den i lugn och ro utan det är snabbt in med lådan i micron och kasta i sig ungefär.

Ska väl inte klaga igentligen, om några år skriver jag väl en tråd om honom att han inte vill sitta och mysa i soffan och äta godis utan vara med sian kompisar hela tiden och aldrig är hemma

 

[taccotad]

Sv: Hur gör ni med era mamma grisar?

Vet precis hur du känner! Emil sov bara korta, korta stunder första halvåret. Man blev så grymt frustrerad!! Dessutom var han ganska svårsövd så man fick hålla på en bra stund innan han ens somnade. När han väl sov var det allt från 5 min till 30 min. Vaknade alltid lagom till man hunnit börja med lunchen eller nåt annat.
Klart man kan klaga! Det tär på en, iaf på mig!

Nu längtar jag tillbaka till den tiden lite då han var nöjd bara han fick sitta hos mig eller om han ville amma en timme. Nu är det typ ingen lugn stund alls! Jo, när han sover! Numera sover han 1,5-3 timmar I STRÄCK mitt på dagen. Det du! Kan knappt fatta det själv.

 

[vindvissla]

Sv: Hur gör ni med era mamma grisar?

Ge honom till sambon ett tag och skicka ut dem på promenad. Så att du kan ladda upp batterierna igen. Har ni sjal? (nu kommer jag igen med min sjalövertalning hihi)

 

[jerseyko]

Sv: Hur gör ni med era mamma grisar?

Sambon är ju på jobbet, åker kl 6 och är hemma vid 16:30 - 17:00. Någon sjal har jag inte, får aldrig tummen ur och köper en.

 

[vindvissla]

Sv: Hur gör ni med era mamma grisar?

Hmm... har du ingen händig kompis/mamma/moster som kan sy en till dej, det är bara ett rakt tygstycke á la 5 meter. jag vet hur frustrerande det kan vara att va ensam med ett gnälligt barn, men hittills har sjalen funkat alla gånger.

 

[nevin]

Sv: Hur gör ni med era mamma grisar?

Jag sällar mig till sjalälskarna, en sån är guld värd när man har en liten klängpelle! Min lilla är likadan, han vill vara med mig hela tiden. Pappa duger, men bara när jag är hemma och hörs/märks.

Häromkvällen skulle jag till stallet några timmar, liten och pappa skulle ha lite kvalitetstid utan tjatig mamma i närheten. efter en kvart började han, gnällde, vred sig, ville ingenting. Efter en timma drog cirkusen igång, byta blöja? Nej, inte det. Äta? nehej, inte det heller? Leka lite? ABSOLUT inte! Gå fram och tillbaka i korridoren(brukar funka)? Nej.


Pappa ringde mamma som precis var färdig i stallet (då hade lilleman hållt på en timma....), som kastar sig i bilen och slår alla hastighetsrekord hem. Jag hörde skriken i telefonen och var helt övertygad om att hans värld höll på att gå under..... Kommer hem, kliver ur bilen och går fram till dörren där jag hör eländet! Öppnar och får se en HELT rödgråten unge, med snor och tårar överallt..... Som brister ut i ett JÄTTEleende när han får syn på sin mamma, sträcker ut armarna och snyftar hysteriskt..... 5 minuter senare sitter han lugnt och leker i mitt kna, medans han flirtar vilt med pappa Knasbarn!


Åter till ditt ämne - jag skulle definitivt skaffa en sjal, då kan han få vara näranära, och du kan ändå få en del gjort. Min lilleman sover väldigt gott i den med, det är helt klart ett plus att kunna sitta framför datorn med honom sovandes i den istället för gnälligt pillande på tangenterna

 

[Gandalf]

Sv: Hur gör ni med era mamma grisar?

Med risk för att upprepa mig:


Bärsjal bärsjal bärsjal bärsjal bärsjal bärsjal bärsjal bärsjal!!

Vi bar ju redan första barnet mycket i sjal, ändå var det så när andra barnet kom att jag ofta tänkte "äsch, jag orkar inte knyta på mig sjalen, och det är så otympligt att ha henne på magen när jag måste greja med stora barnet etc etc".

MEN när jag väl gjorde det slogs jag alltid av hur överlägset bra det är - bebisen somnade på stört och det är fan så mycket enklare att göra grejer med en bebis som är lite i vägen på magen än att göra grejer med en bebis som är missnöjd och gnäller eller gråter eller till och med skriker hela tiden!! Så köp, det är väl använda pengar!

 

[jerseyko]

Sv: Hur gör ni med era mamma grisar?

Låter precis som Rasmus!
Nu är han dock väldigt nöjd, ligger naken här bredvid i babygymmet och jollrar som tusan i stil med "hack-i-skivan-varning" men joller är så mkt mysigare än de där små gnäll-ljuden

 

[Druvan]

Sv: Hur gör ni med era mamma grisar?

Hur gammal är Rasmus? Miranda är också extremt klängig- det har varit ett himla gnällande och skrikande hela dagarna från start. Ibland har jag verkligen haft panik! Det är tur man inte kan sälja ungar på blocket, för då hade jag nog varit nära att göra det .

Men nu när hon börjar närma sig 5 månader kan jag se en ljusning. Hon är mycket mera intresserad av t ex sitt babygym nu, eller kräla omkring naken på en madrass medan mamma äter . Längtar till hon kan sitta och krypa!

Bärsjal har varit min räddning när jag behövt göra saker, t ex dammsuga, plocka tvätt, laga mat o.s.v.

 

[jerseyko]

Sv: Hur gör ni med era mamma grisar?

Han är 3½ månad, och jag kan hålla med dig, ibland vill jag bara köra ut honom i skogen och åka in på spa eller nått

 

[Glamoroza ox]

Sv: Hur gör ni med era mamma grisar?

Jonas är oxå mammegris.
När jag går ut i stallet så har han gnällkonsert för pappa.
Spelar ingen roll hur glad han var innan jag gick ut, men när jag kommer in igen så blir han gladare och sitter och ska till pappa el. åtminstone ska pappa busa med Jonas för han är roligare att skratta åt än mamma :smirk:

Alltid lika kul att komma in från sin rekreationstid i stallet till en gnällig bebis & en gnällig karl

 

[jerseyko]

Sv: Hur gör ni med era mamma grisar?

Rasmus kan busa med sin pappa, sen är det inget kul längre och han blir super gnällig, så sätter jag mig bredvid sambon och har Rasmus i knät och då är det helt plötsligt kul att leka med pappa igen, men om jag då lägger ner honom eller han får sitta i pappas knä då är det inte roligt längre.

Knäppa bebisar..

 

[Snurrfian]

Sv: Hur gör ni med era mamma grisar?

Och jag sällar mig till bärsjal/sele förespråkarna! Om det verkar krångligt med sjal, titta på en MT eller kanske en Ergo/Beco/Patapum. För oss har det varit guld värt, med Elin förskte jag den där "de ska lära sig att roa sig själva" tills jag gav upp och kånkade henne i famnen och med en babybjörn, när jag väntade Fredrik insåg jag att det skulle inte fungera med andra barnet så jag började titta runt lite efter alternativ, och hallelulja jag hittade bärsjal! Nu visade sig Fredrik vara en betydligt nöjdare bebis, men sen ville han ju vara med, och det har aldrig varit besvärligt! Sen blev det mer att han ville vara på golvet för där kunde han hitta på egna grejer men jag slapp en väldig massa gnäll och gråt...

Att de sen är mammig eller pappiga, det går i perioder, Fredrik har varit en mammaspojke länge, men nu är pappa bäst, även om det duger med mamma oxå...

 

[havreflinga]

Sv: Hur gör ni med era mamma grisar?

Du har nog fått ett närhetsbehovs-barn. Så var vår första. Jag hade honom i sjalen väldigt ofta. Fram till han var två månader gick det inte att lägga ifrån sig honom överhuvudtaget. Inte ens om han sov - då vaknade han inom 20 minuter.

Från två månader började han acceptera kortare stunder i vagnen, om han såg mig (eller pappan) hela tiden. Vi hade vagnen inomhus och drog med oss honom överallt. Han gillade särskilt att titta på när vi höll på med något där man rör sig lite, som klyva ved eller laga mat. Att sitta still funkade inte alls.

Sovstunderna fick han ha antingen i sjalen, på vagnpromenad eller tillsammans med mig eller pappan. När han blev lite äldre kunde han sova först en halvtimme själv, och när han vaknade tog vi upp honom och lät honom sova vidare på oss (och då sov vi själva oxå).

Nu är han 21 månader och det är helt otroligt hur det har svängt! Han är otroligt självständig och vill man ha honom nära får man nästan tvinga honom.

 

[vindvissla]

Sv: Hur gör ni med era mamma grisar?

Nu är han 21 månader och det är helt otroligt hur det har svängt! Han är otroligt självständig och vill man ha honom nära får man nästan tvinga honom.

Jag är inte bara en sjalförespråkare, jag tror även stenhårt på att barn som får så mycket närhet de vill blir självständigare och tryggare barn senare.

Det är bra mycket skönare för ryggen att ha barnet i en sjal/sele än att gå och bära på det. Man belastar jämt och slipper bära med armarna.

pmm har vi lyckats övertala dej än?

 

[havreflinga]

Sv: Hur gör ni med era mamma grisar?

Jag är inte bara en sjalförespråkare, jag tror även stenhårt på att barn som får så mycket närhet de vill blir självständigare och tryggare barn senare.

Jag håller med, men jag tror oxå att vår son föddes med stark vilja och drivkraft. Många föräldrar verkar ha blivit sjal-föräldrar mot sin egen vilja, för att bebisarna har krävt det. De ger sig inte förrän de får sina föräldrar till det de vill, medan andra bebisar verkar acceptera nästan vad som helst.

Vår nya bebis har inte alls samma närhetsbehov eller envishet. Han är enkel att sköta, men samtidgt undrar jag om han kommer att bli lika stark och självgående som storebror.

 

[Snurrfian]

Sv: Hur gör ni med era mamma grisar?

Jag håller med, men jag tror oxå att vår son föddes med stark vilja och drivkraft. Många föräldrar verkar ha blivit sjal-föräldrar mot sin egen vilja, för att bebisarna har krävt det. De ger sig inte förrän de får sina föräldrar till det de vill, medan andra bebisar verkar acceptera nästan vad som helst.

Vår nya bebis har inte alls samma närhetsbehov eller envishet. Han är enkel att sköta, men samtidgt undrar jag om han kommer att bli lika stark och självgående som storebror.

Eller känner eran nya bebis att ni erbjuder närheten så han inte behöver kämpa sig till den?
Elin som hade absolut störst behov av att vara nära som liten är inte på långa vägar lika envis som sin lillebror, han sov flera timmar åt gången redan på BB och har kunnat sova för sig själv hela tiden. Men han har en vilja som inte är rolig att tampas med...