Sasse
Trådstartare
Jag hade en dejt idag. Har haft kontakt med en helt reko kille som "bjöd in sig själv". So far so good. Vi pratade, åt middag, och pratade. Vi pratade om allt mellan himmel och jord och även varför vi dejtar. Jag gör det för att träffa vänner. (Detta visste han såklart innan också). Sedan tittade vi på film. Efter filmen blir han direkt närgången, smeker mig på låret, tar min hand och smeker den. Jag avskyr kroppskontakt. Från män. Alltid från män. Så min reaktion är att reflexmässigt dra åt mig handen, men han fångar den igen. Jag är livrädd, men säger inte ifrån, inte ett ord om att sluta, jag vill inte. Utan stelnar bara till och stirrar rakt framför mig. Uppenbart var det inte ett tillräckligt tecken för honom att jag inte är intresserad, för han omfamnar mig och drar in mig i sin famn med orden att han vill gosa.
Senast en man tog på mig var mitt ex, som bl.a. våldtog mig. Det var flera år sedan. Jag har inte kommit över det.
Meningen ovan var väldigt svår att skriva. Jag kan inte prata om det, inte tänka på det, utan att bryta ihop.
Tillslut sa jag ändå till honom att jag vill inte, och han lämnade kort därefter. Men han har förstört min dag. Varför var han tvungen att ta på mig när han ändå visste att det inte var vad jag sökte?! Jag känner mig så smutsig, vill karva bort min hud för att slippa känna hans händer på mig. Men det kan jag ju inte så jag gråter bara.
Hur tar man sig vidare från något sådant här? Jag orkar inte och kan inte låta en man ta på mig utan att få panik. Jag kan inte ens tänka tanken att vara tillsammans med någon och bli omfamnad, utan att vilja skrika rakt ut.
Så hur gör man? Jag mår så dåligt av det här. Jag förtränger det, men det blossar ju upp. Jag vet ju egentligen var jag borde vända mig, men hur pratar man om något man inte kan prata om utan att bryta ihop?
Senast en man tog på mig var mitt ex, som bl.a. våldtog mig. Det var flera år sedan. Jag har inte kommit över det.
Meningen ovan var väldigt svår att skriva. Jag kan inte prata om det, inte tänka på det, utan att bryta ihop.
Tillslut sa jag ändå till honom att jag vill inte, och han lämnade kort därefter. Men han har förstört min dag. Varför var han tvungen att ta på mig när han ändå visste att det inte var vad jag sökte?! Jag känner mig så smutsig, vill karva bort min hud för att slippa känna hans händer på mig. Men det kan jag ju inte så jag gråter bara.
Hur tar man sig vidare från något sådant här? Jag orkar inte och kan inte låta en man ta på mig utan att få panik. Jag kan inte ens tänka tanken att vara tillsammans med någon och bli omfamnad, utan att vilja skrika rakt ut.
Så hur gör man? Jag mår så dåligt av det här. Jag förtränger det, men det blossar ju upp. Jag vet ju egentligen var jag borde vända mig, men hur pratar man om något man inte kan prata om utan att bryta ihop?