hur går man vidare?

[ishorses]

Jag fick avliva min häst i söndags pga någon form av kolik och är extremt deppig och ledsen.
Han var inte bara min bästa vän utan min dröm som jag kämpat för i så många år.
Har alltid velat tävla men aldrig haft råd med en bra häst, nu hade jag tagit alla mina sparpengar och köpt honom sen tränat honom i 2 år och för en månad sen satt allt som en smäck. Innan hade han fått 8,40 på tävlingar på Island men nu hade han äntligen få till tölten med höga lyft och gick i eftergift och jag såg SM framför mig, det gjorde även min tränare.
Hela min dröm som jag har kämpat för sen jag var 10 år har nu rasat ihop igen och jag vet att jag inte har råd med en ny häst, kanske en unghäst men absolut inte i den klassen.
Jag har gett upp totalt och tänker sälja alla mina häst saker och inte rida igen
Det värsta är att jag älskade honom och är så extremt ledsen, vet inte va jag ska ta mig till :.(

 

[Meggan]

Kan inte lindra smärtan eller sorgen men skickar en kram iallfall. Och sälj inga grejer eller fatta några beslut när allt är så nytt chockartat och ledsamt, det finns gott om tid till det när du samlat tankarna. Kram

 

[Korven]

har du inte nån försäkring på hästen?

 

[Gimlan]

Jag fick avliva min häst i söndags pga någon form av kolik och är extremt deppig och ledsen.
Han var inte bara min bästa vän utan min dröm som jag kämpat för i så många år.
Har alltid velat tävla men aldrig haft råd med en bra häst, nu hade jag tagit alla mina sparpengar och köpt honom sen tränat honom i 2 år och för en månad sen satt allt som en smäck. Innan hade han fått 8,40 på tävlingar på Island men nu hade han äntligen få till tölten med höga lyft och gick i eftergift och jag såg SM framför mig, det gjorde även min tränare.
Hela min dröm som jag har kämpat för sen jag var 10 år har nu rasat ihop igen och jag vet att jag inte har råd med en ny häst, kanske en unghäst men absolut inte i den klassen.
Jag har gett upp totalt och tänker sälja alla mina häst saker och inte rida igen
Det värsta är att jag älskade honom och är så extremt ledsen, vet inte va jag ska ta mig till :.(

Låt först chocken lägga sig innan du fattar några som helst beslut.

 

[ishorses]

Jo jag har försäkring men eftersom jag importerade honom så får jag inte tillbaka allt.. Inköpspriset var 50 men totalt kostade han 70 + mer.. men Agria sa att dom baserade försäkringen på priset alltså 50.

 

[Gimlan]

Jo jag har försäkring men eftersom jag importerade honom så får jag inte tillbaka allt.. Inköpspriset var 50 men totalt kostade han 70 + mer.. men Agria sa att dom baserade försäkringen på priset alltså 50.

Men då kan du ju på sikt köpa dig en fin häst. Du har ju grundplåten och att inte ha häst är ju en besparing i sig.

 

[ishorses]

Jo det är sant jag kan ju spara ihop i några år men vet inte om jag vågar ta chansen igen bara, har haft sån otur med dom 2 hästarna jag haft men tiden kanske läker alla sår..
Är det någon här som avlivat sin häst och fortfarande rider?

 

[Gimlan]

En foderhäst jag hade fick tas bort, det var Hästen men stort H. Gudasnäll, klok och helt underbar. Det tog många år men sen skaffade jag min Saga.

 

[saraaandersson]

Jag har varit med om många hästar som "kommit och gått" genom åren. Vet inte hur många gånger man varit ledsen för att någon sålts eller fått avlivats... tyvärr är det så när man håller på med djur, de kommer dö före oss.
Även om man saknar sin häst väldigt mycket så kan man köpa en ny och älska den lika mycket. Man ersätter ju aldrig någon, utan får en ny vän.
Finns fina hästar för 50.000 just nu, speciellt lovande unghästar till SM-nivå.

Sälj inga saker utan försök låta allt smälta och när det känns ok; följ med nån kompis ut och rid lite eller börja åka runt och titta på saluhästar. Man vet aldrig vem/vilken man stöter på; kanske en annan bästa vän

 

[bejkonfis]

Jag står i liknande sits som du.
Jag ägde min drömhäst, älskade honom så mycket att det nästan gjorde ont och efter två otursamma år fyllda med skador och klippkort på kliniken så bröt han tragiskt benet i hagen. Under tiden som han fortfarande var vid liv köpte jag en treåring som skulle "ta över" efter min gamling. Även detta är en helt fantastiskt liten drömhäst men redan som 5-åring skadade hon nacken så illa att hon blev helt oridbar.
Nu njuter hon av livet i hagen som förtidspensionär och jag undrar om jag någonsin kommer våga släppa in en häst i mitt liv igen.

 

[Lovisaleonora]

Är det någon här som avlivat sin häst och fortfarande rider?

Har tagit bort en hög hästar och fortsatt rida efter det. Att jag inte har häst just nu beror på yttre omständigheter, inte att andra har fått tas bort.

Trots allt räknar jag med att överleva mina djur, så att de försvinner medan jag finns kvar känner jag inte som chockerande. Däremot är det alltid överdjävligt när det händer som i ditt fall, snabbt och oväntat.

Ta det lugnt, fatta inga beslut just nu. Behåll grejorna och vänta ett tag, kanske över sommaren? Antingen så kommer hästsuget tillbaka eller så gör det inte det. Oavsett vilket är det aldrig övervägt att fatta beslut i affekt. Du har grundplåten till en ny häst, spara det du annars lagt på stallplats, träning etc och se hur mycket pengar du får ihop. Det kanske går fortare än du beräknat att få ihop till en ny häst?

 

[Jettan]

Nu är det ett och ett halvt år sedan min bästa vän lämnade mig. Det var det värsta jag hade varit med om, kändes som att någon slitit hjärtat ur kroppen på mig och jag bara grät och grät (och det gör jag nu också när jag tänker på det). Livet kändes inte värt att leva ens, jag älskade den hästen så fruktansvärt mycket och vi hade ett så speciellt band till varandra att vi nästan talade med varandra utan ord. Jag ville inte se hästar mer, att gå ned i stallet och se hans tomma box gjorde så ont! I flera dagar grät jag mig till sömns, jag drömde om honom och jag skrev brev till honom. Jag åkte inte till stallet på ett bra tag. Jag kände mig bedövad. När jag klappade andra hästar kunde jag se att de såg på mig och "pratade" med mig, men jag kände mig bara tom. Jag tänkte att jag skulle sluta med hästar, smärtan var så fruktansvärd jag ville aldrig mer uppleva den igen. Jag trodde aldrig jag skulle älska någon annan häst igen. Jag sörjer honom än idag, fast jag kan andas och leva mellan smärtan.

Min räddning var en stor svart häst vid namnet Flash. Han nådde fram till mig i min smärta, han förstod mig och i hans man kunde jag gömma mina tårar i timmar. Jag vet inte vad han gjorde eller hur det gick till men han gav mig lusten och glädjen tillbaka och nu har jag även andra hästar som jag älskar och som förgyller min vardag.

Så mitt råd till dig är att du ska tillåta dig sörja, du kanske ska ta en paus också. Men sedan ska du ut i stallet igen och se om du också kan hitta en till kompis, för det är det som det handlar om, du ska inte ersätta din häst, du ska skaffa en till. Jag vet inte hur länge det kommer göra ont, hos mig gör det fortfarande ont, men det går att komma vidare, även om det inte känns så just nu.

Kram

 

[Miss Sixty]

Har avlivat tre hästar genom åren alla med en speciell plats i mitt hjärta

Nu har jag alltid haft mer än en tävlingshäst så har varit tvungen att åka till stallet ändå. Se den tumma boxen, se hästens utrustning och gjort det med en stor klump i magen. Men på något sätt har hästen/hästarna jag haft kvar räddat mig och även om jag sagt att fler hästar blir det inte så har det stått en ny stjärna i stallet mest tack vare mina tränare som letat upp hästar jag skulle provrida. Minst en häst väldigt mycket. Jag åkte ditt för att bara titta på en som min tränare ägde. Men det sluta med att jag frågade tränaren "var har denna häst funnits hela mitt liv"

Men kan också sitta och titta på bilder på mina gammal hästar och gråta fortfarande..

 

[DeDen]

Jag fick ta bort min häst för ett halvår sen efter att ha haft henne i 8 ½ år. Hon var väldigt speciell och jag älskade henne över allt annat. Beslutet var inte lika plötsligt som i ditt fall utan jag hade gott om tid på mig att säga adjö.

Jag fick hjälp av människor som fanns i hennes stall både under den sista tiden och tiden efteråt. Jag hade ingen alls lust att åka dit och se hennes tomma spilta. Men blev övertalad att göra en månads praktik där som blev 2. Då började jag även rida på andra hästar igen. Hade jag inte varit där på heltid i 2 månader så hade jag nog inte velat rida idag.

Jag vet inte om man någonsin kan 'gå vidare' efter att ha förlorat en älskad. man kan bara gå över från att vara ledsen för att den är borta till att vara glad för den tid man hade. Det är alltid okej att vara ledsen och sörja och gråta sönder om och om igen. Man får komma tillbaka till hästarna i sin egen takt, orkar man inte åka till stallet på 2 månader så gör inte det. Men för mig var det räddningen att få komma tillbaka även om det var väldigt jobbigt och det hände att jag överhuvudtaget inte orkade åka dit vissa dagar så blev det lättare för varje dag.

Men självklart gråter jag fortfarande över henne och saknar henne något enormt.