Hur gå till väga?

[HopeForNow]

Hej! Jag ska försöka få ihop mina virrande tankar så ni kan läsa, förstå och förhoppningsvis ge mig ett gott råd eller två!

Ett av mina största mål i livet är att bli av med min hopprädsla och rida terräng igen, att iaf träna och göra en start. Det känns som en nödvändighet för att komma vidare framåt, plus att jag minns hur jag älskade det - även om jag är rädd nu.

Frågan är bara hur fanken jag ska göra? Vilken väg är bäst att gå?
Är sedan en tid tillbaka inflyttad till södra sidan om Stockholm.
Har nyligen bakom mig 3 års ridande [efter mitt långa upphåll] på ridskola, där red jag för instruktör både hoppning och dressyr - red tillomed i hoppspecial två terminer, hjälpte till att rida skolans hästar vid behov och sista halvåret hade jag en 3-åring på tillridning/utbildning. Även fast jag ridit mycket har hopprädslan aldrig direkt minskat, har inte känt att tränare på riktigt förstår att jag ÄR rädd.

Ridskola här nere en gång i veckan känns sådär, svårt att hitta eller veta vilken ställen som passar, ofta stora grupper etc.. Provade 3 gånger på en ridskola för någon månad sen, det va inte en stärkande upplevelse s.a.s. Samtidigt om jag ska försöka hitta någon som privat kan hjälpa mig - är det ens möjligt utan kontakter? Och om andra vill ha hjälp med sina hästar kräver det att man redan är säker och skicklig som ryttare.
Att ta hjälp av någon duktig tränare går inte heller då jag inte har tillgång till häst. Det ultimata vore, vad jag tror, att få träna i alla fall i början, själv med någon på en trygg häst relativt ofta. Vad tror ni, vilken väg ska jag försöka mig fram på? Har vänt detta ut och in med mig själv - behöver kloka bukare!

Detta blev långt och möjligt lite rörigt men om någon har bra tips eller vad som helst som kan hjälpa mig, skriv gärna en rad!

Tack på förhand!

 

[HopeForNow]

Sv: Hur gå till väga?

Åh ingen alls som vet?
Får kanske hoppas att någon vill ta en 27-åring under vingen och vilja hjälpa mig. Tack ändå alla ni som iaf läst tråden.

 

[Kallebus]

Sv: Hur gå till väga?

Enklast är väl att kontakta olika ridskolor och fråga efter privatlektioner eller små grupper med två-fyra elever om det nu inte fungerar att rida i vanlig ridskolegrupp.
Varför fungerade inte det förresten?

 

[HopeForNow]

Sv: Hur gå till väga?

Jag känner väl mest att det blir svårt att ta itu med själva rädslan när man hoppar så pass sällan. Blev rädd efter en olycka för många år sen och även om jag rider okej på backen blir det något helt annat när hinder kommer upp, det verkar inte vissa förstå...
Hästar är mitt liv men efter min flytt och allt har jag inte ridit ordentligt på ett halvår. Ridskolan jag provred på va något av det brutalaste för mig rent personligt då jag fick höra att jag inte kunde rida, jag gav hästen panik etc. Tvärtemot vad tidigare instruktörer talat om..

 

[Cathrine]

Sv: Hur gå till väga?

Mitt tips är att rida en bombsäker häst som älskar att hoppa. Synd att du bor så långt ifrån mig för jag har en så'n: hon stannar aldrig, drar aldrig iväg och taxerar själv. Hon lärde min dotter att hoppning inte alls är farligt efter att dottern blivit skrämd på ridskola.

Du har inget hoppstall i närheten där du skulle kunna få pröva dina vingar? Annars en bra ridskola där du får rida enskilt eller i liten grupp (det kan vara bra med lite grupptryck ibland). Börja med markbommar och skrutti-bangbanghinder och fortsätt med det tills det känns riktigt tryggt. Sen kan man lägga in ett språng på något mer avancerat.

Jag tror att det viktigaste när man blivit rädd är att hitta en häst som man kan känna sig riktigt trygg med. Alla hästar är ju olika och det är extra viktigt att man klickar om man ska kämpa med sin rädsla också.

Lycka till! Det vore jättekul om du höll oss uppdaterade.

 

[HopeForNow]

Sv: Hur gå till väga?

Det är lite sånt jag drömmer om! Men att hitta är en annan sak...
Angående hoppstall har jag aldrig tänkt tanken, då jag automatiskt utgår ifrån att man vill ha någon som är väldigt duktig på sina hästar. Eller?
Ja, hitta någon ridskola med en instruktör som förstår, undra om alternativet är att bara ringa runt och höra sig för? Känner inga hästmänniskor i 08-området som kan tipsa mig heller.
Åh det är som att jag vill SÅ mycket men inte riktigt har rätta kontakter till något som skulle gynna mig mer än ridskola 1 gång/vecka.
Tack tack för era svar iaf, va snälla ni är!

 

[Cathrine]

Sv: Hur gå till väga?

Det värsta som kan hända är att man får ett "nej" till svar, eller hur? Ring runt och fråga och var uppriktig. Ta fram plånboken så ska du se att du får napp.

 

[HopeForNow]

Sv: Hur gå till väga?

Ta fram plånboken så ska du se att du får napp.

Om den ändå va så stor som man önskade skulle jag nog inte haft det här problemet..

 

[iNHALE]

Sv: Hur gå till väga?

Leta upp en medryttarhäst som är läromästare i hoppning, anlita sen en tränare och sen är det bara att öva.

Jag själv har alltid varit löjligt hopprädd. Till och med cavaletti-bommar gör mig nervös. När jag under min ungdom red på ridskola bättrade dock hopprädslan på sig lite när jag fick rida en liten krutdurk till c-ponny ett tag. Han var den typen av häst som man nog inte skulle vilja slänga upp en hopprädd ryttare på. Han älskade att hoppa och det gick fort.. Men av någon anledning kändes det mycket bättre med honom än det gjorde med dem andra hästarna, som var lugna och lite lata. Med honom fick jag en utmaning. Istället för att sitta och hålla i mig och vara rädd var jag tvungen att rida, ordentligt. Han var inte superhet, men han låg på och det var drag i honom. Han hoppade allt och tvekade aldrig. Jag vet inte varför jag kände mig säkrare på en häst med drag i än på en sävlig "snäll" häst, tycker själv det är lite märkligt då man snarare borde bli ännu räddare när hästen ligger på, men för mig var det tvärt om. Denna heta lilla ettriga ponny hoppade jag banor med så det sjöng om det, högre än jag någonsin vågat hoppa med någon annan häst och rädslan var som bortblåst. Det var en häst jag klickade med, vi hittade varandra. Han lärde mig att med rätt häst är hoppning skitkul. Han botade inte min hopprädsla, men han ingav ett visst hopp om att en vacker dag kanske man vågar sig runt en bana igen, på en annan häst, kanske ens egen.

Idag äger jag en travare som inte tagit många skutt i sitt liv, men jag är fast besluten att en vacker dag ska vi två lära oss hoppa tillsammans.

Så jag tycker du ska hitta en häst du känner sig säker med och sen börja öva. Först väldigt små hinder, sen högre och högre.

 

[HopeForNow]

Sv: Hur gå till väga?

Förstår precis vad du menar med att när man verkligen får rida blir man mindre rädd. Hade en häst på min förra ridskola som i hoppningen hade börjat krångla, stod mycket på bakbenen folk ramlade av till höger och vänster och av någon anledning hamnade jag på honom och jösses som jag red! Det va som att eftersom jag fick ha stenkoll precis varje sekund hann jag inte tänka och därmed inte heller bli så rädd. Det va bara över, under eller igenom som gällde, skitsamma om det va en mur på 90cm framför oss [något jag normalt sätt aldrig i livet hade närmat mig!]. Just det passet kom det fram så tydligt att allt bara sitter i huvudet. Att nästa pass med honom gick käpprätt åt helvete och fick mig att lägga av med mina försök är ju en annan historia...

Men vad gäller medryttarhäst, finns det verkligen hästägare där ute som skulle vilja ha någon som mig? Helt seriöst?

 

[iNHALE]

Sv: Hur gå till väga?

Jadå det gör det. Om du bara visar att du är en vettig hästmänniska i övrigt och att du sas kan "rida normalt", dvs du har en bra grundridning, men du är helt enkelt rädd för att hoppa. Det finns många som pensionerar sina gamla tävlingshästar och gärna har någon som kommer och rider några gånger i veckan så att dem själva kan fokusera på deras nya stjärna, men ändå se till att pensionären inte ruttnar bort i en hage.

Ring runt och fråga. Säg precis som det är och se om det finns något intresse. Om du dessutom tänker ta hjälp av en tränare tror jag nog att du kommer kunna hitta någon som kan tänka sig att låta dig rida. Ofta rider man sin medryttarhäst 3 ggr i veckan, beroende på vad man avtalat såklart, men 2-3 ggr i veckan verkar vara vanligt. Om du då kanske tränar för tränare en eller två ggr i veckan och växlar det med att rida ut i skogen (vilket många verkar vilja att medryttaren gör) blir det ju nyttig träning för dig, men hästen slits inte ut. Det handlar ju inte om att du ska hoppa 130 banor tre dagar i veckan utan det är ju småskutt, bommar och annan väldigt basic träning som gäller det första tiden vilket inte borde verka så avskräckande.

 

[the_connemara]

Sv: Hur gå till väga?

Min kompis skaffade en medryttarhäst som visade sig vara en riktig pärla i hoppningen. Lagom lat, hoppar allt lite lugnt och gör ALDRIG något efter hindren (mer än bryter av isf ). Hon bestämde sig för att försöka bota sin hopprädsla (hon vågade knappt trava över en bom) och började hoppa lite med mig på marken förra sommaren, startade sin första P&J förra hösten. 30 cm och hon (och jag) höll typ på att dö på kuppen (av nervositet ). Denna sommaren typ startade hon sin första lokala 80 cmsklass och var inte alls lika nervös! Hon har även hoppat en hel del för en vanlig tränare.

Hela tråden om hennes "hopputveckling" finns här om du vill inspireras http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=1065483

 

[Myzan87]

Sv: Hur gå till väga?

Jag är med hopprädd. Lite konstigt eftersom jag varit den där tjejen som har kunnat ta för sig och "hugga i". I unga dagar hoppa jag med en hopprädd ponny (vi hoppade till och med kombination), red svåra ponnyer som kunde skala av ryttare mot träd eller sticka osv. Hoppade till och med över spånbalar och träd

På äldre dagar har jag fegat ur lite. Blev inte bättre när det kunde gå lång tid utan att jag hade någon häst att rida på. Unghästen var inte inriden och när hon väl blev det hade jag ingen tränare att tillgå. Så hoppningen har uteblivit på ridbanan. Ute kan jag fortfarande ta skutt över träd och då går det undan. Men aldrig att min ponny skulle få för sig att hoppa över ett hinder på ridbanan av någon anledning. Kan bero på mitt bristande intresse samt rädsla att det inte blir av.

För några år sedan köpte jag ytterligare en ponny. En som älskar att hoppa och som gör det med fart. Varje år gruvar jag mej inför hoppträningen (kör lite cavaletti hemma) och inne på banan funderar jag på att gå ut och åka hem igen. Men när väl första hindret är hoppat så är det riktigt kul! Hästen är väldigt entusiastisk över det och bjuder till på vart enda hinder man styr mot. Inte ens en tanke på att tveka hos henne.

Så jag antar att det gäller att hitta den där individen som brinner för hoppningen och som är stabil. För det stabila inger trygghet och entusiasmen smittar av sig.

 

[Ottilia]

Sv: Hur gå till väga?

Men vad gäller medryttarhäst, finns det verkligen hästägare där ute som skulle vilja ha någon som mig? Helt seriöst?

Jag skulle alla gånger ta någon som är ödmjuk och ärlig och vet om sina begränsningar än en tuffing som har attityden "jag kan allt"

Jag tror att du dels kan kolla runt på lite medryttar-annonser och eventuellt skapa en egen. Så länge du berättar vad du vill och är ärlig om situationen samtidigt som du är beredd att lägga hopp-ambitionerna på hyllan några månader tills du och hästen hade lärt känna varandra så tror jag inte att det skulle vara något problem att hitta en häst + hästägare som passar.

Sen låter din erfarenhet av den där ridskolan hemsk! Det är under all kritik att en ridlärare säger sådana saker. Det är ju hans eller hennes uppgift att hjälpa eleverna och det gör man inte genom att vara elak och okonstruktiv. J
Men jag vet ju att det finns bra ridskolor. Den jag brukar vikariera på har ganska mkt hoppning samtidigt som ingen tvingas om man är rädd. Det finns grupper där vissa hoppar 90 cm och andra i samma grupp skuttar över 30 cm, där eleverna är duktiga i dressyr men ligger på olika nivå i hoppningen. Nu ligger den i norrort så just den är nog inte optimal för dig. Men jag skulle inte heller ge upp ridskolor helt, jag vet ju att det finns bra ridskolor. Jag skulle ringa runt lite och säga att jag har ridit en del, men är ringrostig och hopprädd och skulle vilja provrida en lektion.

 

[HopeForNow]

Sv: Hur gå till väga?

Tack för alla svar!

Nu vet jag inte om man får tipsa om bra ridskolor här, eventuellt i pm? Jag tycker det är svårt att veta hur bra hästarna har det, vilket är en prioritet för mig. Även om jag åker och hälsar på i ett stall kan man ändå få en missvisande bild.
Där har, iaf oftast, privathästarna det lite bättre.

Ska prova att lägga ut en annons om medryttare här på buke och försöka leta upp någon klubb som verkar rimlig [det trodde jag om den jag provade på men ack så fel jag hade!] och höra om dom kan hjälpa mig.

Det känns iaf inte helt kört för mig, tack för uppmuntrande ord och lösningar!
Jag provar!

 

[Kiwifrukt]

Sv: Hur gå till väga?

Jag älskade att hoppa när jag var barn, tävlade lätt B på C-ponny och tränade på en meter med stor häst. Men för fyra år sen ramlade jag i samband med hoppning och slog av ena benet på två ställen. Efter det började jag i princip gråta bara av tanken på att hoppa. Jag ville aldrig någonsin mer gå i närheten av ett hinder. Istället satsade jag på dressyren, men efter några år kom ändå viljan tillbaka. Men då hade jag ingen häst att hoppa på istället.

I januari fick jag en ny foderhäst. Hon är lugn och trygg, men gillar ändå att hoppa och stannar aldrig. Jag började från början (efter att ha lärt känna henne i nio månader utan att hoppa), red över bommar på marken i skritt först och ökade sen på till trav. Började med ett så pass lågt hinder att hon inte ens behövde hoppa, och ökade sakta, sakta. La till ett hinder, höjde litelite grann bara. Nu hoppar vi 50 cm, och från att ha legat och gråtit i fosterställning är det ett framsteg.

Mitt tips till dig är att hitta en medryttarhäst eller så, som du känner att du kan lita på. Ta gärna hjälp av en tränare som kan fokusera helt på DIG, vilket inte riktigt går i en ridskolegrupp med andra elever. Eller möjligen börja från början i en nybörjargrupp, där ingen av de andra kan hoppa. Man måste börja från grunden och det värsta tänkbara är att tränare/ridlärare tvingar en att hoppa högre än man vågar. Det skadar mer än vad det hjälper.

 

[Lella]

Sv: Hur gå till väga?

Jag har också varit hopprädd större delen av livet, det värsta gick över då jag hade ponnyn i ett fälttävlansstall och kunde delta i några kurser. De hade ett hinder som jag långt innan hade bestämt att var för farligt att hoppa (en miniatyrlada), men under den andra kursen fick vi order om att ta det. Ponnyn "frågade" nog några gånger innan hoppet om vi verkligen skulle ta det, men vi kom över och jag var som gele i kroppen. Efteråt känns det inte mycket om det ställs ut hinder.

Så en hopptrygg häst är ett måste, som du vet att verkligen kan. Efter det tar du det endera lugnt genom att börja försiktigt eller tar ett hinder som du är så rädd för att du nästan gråter vid anridning (vilket jag ungefär gjorde). Vid hinderval gäller det att ta ett skrämmande hinder, inte ett tryggt och högt. Själv hade jag hoppat ett rejält stockhinder, lite skrämmande men inte dödande, som var högre än det grymma. Stockhindret tog inte bort hopprädslan som "ladan" gjorde.

 

[HopeForNow]

Sv: Hur gå till väga?

Oj kan det verkligen vara klokt att rida an något man är livrädd för?
Det va på hinder [fast ute i terrängen] jag hade min olycka.

 

[Lella]

Sv: Hur gå till väga?

Klokt eller klokt, det beror på hur bra kontroll man har på sig själv och hur mycket man kan lita på hästen. Kan man lita på den till 100% ser jag inget problem med att göra nåt man är rädd för. Det finns hästar som "tar hand" om sina ryttare, min verkar vara en sån. MEN man ska ändå komma ihåg att det fortfarande är en häst man sitter på.