Man måste skilja på invandrare och flyktingar. Vissa invandrare som prinsessan maddes karl väljer att bosätta sig på finare adress. Andra har inte den valmäjligheten. Sen är det problematiskt att kommuner genom sitt plan- och markmonopol kan välja att bara välbeställda kan bo i kommunen. Å andra sidan är det kommunala självstyret en viktig princip. Det vore rimligt att frågan om var bostäder byggs slutar vara en enskild kommunal angelägenhet utan att det läggs på läns- eller regionsnivå.
Flykingfrågan är annorlunda och där styr för tillfället den fria marknaden och självklart blir det problem på en del små orter att ordna barnomorg och skola med mycket kort varsel. Å andra sidan så räddar flyktingar (och för all del invandrare) många nedläggingshotade skolor och annan kommunal service på hotade orter.
Rätten för flyktingar att bosätta sig där de får en adress har också sina bekymmer, släktingar kan känna sig tvingade att ta emot, kan leda till tågboddhet, kan leda till att kommuner med många invandrare får ta emot ännu mer flyktingar. Å andra sidan så kan man då bo nära släkt och vänner, precis som vi själva skulle valt och som svenskarna på spanska sydkusten gör.
Alla partier utom SD funderar över dessa frågor. För SD är det flyktingarna och invandringen i sig som är ett bekymmer. Inte var de ska bo, för de ska inte bo alls. Inte om invandringen kostare eller om den går plus, bara att den finns.
