Ohlsson: Charlie Hebdos sak är vår
Olika nyanser av brunt kommer att utnyttja det fasansfulla terrordådet för sina dunkla syften. Europas regeringar måste bättre stärka skyddet av det öppna samhället, skriver Birgitta Ohlsson.
Je suis Charlie!Just dessa tre ord på franska - Jag är Charlie - spreds igår som en löpeld världen över. Den avskyvärda terrorattacken, där 12 personer mördades bestialiskt på den franska satirtidningen Charlie Hebdo blev kulmen på år av förföljelser. 2011 sargades redaktionen av en brandbomb och i går onsdagen den 7 januari 2015 vid lunchtid sköt terrorister flera av Europas mest kända satirtecknare med kalashnikovs.
Att denna vidriga massaker sker mitt på Rue Serpollet i ett Paris sett som upplysningens hjärta. Yttrandefriheten föddes i Europa. Den fria konsten såg ljuset på europeisk mark. Därför måste vi alltid tydligt försvara tidningar som Charlie Hebdos rätt att yttra sig, skapa och provocera utan att drabbas av censur eller riskera hot och våld.
Det är det som skiljer demokratier från diktaturer. På samma sätt har de som ogillar det de gör rätten att debattera, bojkotta och argumentera mot satiren.
I skrivande stund har mördarna ännu inte gripits. Viktigast nu är att de ansvariga ställs till svars. Attentatsmännen uppges ha ropat "Allahu Akbar" ("Gud är stor") och "vi har hämnats profeten".
Frankrikes muslimska råd (CFCM) fördömde dådet som "barbariskt" och uppmanade muslimer att hålla sig borta från "extremistmanipulationer".
Lärosätet al-Azhar i Kairo och Arabförbundet tog kraftfullt avstånd från attacken likaså.
Islamistiska jihadistgrupper i sociala medier med medlemmar som krigat i Syrien och Irak har däremot osmakligt hyllat den vidriga attacken.
Samtidigt kommer Europas olika nyanser av brunt - stundom med rötter i nazismen, alltid med grenar i islamofobin, bark av nationalism, populism och vinande fördomar - oavsett förövare att utnyttja detta fasansfulla dåd för sina dunkla syften.
Den norske statsministern Jens Stoltenberg sade i sitt livs viktigaste tal den 24 juli 2011 efter massakern på Utöya:
"Vårt svar är mer demokrati, öppenhet och humanitet. Men aldrig naivitet."
Det är just denna svåra balansgång som nu kommer att pröva Europas demokratiskt anständiga politiker.
Efter Utöya talade vi mycket om den första delen. Att stå upp för det öppna, närvarande och demokratiska samhället, där du möter ministern i Konsumkön, tidningsredaktionen står öppen och valrörelserna inbjuder till livlig debatt på gator, torg och i sociala medier. Det ska vi fortsätta med. Terroristernas högsta önskan är ett stängt samhälle med rädda medborgare som krymper sina liv.
Men vi måste samtidigt upphöra att vara naiva. Det måste vara slut på anpassligheten mot dem som sprider hat oavsett om det är religiösa eller politiska våldsbejakande extremister.
Europas regeringar måste bättre stärka skyddet av det öppna samhället. Det handlar om alltifrån journalistisk verksamhet, människorättsorganisationer, religiösa institutioner under hot eller utsatta folkvalda/opinionsbildare. Detta också globalt. Reportrar utan gränsers årsrapport över 2014 var dyster. Morden på journalister blev brutalare och mer systematiska. 66 journalister mördades under uppdrag, 119 kidnappades och 178 fängslades.
Att vara Charlie Hebdo dagen efter denna vidriga massaker innebär inte alls att vi måste tycka, tänka och tro detsamma som denna satirtidning. Ibland svider, sårar och stöter yttrandefriheten.
Att vara Charlie Hebdo innebär att vi försvarar det fria ordets rätt att just få provocera, posera och peta på gränser. Inte oemotsagt, men utan hot, hat, och hämndfullt våld. Det är att vara Charlie.
http://www.expressen.se/debatt/ohlsson-charlie-hebdos-sak-ar-var/