nyponros
Trådstartare
Det är såhär att jag bor på en liten gata med återvändsgräng oich endast fyra hus, och öppna trädgårdar utan staket, och grannarna brevid har inte stor hundvana.
Jag har satt som regel att min hund inte får gå utanför vår trädgårds gränser utan att vara kopplad, men har problem med dessa grannar i uppfostran...
Om de är ute i sin trädgård samtidigt som jag och Lowa är ute, blir hon såklart nyfiken och tänker tanken att gå dit och hälsa. När jag säger nej, och sedan försöker avleda henne brukar det fungera, hon är ganska lätt att få på andra tankar.
Men grannarna tycker mkt om hundar, och tycker att hon är så söt och tycker inte att det gör ngt om hon kommer. Så även om jag sagt nej klart och tydligt tittar de på henne och sätter sig inbjudande på huk som för att hon ska komma och hälsa. Hur lätt är det för en tremånaders att motstå?
Jag hinner alltid säga "Det är bättre om ni hälsar på henne hos oss", eller "Hon får inte springa själv utanför trädgården", men likt förbannat hälsar de på henne när hon kommer fram, busar och leker.
Vilket tror ni är mest lockande för Lowa, att leka med jätterolig människa man inte träffar ofta, elelr lyssna på mig när grannen bokstavligen ber henne komma och ha roligt hos honom?:smirk:
Jag blir så irriterad, borde man inte förstå att man inte ska uppmuntra hunden om ägaren inte tillåter beteendet? Jag tror inte de tycker det är lika roligt när hon är vuxen och springer in och röjer i deras pedantiska trädgård när de inte är hemma...
Folk säger att de bara tycker om väluppfostrade hundar, men kan inte förstå att man faktiskt måste just uppfostra dem också.
Kan jag säga till dem att inte hälsa på henne eller ge henne uppmärksamhet om hon kommer utanför vår tomt, och hur säger man sånt på ett bra sätt utan att låta irriterad?
Jag har satt som regel att min hund inte får gå utanför vår trädgårds gränser utan att vara kopplad, men har problem med dessa grannar i uppfostran...
Om de är ute i sin trädgård samtidigt som jag och Lowa är ute, blir hon såklart nyfiken och tänker tanken att gå dit och hälsa. När jag säger nej, och sedan försöker avleda henne brukar det fungera, hon är ganska lätt att få på andra tankar.
Men grannarna tycker mkt om hundar, och tycker att hon är så söt och tycker inte att det gör ngt om hon kommer. Så även om jag sagt nej klart och tydligt tittar de på henne och sätter sig inbjudande på huk som för att hon ska komma och hälsa. Hur lätt är det för en tremånaders att motstå?
Jag hinner alltid säga "Det är bättre om ni hälsar på henne hos oss", eller "Hon får inte springa själv utanför trädgården", men likt förbannat hälsar de på henne när hon kommer fram, busar och leker.
Vilket tror ni är mest lockande för Lowa, att leka med jätterolig människa man inte träffar ofta, elelr lyssna på mig när grannen bokstavligen ber henne komma och ha roligt hos honom?:smirk:
Jag blir så irriterad, borde man inte förstå att man inte ska uppmuntra hunden om ägaren inte tillåter beteendet? Jag tror inte de tycker det är lika roligt när hon är vuxen och springer in och röjer i deras pedantiska trädgård när de inte är hemma...
Folk säger att de bara tycker om väluppfostrade hundar, men kan inte förstå att man faktiskt måste just uppfostra dem också.
Kan jag säga till dem att inte hälsa på henne eller ge henne uppmärksamhet om hon kommer utanför vår tomt, och hur säger man sånt på ett bra sätt utan att låta irriterad?