Hur blev era killar efter förlossningen?

[Mirre]

Har dem ändrats något?

Hur är erat förhållande nu, jämfört med förut?

Mitt förhållande har blivit så...dött.
Sambon tar knappt i mig längre, har inte fått en kram på evigheter.
Möjligen kan man få en klapp i arslet
Har försökt få honom att fatta att jag faktiskt uppskattar en kram mer men det går inte in.

For av en stol i går (satte upp hylla), slog huvudet i golvet och fick ett jack i armbågen. (aj) (landade på skruvmejseln tror jag)
Sambons kommentar var bara "Men är inte det dumt?" Eeh jo..
"Varför gör du så då?" Gjorde det ju säkert med flit.. Kan väl inte jag hjälpa att stolfan flyttade på sig.
Tack så hemskt mycket för omtanken licksom...

Kvällarna ägnas typ åt att titta på film eller spela dataspel.
Sedan säger han godnatt, vänder ryggen åt en och somnar. Oftast.
Inte går det och prata med honom heller. Jo, när vi festat och han har druckit, då pratar han. Men det är ju ganska meningslöst eftersom han då knappt minns hälften dagen efter.

Försöker jag prata med honom så blir han bara sur.
Frågade förut vad det var som gjorde att han blev kär i mig.
Då svarade han bara "Jag kan inte prata om sånt, det vet du"

Jag vet att han inte litar på mig och jag vet också eg att det inte är mitt fel. Men hur fan ska förhållandet funka då?
Orkar inte vänta i flera år på att han ska lita på mig och kunna prata med mig.

Han säger att han älskar mig men han har i såfall ett jäkligt underligt sätt att visa det på

 

[doglover]

Sv: Hur blev era killar efter förlossningen?

Jag känner igen det där..

 

[Mammadutt]

Sv: Hur blev era killar efter förlossningen?

Kunde han prata innan barnet då?

Min sambo är typ samma fast ändå inte (på ett bra sätt)
Visst stör vi oss mer på varandra men det har att göra med sömn och tidsbrist för vuxentid. Det tar ju ett par år att hitta sina roller antar jag

 

[bananabambi]

Sv: Hur blev era killar efter förlossningen?

Om det är så illa att du känner att du inte vet om du ska orka "vänta", så måste du ju prata med honom.

Om han nu inte klarar av att ta ett sådant samtal så kan ni ju ta det via mail, eller sms. Ibland kan det vara lättare så.

Men ni måste ju prata om det, när ni nu är så olika.

Här hemma är det snarare tvärt om, sambon är karleksfull och go, men jag drar mig ifrån så fort han närmar sig. Jag vet inte varför det blivit så.

På något sätt är det som att min kropp är MIN, jag har just nu skitsvårt att låta honom komma nära. Och jag borde känna tvärt om, efter att jag gått ner massa i vikt och känner mig nöjdare än någonsin. Ändå vill jag ständigt vara ifred.

 

[jerseyko]

Sv: Hur blev era killar efter förlossningen?

Min sambo är precis som innan pratmässigt. Men känner igen den där saknaden av kramar och pussar och inte bara en fräck klapp i arslet :smirk:

Men så fort han gick på semester så vände allt! Jag får massor av pussar och kramar om dagarna och känner mig helt nykär

Fast nu börjar han bli slutkörd igen, för jag tvingar honom att göra allt jag gör om dagarna, idag blev han helt förstörd för han var tvungen att ha Rasmus och koka pasta! Dessutom hade jag inte plockat ur maskinen så de var diskberg i diskhon efter han fyllt den vid lunch Pastan blev överkokt. Han diska undan och när de var klart glömde han pastan

Jag sa bara "Jag gör ganska mycket om dagarna va som du inte märker?"

 

[bananabambi]

Sv: Hur blev era killar efter förlossningen?

Åhh, sådär kan min sambo göra, speciellt om han är småtjurig, vilket inträffar de (få) gångerna jag inte är hemma på kvällen och han får ta kvällsmat/disk/dusch och nattning. Då stormar han omkring när jag kommer hem och muttrar och är grinig över alla leksaker som ligger, tvätten som han inte hunnit hänga och någon av barnen som inte ville somna.

Men, grattis. Så har jag det ständigt. Plocka, plocka, plocka.

Och så är han tvärslut när vi ska lägga oss, speciellt om han haft barnen hela dagen. Det är som att han inte fattar att min dag är precis lika lång som hans, skillnaden är att jag inte får någon rast.

Jag tror dock att det sitter i ryggmärgen på mig, jag vet i vilken ordning jag ska göra allt och vem av barnen som ska plockas ur duschen först för att inte rasera för den andre sedan, etc. Jag behöver inte tänka på varje grej eftersom jag gör det hela tiden. När sambon ska göra något blir det så väldigt arbetsamt, och kräver sådan planering, just för att han inte är van.

 

[CosmicQueen]

Sv: Hur blev era killar efter förlossningen?

Usch, det låter inte alls roligt att det blivit sådär. Har det blivit efter förlossningen? Var han annorlunda innan ni fick barn/medans du var gravid? Hur gammalt är barnet nu? För endel killar blir det ju en STOR omställning att bli pappa och det kanske inte alls blir som dom tänkt sig och det tar det tag för dom att smälta allting.

I vårat förhållande är det tyvärr jag som är kärleksdödaren. Jag känner mig så HEMSK och min stackars sambo lär väl lämna mig snart för han får typ aldrig ta på mig eller liknande. Nu har vi en liten på 9 månader + att jag är gravid igen i v.29. Jag hoppas & tror att det har med graviditeten att göra att jag känner såhär. För det är sedan jag blev gravid igen jag börjat dra mig undan. Plus att det tär på mig att ha en liten & ta hand om + vara gravid.

Har ingen som helt sexlust och blir bara irriterad om han tar på mig, ryser av tanken på att kan ska komma med förslaget att vi ska ha sex. Frågan från honom om jag verkligen älskar honom kommer allt oftare och ja det gör jag. Hoppas att jag blir mitt vanliga jag efter förlossningen igen...

Egentligen är det min sambo som borde svara i den här tråden och inte jag, han har mer gemensamt med dig på den fronten än vad jag har...

 

[bananabambi]

Sv: Hur blev era killar efter förlossningen?

Jag känner igen mig så grymt i det du skriver.

Och jag hoppades att det skulle bli bättre efter min förlossning, tyvärr blev det inte så.

Har ingen som helt sexlust och blir bara irriterad om han tar på mig, ryser av tanken på att kan ska komma med förslaget att vi ska ha sex

Kunde ha skrivit det själv.

 

[Lamborghini]

Sv: Hur blev era killar efter förlossningen?

*Halvt KL*

Gaaah vad tråkigt det låter, nu vill jag inte ha barn

 

[Sar]

Sv: Hur blev era killar efter förlossningen?

Vi var tajta förut och efter barnen ännu tajtare! Jag tyckte vårat förhållande djupnade ett steg när vi flyttade ihop och skaffade hus, barnen gjorde att det blev ännu innerligare.

Nu har jag en sambo som verkligen tagit sin del som förälder och jag antar att det hjälper, jag skulle ha svårt att "svara upp" till någon som bara kom hem och "glassade".

Det är viktigt med pussar, kramar och smek när man ibland känner sig som en utsliten småbarnsmor!

 

[Lamborghini]

Sv: Hur blev era killar efter förlossningen?

Vi var tajta förut och efter barnen ännu tajtare! Jag tyckte vårat förhållande djupnade ett steg när vi flyttade ihop och skaffade hus, barnen gjorde att det blev ännu innerligare.

Nu har jag en sambo som verkligen tagit sin del som förälder och jag antar att det hjälper, jag skulle ha svårt att "svara upp" till någon som bara kom hem och "glassade".

Det är viktigt med pussar, kramar och smek när man ibland känner sig som en utsliten småbarnsmor!

Sådär vill jag också ha det, nu går det bra igen
Låter supermys!

 

[CosmicQueen]

Sv: Hur blev era killar efter förlossningen?

Usch, visst är det jobbigt? Och jag vet ju inte varför det har blivit så? Det började nån gång efter att jag blev gravid med nu andra gången, kan inte säga exakt när. Hoppas ju att det ska bli bättre efter förlossningen, att jag ska bli "som vanligt" då igen. Men det är ju ingen garanti, det inser jag.

Jag älskar honom, vill vara med honom, är livrädd att han ska trötta och lämna mig och ändå så tar jag bara avstånd från honom.

 

[mosig]

Sv: Hur blev era killar efter förlossningen?

nu har jag inte varit igenom min förlossning än utan är fortfarande gravid men kan ju svara lite iaf..
min gubbe har dragit sig undan lite efter att vi fick reda på att jag är gravid, sex har vi bara haft EN enda gång.
jag är sugen i stort sett jämt men han tycker det är jobbigt och otäckt så jag får ju helt enkelt lov att respektera det.
den senaste tiden har han iaf börjat bli lite mer "gos-vänlig" igen och kan komma och kramas lite utan att jag behöver tigga och be om det.
efter förlossningen hoppas jag väl att det mesta ska bli som vanligt igen och att sexlivet ska komma igång ganska snart.
fast å andra sidan kanske det är jag som inte har lust då

 

[vindvissla]

Sv: Hur blev era killar efter förlossningen?

Din sambo låter lite som min.....

Jag har inget emot sexuppehållet nu, har dessutom inte plats för sambon i sängen längre. Bor i mobile home med ett nästan färdigt hus 100 m härifrån och vi har så fasligt mycket att göra där uppe att vi delar upp dagen i skift, hans jobb, mitt jobb, passa Sam och så göra "eget" vilket består i att måla väggar, gräva diken, sätta staket mm. Så så värst mycket tid till varandra blir det inte just nu i alla fall. Jag har en förhoppning att "allt" ska lösa sej när vi får lite mindre måsten med huset.

 

[Glamoroza ox]

Sv: Hur blev era killar efter förlossningen?

Här hemma är det snarare tvärt om, sambon är karleksfull och go, men jag drar mig ifrån så fort han närmar sig.

Min sambo är oxå kramig och vill pussas ibland. Men jag blir irriterrad på att han kan inte komma och krama utan att han måste "tafsa".
Och det känns som om OM jag kramar tillbaka så betyder det i hans tolkning "JAA, hon vill ha sex ", det får mig att dra mig undan.
För mig är en kram just bara en kram, jag vill gärna kramas ibland utan att behöva känna kravet på att behöva släppa till

Krav = ökar inte min sexlust.

 

[Aningsfull]

Sv: Hur blev era killar efter förlossningen?

Vårat förhållande har blivit annorlunda. Inte sämre, men annorlunda. Det har blivit djupare på nåt sätt.
Vi har inte samma tid att massera varandra i soffan varje dag som vi gjorde förut. Sex måste man planera in till när lillan sover och inte bara när lusten faller in.
Min sambo är däremot väldigt duktig på att ge mig kramar, komplimanger och säger flera gånger om dagen att han älskar mig. Han har alltid varit bra på att få mig att känna mig älskad, men nu är han ännu bättre. Men det är verkligen vi nu, på ett helt annat sätt än förut. Nu är vi en familj.

Däremot känner jag igen den här känslan att det kan vara obehagligt med beröring. För min del handlade det om att jag hade så jäääävla ont efter förlossningen i flera veckor efteråt och var livrädd bara vid tanken på sex. Det kändes liksom som att det ALDRIG skulle gå igen och dom första gångerna gjorde det så jäääävla ont. Att bli av med oskulden var ju en baggis.
Sen kände jag mig inte så bekväm med min kropp första tiden heller. Jag som alltid varit smal, och sen drogs jag med några extra kilon. Men i takt med att man läkt efter förlossning, den gamla kroppen kommit tillbaka, så ökar sexlusten stadigt.
Men det har blivit mer hångel och smek och långa kramar under en period.
Men nu jävlar.

 

[CosmicQueen]

Sv: Hur blev era killar efter förlossningen?

Min sambo är oxå kramig och vill pussas ibland. Men jag blir irriterrad på att han kan inte komma och krama utan att han måste "tafsa".
Och det känns som om OM jag kramar tillbaka så betyder det i hans tolkning "JAA, hon vill ha sex ", det får mig att dra mig undan.
För mig är en kram just bara en kram, jag vill gärna kramas ibland utan att behöva känna kravet på att behöva släppa till

Krav = ökar inte min sexlust.

Det är nog mkt det som är problemet här osså... Minsta lilla jag tar på honom & bara vill mysa så måste det leda till sex enligt honom. Sex är inte dödsviktigt för mig, men däremot vill jag gärna kramas & mysa massor. Men nu nuläget blir det ju inget sådant heller iom att jag aldrig törrs ta första steget till iom rädslan att det ska leda till sex.

Och att ständigt ha detta krav på sig, nä det ökar ju verkligen inte sexlusten...

 

[IrpaSnirpa]

Sv: Hur blev era killar efter förlossningen?

Mitt och sambons förhållande har blivit starkare, om än tråkigare.
Sexet finns där, men alldeles för sällan.
Oftast är jag nöjd med det, men när jag vill vill inte han för han har haft skruttfia hela dagen och vill sova (dock aldrig omöjligt att få igång honom om jag verkligen verkligen vill).

Hemma hos oss ser det ut som en bomb har slagit ner, saker ligger överallt och Sagas saker plockas sällan ihop. Nu är vi dessutom mitt i en flytt så då är det ännu värre.

Jag har krävt att när vi flyttar skall mängder av saker slängas, tex så behöver sambon inte ha 42 t-shirtar (vilket han verkligen har). Saga har lådor att ha sina leksaker i och de skall läggas tillbaka när hon går och lägger sig. Det måste diskas varje dag, annars blir det BERG.

Han börjar förstå varför jag är så trött, men ändå inte för när jag var mammaledig (inte alls lång tid) så var jag trött och hade fortfarande massor av problem efter graviditet och förlossning. Energin fanns knappt till att ta hand om Saga, ännu mindre att sköta hela hushållet själv. Någon gång sa han dessutom "När du är hemma hela dagarna så kan du väl diska och städa". Då fick han sova i "eget" rum i två veckor utan minsta lilla gos och kel. Då var jag riktigt ledsen på honom.

Men tyvärr, ofta ofta känner jag mig väldigt ensam och väldigt övergiven. Jag mår inte så bra efter förlossningen och försöker verkligen bearbeta allt som har hänt, men han kan bara inte förstå det utan står helt frågande utanför sovrumsdörren när jag ligger där och gråter över "småsaker".

Trots att jag älskar min sambo över allt annat på jorden så funderar jag ofta på hur det skulle vara att vara ensamstående, om saker och ting skulle vara enklare då och mindre smärtsamma i vissa avseenden. För det mesta inser jag att inget skulle fungera för mig utan sambon, han är min klippa och mitt allt. Jag skulle gå genom eld för honom och han skulle gå genom eld för mig!

Och det vet jag helt säkert. Efter min förlossning så delar vi något viktigt. Han fick känna rädslan när de körde ner mig till intensiven efter att jag började blöda. Han stod ensam kvar och visste inte vad han skulle ta sig till. Han hade en helt nykläckt bebis på ena armen och telefonen i andra. Det har förändrat honom något enormt och det låter han mig ofta veta. Men det saknas ändå vissa saker som binder oss samman, förmodligen är det tiden ihop som gör att vi glider isär och bråk uppstår. Jag har mina hästar (just nu ett högdräktigt sto som måste kollas flera ggr per dag) och jag har from måndag 2 arbeten, ett nattjobb och ett dagsjobb. Mitt i allt detta skall vi flytta till gården och hästarna skall flyttas, hagar skall byggas, hö skall köpas in.

Jag hoppas i alla fall att allt blir lite bättre när jag bara har mitt nya jobb (dagjobb) och inte jobbar natt mer.

 

[Snurrfian]

Sv: Hur blev era killar efter förlossningen?

*kl*
Eller egentligen till nästan samtliga, efter två barn har jag insett hur livsviktigt det är med komunikation, när Elin var liten så höll vi på att hamna i en väldigt dålig spiral av icke komunikation och var irreterade på varandra av allt. Men jag insåg att om jag inte talar om hur jag känner så kan min man inte veta och där någonstans vände det, jag kan tala om att jag bara vill ha en kram och att han håller om mig och han gör det, för tidigare trodde han att jag faktiskt ville att han skulle ta iniativet till sex när jag ville ha en kram.

Han har fått förståelse för att jag är trött och jag förstår att han är trött och vi stöttar varandra. Han kan "skicka" mig i säng när han ser och hör att jag egentligen är helt slut, eller ut och gå när jag bara behöver komma ifrån och jag kan göra samma sak.

Han kan tala om att han blir sårad när minsta grabben har varit fullständigt hysteriskt mamma och har kunnat ta åt sig mina förslag om hur han kan förbättra deras relation och det har fungerat bra.

Nu har vi hunnit ett par år efter sista förlossningen, våran lillkille blir tre om ett par veckor men ändå så minns jag frustrationen efter Elins förlossning när det kändes helt hopplöst tills vi började prata med varandra igen.

Vi är inne på vårat nionde år tillsammans och det känns stabilare än någonsin och vi pratar om allt och mår bra tillsammans.

 

[Druvan]

Sv: Hur blev era killar efter förlossningen?

Min man är som vanligt, däremot är JAG som din sambo. Det känns som om alla kramar och ömhet går åt till bebisen, åt mannen finns ingenting kvar.. Som om man är känslomässigt slutkörd. Ägnar mycket hellre kvällen åt att sova framför en film istället för att kela .