Hur är fullblod – kan de jämföras med vinthundar? (Halvseriös tråd.)

[Sassy]

Är de inte rätt populära i Frankrike fortfarande?

Även i Polen, och vad jag har sett finns det ofta Anglo på flera ställen i stammen hos både Wielkopolski och Malopolski.

 

[Sporthorse]

Jag förstår i min vildaste fantasi inte hur många kan anse att fullblod är svårare än tex ett tyskt varmblod " halvblod". Jag har ridit in och skolat om både fullblod och "halvblod". Fullbloden är väldigt milda, ifrågasätter sällan, medan halvbloden snarare har betydligt mer att säga till om och betydligt större och starkare reaktioner.

Halvlod av den gamla stammen eller med mycket gammalt svenskt blod i kan jag gå med på att dom är långsamma och milda, men dagens tävlingshästar, framförallt tyska, holländska sådana har en hel del skalle och nerv, på ett komplicerat sätt vilket inte engelska fullblod har för fem öre.

Fullbloden må visserligen vara snabba och känsliga, men inte alls på samma sätt som ett modernt varmblod "halvblod". Fullblod vill i regel alltid göra rätt är min erfarenhet.

Att folk påstår att fullblod är svåra beror givetvis vad man jämför med. Det är i regel väldigt stabila hästar men med snabba rekationer. Den kombinationen kan säkert kännas svår för en person som mest ridit hästar av den långsamma typen.

 

[Nytant]

Jag förstår i min vildaste fantasi inte hur många kan anse att fullblod är svårare än tex ett tyskt varmblod " halvblod". Jag har ridit in och skolat om både fullblod och "halvblod". Fullbloden är väldigt milda, ifrågasätter sällan, medan halvbloden snarare har betydligt mer att säga till om och betydligt större och starkare reaktioner.

Halvlod av den gamla stammen eller med mycket gammalt svenskt blod i kan jag gå med på att dom är långsamma och milda, men dagens tävlingshästar, framförallt tyska, holländska sådana har en hel del skalle och nerv, på ett komplicerat sätt vilket inte engelska fullblod har för fem öre.

Fullbloden må visserligen vara snabba och känsliga, men inte alls på samma sätt som ett modernt varmblod "halvblod". Fullblod vill i regel alltid göra rätt är min erfarenhet.

Att folk påstår att fullblod är svåra beror givetvis vad man jämför med. Det är i regel väldigt stabila hästar men med snabba rekationer. Den kombinationen kan säkert kännas svår för en person som mest ridit hästar av den långsamma typen.

Intressant perspektiv! Jag red ju tyska varm-/halvblod för 20 år sedan (klingt komisch, ist aber so ). Tror jag nämnde Trakehner i trådstarten, men även Hannoveraner och Holsteiner. Det var nog inget svenskt blod i dem. Har du någon åsikt om hur de kan jämföras med dagens?

 

[EZMK]

Jag förstår i min vildaste fantasi inte hur många kan anse att fullblod är svårare än tex ett tyskt varmblod " halvblod". Jag har ridit in och skolat om både fullblod och "halvblod". Fullbloden är väldigt milda, ifrågasätter sällan, medan halvbloden snarare har betydligt mer att säga till om och betydligt större och starkare reaktioner.

Halvlod av den gamla stammen eller med mycket gammalt svenskt blod i kan jag gå med på att dom är långsamma och milda, men dagens tävlingshästar, framförallt tyska, holländska sådana har en hel del skalle och nerv, på ett komplicerat sätt vilket inte engelska fullblod har för fem öre.

Fullbloden må visserligen vara snabba och känsliga, men inte alls på samma sätt som ett modernt varmblod "halvblod". Fullblod vill i regel alltid göra rätt är min erfarenhet.

Att folk påstår att fullblod är svåra beror givetvis vad man jämför med. Det är i regel väldigt stabila hästar men med snabba rekationer. Den kombinationen kan säkert kännas svår för en person som mest ridit hästar av den långsamma typen.

Håller med! Skulle säga att fullbloden har väldig will-to-please och går att kommunicera med väldigt lätt. Standard för oss är att kunna rida ut på långa tyglar och man inte ens tar tyglarna om hästen hoppar till utan bara fortsätter fram eftersom hästen släpper spänningen fort.

 

[Karoliten]

Jag förstår i min vildaste fantasi inte hur många kan anse att fullblod är svårare än tex ett tyskt varmblod " halvblod". Jag har ridit in och skolat om både fullblod och "halvblod". Fullbloden är väldigt milda, ifrågasätter sällan, medan halvbloden snarare har betydligt mer att säga till om och betydligt större och starkare reaktioner.

Halvlod av den gamla stammen eller med mycket gammalt svenskt blod i kan jag gå med på att dom är långsamma och milda, men dagens tävlingshästar, framförallt tyska, holländska sådana har en hel del skalle och nerv, på ett komplicerat sätt vilket inte engelska fullblod har för fem öre.

Fullbloden må visserligen vara snabba och känsliga, men inte alls på samma sätt som ett modernt varmblod "halvblod". Fullblod vill i regel alltid göra rätt är min erfarenhet.

Att folk påstår att fullblod är svåra beror givetvis vad man jämför med. Det är i regel väldigt stabila hästar men med snabba rekationer. Den kombinationen kan säkert kännas svår för en person som mest ridit hästar av den långsamma typen.

Kan bara hålla med

 

[Oknytt]

Jag förstår i min vildaste fantasi inte hur många kan anse att fullblod är svårare än tex ett tyskt varmblod " halvblod". Jag har ridit in och skolat om både fullblod och "halvblod". Fullbloden är väldigt milda, ifrågasätter sällan, medan halvbloden snarare har betydligt mer att säga till om och betydligt större och starkare reaktioner.

Halvlod av den gamla stammen eller med mycket gammalt svenskt blod i kan jag gå med på att dom är långsamma och milda, men dagens tävlingshästar, framförallt tyska, holländska sådana har en hel del skalle och nerv, på ett komplicerat sätt vilket inte engelska fullblod har för fem öre.

Fullbloden må visserligen vara snabba och känsliga, men inte alls på samma sätt som ett modernt varmblod "halvblod". Fullblod vill i regel alltid göra rätt är min erfarenhet.

Att folk påstår att fullblod är svåra beror givetvis vad man jämför med. Det är i regel väldigt stabila hästar men med snabba rekationer. Den kombinationen kan säkert kännas svår för en person som mest ridit hästar av den långsamma typen.

Det är nog oftast det att de just är så extremt snabba i sina reaktioner att man inte hinner med som är det problematiska för vanligt hobbyfolk. Det går liksom från 0 till att du ligger splatt på marken som en blöt fläck och undrar vad tusan hände. Mitt fullblod jag hade men till slut sålde var så. Otroligt trevlig individ med det vackraste ansiktet jag sett men jag kunde inte hantera hans förmåga att gå från 0 till 220 på en millisekund. Efter några avåkningar samt incidenter med flertal brutna ben insåg jag att vi inte passade ihop och att jag aldrig kunde slappna av med honom.

De halvblod jag haft (äldre hästar förvisso) har varit reaktiva, javisst! Men du har å andra sidan kunnat läsa av dem på ett helt annat sätt och liksom ha på känn att "nu smäller det" och kunnat parera och sitta kvar.

 

[Görel]

Det är nog oftast det att de just är så extremt snabba i sina reaktioner att man inte hinner med som är det problematiska för vanligt hobbyfolk. Det går liksom från 0 till att du ligger splatt på marken som en blöt fläck och undrar vad tusan hände. Mitt fullblod jag hade men till slut sålde var så. Otroligt trevlig individ med det vackraste ansiktet jag sett men jag kunde inte hantera hans förmåga att gå från 0 till 220 på en millisekund. Efter några avåkningar samt incidenter med flertal brutna ben insåg jag att vi inte passade ihop och att jag aldrig kunde slappna av med honom.

De halvblod jag haft (äldre hästar förvisso) har varit reaktiva, javisst! Men du har å andra sidan kunnat läsa av dem på ett helt annat sätt och liksom ha på känn att "nu smäller det" och kunnat parera och sitta kvar.

Det låter som att du beskriver mitt halvblod som var hälften xx. Nu är jag oerhört snabb på att uppfatta signaler och hinna reagera och oftast hann jag se vad hon skulle göra innan hon gjorde det. Men andra som inte tänker som jag tyckte hon var lömsk och bara gjorde saker utan förvarning.

 

[Jeps]

Och som svar till trådrubriken var jag väldigt sugen på Greyhound under tiden jag jobbade med fullblod. Nu nöjer jag mig med en terrier, det är lagom fart.

 

[Badger]

Det är nog oftast det att de just är så extremt snabba i sina reaktioner att man inte hinner med som är det problematiska för vanligt hobbyfolk. Det går liksom från 0 till att du ligger splatt på marken som en blöt fläck och undrar vad tusan hände. Mitt fullblod jag hade men till slut sålde var så. Otroligt trevlig individ med det vackraste ansiktet jag sett men jag kunde inte hantera hans förmåga att gå från 0 till 220 på en millisekund. Efter några avåkningar samt incidenter med flertal brutna ben insåg jag att vi inte passade ihop och att jag aldrig kunde slappna av med honom.

De halvblod jag haft (äldre hästar förvisso) har varit reaktiva, javisst! Men du har å andra sidan kunnat läsa av dem på ett helt annat sätt och liksom ha på känn att "nu smäller det" och kunnat parera och sitta kvar.

Min erfarenhet är nog helt tvärtom, fullblod brukar vara lite på tårna och varna innan och överväga att lyssna när de är rädda. Medan halvblod kan lunka på och sedan plötsligt få totalpanik och bli mer okontaktbara. Med det sagt så har jag inte råkat ut för att någondera har skenat eller slängt av på uteritt.

 

[Badger]

Och som svar till trådrubriken var jag väldigt sugen på Greyhound under tiden jag jobbade med fullblod. Nu nöjer jag mig med en terrier, det är lagom fart.

Men greyhound är väl extremt laid back? Släkting hade som sagt Saluki, inomhus sov han bara eller traskade runt lite snällt. Ngn i stallet hade Whippet, vi brukade dela soffa, jag läste, han sov, en klapp så var han nöjd typ. Gick helt lös, jagade ingenting, nosade runt lite bara. Greyhounds har jag bara hälsat på då och då men de är ju verkligen inte överallt eller upp i ansiktet på en, lugna och vänliga.

De flesta sällskapshundar som folk har tycker jag brukar vara i näsan på en hela tiden, inte ligga stilla alls utan sno runt och hålla på. Det ska hälsas, och nosas, och bäras, och upp i tallriken och allt.

 

[Jeps]

Men greyhound är väl extremt laid back? Släkting hade som sagt Saluki, inomhus sov han bara eller traskade runt lite snällt. Ngn i stallet hade Whippet, vi brukade dela soffa, jag läste, han sov, en klapp så var han nöjd typ. Gick helt lös, jagade ingenting, nosade runt lite bara. Greyhounds har jag bara hälsat på då och då men de är ju verkligen inte överallt eller upp i ansiktet på en.

De flesta sällskapshundar som folk har tycker jag brukar vara i näsan på en hela tiden, inte ligga stilla alls utan sno runt och hålla på. Det ska hälsas, och nosas, och bäras, och upp i tallriken och allt.

Inne är de ju väldigt lugna. Jag var ju inne på kapplöpningsvarianten i så fall och de lär ju ha ett helt annat behov av att springa lös.

 

[Badger]

Inne är de ju väldigt lugna. Jag var ju inne på kapplöpningsvarianten i så fall och de lär ju ha ett helt annat behov av att springa lös.

Ja alltså jag pratade inomhus det är skönt med lugna hundar inomhus. Sedan verkade iofs greyhounden i stallet som var en tidigare kapplöpnings vara väldigt lugn i koppel också. (fanns stora hundrasthagar här när jag var liten, kanske finns än.)