Hundrasförbud i Sverige.

[Mkb]

Händer mig ofta att folk ska börja gaffla om "koppeltvång" när jag är ute, utan att de har den minsta aning om hur lagar och regler ser ut. Får alltså till 95% beröm för min fina och lydiga hund, men eftersom han alltid går lös så kommer ju de dryga kommentarerna vid jämna mellanrum med.
(Märks även tydligt att folk gärna går på mig som ensam kvinna, men de säger inget till gubbar med lös hund - men det är en annan femma).

Jag tycker ju även att man ibland är överdriven med vad som man anser stör vilt med. Nej, hundarna ska inte jaga vilt - men med tanke på att folk (bla här på buke) skällt på mig för att jag har haft lös hund på Revingehed precis efter stor övning (Aurora annat år) pga "det stör viltet" så känner jag att det inte alltid har verklighetsförankring.
Jag bor liksom i utkanten av större stad, det kryllar av motionärer/skolklasser/förskolebarn/familjeutflykter/fulla studenter mm, min lösa hund gör varken till eller från när det gäller att störa djurlivet och jag lär ju inte vara ensam om att ha det så. Rent krasst är nog inte lös hund det största problemet i rennäringsområdena liksom och det är ju inte där majoriteten av hundägarna bor.

Jag kanske har en gubbfaktor haha! Ja det skiljer sig nog beroende på vem man är samt var man bor.

Jag kan förstås inte uttala mig alls om ditt fall eller hur överdrivet eller inte sådant är runt större städer. Att fulla studenter och annat löst folk eventuellt rusar runt i naturen och stör djurlivet är förstås ingen ursäkt för att låta sin hund göra det, men jag tror ändå jag förstår vad du menar med att förväntningarna på stadsbor bör vara lägre eftersom de sammantagna mänskliga störningarna är fler. Det är ju inte heller de miljöerna jag främst tänker på (jag nämnde som sagt nationalparker och naturreservat i mitt inlägg, så vi pratar nog om lite olika saker här) men särskilt under vår och sommar är kraven ganska stora på hundägare. Eftersom djur har ungar då och så vidare, sådant som alla nog egentligen känner till men inte alltid reflekterar djupare över vad det innebär.

Nej majoriteten bor inte eller rör sig inte till vardags i sådana områden där det krävs särskild hänsyn och fysiskt koppeltvång, och utan att ha några faktiska siffror att backa upp det med så befarar jag att det bland annat därför är ett problem som kanske kan komma att växa i takt med den ökade turismen till nationalparker, till fjällen och så vidare. Människor som normalt inte befinner sig i de miljöerna och inte har lärt sig reglerna eller varför de finns utan släpper hunden som om de fortfarande var i skogsdungen hemma i stan. För hunden lyder ju. Förhoppningsvis blir det inte så, men den ökade turismen har tyvärr redan fört med sig en del problem som inte funnits i samma utsträckning tidigare. Jag hoppas förstås att du har rätt och att folk är betydligt mer ansvarsfulla än jag tror, och att de känner till och respekterar reglerna. Även om jag har en liten känsla av att samma hundägare som ses som ansvarsfull i ditt sammanhang, för att kraven är lägre, lätt skulle kunna framstå som antingen okunnig eller respektlös i mitt.

 

[Fruentimber]

Jag kanske har en gubbfaktor haha! Ja det skiljer sig nog beroende på vem man är samt var man bor.

Jag kan förstås inte uttala mig alls om ditt fall eller hur överdrivet eller inte sådant är runt större städer. Att fulla studenter och annat löst folk eventuellt rusar runt i naturen och stör djurlivet är förstås ingen ursäkt för att låta sin hund göra det, men jag tror ändå jag förstår vad du menar med att förväntningarna på stadsbor bör vara lägre eftersom de sammantagna mänskliga störningarna är fler. Det är ju inte heller de miljöerna jag främst tänker på (jag nämnde som sagt nationalparker och naturreservat i mitt inlägg, så vi pratar nog om lite olika saker här) men särskilt under vår och sommar är kraven ganska stora på hundägare. Eftersom djur har ungar då och så vidare, sådant som alla nog egentligen känner till men inte alltid reflekterar djupare över vad det innebär.

Nej majoriteten bor inte eller rör sig inte till vardags i sådana områden där det krävs särskild hänsyn och fysiskt koppeltvång, och utan att ha några faktiska siffror att backa upp det med så befarar jag att det bland annat därför är ett problem som kanske kan komma att växa i takt med den ökade turismen till nationalparker, till fjällen och så vidare. Människor som normalt inte befinner sig i de miljöerna och inte har lärt sig reglerna eller varför de finns utan släpper hunden som om de fortfarande var i skogsdungen hemma i stan. För hunden lyder ju. Förhoppningsvis blir det inte så, men den ökade turismen har tyvärr redan fört med sig en del problem som inte funnits i samma utsträckning tidigare. Jag hoppas förstås att du har rätt och att folk är betydligt mer ansvarsfulla än jag tror, och att de känner till och respekterar reglerna. Även om jag har en liten känsla av att samma hundägare som ses som ansvarsfull i ditt sammanhang, för att kraven är lägre, lätt skulle kunna framstå som antingen okunnig eller respektlös i mitt.

Men eftersom det där redan finns fysiskt koppeltvång i alla nationalparker och även de flesta naturreservat, så går det väl inte att vara striktare än så? Om man inte ska förbjuda att hundar vistas där helt, förstås. Eller tänker du att det fysiska koppeltvånget ska utökas även till andra platser?

Eftersom det fysiska koppeltvången redan existerar på dessa platser du pekar ut så är det väl framför allt information om vad som gäller som i så fall riskerar brista. Jag tror ju inte att turister t ex skulle skita i koppeltvång "bara för att", utan snarare för att det i så fall på den platsen saknas information på flera språk om att koppeltvång råder, alltid.

 

[Mkb]

Men eftersom det där redan finns fysiskt koppeltvång i alla nationalparker och även de flesta naturreservat, så går det väl inte att vara striktare än så? Om man inte ska förbjuda att hundar vistas där helt, förstås. Eller tänker du att det fysiska koppeltvånget ska utökas även till andra platser?

Eftersom det fysiska koppeltvången redan existerar på dessa platser du pekar ut så är det väl framför allt information om vad som gäller som i så fall riskerar brista. Jag tror ju inte att turister t ex skulle skita i koppeltvång "bara för att", utan snarare för att det i så fall på den platsen saknas information på flera språk om att koppeltvång råder, alltid.

Av någon anledning (och eftersom jag är den gemensamma nämnaren så kanske det är jag och något med mitt sätt att uttrycka mig) så känns det relativt ofta här som att det antas att jag argumenterar för något "mellan raderna", men jag gör faktiskt inte det. Jag tänker precis det jag skrivit, varken mer eller mindre än så. Jag tänker alltså inte att man bör förbjuda hundar i nationalparker och reservat eller att det fysiska koppeltvånget måste utökas till fler platser. Utan jag påpekar enbart att det fysiska (och för den delen det "icke fysiska") koppeltvånget inte alltid efterföljs som det är idag, samt att det gäller även människor som egentligen verkar ha kontroll på sin hund. Jag önskar att folk var bättre på det. Och ja precis, jag håller med om ditt andra stycke, för som jag skrev tidigare: "Det kan säkert ibland vara vissa som skiter i lagen, men tror också att många hundägare är lite okunniga om vad som gäller eller omedvetna om sina skyldigheter."

Jag tror alltså att det inte nödvändigtvis är ett tecken på att man aktivt struntar i reglerna att man inte följer koppeltvånget, vare sig det är fysiskt eller inte, det kan antagligen lika gärna vara okunskap. I de här fallen har alla jag träffat på som haft hunden lös på det sättet i fel område varit svenskar så det handlar nog ofta inte om språket alls. Bristande information kanske, men man kan samtidigt inte ha skyltar överallt över stora områden utan till viss del får man ändå lita på att hundägare faktiskt kollar upp vad som gäller där de befinner sig. Att sprida medvetenhet går förstås att göra på flera sätt, når man inte alla med en skylt kanske man når dem på annat sätt som via informationskampanjer till exempel.

 

[Fruentimber]

Av någon anledning (och eftersom jag är den gemensamma nämnaren så kanske det är jag och något med mitt sätt att uttrycka mig) så känns det relativt ofta här som att det antas att jag argumenterar för något "mellan raderna", men jag gör faktiskt inte det. Jag tänker precis det jag skrivit, varken mer eller mindre än så. Jag tänker alltså inte att man bör förbjuda hundar i nationalparker och reservat eller att det fysiska koppeltvånget måste utökas till fler platser. Utan jag påpekar enbart att det fysiska (och för den delen det "icke fysiska") koppeltvånget inte alltid efterföljs som det är idag, samt att det gäller även människor som egentligen verkar ha kontroll på sin hund. Jag önskar att folk var bättre på det. Och ja precis, jag håller med om ditt andra stycke, för som jag skrev tidigare: "Det kan säkert ibland vara vissa som skiter i lagen, men tror också att många hundägare är lite okunniga om vad som gäller eller omedvetna om sina skyldigheter."

Jag tror alltså att det inte nödvändigtvis är ett tecken på att man aktivt struntar i reglerna att man inte följer koppeltvånget, vare sig det är fysiskt eller inte, det kan antagligen lika gärna vara okunskap. I de här fallen har alla jag träffat på som haft hunden lös på det sättet i fel område varit svenskar så det handlar nog ofta inte om språket alls. Bristande information kanske, men man kan samtidigt inte ha skyltar överallt över stora områden utan till viss del får man ändå lita på att hundägare faktiskt kollar upp vad som gäller där de befinner sig. Att sprida medvetenhet går förstås att göra på flera sätt, når man inte alla med en skylt kanske man når dem på annat sätt som via informationskampanjer till exempel.

Ah, men då förstår jag vad du far efter! Absolut ska strikt fysisk koppeltvång efterföljas. Som kuriosa har jag under hösten och våren jobbat med naturguidesutbildning för utrikesfödda, och det ÄR ofta stora brister just kring information på reservat/parker, både på plats och var man hittar den! I princip alla parker och reservat har ju en eller flera "startpunkter" där det (åtminstone här) ska finnas information, men där länsstyrelse och kommun inte har kontrollerat att det finns eller hur det ser ut på platsen på väldigt länge. Så att en turist missar, har jag full förståelse för. (Däremot noll förståelse om man väljer att släppa hund man inte har koll på, oavsett om man är turist eller ej!)

 

[Enya]

Men då skäller din också? Du vet ju inte om den lilla har blivit utskälld precis innan heller?

Jag möter då hellre en liten skit som hänger i kopplet och skäller än en stor, risken att den lilla tappas är ju bra mycket lägre. Hur min hund reagerar på en kopplad hund som inte kommer fram är ju tekniskt sett mitt problem faktiskt. Annars kan ju alla gå runt och skylla över på att deras hund blev utskälld innan av hund A eller B. Skitsamma?

Det känns som att det diskuteras lite olika saker. Att ha högre krav på folk INNAN de skaffar större högdriftade raser vs konsekvenser för hundar som är aggressiva.

Det ena är ju förebyggande för att minska risken att något händer överhuvudtaget och det andra är ju för att något förhoppningsvis inte ska hända IGEN.

Kom igen, visst bör det vara högre kunskapskrav på någon som skaffar en havanais mot en malle.



Så samma människa som vill ha en liten sällskapshund ska kunna hantera en malle av tjänstelinjer? Hur är det rimligt att kunskapsnivån ska vara samma oavsett typ av hund man skaffar? Då får många sälja sina hundar alltså

Däremot är det väl ingen som påstått att det ska tillåtas att småhundar springer runt lösa och muckar eller slåss. Men poängen är väl att öka kunskapen/kraven INNAN? Så upplever jag att "andra sidan" menar. INNAN köp. Inte vid incidenter.



Fast rent krasst så kanske du hellre har att en chihuahua du inte känner dör än att en amstaff sliter sönder din hund istället?

Det här med ansvar i såna situationer. Speciellt om den stora hunden råkar TRAMPA på den mindre. Finns det något fall där det hänt att den större hunden/hundägaren fått problem av det? Med tanke på det där fallet med den lilla hunden i flexi som flög på en schäfer i vanligt koppel där det jämkades (var det va? De slapp iaf betala/det jämnade ut sig) så tror jag inte alls att man råkar så illa ut av det.

Nej min hund skäller inte.
Och jag vet att minst en skäller det första den gör när den går utanför sin ytterdörr. När den står i sin trädgård och man går förbi.

Jag har arbetat väldigt mycket med min hund för att han inte ska skälla på andra hundar och de gånger det fungerar bäst är när den andra hunden inte heller skäller. De gånger det fungerar sämre och han gnäller är när han blir utskälld. Efter att ha blivit bemött så några gånger på en promenad så kan han bemöta en hund med viss skall själv till slut, det är dock aldrig tokskäll som småhundarna gör. Jag tycker att det är trist att man som småhundsägare känner att man inte ska arbeta med sin hunds bemötande av andra hundar, det är hundar vi har, inga robotar, självklart reagerar de beroende på personlighet, av att bli utskälld. Jag skiter också i om småhunden har blivit utskälld tidigare, det är inte det jag vänder mig mot, det är att ägaren inte gör ett skit när hunden skäller. Den där mentaliteten "Min hund skäller aggressivt så den nästan kväver sig själv så fort den ser en annan hund, men det är helt ok, jag behöver inte lära den att knipa käft". Men Gud nåde om en stor hund skäller på samma vis, då heter det att den är aggressiv och folk går omvägar. Jag ser att alla har lika stort ansvar att lära sina hundar möta andra hundar oavsett storlek, skällandet är ingen trevlig upplevelse-och jag är inte ens hund och förstår inte vad den säger ens.

 

[Lillo]

Nej min hund skäller inte.
Och jag vet att minst en skäller det första den gör när den går utanför sin ytterdörr. När den står i sin trädgård och man går förbi.

Jag har arbetat väldigt mycket med min hund för att han inte ska skälla på andra hundar och de gånger det fungerar bäst är när den andra hunden inte heller skäller. De gånger det fungerar sämre och han gnäller är när han blir utskälld. Efter att ha blivit bemött så några gånger på en promenad så kan han bemöta en hund med viss skall själv till slut, det är dock aldrig tokskäll som småhundarna gör. Jag tycker att det är trist att man som småhundsägare känner att man inte ska arbeta med sin hunds bemötande av andra hundar, det är hundar vi har, inga robotar, självklart reagerar de beroende på personlighet, av att bli utskälld. Jag skiter också i om småhunden har blivit utskälld tidigare, det är inte det jag vänder mig mot, det är att ägaren inte gör ett skit när hunden skäller. Den där mentaliteten "Min hund skäller aggressivt så den nästan kväver sig själv så fort den ser en annan hund, men det är helt ok, jag behöver inte lära den att knipa käft". Men Gud nåde om en stor hund skäller på samma vis, då heter det att den är aggressiv och folk går omvägar. Jag ser att alla har lika stort ansvar att lära sina hundar möta andra hundar oavsett storlek, skällandet är ingen trevlig upplevelse-och jag är inte ens hund och förstår inte vad den säger ens.

Hundar skäller
Fast det är toppen att dessa ägare har just en liten hund tänker jag
Riktigt obehagligt med ägare som inte engagerar sig det minsta och har större potentiellt farligt hundar.

Hade inte kunnat bry mig mindre om en liten hund skäller ut mig eller mig plus hund.

 

[Fetaost]

Blir lite förvånad över hur man ser på små hundar. Många små hundar är av larmande raser. De behöver inte vara varken agressiva, dåligt uppfostrade eller av kass mentalitet för att de skäller vid möte. Det behöver inte heller skälla vid alla möten. Eller bjäbba som man lite nedlåtande kan uttrycka det.
Bara för att en stor hund är kopplad och tyst så betyder det inte att den sänder ut triggande signaler för den delen heller.

Har man inte en larmande ras så förstår man kanske inte att det är inte alltid så bara att uppfosta bort framavlade egenskaper. Lika lite som det är svårt att be en jakthund att vara ointresserad av jakt på promenaden eller neka någon annan drift.
Min äldsta hund var knäpptyst i 6 år i hundmöten. Sen pga kastrering och ett flertal incidenter med lösa hundar så lever han nu rövare.
Har jag jobbat på det? Guuud ja! Jag har lagt pengar och tid på div kurser och jobbat på det i 4 år. Men så fort det ger resultat så händer en ny incident.
Är han av dålig mentalitet? Nej verkligen inte. Han funkar utmärkt med hundar och har alltid gjort.
Är han en "bjäffsig" hund? Nej. Han är tystare till vardags än någon annan hund jag haft bortsett från den lilla tiken vi också har.

Något som triggar min gamla är just stora hundar som stirrar och lite diskret höjer svans och huvud. En provikation som jag aldrig sett en hundägare ta tag i.
Förr skämdes jag när de blängde surt på mig när min gamla började skälla. Nu skiter jag i det. Han har uppfört sig ypperligt så många gånger och ändå råkat illa ut att jag fattar att han vill säga ifrån. Mår han bättre av att få hojta om utrymme de gånger jag inte kan ge honom det så får han skälla.
Hundar kan också skälla pga trauma och där tror jag små hundar kan ha mer i bagaget än stora just pga att de är underlägsna i storlek.

 

[Enya]

Hundar skäller
Fast det är toppen att dessa ägare har just en liten hund tänker jag
Riktigt obehagligt med ägare som inte engagerar sig det minsta och har större potentiellt farligt hundar.

Hade inte kunnat bry mig mindre om en liten hund skäller ut mig eller mig plus hund.

Ja, hundar skäller och det är faktiskt oftast helt ok. Men ändå inte.

Min hund är en svart och vit siberian husky med vita markerande ögonbryn och blå ljusa ögon som gör att han ser lite barsk ut. Barnen här kalla honom för vargen. Han skäller ibland när de är nära och jag hör ju att det betyder "Oh baaaaarn!!! Klappa miiiiiiig!!!!!!!!!!!!!!! ", men så klart blir de ibland rädda och ryggar tillbaka och självklart arbetar jag med att han måste hålla foderluckan stängd, faktiskt. Jag vill inte att andra människor är rädda för honom för att de är ovana vid hundar och inte kan läsa av att han är glad och positiv och skäller för att han vill ha en drös kramar och inte alls för att han tänker äta dem till efterrätt. Det är faktiskt min skyldighet att arbeta med det.

Det kvittar med storleken på hunden, en hundägare ska arbeta med sin skälliga hund anser jag.

 

[Enya]

Blir lite förvånad över hur man ser på små hundar. Många små hundar är av larmande raser. De behöver inte vara varken agressiva, dåligt uppfostrade eller av kass mentalitet för att de skäller vid möte. Det behöver inte heller skälla vid alla möten. Eller bjäbba som man lite nedlåtande kan uttrycka det.
Bara för att en stor hund är kopplad och tyst så betyder det inte att den sänder ut triggande signaler för den delen heller.

Har man inte en larmande ras så förstår man kanske inte att det är inte alltid så bara att uppfosta bort framavlade egenskaper. Lika lite som det är svårt att be en jakthund att vara ointresserad av jakt på promenaden eller neka någon annan drift.
Min äldsta hund var knäpptyst i 6 år i hundmöten. Sen pga kastrering och ett flertal incidenter med lösa hundar så lever han nu rövare.
Har jag jobbat på det? Guuud ja! Jag har lagt pengar och tid på div kurser och jobbat på det i 4 år. Men så fort det ger resultat så händer en ny incident.
Är han av dålig mentalitet? Nej verkligen inte. Han funkar utmärkt med hundar och har alltid gjort.
Är han en "bjäffsig" hund? Nej. Han är tystare till vardags än någon annan hund jag haft bortsett från den lilla tiken vi också har.

Något som triggar min gamla är just stora hundar som stirrar och lite diskret höjer svans och huvud. En provikation som jag aldrig sett en hundägare ta tag i.
Förr skämdes jag när de blängde surt på mig när min gamla började skälla. Nu skiter jag i det. Han har uppfört sig ypperligt så många gånger och ändå råkat illa ut att jag fattar att han vill säga ifrån. Mår han bättre av att få hojta om utrymme de gånger jag inte kan ge honom det så får han skälla.
Hundar kan också skälla pga trauma och där tror jag små hundar kan ha mer i bagaget än stora just pga att de är underlägsna i storlek.

Min mamma har en liten gatukorsning av små hundraser av larmande raser. Hennes hunds syskon är extremt skälliga, min mammas är inte alls lika skällig. Det går faktiskt att arbeta med så att ursäkta med att de är larmande raser är bara tramsigt. Arbeta med skällandet åtminstone.

Jag har en ylande och tjutande ras, en ras som pratar mycket, på fullt allvar är det inte ok att han ylar och tjuter ständigt för det, man får arbeta med det!

Du behöver inte se mig ta tag i om min hund skulle provocera så, men det är något jag ändå arbetar med. Jag bryter det, ger kommandot "fram" och berömmer när han tittar bort från hunden och går framåt. Så om man inte hör vad jag gör ser man ju inte det kanske, men jag arbetar med det och jag vet flera andra som arbetar med just det. Jag ser många storhundsägare som arbetar med hundmöten, och ytterst få småhundsägare som gör det, ytterst sällan att de ens bryr sig om att hunden ens skäller.

Min mammas larmande lilla hund har precis lärt sig att på balkongen får hon vara och kolla världen, men då måste hon vara tyst. Inget skäll för då får hon gå in. Alltså, hon är då tyst. Det gick fort att koppla. Märkligt att vissa små hundar kan lära sig tystnad medan andra är omöjligt. Tänker att det nog har med ägaren att göra.

 

[Lillo]

Ja, hundar skäller och det är faktiskt oftast helt ok. Men ändå inte.

Min hund är en svart och vit siberian husky med vita markerande ögonbryn och blå ljusa ögon som gör att han ser lite barsk ut. Barnen här kalla honom för vargen. Han skäller ibland när de är nära och jag hör ju att det betyder "Oh baaaaarn!!! Klappa miiiiiiig!!!!!!!!!!!!!!! ", men så klart blir de ibland rädda och ryggar tillbaka och självklart arbetar jag med att han måste hålla foderluckan stängd, faktiskt. Jag vill inte att andra människor är rädda för honom för att de är ovana vid hundar och inte kan läsa av att han är glad och positiv och skäller för att han vill ha en drös kramar och inte alls för att han tänker äta dem till efterrätt. Det är faktiskt min skyldighet att arbeta med det.

Det kvittar med storleken på hunden, en hundägare ska arbeta med sin skälliga hund anser jag.

Ja självklart kan man tycka att en hundägare ska ha fokus på sin hund men alla har inte det och mycket hellre att dom då har en bjäbbande minihund än en stor hund som faktiskt kan göra skada när dom tappar den.

 

[Fetaost]

Min mamma har en liten gatukorsning av små hundraser av larmande raser. Hennes hunds syskon är extremt skälliga, min mammas är inte alls lika skällig. Det går faktiskt att arbeta med så att ursäkta med att de är larmande raser är bara tramsigt. Arbeta med skällandet åtminstone.

Jag har en ylande och tjutande ras, en ras som pratar mycket, på fullt allvar är det inte ok att han ylar och tjuter ständigt för det, man får arbeta med det!

Du behöver inte se mig ta tag i om min hund skulle provocera så, men det är något jag ändå arbetar med. Jag bryter det, ger kommandot "fram" och berömmer när han tittar bort från hunden och går framåt. Så om man inte hör vad jag gör ser man ju inte det kanske, men jag arbetar med det och jag vet flera andra som arbetar med just det. Jag ser många storhundsägare som arbetar med hundmöten, och ytterst få småhundsägare som gör det, ytterst sällan att de ens bryr sig om att hunden ens skäller.

Min mammas larmande lilla hund har precis lärt sig att på balkongen får hon vara och kolla världen, men då måste hon vara tyst. Inget skäll för då får hon gå in. Alltså, hon är då tyst. Det gick fort att koppla. Märkligt att vissa små hundar kan lära sig tystnad medan andra är omöjligt. Tänker att det nog har med ägaren att göra.

Att inte kunna se individen och dea alla över samma kant är löjligt. Det är inga robotar. De är varelser med känslor och språk.

Jag har ALDRIG sagt att det INTE går att arbeta med larmande raser. Jag skrev att det KAN vara SVÅRT.

Nu verkar din mors hund inte ha några trauman i säcken vilket är en stor hjälp.

 

[Fetaost]

Jag begriper inte varför det är så provocerande att hundar ibland låter offentligt?
Det är bara ljud. Så länge de inte är aggressiva eller kommer fram är det väl skit samma?
Jag kan inte bry mig mindre om jag möter hundar som ylar, skäller, hoppar eller annat av glädje, nyfikenhet eller frustration. Det är inte MITT problem och det stör mig lika lite som alla andra ljud och rörelser utomhus.
Däremot om de står ute och skäller på ALLT över tid eller inomhus så kommer det i en annan dager. Men ett möte som är över på mindre än en minut....
Eller om det handlar om aggressivitet och provikation. Men där är kroppsspråket av samma anledning lika viktigt. Jag möter heller en skällande, glad hund än en som tyst spänner upp sig och muckar.

 

[SiZo]

Min mamma har en liten gatukorsning av små hundraser av larmande raser. Hennes hunds syskon är extremt skälliga, min mammas är inte alls lika skällig. Det går faktiskt att arbeta med så att ursäkta med att de är larmande raser är bara tramsigt. Arbeta med skällandet åtminstone.

Jag har en ylande och tjutande ras, en ras som pratar mycket, på fullt allvar är det inte ok att han ylar och tjuter ständigt för det, man får arbeta med det!

Du behöver inte se mig ta tag i om min hund skulle provocera så, men det är något jag ändå arbetar med. Jag bryter det, ger kommandot "fram" och berömmer när han tittar bort från hunden och går framåt. Så om man inte hör vad jag gör ser man ju inte det kanske, men jag arbetar med det och jag vet flera andra som arbetar med just det. Jag ser många storhundsägare som arbetar med hundmöten, och ytterst få småhundsägare som gör det, ytterst sällan att de ens bryr sig om att hunden ens skäller.

Min mammas larmande lilla hund har precis lärt sig att på balkongen får hon vara och kolla världen, men då måste hon vara tyst. Inget skäll för då får hon gå in. Alltså, hon är då tyst. Det gick fort att koppla. Märkligt att vissa små hundar kan lära sig tystnad medan andra är omöjligt. Tänker att det nog har med ägaren att göra.

Menar du att för att din mamma har en hund som inte skäller så går det att få alla hundar av larmande raser dit?

Jag har två hundar. Helsyskon, från samma kull. Papillon, pudel och jackrussel, recept på skällande hund typ. Den ena skäller inte. Hon har god självkontroll och är väl medveten om hur hon beter sig, socialt säker, lugn och cool. Den andra hunden är osäker, reaktiv, noll impulskontroll, skäller ofta innan hon själv vet om att hon skäller ser det ut som. Socialt osäker. Skäller ofta i förebyggande syfte. Däremot, om vi möter en hund som skäller, då säger hon inte ett ljud. Utan beter sig som att hon vore den mest välanpassade hunden någonsin.


Att kullsyskonen är på ett visst sätt säger inte så mycket, tyvärr. Min lilla osäkra hund kan jag få att inte skälla, men bara om jag fokuserar till 100% på henne på varenda promenad samtidigt som jag ska hålla 100% fokus på omgivningen eftersom jag måste förekomma henne. Och tyvärr, detta är helt enkelt inte möjligt för mig att göra. Jag vet inte hur ni andra är men jag klarar helt enkelt inte av det. Jag kan då varken stänga eller låsa ytterdörren, kan inte plocka upp efter henne och jag kan absolut inte gå med båda hundarna samtidigt, för någon form av fokus behöver jag ha på hennes syster. Och jag vet av erfarenhet att det räcker med en enda promenad där jag inte hinner med att reagera för att skällandet ska bli VÄRRE.

Så nej. Jag tränar inte detta. Det är liksom ingen idé eftersom jag aldrig kommer klara av att hålla den typen av fokus som krävs för att få en så pass impulsiv hund att sluta skälla när hon ser någon. Det betyder givetvis inte att hon skäller under hela hundmötet.

För övrigt så tycker jag att det är lite kul att du först skriver att din hund inte skäller och sedan börjar dra upp en massa situationer där din hund skäller. Och jag fattar att det är jobbigt att bli utskälld. Men bara för att din mamma har fått en individ där det har fungerat bra med så betyder inte det att alla andra småhundar är lika lätta.


KL

För övrigt, det där med att vissa hundraser inte är farligare än andra...

https://www.dogsbite.org/reports/13-years-us-dog-bite-fatalities-2005-2017-dogsbite.pdf

 

[nullo-modo]

Jag begriper inte varför det är så provocerande att hundar ibland låter offentligt?
Det är bara ljud. Så länge de inte är aggressiva eller kommer fram är det väl skit samma?
Jag kan inte bry mig mindre om jag möter hundar som ylar, skäller, hoppar eller annat av glädje, nyfikenhet eller frustration. Det är inte MITT problem och det stör mig lika lite som alla andra ljud och rörelser utomhus.
Däremot om de står ute och skäller på ALLT över tid eller inomhus så kommer det i en annan dager. Men ett möte som är över på mindre än en minut....
Eller om det handlar om aggressivitet och provikation. Men där är kroppsspråket av samma anledning lika viktigt. Jag möter heller en skällande, glad hund än en som tyst spänner upp sig och muckar.

Faktiskt inte jag heller, så länge hunden inte kommer fram så.

Den hunden som inte bakade för ett slagsmål sa aldrig ett pip i koppel och brydde sig inte om hundar som hängde längst fram i kopplet och skällde men hundar som började med lite kraftmätningar med henne (svanshållning, huvudet mm) då flippade hon och skulle fram för att trycka till den andra hunden.

Gick en långrunda med massa med möten häromdagen och mötte massa med hundar. Dom flesta kunde hon inte bry sig mindre om och några enstaka gav lite små lekinviter och hon blev helt till sig och gjorde hela registret av lekinviter och 1 reser hon västa raggen åt och ärligt så kunde jag inte ser varför men var väl något den sände ut som jag missade.
Gjorde inget åt verken lekinviter eller resa ragg.

 

[Lingon]

Jag begriper inte varför det är så provocerande att hundar ibland låter offentligt?
Det är bara ljud. Så länge de inte är aggressiva eller kommer fram är det väl skit samma?
Jag kan inte bry mig mindre om jag möter hundar som ylar, skäller, hoppar eller annat av glädje, nyfikenhet eller frustration. Det är inte MITT problem och det stör mig lika lite som alla andra ljud och rörelser utomhus.
Däremot om de står ute och skäller på ALLT över tid eller inomhus så kommer det i en annan dager. Men ett möte som är över på mindre än en minut....
Eller om det handlar om aggressivitet och provikation. Men där är kroppsspråket av samma anledning lika viktigt. Jag möter heller en skällande, glad hund än en som tyst spänner upp sig och muckar.

För mig är skällande hundar och skrikande barn i samma kategori. Jag vill inte ha nån av dem nära mig en längre tid...

 

[SiZo]

För mig är skällande hundar och skrikande barn i samma kategori. Jag vill inte ha nån av dem nära mig en längre tid...

Barn skriker ofta ihållande, det tror jag inte hundar gör alltför ofta. Så för mig blir barn mycket jobbigare.

 

[Lingon]

Barn skriker ofta ihållande, det tror jag inte hundar gör alltför ofta. Så för mig blir barn mycket jobbigare.

Jag tycker att de faller inom samma kategori av oljud jag vill slippa höra.

 

[nullo-modo]

För mig är skällande hundar och skrikande barn i samma kategori. Jag vill inte ha nån av dem nära mig en längre tid...

Flytta inte till landet/lantligt, är ett eller flera rådjur som skrikit 3 nätet i rad nu.

 

[Lingon]

Flytta inte till landet/lantligt, är ett eller flera rådjur som skrikit 3 nätet i rad nu.

Har inga såna planer. Trivs så bra här i stan.

 

[SiZo]

Jag tycker att de faller inom samma kategori av oljud jag vill slippa höra.

Ja det är klart att man kan tycka att tre skall är lika jobbigt som 3 timmars ihållande skrik. Men jag tror inte att det är det vanligaste.