Studien som refereras till där människors förmåga att följa spår undersöks hittar ni
här.
Försöket som gjordes var att man på en 10 x 10 m ruta på en gräsmatta hällde ut choklad-doft-olja (Cocoa essential oil) längs ett linje som sedan försökspersoner skulle försöka hitta och följa. Vilket de flesta såklart lyckades göra.
Slutsatsen som dras av försöket är att beroende på vilken doft det gäller kommer människor kanske vara bättre eller sämre än hundar på att spåra. Och det här publiceras i Nature och Science, världens kanske mest ansedda vetenskapliga tidskrifter!
Den slutsatsen du påstår finns inte alls där.
"Whether mammalian scent-tracking is aided by inter-nostril comparisons is unknown. We assessed this in humans and found that (i) humans can scent-track, (ii) they improve with practice, (iii) the human nostrils sample spatially distinct regions separated by approximately 3.5 cm and, critically, (iv) scent-tracking is aided by inter-nostril comparisons. These findings reveal fundamental mechanisms of scent-tracking and suggest that the poor reputation of human olfaction may reflect, in part, behavioral demands rather than ultimate abilities."
Huvudsyftet är att undersöka mekanismerna bakom däggdjurs spårning, med speciellt fokus på om skillnaden mellan vad som detekteras i de båda näsborrarna har betydelse (på liknande sätt som med syn och hörsel).
Eftersom människan är bättre på att ta instruktioner, beskriva sina strategier och tåla manipulation (proppar och trattar i näsan) så väljer man dem som försöksdjur. Steg ett är att visa att de faktiskt kan följa luktspår (2/3 lyckas) sedan får några personer ägna sig åt aktiv träning varefter man kan konstatera att de blir duktigare. När hastigheten ökar så sniffar personerna snabbare, vilket tolkas som ett sätt att kunna ta in samma mängd information på kortare tid. (Här nämns att den högre sniffhastigheten hos hundar skulle kunna vara en bidragande orsak till att de spårar så bra som de gör).
Sedan studeras luftflöden för att konstatera att det är tydlig skillnad på varifrån luften som går in i respektive näsborre kommer ifrån. Därefter jämförs hur spårningen påverkas om man pluggar ena näsborren eller om man andas genom en tratt som blandar luften så man får in samma på båda sidorna. I båda fallen så försämras resultaten.
Baserat på iakttagelserna så ifrågasätter man en äldre uppdelning av djuren som "microsomatic" (t.ex. människor) och "macrosomatic" (t.ex. hundar) eftersom man konstaterar att människorna använder
samma sorts spårningsbeteende som ansågs vara typiskt för "macrosomatic". (översätter man det med doftstyrd, kanske?)