Upplevde en situation häromdagen som kunde blivit farlig, men som tur var löste sig utan att någon hund blev skadad. Har dock efteråt funderat över om vi borde hanterat situationen annorlunda + hur olika hundars kroppsspråk är.
Händelsen i sig: min hund (stor fågelhund) och hans tikkompis (samma ras) leker i en stor hundrastgård. Rastgården är tom förutom oss och hundarna leker fint. Tyvärr missar vi att ytterligare en hund + ägare också kommer in i rastgården. Hunden är en stor blandishane (labbe+schäfer?), som direkt springer upp till min hane och "hälsar" väldigt stelbent, rest ragg och morrar.
Min hane, som är rätt mesig och vek ser obekväm ut, så jag kallar in honom till mig - tänkte att den andra hunden kanske släpper då och gör annat. Men tyvärr följer den efter och min hane gömmer sig bakom mig. Den andra hanen fortsätter att följa efter och morrar, reser ragg och jag tolkar det som att den utmanar min. Tar då tag i min (så han ej kan springa iväg och bli jagad), och säger till blandishanen att han ska gå bort och sluta. Den fortsätter cirkla oss, min hane börjar då bli förbannad (kanske för att jag låter arg?), men som tur är får ägaren tag på den och går ut ur rastgården.
Våra hundar fortsätter leka, och verkar inte vara upprörda efter mötet. Kort efter kommer det fler hundar till rastgården, då kopplar vi våra och går ut.
Ser sen att samma hund går in, och kör samma "hälsning" med de andra hundarna. Dock händer inget mer än att den morrar reser ragg, sen leker de med varandra (men den ser väldigt stel ut i sitt lekande, fortfarande med rest ragg).
Min fundering är väl egentligen, hur hade ni hanterat en sån situation? Hur hade ni tolkat den hunden, och har ni upplevt att vissa hundar ett sånt kroppsspråk trots att de inte vill bråka?
Händelsen i sig: min hund (stor fågelhund) och hans tikkompis (samma ras) leker i en stor hundrastgård. Rastgården är tom förutom oss och hundarna leker fint. Tyvärr missar vi att ytterligare en hund + ägare också kommer in i rastgården. Hunden är en stor blandishane (labbe+schäfer?), som direkt springer upp till min hane och "hälsar" väldigt stelbent, rest ragg och morrar.
Min hane, som är rätt mesig och vek ser obekväm ut, så jag kallar in honom till mig - tänkte att den andra hunden kanske släpper då och gör annat. Men tyvärr följer den efter och min hane gömmer sig bakom mig. Den andra hanen fortsätter att följa efter och morrar, reser ragg och jag tolkar det som att den utmanar min. Tar då tag i min (så han ej kan springa iväg och bli jagad), och säger till blandishanen att han ska gå bort och sluta. Den fortsätter cirkla oss, min hane börjar då bli förbannad (kanske för att jag låter arg?), men som tur är får ägaren tag på den och går ut ur rastgården.
Våra hundar fortsätter leka, och verkar inte vara upprörda efter mötet. Kort efter kommer det fler hundar till rastgården, då kopplar vi våra och går ut.
Ser sen att samma hund går in, och kör samma "hälsning" med de andra hundarna. Dock händer inget mer än att den morrar reser ragg, sen leker de med varandra (men den ser väldigt stel ut i sitt lekande, fortfarande med rest ragg).
Min fundering är väl egentligen, hur hade ni hanterat en sån situation? Hur hade ni tolkat den hunden, och har ni upplevt att vissa hundar ett sånt kroppsspråk trots att de inte vill bråka?