Hundars behov av andra hundar

[Vipp]

Hur stort behov har hundar av att umgås/bo med andra hundar?

Jag tycker att min hund verkar lite nedstämd ibland (sjukdom/skada helt uteslutet, varit hos vet). Kan hundar likt hästar bli stressade/deprimerade/inbundna/få nära till flykt om de inte kan umgås med sin art?
Tycker att han uppvisar liknande beteende.
Lite inbunden/nedstämd ibland och är vaksam/har stark flykt om något upprör honom.

Min hund är väldigt social med dom flesta hundar. Han blir frustrerad om han inte får hälsa på andra hundar. Han växte upp i stor hundflock innan han flyttade till mig. Tycker han lyser upp när han får träffa och leka med andra hundar, har extremt bra kroppsspråk. Försökte leka med sig själv i spegeln som liten och rymde ur halsbandet en gång för att springa tillbaka till hunden han nyss hälsat på. Älskar valpar! Funderar på om en till hund i hemmet skulle göra honom gladare/piggare eller om hans nedstämdhet kan bero på något annat (inte hela tiden, men kommer ibland perioder när han ser låg/olycklig ut som att han saknar något?)

Nu har jag ju tänkt skaffa valp oavsett. Men vore intressant att höra hur stort behov dom har av varandra och era erfarenheter av hundar som bor med varandra, med den sociala biten. Hur har det blivit skillnad på hundarna om någon flyttar in eller flyttar ut/går bort. Jag har nämligen fått höra att hundar inte alls har samma behov av varandra som tex hästar har av varandra och att människan gott och väl räcker till. Men jag tycker det låter konstigt.

 

[tuaphua]

Hur stort behov har hundar av att umgås/bo med andra hundar?

Jag tycker att min hund verkar lite nedstämd ibland (sjukdom/skada helt uteslutet, varit hos vet). Kan hundar likt hästar bli stressade/deprimerade/inbundna/få nära till flykt om de inte kan umgås med sin art?
Tycker att han uppvisar liknande beteende.
Lite inbunden/nedstämd ibland och är vaksam/har stark flykt om något upprör honom.

Min hund är väldigt social med dom flesta hundar. Han blir frustrerad om han inte får hälsa på andra hundar. Han växte upp i stor hundflock innan han flyttade till mig. Tycker han lyser upp när han får träffa och leka med andra hundar, har extremt bra kroppsspråk. Försökte leka med sig själv i spegeln som liten och rymde ur halsbandet en gång för att springa tillbaka till hunden han nyss hälsat på. Älskar valpar! Funderar på om en till hund i hemmet skulle göra honom gladare/piggare eller om hans nedstämdhet kan bero på något annat (inte hela tiden, men kommer ibland perioder när han ser låg/olycklig ut som att han saknar något?)

Nu har jag ju tänkt skaffa valp oavsett. Men vore intressant att höra hur stort behov dom har av varandra och era erfarenheter av hundar som bor med varandra, med den sociala biten. Hur har det blivit skillnad på hundarna om någon flyttar in eller flyttar ut/går bort. Jag har nämligen fått höra att hundar inte alls har samma behov av varandra som tex hästar har av varandra och att människan gott och väl räcker till. Men jag tycker det låter konstigt.

Jag har i stort sett alltid haft två hundar just för att jag vill att de ska ha en kompis av sin egen sort att snacka sitt språk med, leka med etc.

Min förra hund var en vuxen omplacering som förra ägaren upplevde mådde bättre ensam. Det var också därför hon omplacerades IOM att de hade kennel och min hund inte kunde koppla av. Hon ville ha koll på alla hela tiden.
Henne hade jag som ensamhund och upplevde henne nöjd med det. Men alla andra har varit 2 samtidigt.

Nu när hon gick bort och jag skaffade valp var ju min valp en glad, nöjd, social och skojfrisk individ. Man upplevde ju inte att hon gick runt och mådde dåligt och saknade samvaro med hundar. Men när vi 3 månader senare äntligen fick hämta hem en lillasyster till henne märkte man ju omedelbums hur mkt mer stimulans hon fick av att bara vara med syrran än all tid jag lade på lek, träning, umgås etc när vi bara hade henne.

Jag kommer förmodligen fortsätta ha 2 hundar så länge jag har hund. Jag tycker det är väldigt tydligt hur mkt det ger dem!
Och hur det kan få dem att växa och ha en uppgift i att tex ta hand om lillasyster, hjälpa till med gammelhund etc.
Det är så härligt att se på dem när de interagerar!

 

[Tiger tok]

Tror det beror mycket på individen och ibland även på rasen. Vinthundar och polarhundar brukar ju ex uppskatta att bo med andra hundar.

Min egen hund har bra hundspråk och kommer oftast överens med andra hundar. Han får leka med två av mina vänners hundar när det passar. Men de gånger jag har nån av mina vänners hundar hemma och ska passa dem över typ två dagar så upplever jag att min hund inte uppskattar det. Han kommer ju absolut överens med dem, men han blir lite låg/tar inte för sig lika mycket. Kanske för att han är väldigt bunden till mig/mammig och blir avundsjuk av att dela. Så nej, jag tror inte att alla hundar vill bo med andra hundar. Finns typ en hund som jag tror att han hade velat bo med på heltid, men relationen han hade med den hunden har jag nog aldrig sett någon annanstans. De var verkligen riktigt bra vänner!

 

[LaMagia]

Hundar föredrar mänskligt sällskap över artfränder. Det gör hunden till ett väldigt speciellt husdjur, för alla andra tamdjur föredrar artfränder och behöver därmed inte människan för den sociala biten (hästar kan t ex gå på bete en hel sommar med andra hästar och så länge de har mat, vatten och tillsyn så behövs inget mänskligt sällskap alls för att de ska må bra. Hundar kan man inte lämna ensamma med andra hundar på det sättet, då de behöver det mänskliga sällskapet).
Visst har hundar utbyte av varandra. Jag har själv sex hundar här hemma, men jag har en som absolut hade trivts minst lika bra som ensamhund, med bara matte som sällskap. Den tiken har inget speciellt behov av de andra hundarna, även om hon leker ibland. Främmande hundar har hon absolut inget intresse av alls.

 

[Roheryn]

Hundar föredrar mänskligt sällskap över artfränder.

Vad har du för belägg för det påståendet? Vilka vetenskapliga studier finns det som indikerar att det är så?

 

[snorp]

Jag tror inte man kan säga att alla hundar behöver andra hundar. Jag tror det är väldigt individuellt. Mina tidigare hundar har varit helt nöjda med mänskligt sällskap, nuvarande hunden verkar behöva få hänga med en annan hund emellanåt. Min nuvarande hund blir bättre vid hundmöten och sånt när han fått hänga med sin hundkompis i några dagar. Det är som att han behöver träna sitt hundspråk regelbundet.

 

[LaMagia]

Vad har du för belägg för det påståendet? Vilka vetenskapliga studier finns det som indikerar att det är så?

Jag lyssnade på ett mycket intressant föredrag av Björn Forkman för några år sedan, där han berättade detta. Jag har läst och hört det i flera sammanhang. Om du tycker att jag har fel, så får du gärna visa källa på motsatsen.

 

[Roheryn]

Jag lyssnade på ett mycket intressant föredrag av Björn Forkman för några år sedan, där han berättade detta. Jag har läst och hört det i flera sammanhang. Om du tycker att jag har fel, så får du gärna visa källa på motsatsen.

Vem är Björn Forkman och har han skrivit något som man kan läsa i ämnet?

Jag tycker varken att du har rätt eller fel eftersom jag själv inte vet. Men vill gärna ta reda på bakomliggande fakta när någon kommer med ett så tvärsäkert och allmängiltigt påstående (inte ens forskare, eller kanske speciellt inte forskare, brukar uttrycka sig så kategoriskt). Och ja, jag tycker att det är ett förvånande påstående eftersom det skulle skilja hunden från alla andra arter vi känner till, så jag är ju inte beredd att acceptera det rakt av utan någon form av källa.

 

[BornAgain]

Vad har du för belägg för det påståendet? Vilka vetenskapliga studier finns det som indikerar att det är så?

Per Jensen skriver om det i bl.a. Hundens språk och tankar - som visserligen är populärvetenskaplig, men Jensens roll på Linköpings universitet gör att vi kan räkna den som en vettig källa. Han hänvisar också till de studier på området som gjorts.

Tillägg boken är ett par år gammal - det kan ha kommit nyare rön

 

[BornAgain]

Jag tycker att just skillnader mellan individer och rasers sociala behov är intressant.

Schäfer-prinsessan hade sin flock, sina vänner, ett litet antal hundindivider hon värdesatte, däremot var hon mycket förtjust i människor i största allmänhet. Även om Släkting var bäst och jag var näst bäst. Hon var ju också ett resultat av flera tusen års medveten avel för att skapa människans bästa vän.

Pysslingen är väldigt intresserad av andra hundar och har ett litet antal människoindivider han värdesätter. (Jag funderar ibland på att skaffa honom mer sällskap och mig en hund att träna/tävla). Här har vi också mångtusenårig avel för att skapa en hund som jagar i pack av hundar på uppdrag av människor.

 

[Roheryn]

Per Jensen skriver om det i bl.a. Hundens språk och tankar - som visserligen är populärvetenskaplig, men Jensens roll på Linköpings universitet gör att vi kan räkna den som en vettig källa. Han hänvisar också till de studier på området som gjorts.

Tillägg boken är ett par år gammal - det kan ha kommit nyare rön

Tack! Ska kolla på det han skriver!

 

[Fetaost]

Hundar är individer.
Jag har haft hundar som inte har behov av andra hundar utan bara tycker de är jobbiga.

Jag har också haft hundar som väljer artfränder före människor så till den grad att det var mycket svårt att sära på dem eller göra något med var och en.

De flesta hundar är nog någonting mitt i mellan detta.

 

[Amaranthine]

Vad har du för belägg för det påståendet? Vilka vetenskapliga studier finns det som indikerar att det är så?

Jag trodde att det i princip rådde vetenskaplig konsensus om det, men det gör det säkert inte, inte minst för att det säkert skiljer sig mellan olika hundraser.

Jag googlade lite snabbt och hittade en intressant studie. De har låtit hundar växa upp i par tillsammans med sina kullsyskon, för att de ska skapa riktigt starka band till sin hundkompis. De har alla blivit omhändertagna av en människa. Man har sedan mätt hundarnas nivåer av stresshormoner när de hamnat på en ny plats, och det visade sig att hundarna blir mindre stressade av att vara med "sin" människa jämfört med att vara med sitt kullsyskon. De högre nivåerna av stress har gått ner enbart av att hunden sökt tröst hos föraren och denna då har klappat hunden. Otroligt fascinerande tycker jag!

Länk till abstract (själva artikeln kostar pengar): https://psycnet.apa.org/buy/1996-02664-011

 

[Lhas]

Mina hundar hade hoppat av glädje om dom blev ensamhundar ☺
Är individuellt men överlag tycker jag hundar föredrar mänskligt sällskap?
Med undantag för draghundar och vinthundar?Någon som har mer koll på dom raserna?

 

[Roheryn]

Jag tycker att just skillnader mellan individer och rasers sociala behov är intressant.

Schäfer-prinsessan hade sin flock, sina vänner, ett litet antal hundindivider hon värdesatte, däremot var hon mycket förtjust i människor i största allmänhet. Även om Släkting var bäst och jag var näst bäst. Hon var ju också ett resultat av flera tusen års medveten avel för att skapa människans bästa vän.

Pysslingen är väldigt intresserad av andra hundar och har ett litet antal människoindivider han värdesätter. (Jag funderar ibland på att skaffa honom mer sällskap och mig en hund att träna/tävla). Här har vi också mångtusenårig avel för att skapa en hund som jagar i pack av hundar på uppdrag av människor.

Just på grund av detta - att olika individer och olika raser verkar ha så olika sociala behov - har jag lite svårt att köpa generella påståenden om hur det "alltid" är, till exempel att hundar alltid skulle föredra människor framför artfränder.

Precis som du har jag gjort lite olika observationer av de hundar som funnits i min familj genom åren:

Storpudeln - högst måttligt intresserad av andra hundar, med åldern hanhundsaggressiv, väldigt tillgiven sin människoflock med en TYDLIG hierarki mellan människorna vem som var "viktigast". Vänlig mot alla människor men inte överdrivet intresserad av främlingar.

Riesenschnauzern - mammas hund. Egentligen familjens, men han hade bestämt att han var mammas och hon var hans. Han vaktade henne, vaktade hennes saker, vaktade huset. Tillgiven övriga familjemedlemmar men vi var helt klart "andra klass". Vänlig mot besökande människor men bevakade dem noga och lite misstänksamt. Inte jätteintresserad av andra hundar, men funkade fint ihop med min cairnterrier som jag skaffade när vår riesen var åtta.

Cairnterriern - älskade förbehållslöst allt och alla, både människor och andra hundar. Hade nog gärna bott ihop med någon mer hund, fick dock nöja sig med att träffa ovanstående riesen några gånger i månaden.

Isländska fårhunden - kanske lite ung än för att säga något helt säkert, men ÄLSKAR att få hälsa på "sin familj" (mamma, pappa o syster som alla finns hos uppfödaren) och leka med dem, det ger helt klart något annat än vad vi som hans människoflock kan ge honom. I övrigt ganska lik cairnterriern i det sociala - tycker om alla, både djur och människor. Har STORT utbyte av att leka med katten (som också är ung och lekfull) och har blivit kompis med en av hästarna (dotterns hingst, som går i egen hage och kanske därmed har ett lite större socialt behov än övriga hästar).

 

[Roheryn]

Jag trodde att det i princip rådde vetenskaplig konsensus om det, men det gör det säkert inte, inte minst för att det säkert skiljer sig mellan olika hundraser.

Jag googlade lite snabbt och hittade en intressant studie. De har låtit hundar växa upp i par tillsammans med sina kullsyskon, för att de ska skapa riktigt starka band till sin hundkompis. De har alla blivit omhändertagna av en människa. Man har sedan mätt hundarnas nivåer av stresshormoner när de hamnat på en ny plats, och det visade sig att hundarna blir mindre stressade av att vara med "sin" människa jämfört med att vara med sitt kullsyskon. De högre nivåerna av stress har gått ner enbart av att hunden sökt tröst hos föraren och denna då har klappat hunden. Otroligt fascinerande tycker jag!

Länk till abstract (själva artikeln kostar pengar): https://psycnet.apa.org/buy/1996-02664-011

Tack, ska kolla!

 

[Happimess]

Jag skulle inte dra några likhetstecken mellan att en hund är intresserad av andra hundar på promenad och att de har ett stort behov av hundsällskap. Tror att det första mer handlar om att ha koll och läsa av sin omgivning. Min hund är superintresserad av andra hundar men tycker det är skitjobbigt om hon måste hälsa.

Hon har en par tre, fyra, hund"kompisar" som hon har stort utbyte av, i övrigt får hon aldrig hälsa på hundar och verkar inte må dåligt av det.

 

[Roheryn]

Jag trodde att det i princip rådde vetenskaplig konsensus om det, men det gör det säkert inte, inte minst för att det säkert skiljer sig mellan olika hundraser.

Jag googlade lite snabbt och hittade en intressant studie. De har låtit hundar växa upp i par tillsammans med sina kullsyskon, för att de ska skapa riktigt starka band till sin hundkompis. De har alla blivit omhändertagna av en människa. Man har sedan mätt hundarnas nivåer av stresshormoner när de hamnat på en ny plats, och det visade sig att hundarna blir mindre stressade av att vara med "sin" människa jämfört med att vara med sitt kullsyskon. De högre nivåerna av stress har gått ner enbart av att hunden sökt tröst hos föraren och denna då har klappat hunden. Otroligt fascinerande tycker jag!

Länk till abstract (själva artikeln kostar pengar): https://psycnet.apa.org/buy/1996-02664-011

Nu har jag läst sammanfattningen. Kanske lite kort för att dra (förhastade?) slutsatser av, men slutsatsen av den är ju inte att hundar FÖREDRAR mänskligt sällskap framför sällskap av artfränder, utan att relationen mellan en hund och dess människa är annorlunda än den med dess hundkompis, och även att relationen med människan är viktig för den domesticerade hunden. Och det köper jag ju utan vidare, men för mig är det inte detsamma som att "hundar föredrar mänskligt sällskap över sällskap av artfränder". Det kan ju till exempel vara så att båda är viktiga, men på olika sätt?

 

[Red_Chili]

Jag har ju riktigt vinthundiga vinthundar, saluki, och så har även de flesta av personerna i min bekantskapskrets. Det är nog inte direkt en slump att de flesta med vinthund har minst två. De trivs så vansinnigt bra med andra vinthundars sällskap. Det är ytterst sällan som en ensam vinthund inte blommar upp och blir överlycklig och tydligt mår bättre av att bo med annan vinthund. Däremot är de sällan lika brydda om hundar av andra typer. Skulle jag låta mina hundar välja mellan att bo med tex en retriever eller utan, då hade det varit ganska saksamma. Men annan saluki, de blir överlyckliga.

Samtidigt minns jag tydligt hur en lärare på naturbruksgymnaset (gick med hundinriktning) berättade att hon hade flera hundar hemma som fullständigt struntade i om de bodde med andra hundar eller inte, de brydde sig bara om matte. Hon hade dock brukshundar.

M.a.o. lutar jag också åt att det är både rasbundet och individuellt hur hundar behöver andra hundar. Sedan är det klart, även mina vinthundar klarar sig utan andra hundars sällskap, men livet blir så mycket tråkigare för oss att vi gärna skippar det.

 

[Fruentimber]

Jag trodde att det i princip rådde vetenskaplig konsensus om det, men det gör det säkert inte, inte minst för att det säkert skiljer sig mellan olika hundraser.

Jag googlade lite snabbt och hittade en intressant studie. De har låtit hundar växa upp i par tillsammans med sina kullsyskon, för att de ska skapa riktigt starka band till sin hundkompis. De har alla blivit omhändertagna av en människa. Man har sedan mätt hundarnas nivåer av stresshormoner när de hamnat på en ny plats, och det visade sig att hundarna blir mindre stressade av att vara med "sin" människa jämfört med att vara med sitt kullsyskon. De högre nivåerna av stress har gått ner enbart av att hunden sökt tröst hos föraren och denna då har klappat hunden. Otroligt fascinerande tycker jag!

Länk till abstract (själva artikeln kostar pengar): https://psycnet.apa.org/buy/1996-02664-011

Jag håller med @Roheryn här att det blir en märklig slutsats att dra att hunden skulle "föredra" människa framför artfrände genom att kolla på stress i ny miljö. Att vi har en annan inverkan på hunden råder det väl absolut konsensus om, men det känns som att det skulle behövas mer omfattande studier för just slutsatsen att hunden föredrar människor framför artfränder. Inte minst med tanke på olika situationer, relationer och raser. Men det kanske finns? @BornAgain