Ok. Men jag tycker fortfarande det.
Förstår inte varför vi kan få bort det från vissa raser/individer men inte alla?
För att det hos vissa raser inte är önskvärt på något sätt alls att ta bort jaktlusten.
Tar vi vinthundar tex så är de skapta för att vara extremt duktiga jägare, med full kapacitet att själva ta bytet. Och nej, det gäller inte bara pyttesmå djur som råttor och möss. Det gäller vilt upp till rådjursstorlek. Flera av våra europeiska vinthundar skulle inte kunna fånga ens en halt hare om de så försökte och fick bästa chans till det, för att de idag är avlade så mycket för utställning, men en riktigt bra vinthund med sund exteriör och bra mentalitet kan absolut ta en hare eller ett rådjur.
Det finns dock en intressant sak att ha i åtanke när man funderar på vinthundarna och deras jaktlust. Utan jakten så är det inte så mycket hund kvar, och de kan också bli
svårare i vardagen än de som är avlade för att vara bra jakthundar.
Nu är det ju saluki som är "min" ras, så följande exempel handlar om dem. Både jag och vänner med lång salukierfarenhet har nämligen liknande upplevelser:
Saluki avlad för att än idag vara duktig jakthund är energisk, reagerar snabbt på alla förändringar i omgivningen, är extremt tydlig i kroppsspråk, väldigt kommunikativ, orädd i alla tänkbara situationer och duktig på att samarbeta med såväl hundar som människor.
Flera saluki från uppfödare som inte vill ha jaktlust hos sina hundar (jodå, det finns tyvärr ett flertal) dras istället med rädslor, hälsoproblem, är inte lika uppmärksamma på varken omgivning eller ägare och inte lika tydlig i sin kommunikation. Det är oftast där man hittar de hundar som är rädda i vardagssituationer, har problem med aggression mot andra hundar och ibland människor, är skitsvåra att träna osv.
Odugliga jakthundar ja. Enkla hundar? Nej. Där är våra "jaktidioter" betydligt enklare, men det gäller ju såklart att veta vad man har i kopplet. Jag skulle aldrig gå med mina hundar lösa hur som helst var som helst tex. Men för mig är inte det ett problem. Det är inte heller ett problem att ha dem kopplade när jag tar en fika i vännens trädgård där utekatter huserar. De här hundarna passar mig så utmärkt totalt sett i livet att jag tveklöst offrar lite "ha hunden lös"-tid för att få leva med dem.