Araminta
Trådstartare
Med insikten att allt hundägande i någon mån är av egoistiska skäl så tänkte jag dryfta lite nattliga funderingar. Inser att frågorna är jättestora och svåra att svara på men all input som finns tas tacksamt emot
Jag har alltid varit djurvän, haft gnagare under uppväxten och ridit på ridskola i en herrans massa år. Hundar har funnits i runt omkring i bekantskapskretsen men jag har ingen som helst "hundvana".Jag skulle inte kalla mig rädd men jag är ovan och har stor respekt för djuren. Samtidigt så har jag alltid spanat efter dem på stan och varit en tyst följare och beundrare av det här forumet i flera år. Senaste året har jag börjat googla raser och dagdrömt om vad som skulle kunna tänkas passa mig. Dagdrömmeri som jag aldrig tänkt skulle kunna bli verklighet.
Men så föreslog mamma det på telefon för ett par veckor sedan: "Du skulle ju må bra av att ha hund". Och ja, det skulle jag nog. Den strukturen som hundlivet verkar kräva hade passat mig utmärkt. Att ha någon hemma som kräver att jag kommer upp och ut varje dag hade varit fantastiskt för mitt allmänna mående. Plötsligt så har dagdrömmarna börjat anta formen av idéer och planer...
"Får" man skaffa djur för sin egen hälsas skull? Kan man skaffa hund som nybörjare? Hur mycket respekt ska man ha inför ansvaret etc? Hur mycket "fel" får/kan man göra med en vettig hund av sällskapsras utan att det går åt skogen? Hur stabil bör ens tillvaro vara i övrigt (val av bostadsort, bostad, arbetsplats etc) när man bli hundägare för första gången?
Jag har som sagt inte kommit längre än att jag leker med tanken. Ev. ras och praktiska lösningar ligger längre fram. Men jag har en förmåga att genomföra de idéer som fastnar i huvudet på mig och jag skulle behöva input på om denna alls är värd att gå vidare med.
Jag har alltid varit djurvän, haft gnagare under uppväxten och ridit på ridskola i en herrans massa år. Hundar har funnits i runt omkring i bekantskapskretsen men jag har ingen som helst "hundvana".Jag skulle inte kalla mig rädd men jag är ovan och har stor respekt för djuren. Samtidigt så har jag alltid spanat efter dem på stan och varit en tyst följare och beundrare av det här forumet i flera år. Senaste året har jag börjat googla raser och dagdrömt om vad som skulle kunna tänkas passa mig. Dagdrömmeri som jag aldrig tänkt skulle kunna bli verklighet.
Men så föreslog mamma det på telefon för ett par veckor sedan: "Du skulle ju må bra av att ha hund". Och ja, det skulle jag nog. Den strukturen som hundlivet verkar kräva hade passat mig utmärkt. Att ha någon hemma som kräver att jag kommer upp och ut varje dag hade varit fantastiskt för mitt allmänna mående. Plötsligt så har dagdrömmarna börjat anta formen av idéer och planer...
"Får" man skaffa djur för sin egen hälsas skull? Kan man skaffa hund som nybörjare? Hur mycket respekt ska man ha inför ansvaret etc? Hur mycket "fel" får/kan man göra med en vettig hund av sällskapsras utan att det går åt skogen? Hur stabil bör ens tillvaro vara i övrigt (val av bostadsort, bostad, arbetsplats etc) när man bli hundägare för första gången?
Jag har som sagt inte kommit längre än att jag leker med tanken. Ev. ras och praktiska lösningar ligger längre fram. Men jag har en förmåga att genomföra de idéer som fastnar i huvudet på mig och jag skulle behöva input på om denna alls är värd att gå vidare med.