Min är en klassisk "jag springer ifrån dom andra så kan dom inte slå mig", följt av "haha, jag vann!!!".
Min har hittills funkat bra både längst bak och längst fram, men mitten hatar hon, har lätt för att känna sig trängd av andra hästar. Sen hatar hon att få grus i ansiktet också, då hoppar hon upp och ner och frustar och skakar på huvudet, skitsöt! Vi har vår långsamme kompis med oss också, så bak är nog bästa stället så kan vi ramla av ifred :-).
/Lavinia, tackar ödmjukast för tipsen!
Min har hittills funkat bra både längst bak och längst fram, men mitten hatar hon, har lätt för att känna sig trängd av andra hästar. Sen hatar hon att få grus i ansiktet också, då hoppar hon upp och ner och frustar och skakar på huvudet, skitsöt! Vi har vår långsamme kompis med oss också, så bak är nog bästa stället så kan vi ramla av ifred :-).
/Lavinia, tackar ödmjukast för tipsen!
Har man en klassisk "störst bäst och ska absolut vara först" häst så är det bra att vara ganska långt fram. Är oftast längre avstånd mellan hästarna och lättare att rida förbi hinderna där. + att hästen inte lika lätt blir hetsad eller stressad av de andra.
Är man i mitten så är det viktigt att ha en säker häst som inte drar iväg. Då det är trångt och mycket viktigt att man bara hänger på oavsett vad som dyker upp.
Är man sist så är det bara viktigt att hänga med de andra och hålla ihop ledet. Där kan hästarna lätt bli stressade om man t ex hamnar på efterkälken vilket kan leda till att hästen fintar eventuella hinder istället .