Sv: http://www.dressageclinic.com/
*knapplån*
jag har varken kunskap eller ork att ge så uttömmande svar som vissa andra
men som hobbydressyrryttare var det här vad jag tänkte:
1. det känns varken exceptionellt bra eller riktigt dåligt. hästen ser hyfsat tillfreds ut, är inte särskilt hopdragen, men den är framtung. konceptet med att böja för att mjuka upp köper jag inte längre, men fick lära mig det av en ridlärare på ridskola för ca 3 år sen, men insåg tillslut att det i de flesta fall leder till att man glömmer bakkärran och hästen blir framtung och går ofta bakom lod...
det känns som sådan ridning som man kan se hos många "vanliga" ryttare, alltså lite mittemellan. jag gillar inte ryttarens flaxande skänklar och tycker att han borde ändra sin handställning/vrida om händerna och titta upp, men som sagt: hästen ser tillfreds ut enligt mig...
2. det här tyckte jag inte om! som någon annan skrev, hästen stapplar ju igenom galoppen!! alldeles för ihopdragen och det jag hörde av hennes resonemang gillade jag inte heller, det lät för "hårt", som om hästen inte är en individ med fysiologiska förutsättningar och hinder, utan snarare en maskin...
reagerade dessutom på hennes händer. linjen armbåge-hästens mun är mycket tydligt bruten, vilket jag tycker ser jätteilla ut. hästen bärs/dras upp av hennes händer precis hela tiden. jag skulle vilja få fram nosen rejält på hästen och länga ut hela den. om första hästen inte hade spänt bågen (som någon annan uttryckte det mycket pedagogiskt
) så har den här ryttaren spänt alldeles för mycket!
3. Orkade inte se hela och förstod/hörde inte vad hon sa heller, men det såg ganska trevligt ut. Håller med om att rakriktningen bör komma först, (även om takt o sånt självklart ska eftersträvas från början), resten kommer när styrkan finns.
kändes okomplicerat ut på något vis, ryttaren ser mjuk ut och hästen verkar tillfreds...