Tänkte se om jag hinner få ihop en förlossningsberättelse
inte helt enkelt när det plötsligt är två barn som vill ha uppmärksamhet!
Lillebror var ju beräknad till 1/9, 8/9 började jag ge upp hoppet och vi hade börjat prata hemma om igångsättning och vad det innebär osv.
På kvällen vid 21-tiden när jag och mannen sitter i soffan får jag lite sammandragningar. Men tycker inte de var så mycket värre än jag haft vissa kvällar tidigare.
Går och lägger mig vid 22 och får andas några gånger vid sammandragningarna, men som sagt inget som alls känns som värkar. Förra förlossningen satt mina värkar mest i ländryggen, detta känns bara i magen.
Somnar och lyckas sova fram till ca 23.30. Vaknar och behöver kissa. Är uppe och har några sammandragningar även då. Går och lägger mig igen.
Lyckas somna om tror jag, nästa gång jag kollar är klockan närmare 01.30. Upp på toa igen, får sedan inse att det faktiskt är värkar för nu börjar det bli lite jobbigt.
Tar mig upp för trappan igen, lyckas väcka mannen, "bebisen kommer nog inatt" får jag fram.
Han får en himla fart, säger jag ska ringa mormor och förlossningen. Jag KAN inte säger jag, (omöjligt att prata i en värk, eller trycka på telefonen för den delen
).
Han ringer upp mormor och lägger telefonen hos mig. Lyckas meddela mormor och morfar att deras andra barnbarn är på väg och mormor ska skynda sig. (Men de har över en timme att köra hem till oss).
Tar mig ner för den hemska trappan, mannen far omkring, plockar grejer och har kört fram bilen. Han ringer upp förlossningen och ger mig telefonen, inget långt meningsutbyte där, får fram att storebrors förlossning gick rätt snabbt och vi är välkomna in. Nu är kl 02.
Mannen har packat in väskor och storebror i bilen, jag släpar mig ut i nattlinne och tofflor, såååå skönt ute i kylan
Mindre skönt att försöka sätta sig i bilen och behöva åka 20 min
Minns inte så mycket av bilresan, vi har det väldigt vilt-tätt där vi bor och minns att vi saktade in flera gånger för vilt vid vägen.
Säger också till mannen att ringa förlossningen så att de kommer ut och möter oss, känner att det börjar bli ont om tid och svårt att få ut både mig och storebror ur bilen om mannen är ensam. Kan varit det smartaste jag gjort den natten
Väl vid sjukhuset möter barnmorska och uska upp och hjälper mig över i rullstol, jävligt obekvämt men nu är det mesta suddigt. Minns att mannen frågar om han och sonen ska stanna ute i väntrummet men de får absolut följa med in. De blir dock kvar i korridoren utanför mitt rum då sonen nu är klarvaken i vagnen.
02.30 ca är vi framme vid förlossningen.
De försöker få mig att lägga mig på en brits för att kunna undersöka mig. Jag kan INTE ligga på rygg, kommer knappt upp på britsen heller. Tror till sist hon känner efter lite när jag står upp och konstaterar att hon kan känna huvudet.
Lyckas på något vis krypa upp på britsen och lägga mig på sidan, vilket var det enda som fungerade förra förlossningen.
Andas igenom några värkar och de försöker lyssna och få på CTG mm. Eftersom det gått så snabbt är bebis lite påverkad och jag hör dem viska lite, säger till mig att slappna av och ta lugna, djupa andetag mellan värkarna och att jag ska följa kroppen och krysta när det känns som det går.
Jag lyckas få tag om ett bord som står bredvid sängen, måste ju hålla emot någonstans och mannen var ju inte där
Känner sedan att kroppen vill börja krysta.
Just steget här att våga ta i ordentligt är så sjukt jobbigt! De säger till mig igen att bebis har det lite jobbigt och att jag ska ta i.
Tar ett djupt andetag och bestämmer mig för att nu jävlar! Två värkar och senare är han ute, kl 03.08.
Mannen och sonen får komma in och sonen lyckas snart somna om i vagnen lagom tills mormor kommer fram. Mannen går ut med sonen till mormor och fixar lite så att de kan köra hem till oss och sova ett par timmar till.
Det tar en liten stund innan moderkakan lossnar, dock tidigare än sist då jag var sekunder från att köras till operation. En liten bristning som sys av barnmorskan.
Så totalt från att jag insåg att det var värkarna som kommit igång tills att bebis var ute gick det cirka en timme och fyrtio minuter
Precis det vi var lite oroliga för hur vi skulle lösa hände ju, (hur gör vi med barnvakt vid snabb förlossning), men tack och lov gick det ju hur bra som helst ändå, kanske på grund av att det gick så fort så vi hann inte tänka. Det blev också en lättare förlossning för mig då jag inte behövde jobba lika många timmar och var mycket piggare och mer vaken direkt efter. Jag förlorade dock nästen en liter blod så lite yrslig var jag ändå.
Vi stannade på BB till eftermiddagen efter, ca 12 timmar. Hade varit lite skönt att sova där tillsammans och göra oss redo för att åka hem, tyvärr kunde inte mormor stanna med storebror och då kändes det lika bra att få komma hem och sova i egen säng
Vi var tillbaka för läkarkontrollen igår (plus att de kollade mitt Hb) och ska dit igen för PKU och OAE imorgon.