Tänkte jag skulle skriva lite mer utförligt om förlossningen. Ursäkta att det blev aslångt.
I lördags kl 17:30 så satt jag på toan i godan ro när ett knäppande ljud och ett plopp ner i toastolen hördes. Jag tänkte direkt att bebis hade vänt sig och tagit sönder något i magen
för när jag tittar ner så är det lite blod i toastolen. Förstår sedan att det nog är vattnet som gått och får lite panik. Ropar på killen när jag står i hallen och vattnet forsätter sippra. Vi ringer förlossningen och får en uppcheckningstid 19:30 då jag inte har några värkar.
Åker in och de kollar hjärtslag samt om jag har värkar. Allt ser bra ut och jag känner inget alls. Får åka hem med instruktioner om hur det ska kännas när vi bör åka in (3 värkar som är ca 50 sek långa på en 10 min-period). Hon sa även att man kan få väldigt intensiva värkar som varar i 10 sek men de är bara övningsvärkar inte inte "riktiga värkar".
Vi kollar lite film och jag börjar känna lite småvärkar. Runt 24:00 börjar jag få ont och sätter mig i duschen för att se om det lindrar, det bästa var skräddarställning men det börjar göra satans svinont och jag säger att jag ångrat mig, jag vill inte föda barn nu.
Tänker att det kommer bara bli värre och värre och har ångest.
Vi klockar värkarna trots att vi båda tänker att det måste bara vara början. Har väl 3 värkar på 6-7 minuter som alla är över 45 sek. På nåt sätt så börjar jag ändå tänka att jag ska sova och säger att vi provar lägga oss i sängen. Killen tycker vi ska ringa förlossningen. Att ligga i sängen gjorde än mer ont och nu börjar jag verkligen bli rädd, killen ringer och hon säger att vi ska komma in (här tänker jag fortfarande att jag bara öppnat mig 1 cm och att hon ändå kommer skicka hem oss).
På väg till bilen bara forsar det vatten och mina byxor blev genomblöta. Det var långa 10 minuter i bilen och från parkeringen till bb känner jag hur värkarna liksom ändrat sig och trycker på neråt ist för att kännas som magknip.
Vi får komma in direkt (kom in kl 01:15) och hon kollar hjärtslagen samt mina värkar. Säger direkt att hon ska se hur öppen jag är och när hon tittar efter så är jag 10 cm öppen och jag rullas in till förlossningen direkt. Här får jag ytterligare lite ångest och börjar prata om att jag är förstföderska så jag borde inte vara öppen ännu och är hon säker? Det var hon.
Barnmorskan samt undersköterskan är i rummet hela tiden och även om jag är pissrädd så känner jag mig trygg. Killen står vid min sida och ser hjärtljud och värkar på skärmen. Jag får lustgas och jävlar vad bra det är!
Känns som man är härligt lullig och det hjälper mig att jag får koncentrera mig på att andas i masken när värkarna kommer.
Krystvärkarna har redan börjat och BM vägleder mig i olika ställningar, om jag ska krysta eller om jag ska vänta. Jag tycker allt tar en evighet eftersom bebis huvud åker in och ut hela tiden (ibland för att BM håller emot med) och jag börjar liksom känna att jag gör allt jobb förgäves om hon bara ska trycka in bebis igen.
Kl 02:41 är hon ute och läggs på mitt bröst. Jag är så förvirrad och har fortfarande inte fattat att jag har fött.
Sedan ska moderkakan ut och den går enkelt ut på en värk. Däremot så vill inte min livmoder dra ihop sig så jag får lite sprutor som tyvärr inte hjälper helt. Därför så trycker BM på min mage ashårt, säkert 15 gånger. DET gjorde svinont. Varje gång hon trycker så kommer det massa blod, jag förlorade runt 1 liter blod under hela förlossningen.
Sedan undersöker hon mig och konstaterar att jag spruckit grad 2. Även en läkare kommer och gör samma bedömning, de var väldigt noggranna med att kontrollera så ändtarmen var hel och det kändes skönt (det är standard att två olika kontrollerar skadorna sa dom på ett informationsmöte tidigare).
Sys ihop (vet inte med hur många stygn, kanske 4-5 st?) och får gå på toaletten. Väl där håller jag på att svimma men det kändes skönt att jag kunde kissa utan smärta.
Sen fick vi ligga kvar i salen och fick fika samt så gjordes en undersökning av flickan. Sedan fick vi komma till BB (runt 5:30 tror jag) och fick ett eget rum så killen kunde sova kvar. Vi kom in rätt dag för det var superlugnt både på förlossningen och BB. Bebis sover och även mannen lyckas sova. I mitt huvud snurrar 1000 tankar (bland annat att jag måste maila jobbet om vad som borde göras på måndag
) så jag ligger vaken.
All personal är supergullig och säger upprepade gånger att vi bara ska ringa efter dem och att inga frågor är dumma. Bebis
sover mer eller mindre hela första dygnet och vi försöker få igång amningen, inte skitlätt. Mina bröstvårtor är lite svåra för bebis att få grepp om så får en amningsnapp och hjälper till. Men bebis somnar väldigt fort och det svårt att hålla henne vaken för att äta. Ont gör det med
Men vi tragglar på och det går bättre och bättre.
Allt ser bra ut på läkarundersökningen och hon gick ner ca 200 gram efter förlossningen. Tisdagsmorgon kommer en annan mamma in (innan dess har vi varit själva och killen har fått sova kvar) och vi känner att det är dags att åka hem om hon inte gått ner något mer. Den andra bebisen skriker ganska mycket och vi uppskattar mer och mer att vi fick två dagar och nätter ensamma. Jag blir lite orolig över att vår tjej är döv eftersom hon inte ens reagerar på bebisskriken och bara sover igenom allt. Innan vi får åka hem så görs ett hörseltest och allt är bra!
Sjukt skönt att få åka hem.
Jag använde mer eller mindre ingenting av det vi packat ner, jag gick i deras nättrosor och kläder samt så låg bebis i bara blöja och filt hela tiden. Det som saknades var ombyte till killen samt så glömde vi mobilladdare. Men eftersom vi har väldigt nära till sjukhuset så kunde killen snabbt åka hem och hämta.
Så idag hade min bb-väska fyllts med:
Ombyte till killen
Mobilladdare
kläder för hemfärd + extra strumpor
inneskor
stora bindor
ett plagg till bebis för hemfärd + filt
Overall så jag är väldigt nöjd med hur allt gick, killen är superimponerad över både personalen och mig
I efterhand tycker jag det var skönt att förloppet gick så fort men just då var det jobbigt mentalt, jag hade inte förberett mig på att det skulle gå så fort och att bebis skulle komma innan utsatt tid.
Jag hoppas verkligen att ni får lika bra förlossningar som min!
