Hos veterinären

[Karon]

Var hos veterinären igår med min gamla dvärgpudeltik, och jag måste säga att jag gick därifrån flera tusen fattigare och med en dålig smak i munnen....

Hon hade visat en ganska kraftig hälta på onsdagskvällen på vänster bak, och hon var något lite bättre på torsdagsmorgonen, men jag var ändå lite oroad, så jag ringde en klinik som jag besökt tidigare med en av mina andra hundar och varit nöjd med.

Jodå, jag kunde komma in kl 13 så skulle de kolla på henne.

Under dagen blev hon bättre, men eftersom jag bokat tiden och torsdag var röd dag, så tänkte jag att jag åker in ändå och kollar så att det inte är något allvarligt. Hon är ändå 12 år.

Väl på kliniken så är det tyvärr inte den veterinär som jag tidigare haft.
Den här veterinären gör en yttre koll, konstaterar att hon inte ömmar annat än lite på tassen, och startar sen en rejäl utredning utan att fråga mig om något alls!

Han tar två röntgenbilder och blodprover (kostnad över 4000) och konstaterar sedan att det inte finns några skador annat än den stukning han antog redan från start.
Jag går hem med samma hund i samma tillstånd utan något annat råd än att köpa ”mirakeltillskott” (som jag aldrig frågat efter) samt låta henne ta det lugnt tre veckor.

Va? Jag är helt förbluffad så här i efterhand.
Borde inte veterinären ha gett mig det rådet från start?
Och bett mig komma tillbaka om hon inte blev bättre efter en tid?
Där och då lades det hela upp som något som MÅSTE göras, men jag känner mig klart överkörd och kommer ALDRIG att besöka den kliniken igen.

Vad tycker du? Överreagerar jag?

 

[Sofie.S]

Var hos veterinären igår med min gamla dvärgpudeltik, och jag måste säga att jag gick därifrån flera tusen fattigare och med en dålig smak i munnen....

Hon hade visat en ganska kraftig hälta på onsdagskvällen på vänster bak, och hon var något lite bättre på torsdagsmorgonen, men jag var ändå lite oroad, så jag ringde en klinik som jag besökt tidigare med en av mina andra hundar och varit nöjd med.

Jodå, jag kunde komma in kl 13 så skulle de kolla på henne.

Under dagen blev hon bättre, men eftersom jag bokat tiden och torsdag var röd dag, så tänkte jag att jag åker in ändå och kollar så att det inte är något allvarligt. Hon är ändå 12 år.

Väl på kliniken så är det tyvärr inte den veterinär som jag tidigare haft.
Den här veterinären gör en yttre koll, konstaterar att hon inte ömmar annat än lite på tassen, och startar sen en rejäl utredning utan att fråga mig om något alls!

Han tar två röntgenbilder och blodprover (kostnad över 4000) och konstaterar sedan att det inte finns några skador annat än den stukning han antog redan från start.
Jag går hem med samma hund i samma tillstånd utan något annat råd än att köpa ”mirakeltillskott” (som jag aldrig frågat efter) samt låta henne ta det lugnt tre veckor.

Va? Jag är helt förbluffad så här i efterhand.
Borde inte veterinären ha gett mig det rådet från start?
Och bett mig komma tillbaka om hon inte blev bättre efter en tid?
Där och då lades det hela upp som något som MÅSTE göras, men jag känner mig klart överkörd och kommer ALDRIG att besöka den kliniken igen.

Vad tycker du? Överreagerar jag?

Ungefär som när en veterinär röntgade lungorna för att sätta diagnosen för lunginflammation och sa efteråt att det hade räckt med att ta blodprov...
Det blev också ett väldigt dyrt besök! Tyvärr kan man väl inte göra något annat än att inte gå tillbaka..

 

[Raderad medlem 94602]

Jag tycker inte du överreagerar. Oavsett vad som är nödvändigt eller inte så tycker jag att man bör informera djurägaren under besöket om varför vissa prov tas och föra en dialog.

Jag hade nog känt som du.

 

[TinyWiny]

Oj! Sådana kliniker hoppades jag hade förpassats till det förflutna. Jag upplevde det som vanligt på 90-talet när mer och mer utrustning/behandling/åtgärder för djur började komma och jag fick känslan av att de ville testa allt just för att få testa det nya.
Jag lärde mig då, på 90-talet att fråga vid varje tillfälle exakt vad som skulle göras, varför det skulle göras och vad de ansåg att just det provet/testet/undersökningen (ul, röntgen osv.) skulle ge för svar, vad de misstänkte eftersom de ville göra det eller detta och framförallt om det fanns två som kunde ge samma svar, vilket innebar minst lidande för djuret.
Jag kom (då på 90-talet) in med en hund som hade misstänkt urinvägsinfektion. Jag tänkte att de skulle kolla urinen, han var enkel att ta urinprov på men nej, något urinprov ville de inte ha. De skulle ta ett helt batteri blodprover, göra röntgen och sedan, när det inte visade något, då ville de sticka honom för att ta urinprov men då sa jag nej och bad att få göra ett vanligt först. Och visst visade det på urinvägsinfektion. Ett enkelt prov hade räckt istället för att utsätta hunden för allt det lidandet och skräcken i onödan Det som då borde kostat några hundralappar blev en väldigt dyr historia på många tusenlappar. Sedan dess ifrågasätter jag allt. Inte bara för min plånboks skull utan för djurets! Hen ska slippa onödigt lidande vilket många undersökningar/åtgärder ju faktiskt är. Det besöket gjorde att den hunden resten av sitt liv var hysteriskt rädd för allt vad klinikbesök hette. Helt i onödan

 

[Karon]

Oj! Sådana kliniker hoppades jag hade förpassats till det förflutna. Jag upplevde det som vanligt på 90-talet när mer och mer utrustning/behandling/åtgärder för djur började komma och jag fick känslan av att de ville testa allt just för att få testa det nya.
Jag lärde mig då, på 90-talet att fråga vid varje tillfälle exakt vad som skulle göras, varför det skulle göras och vad de ansåg att just det provet/testet/undersökningen (ul, röntgen osv.) skulle ge för svar, vad de misstänkte eftersom de ville göra det eller detta och framförallt om det fanns två som kunde ge samma svar, vilket innebar minst lidande för djuret.
Jag kom (då på 90-talet) in med en hund som hade misstänkt urinvägsinfektion. Jag tänkte att de skulle kolla urinen, han var enkel att ta urinprov på men nej, något urinprov ville de inte ha. De skulle ta ett helt batteri blodprover, göra röntgen och sedan, när det inte visade något, då ville de sticka honom för att ta urinprov men då sa jag nej och bad att få göra ett vanligt först. Och visst visade det på urinvägsinfektion. Ett enkelt prov hade räckt istället för att utsätta hunden för allt det lidandet och skräcken i onödan Det som då borde kostat några hundralappar blev en väldigt dyr historia på många tusenlappar. Sedan dess ifrågasätter jag allt. Inte bara för min plånboks skull utan för djurets! Hen ska slippa onödigt lidande vilket många undersökningar/åtgärder ju faktiskt är. Det besöket gjorde att den hunden resten av sitt liv var hysteriskt rädd för allt vad klinikbesök hette. Helt i onödan

Ska verkligen ta till mig det du skriver. Tack!
Just att ifrågasätta hela vägen varför, vad dom tror att det ska visa osv ...

Tänkte gå tillbaka och be att få resultaten av proverna med mig, har ju ändå betalat rejält för dessa och behöver kanske ha dom om jag uppsöker en annan klinik med hunden den närmaste framtiden.
Kan man kräva röntgenbilderna också, tror du?

 

[Karon]

Jag tycker inte du överreagerar. Oavsett vad som är nödvändigt eller inte så tycker jag att man bör informera djurägaren under besöket om varför vissa prov tas och föra en dialog.

Jag hade nog känt som du.

Tack för stöd. Man är så utelämnad och känner att om man INTE låter dom göra allt,att man inte bryr sig om sitt djur.

 

[Karon]

Ungefär som när en veterinär röntgade lungorna för att sätta diagnosen för lunginflammation och sa efteråt att det hade räckt med att ta blodprov...
Det blev också ett väldigt dyrt besök! Tyvärr kan man väl inte göra något annat än att inte gå tillbaka..

Helt galet!
Och nej, hur reklamerar man ett veterinärbesök?
Det var ju ingen felbehandling utan (i mitt tycke) en överbehandling ... både för ditt djur och mitt...

 

[Ponylove]

Oj! Sådana kliniker hoppades jag hade förpassats till det förflutna. Jag upplevde det som vanligt på 90-talet när mer och mer utrustning/behandling/åtgärder för djur började komma och jag fick känslan av att de ville testa allt just för att få testa det nya.
Jag lärde mig då, på 90-talet att fråga vid varje tillfälle exakt vad som skulle göras, varför det skulle göras och vad de ansåg att just det provet/testet/undersökningen (ul, röntgen osv.) skulle ge för svar, vad de misstänkte eftersom de ville göra det eller detta och framförallt om det fanns två som kunde ge samma svar, vilket innebar minst lidande för djuret.
Jag kom (då på 90-talet) in med en hund som hade misstänkt urinvägsinfektion. Jag tänkte att de skulle kolla urinen, han var enkel att ta urinprov på men nej, något urinprov ville de inte ha. De skulle ta ett helt batteri blodprover, göra röntgen och sedan, när det inte visade något, då ville de sticka honom för att ta urinprov men då sa jag nej och bad att få göra ett vanligt först. Och visst visade det på urinvägsinfektion. Ett enkelt prov hade räckt istället för att utsätta hunden för allt det lidandet och skräcken i onödan Det som då borde kostat några hundralappar blev en väldigt dyr historia på många tusenlappar. Sedan dess ifrågasätter jag allt. Inte bara för min plånboks skull utan för djurets! Hen ska slippa onödigt lidande vilket många undersökningar/åtgärder ju faktiskt är. Det besöket gjorde att den hunden resten av sitt liv var hysteriskt rädd för allt vad klinikbesök hette. Helt i onödan

Det var dåligt hanterat av veterinären att inte motivera sina undersökningar för dig, och ge dig chans att välja.
Jag kan dock se flera anledningar till att de utredde så noga som de gjorde. Urinvägsinfektion kan nämligen vara orsakat av bakomliggande orsaker.
Röntgen visar om det finns urinsten, och på en hanhund även hur prostatan ser ut (som kan ge urinvägssymptom och kontaminerad urin) , på en tik kan man se livmoder. blodprover visar om det finns en systemisk påverkan (tex om infektion gått upp i njurarna) samt om lever och njurar mår bra. Dåliga njurar och lever kan dels ge liknane sumptom som UVI, men det är även viktigt att veta att de mår bra för att veta att hunden inte blir sjuk av medecinen mot infektionen.
Att man vill ta urin med en nål direkt från blåsan är för att man inte vill att det kontamineras på vägen ut. i slemhinnan i yttre genitalia finns normalt bakterier, som kan vara missvisande vid en bakterieodling.
Detta skulle du ha fått förklarat för dig, och fått chans och tacka nej till vård. Då hade risken legat på dig och inte på veterinären, som gör nödvändiga undersökningar för att var säker på att behandlingen blir rätt och att då vara säker på att inte riskera en anmälan pga försummelse i sina undersökningar.
Du skulle absolut ha både där och då eller i efterhand ha kontaktat kliniken och frågat. Då får Veterinären veta att hen behöver komunicera bättre i framtiden.

 

[Ponylove]

Helt galet!
Och nej, hur reklamerar man ett veterinärbesök?
Det var ju ingen felbehandling utan (i mitt tycke) en överbehandling ... både för ditt djur och mitt...

Du ringer till veterinärkliniken och säger att du vill lämna ett klagomål. Det är jätteviktigt att göra det när man är besviken, hur ska veterinären annars veta?
Att man vill röntga en öm tå förstår jag fullt, det kan ju vara en spricka som behöver gipsas, och som läker långsammare om man först väntar utan gips i flera dagar/veckor. Eller en tumör....

Du kan självklart begära ut hela journal inkl. blodprover och röntgenbilder för att ha för framtida besök på andra kliniker. Du äger journalen.
Dock så brukar man enkelt kunna sköta det med att när man bokar tid på ett annat ställe så säger man till dem att kontakta den gamla kliniken för en journalkopia, då får de allt elektroniskt och akn spara i sina journaler.

 

[TinyWiny]

Ska verkligen ta till mig det du skriver. Tack!
Just att ifrågasätta hela vägen varför, vad dom tror att det ska visa osv ...

Tänkte gå tillbaka och be att få resultaten av proverna med mig, har ju ändå betalat rejält för dessa och behöver kanske ha dom om jag uppsöker en annan klinik med hunden den närmaste framtiden.
Kan man kräva röntgenbilderna också, tror du?

Ja. Sedan den dagen gör jag det. Något som blev än viktigare när det tyvärr visade sig att min förra hund fått levercancer. Att "tvinga" fram all fakta, att veta exakt varför de gör det de gör och att själv utifrån den faktan kunna avgöra vad jag ville utsätta min hund för kändes väldigt viktigt för mig. Att liksom inte bara hänga på (vilket man lätt gör av bara farten i en så jobbig situiation som det är när ens djur är svårt sjukt) och inse efteråt att det där och det där kunde kvittat och innebar onödigt lidande för honom.

Du har rätt att få ut allt. Hela journalen, svar på alla prover inklusive röntgenbilder.

 

[TinyWiny]

Det var dåligt hanterat av veterinären att inte motivera sina undersökningar för dig, och ge dig chans att välja.
Jag kan dock se flera anledningar till att de utredde så noga som de gjorde. Urinvägsinfektion kan nämligen vara orsakat av bakomliggande orsaker.
Röntgen visar om det finns urinsten, och på en hanhund även hur prostatan ser ut (som kan ge urinvägssymptom och kontaminerad urin) , på en tik kan man se livmoder. blodprover visar om det finns en systemisk påverkan (tex om infektion gått upp i njurarna) samt om lever och njurar mår bra. Dåliga njurar och lever kan dels ge liknane sumptom som UVI, men det är även viktigt att veta att de mår bra för att veta att hunden inte blir sjuk av medecinen mot infektionen.
Att man vill ta urin med en nål direkt från blåsan är för att man inte vill att det kontamineras på vägen ut. i slemhinnan i yttre genitalia finns normalt bakterier, som kan vara missvisande vid en bakterieodling.
Detta skulle du ha fått förklarat för dig, och fått chans och tacka nej till vård. Då hade risken legat på dig och inte på veterinären, som gör nödvändiga undersökningar för att var säker på att behandlingen blir rätt och att då vara säker på att inte riskera en anmälan pga försummelse i sina undersökningar.
Du skulle absolut ha både där och då eller i efterhand ha kontaktat kliniken och frågat. Då får Veterinären veta att hen behöver komunicera bättre i framtiden.

Det här var en i övrigt helt frisk och ung hund. Om jag inte minns fel var han tre år då. Det fanns inget som tydde på några andra problem och det var första gången i hans liv som han ens behövde uppsöka veterinär. När jag väldigt många år senare uppsökte en annan klinik för min nästa hund av nästan identisk orsak var det aldrig tal om alla dessa undersökningar. Då fanns ändå en liten liten misstanke om prostataförändring pga hans ålder. Urinprov visade urinvägsinfektion, de kollade prostatan genom undersökning med ett finger, han fick behandling för urinvägsinfektionen med orden, kom tillbaka om han inte blir bra. Man måste liksom inte dra igång hela baletten pga en urinvägsinfektion. Man måste inte misstänka det värsta i alla lägen utan ibland är det så enkelt som en urinvägsinfektion.
Jag vet mycket väl att det ibland kan behöva tas urin med nål. Jag är inte helt nollställd men i det här läget behövdes inte det.
Kliniken gick senare i konkurs efter en hel drös med anmälningar och de hade ett bedrövligt rykte långt innan dess. Det var inget ställe man åkte till om man hade ett val men ibland har man inget val.
Hur vanligt är det att hundar blir sjuka av antibiotika och metacam? Jag har aldrig hört talas om någon veterinär som anser att allt måste kollas på en i övrigt frisk hund innan sådant sätts in.

 

[Migo]

Det var dåligt hanterat av veterinären att inte motivera sina undersökningar för dig, och ge dig chans att välja.
Jag kan dock se flera anledningar till att de utredde så noga som de gjorde. Urinvägsinfektion kan nämligen vara orsakat av bakomliggande orsaker.

Just exemplet urinvägsinfektion (på tik då) har jag erfarenhet av. Ena tikvalpen jag satte ut på foder fick symptom på UVI. Lokala AniCura skrev ut antibiotika och när det inte hjälpte ville de dra på stora trumman du beskriver, och leta bakomliggande orsaker. Första besöket hade kostat runt 3000:-, andra besöket dryga tusenlappen och då bokades det egentligen bara en ny tid för fortsatt utredning. Jag tyckte det lät konstigt och erbjöd mig att ta hunden till min veterinär för en second opinion.

Denne hittade flera symptom på vaginit, och skrev ut lokalverkande antibiotika mot det. Kostnad: 1500:- inkl odling på bakterierna. Hunden blev frisk.

Det är absolut inget fel i att vara grundlig, och att leta bakomliggande orsaker. Men ibland känns det faktiskt som att informationsinhämtandet beror på att de vill ha ryggen fri från anmälan om felbehandling (en vinkel jag inte tänkt på för än jag pratade med en veterinär om detta!). I andra fall kanske det handlar om att det är svårt att göra avvägningen om den ökade informationen man får av provet/undersökningen verkligen kan motiveras prismässigt. och ibland känns det som tunnelseende och ovilja att omvärdera sin eller kollegans tidigare bedömning... (jag har blivit oerhört illa bemött när jag klagat på uppenbar feldiagnos. Den kliniken åker jag INTE till igen)

 

[Ponylove]

Det här var en i övrigt helt frisk och ung hund. Om jag inte minns fel var han tre år då. Det fanns inget som tydde på några andra problem och det var första gången i hans liv som han ens behövde uppsöka veterinär. När jag väldigt många år senare uppsökte en annan klinik för min nästa hund av nästan identisk orsak var det aldrig tal om alla dessa undersökningar. Då fanns ändå en liten liten misstanke om prostataförändring pga hans ålder. Urinprov visade urinvägsinfektion, de kollade prostatan genom undersökning med ett finger, han fick behandling för urinvägsinfektionen med orden, kom tillbaka om han inte blir bra. Man måste liksom inte dra igång hela baletten pga en urinvägsinfektion. Man måste inte misstänka det värsta i alla lägen utan ibland är det så enkelt som en urinvägsinfektion.
Jag vet mycket väl att det ibland kan behöva tas urin med nål. Jag är inte helt nollställd men i det här läget behövdes inte det.
Kliniken gick senare i konkurs efter en hel drös med anmälningar och de hade ett bedrövligt rykte långt innan dess. Det var inget ställe man åkte till om man hade ett val men ibland har man inget val.
Hur vanligt är det att hundar blir sjuka av antibiotika och metacam? Jag har aldrig hört talas om någon veterinär som anser att allt måste kollas på en i övrigt frisk hund innan sådant sätts in.

Det var kanske inte motiverat i just det här tillfället (jag vet inte, jag var inte där). Du har säkert helt rätt i att det var obefogat. Jag bara förklarar att det KAN vara befogat och det är inte alltid man avgöra det själv som ägare.
om man får ett bra urinprov utan att ta med nål vet man inte förrän man odlat det och analyserat det helt bestämt att det inte är bakterier som kontaminerat efter det passerat blåsan.
Att han var i övrigt helt frisk, vet man ju inte helt säkert förrän man kollat, något symptom måste var det första.
Att Ge metacam till ett djur med nedsatt njur eller leverfunktion är inget vidare.....
Sen är det som Migo säger, veterinärer måste typ gardera sig för allt för att inte få anmälningar på halsen.
Men man kan ju gardera sig genom att ge ägaren valet att göra undersökningar, då ligger ansvaret på djurägaren så länge de erbjudits att göra undersökningar och upplystsom riskerna med att inte göra dem.

 

[MissFideli]

Det var kanske inte motiverat i just det här tillfället (jag vet inte, jag var inte där). Du har säkert helt rätt i att det var obefogat. Jag bara förklarar att det KAN vara befogat och det är inte alltid man avgöra det själv som ägare.
om man får ett bra urinprov utan att ta med nål vet man inte förrän man odlat det och analyserat det helt bestämt att det inte är bakterier som kontaminerat efter det passerat blåsan.
Att han var i övrigt helt frisk, vet man ju inte helt säkert förrän man kollat, något symptom måste var det första.
Att Ge metacam till ett djur med nedsatt njur eller leverfunktion är inget vidare.....
Sen är det som Migo säger, veterinärer måste typ gardera sig för allt för att inte få anmälningar på halsen.
Men man kan ju gardera sig genom att ge ägaren valet att göra undersökningar, då ligger ansvaret på djurägaren så länge de erbjudits att göra undersökningar och upplystsom riskerna med att inte göra dem.

Nu går jag oftast på AniCura, men jag har aldrig blivit tvingad att göra undersökningar. Veterinärerna har sagt vad dom tycker jag ska göra och sen är det upp till mig. Men jag har aldrig behövt lämna in djuret för utredning, utan har alltid varit med och därför vetat vad som ska ske. Är det vanligt att man lämnar in hundar så?

 

[MissFideli]

Nu går jag oftast på AniCura, men jag har aldrig blivit tvingad att göra undersökningar. Veterinärerna har sagt vad dom tycker jag ska göra och sen är det upp till mig. Men jag har aldrig behövt lämna in djuret för utredning, utan har alltid varit med och därför vetat vad som ska ske. Är det vanligt att man lämnar in hundar så?

Skillnad förstås om det är akut inläggning, det har mina nuvarande sluppit tack och lov.

 

[Annat]

Nu går jag oftast på AniCura, men jag har aldrig blivit tvingad att göra undersökningar. Veterinärerna har sagt vad dom tycker jag ska göra och sen är det upp till mig. Men jag har aldrig behövt lämna in djuret för utredning, utan har alltid varit med och därför vetat vad som ska ske. Är det vanligt att man lämnar in hundar så?

Mig har de frågat på alla veterinärkliniker, oberoende av varandra och olika orter om att ta hunden och ringa när de är färdiga. Jag har alltid sagt nej, men tror inte många vet att man kan begära att få vara med.

 

[Snurrfian]

Mig har de frågat på alla veterinärkliniker, oberoende av varandra och olika orter om att ta hunden och ringa när de är färdiga. Jag har alltid sagt nej, men tror inte många vet att man kan begära att få vara med.

Jag har aldrig fått frågan trots två hundar som av olika anledningar var ut och in på sjukhuset. De enda gånger jag har lämnat in har varit för operation/sövning. Första hunden gjorde de en MRI på och sövde, då kom de och hämtade honom, men då var det raka vägen till sövning och sen undersökning och uppvak. Andra hunden kom in för operation och då fick jag lämna på morgonen, sen fick han vänta lite innan det blev hans tur.
Daghunden blev inlagd över natten efter en olycka för att de ville ha övervakning, där vet jag att husse har lämnat hos veterinär på morgonen och hämtat på eftermiddagen vid några tillfällen, men det har varit för större grejer och den hussen gör större skada än nytta då. När hunden råkade ut för en olycka så var det jag som tog hand om hunden och skickade ut hussen till bilen eftersom han gjorde att hunden blev allt mer upprörd eftersom han var i upplösningstillstånd. När han väl gick så blev taxfröken lugnare och vi kunde undersöka ordentligt.

 

[Annat]

Jag har aldrig fått frågan trots två hundar som av olika anledningar var ut och in på sjukhuset. De enda gånger jag har lämnat in har varit för operation/sövning. Första hunden gjorde de en MRI på och sövde, då kom de och hämtade honom, men då var det raka vägen till sövning och sen undersökning och uppvak. Andra hunden kom in för operation och då fick jag lämna på morgonen, sen fick han vänta lite innan det blev hans tur.
Daghunden blev inlagd över natten efter en olycka för att de ville ha övervakning, där vet jag att husse har lämnat hos veterinär på morgonen och hämtat på eftermiddagen vid några tillfällen, men det har varit för större grejer och den hussen gör större skada än nytta då. När hunden råkade ut för en olycka så var det jag som tog hand om hunden och skickade ut hussen till bilen eftersom han gjorde att hunden blev allt mer upprörd eftersom han var i upplösningstillstånd. När han väl gick så blev taxfröken lugnare och vi kunde undersöka ordentligt.

Jag blev förvånad första gången men trodde sedan det verkar som en norm på flera ställen. Jag har lämnat hund för sövning, då har jag inte ifrågasatt. Men när min 3 åriga tik åkte in för uvi önskade de att vi skulle lämna för utredning och så skulle de återkomma. Jag sa nej, vilket var tur för de visade sedan på en aggressiv cancer i hela kroppen som tryckte på blåsa och lungor. På en annan ort, samma där. In för diarré och de önskade jag lämnade hunden. Sa nej även där. Samma nu sist när hundens höft hoppade ur led. Lämna så ringer vi. Jag vägrade. Samtliga på tre olika kliniker, två i Stockholm och en i Östergötland.

 

[Snurrfian]

Jag blev förvånad första gången men trodde sedan det verkar som en norm på flera ställen. Jag har lämnat hund för sövning, då har jag inte ifrågasatt. Men när min 3 åriga tik åkte in för uvi önskade de att vi skulle lämna för utredning och så skulle de återkomma. Jag sa nej, vilket var tur för de visade sedan på en aggressiv cancer i hela kroppen som tryckte på blåsa och lungor. På en annan ort, samma där. In för diarré och de önskade jag lämnade hunden. Sa nej även där. Samma nu sist när hundens höft hoppade ur led. Lämna så ringer vi. Jag vägrade. Samtliga på tre olika kliniker, två i Stockholm och en i Östergötland.

Märkligt, jag har visserligen bara varit i Västmanland, men med första hunden gjorde vi många och långa utredningar, de bad om ursäkt ett antal gånger för att jag fick vänta på olika specialister men jag har aldrig blivit tillfrågad om jag kan lämna hunden. Den hunden hade jag dock inte lämnat, han hade separationsångest och gick inte att lämna ensam. Veterinären trodde att jag överdrev när de skulle söva honom, men de blev snabbt varse om att det var lugnast att sätta in ett bur åt honom på kontoret med den administrativa personalen, så länge han såg någon så var han lugn. När han började vakna till så struntade de i bur, han låg helt stilla intill dem och gjorde inget väsen av sig. Andra hunden hade jag lagt ner för mycket tid på att han skulle vara trygg ensam så han var nästan som lugnast när han fick ligga i bur. Ute bland folk stressade han upp sig istället.

 

[MissFideli]

Höft ur led kanske kräver mer resurser och därför mer tid, jag vet inte. Jag lämnade in min ena katt i januari, men då skulle vi följa upp en rotfyllning med röntgen, röntga lungor och ta urinprov direkt från blåsan. Då var det lättare att lämna in så dom kunde ta det när det passade, eftersom hon skulle sederas.
Men jag kan ju ha haft tur.