Sv: Hörnpassering??
Håller inte med!!!
Det beror nämligen på vad ryttaren gör med resten av kroppen.
För att forma hästen i bålen och inte bara i halsen, anser jag att man måste ta hjälp av skänklarna, dvs göra en skänkelskillnad (ena skänkeln längre fram än den andra) som hästen kan forma sig runt. Men det finns lite olika sätt att gå med i hästens rörelse i t ex en vändning åt vänster.
A. Ryttaren vrider sig åt vänster, dvs för fram ytter (höger) axel och låter vridningen i kroppen fortsätta ner till skänklarna, vilket gör att inner skänkeln dras tillbaka och ytterskänkeln åker fram.
INTE SÅ BRA... Ryttaren trycker ut hästens bakdel, hästen blir rak och hamnar på en spiral inåt i volten. Volten blir för liten. Hästen faller i framvikt.
B. Ryttaren vrider sig åt vänster FRÅN MIDJAN OCH UPPÅT, dvs för fram ytter axel medan skänklarna förblir oförändrade. Om man drar en rak linje från ryttarens höft och lodrät ner till marken, så ser man att ryttaren faktiskt har fått ytterskänkel längre tillbaka än innerskänkeln OM MAN MÄTER SKÄNKELLÄGET FRÅN DEN LODRÄTT DRAGNA LINJEN GENOM RYTTARENS HÖFT. Dvs ytterskänkeln ligger längre bakom ytterhöften än vad innerskänklen ligger bakom innerhöften, och det är bra, det är det som behövs. Detta har man uppnått utan att dra tillbaka ytterskänkeln. Om man DESSUTOM drar tillbaka ytterskänkeln så är det nog oundvikligt att man viker sig i innersidan, men här behöver man ju inte dra tillbaka ytterskänkeln eftersom man redan har ytterskänkeln förhållandevis längre tillbaka än innerskänkeln.
JAG RIDER INTE PÅ DET SÄTTET, och lär inte heller ut det till mina elever, eftersom de flesta då tappar yttersidan. Om man har lika långa tyglar och sedan vrider axlarna inåt så kommer yttertygeln att glappa och ryttaren får för mycket i innerhanden. Dessutom är det lätt att ryttaren viker sig i innersidan OAVSETT om ryttaren drar tillbaka ytterskänkeln eller ej. Även här lägger hästen lätt för mycket tyngd på inner framben.
C. HUR JAG RIDER: Behåller överlivet i samma position men vrider huvudet något inåt (i nacken, rak huvudställning utan att lägga huvudet på sned) = TITTAR INÅT. Det lilla räcker för att belasta inner sittben mer, samtidigt sänker jag inner knä och häl och drar tillbaka ytterskänkeln genom att föra bak ytter höft något. ÖVERLIVET ÄR KVAR I SAMMA POSITION, RAKT OCH UPPRÄTT, ingen chans att man viker sig i innersidan, snarare rätar man ut sig mera.
Skillnaden är alltså att jag ändrar underlivets position i stället för överlivets. Jag anser att det ger bättre balans och hästen formar sig utan att det blir problem med ytterbogen. Volter och serpentiner - lätt som en plätt, likadant med skolor. Omhoppningssvängar i galopp - inga problem, hästen är i balans och har med sig yttersidan.
Prova gärna när du står på marken, stå rak med fötterna lite i sär:
(A. Går inte att prova när du står, du kan inte ha markkontakt med fötterna).
B. Vrid överlivet från midjan och uppåt till vänster, du kan vara rak men om du drar tillbaka ytterskänkeln så viker du sig ofelbart i vänster midja.
C. Stå kvar rakt fram med överliv och axlar, lyft höger ben och dra bak det något, visst är du fortfarande rak i midjan! Om du sedan vrider huvudet något till vänster (och har kvar höger ben längre bak) så får du den sits jag använder på böjda spår. Känn också att du då belastar vänster fot mera.
En annan fördel med att vara så här stilla och stadig med överlivet är att du lättare kan centrera dig och få tyngdpunkten lågt ner. Armar och händer blir stadigare och mer stilla.
Om jag lyckas klura ut hur man lägger in bilder här kan jag visa flera exempel på ryttare som sitter rakt över hästen med något tillbakadragen ytterskänkel och hästar som på detta sätt blir fint eftergivna i innersidan.
Men som sagt, det finns olika sätt att rida...