Hopprädsla!

[Gloria95]

Hej! Tänkte starta en tråd för oss hopprädda (om det är fler än jag vill säga) där vi kan peppa varandra! Såklart får även ryttare som kommit över rädslan vara med och ge sina allra bästa tips på hur man övervinner rädslan!

Själv är jag rädd för att tappa kontrollen vilket jag gärna sammankopplar med hoppning... Vet inte varför jag ska behöva göra det men tror att det kan ha och göra med en jobbig avramling för nåt år sen. Jag är även smått höjdrädd

Jag har världens gulligaste och snällaste ponny men han är dock väldigt ambitiös när man kommer till hoppning. Han har tidigare i sitt liv hoppat riktigt rejäla höjder (för att förtydliga har han varit med på höjdhopp på 150 cm! Tränat banor på 130 cm) för att vara en d-ponny! Så han satsar fullt ut på hoppningen, vilket jag skulle uppskattat om jag inte var hopprädd och ville hoppa dom höga höjderna, men det vill jag ju inte!

Annars är han sjukt lydig och vi passar som handen i handsken tillsammans, men i hoppningen kan jag ibland bli rädd när han hoppar små hinder på 40 cm som om det vore en lång trippelbarr på höjder som är minst dubbla höjden mot det riktiga hindret. Skulle behöva tips på hur jag som ryttare kan komma över rädslan och hur jag ska hantera ponnyn när han blir sådan, han kan självklart ha bättre dagar då han gör nästan allt precis som jag vill i hoppningen men de gånger då han blor stark och taggar nåt extremt så blir jag bara rädd och behöver tips!

Tack på förhand om ni tipsar/berättar om "läget" för er, vore skönt att veta att det inte bara är jag som får högre puls så fort tränaren höjer lite!

 

[Blimblom]

Jag är också hopprädd, rider dock bara på ridskola. Så det löste sig när jag bytte till western och slipper hoppa

Har "hoppat" något minihinder i sockerbitshöjd efter bytet, kändes nervöst nu när jag inte hoppar ordentligt regelbundet, så för mig har rädslan nog blivit värre eftersom jag inte utsätter mig för hoppningen längre. Nu känns till och med galoppbommar lite läskigt.

För min del är jag rädd att hästen ska snubbla på hindret, eller kanske få bommen mellan frambenen på något vis, gå omkull och så får jag hästen över mig

Har inga tips mer än att utsätta sig för det man är rädd för, men det sket ju jag i Har iofs aldrig varit direkt intresserad av att hoppa ändå, visst är det kul, men näe inget för mig sådär. Inte så det känns värt nervositeten och rädslan iaf!

Hoppas du kommer över din rädsla iaf!

 

[Gloria95]

Tack för tipsen! Jag är inte heller världens största hoppmänniska men jag vet känslan utav när man flyger över hindrerna och den är så fantastisk!
Det är så häftigt att känna känslan när allt verkligen är rätt, när allt stämmer och man verkligen sammarbetar med hästen Det är verkligen underbart
Därför vill jag kunna hoppa, plus att min ponny älskar att hoppa vilket för att jag ändå vill försöka och jag vet att jag tycker det är kul själv också, om det väl blir bra då

 

[Piek]

Finns det någon trygg och snäll häst du kan få hoppa lite med för att stärka självförtroendet?
Samtidigt finns det kanske någon duktig hoppryttare som vill hoppa din häst och som vågar göra övningar där hästen får träna på att inte överhoppa sig och lugna ner sig om den blir het?

Sen tycker jag det är viktigt att ha en bra tränare som vet att man är rädd med sig när man är osäker. En som kan lägga övningarna på rätt nivå och hjälpa en framåt.

 

[Aionee]

Jag är hopprädd efter att jag ramlat av och blev översprungen av en häst. Sen hoppade jag någon gång till på ridskolan, sade upp min plats i ridgruppen pga att jag skämdes över min rädsla och de gick framåt för fort för mig som dumpat tillbaka på 0 där jag aldrig varit förr, hoppade barbacka på en bockande 25 åring några gånger och sen hoppade jag på min superpigga foderponny ett par gånger. Men mer hoppning än så har det inte varit på ca 5 år.

Egentligen har jag väl inget behov av att ta tag i rädslan eftersom jag inte behöver hoppa, och inte ens är tokig i att rida överhuvudtaget, och det är väl därför jag aldrig riktigt tagit tag i det.

Jag är väl nog inte rädd för att tappa kontrollen, men just att hästen ska gå omkull eller att man ska flyga in i ett hinder eller så. Alltså skada sig i allmänhet. Kanske är det nyttigt med en självbevarelsebedrift på det sättet, men inte om det blir ett hinder i vardagen. (Jag tycker det är lite läskigt att rida min oinridna häst också. Men när han stack iväg i både trav och galopp så var jag väldigt duktig på att intala mig själv att vara lugn och bara hänga med i vad han nu hittar på utan att dra i tyglarna, spänna mig eller göra några insatser som kunde störa honom )

 

[diabla]

hoppa så ofta du kan.
hoppa bara på den höjden du känner dej bekväm med, och gör det ofta och mycket. tillslut, det kanske tar en månad eller ett år, så känner du dej bekväm och kommer höja

 

[Gloria95]

Tack för alla tips! Ska verkligen försöka hoppa oftare! Jag har en super bra tränare som verkligen känner mig och ponnyn, hon är super och vet verkligen hur det känns eftersom att hon själv har varit lika hopprädd som jag. Min ponny är jätte snäll, bara väldigt glad när han ska hoppa! Jag kommer försöka löshoppa honom nån gång snart tror jag för att få se hur han gör utan mig på, han har ju super teknik men på såpass små hinder så blir det gärna lite "mycket" eller vad man ska säga.

 

[Miljon]

Jag älskar att hoppa, men är faktiskt lite hopprädd på samma gång. Eller egentligen inte hopprädd, mer höjdrädd och rädd för att hästen ska stanna eller bryta ut, alltså göra något hastigt så att jag åker av.

Tyvärr har jag inte möjlighet att hoppträna med något som ens kan liknas vid en regelbundenhet för tillfället, men när jag hoppar ser jag till att göra det på en häst jag litar på och på låga höjder som känns okej. Det innebär för mig att jag sitter på en grön, men otroligt hoppvillig och ärlig, liten d-ponny och "hoppar" 30-40 cm. Jag skulle vilja komma igång med träning för tränare så vi kunde få hjälp upp på lite mer höjd och lite mer ordentliga övningar.

 

[purity_666]

Jag är rädd för att ramla av helt enkelt. Hoppar så sällan så jag har inte tekniken inne och har absolut inte känslan i kroppen för hur man gör.
Är inte direkt rädd för att hästen ska dra, ramla eller vägra utan helt enkelt ramla av. Hur spelar ingen roll. Har ramlat av den här hästen när han hoppade så stort så han sköt mig ur sadeln.

Nu rider jag en travare som absolut inte kan hoppa. Alltså, vi tar oss över men det är inte vackert. Vi travhoppar också. Vi hoppar lågt, håller oss på 40-50 cm. Samtidigt som jag är rädd får jag världens adrenalinpåslag när jag vågat hoppa. Vi har tagit oss runt P&J. Går det för långt mellan gångerna får jag börja om med rädslan igen. Dessvärre vill jag inte åka och hoppa ensam om det skulle hända något och de i mitt stall är inte jättepå. Nu har jag inte hoppat sen i våras och kommer säkerligen vara livrädd igen

 

[nightcrawler]

jag tappade självförtroendet och blev rädd när jag blev deprimerad. har kommit förbi deppen för tillfället men självförtroendet sviktar fortfarande. tvekar mycket men när dom gamla takterna börjar skymta så går det hur bra som helst. ibland kommer panikångesten men det har blivit mycket bättre. hoppas på att kunna tävla på riktigt nästa år. målet var i år men det blev inte så. men nästa år så ska det bli så.

 

[Gloria95]

Jag är nog själv rädd för att tappa kontrollen pga en ridskolehäst jag red för några år sedan. Den var olydig och sjukt stark. Jag hade kommit över hindret nån gång innan med hästen men jag kände hur hon blev piggare och piggare, övingen var såhär:
\
_
_
_

\ = hinder _ = bom
Hoppas ni fattar
Det var några bommar på kortsidan och sedan skulle man fatta galopp i hörnet och hoppa hindret på lånsidan som stod rätt nära hörnet. Hon bar så pigg att hon typ galopperade över des sista travbommarna och sedan ökade galopp väldigt mycket och minns att hon hade sprungit jämte hindret innan och ridläraren hade blivit trött på det och satt ett hinder jämte, just för att hon skulle hoppa. Den gången hoppade hon i all fart och utan att jag hade kontroll, då trillade jag av precis efter hindret när hon skenade iväg till andra sidan ridbanan. Jag var inte så rutinerad då och blev super rädd, sen dess har jag alltid varit rädd för att hoppa!
Hehe, sorry för ett rätt rörigt inlägg...

 

[TheRedLightning]

Jag har/är själv hopprädd, beror lite på vilket häst jag rider. Det började med att jag åkte över till Irland och hoppade terräng på trygga irländare, där jag visste att de gör det här varje dag och de älskade det. Det stärkte mitt självförtroende att ha hoppat höga fasta hinder och samtidigt tyckt det var riktigt roligt.
När jag kom hem var banhoppningshinder på 50cm superläskigt, och det tog ett tag innan jag fick självförtroendet där. Sen red jag i en hoppgrupp och red en känslig häst på ridskolan, det började med att den stannade på en oxer och jag var nära att flyga av. Sen vågade jag inte hoppa oxrar och när jag sedan skaffade min egna häst, var hopprädslan kvar, jag litade inte helt på henne då. Hon taggade på hinder och ville hoppa, men jag ville lägga i handbromsen och fega. Klok häst stannade och lärde matte att släppa bromsen. Fick även höra det av min tränare "släng fegistanten i hörnet och rid!".
Här är några bilder från första gången vi hoppar och då jag var en riktig fegis (syns kanske i ansiktet på mig, haha):

Det var även det jag lärde mig på Irland, att inte titta på hindret utan se vägen istället. Jag vet att min tant kan hoppa och ser jag vägen vart vi ska, då hinner jag inte se hur "läskigt" hindret är och vips så är vi över. För varje gång blir självförtroendet större och vi litar mer och mer på varandra.

Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag gett mig in på, har anmält oss till en pay&jump på 80cm, 70 går bra för där är jag trygg men 80 där har jag bristande självförtroende, men samtidigt tänker jag att jag måste våga utmana mig själv och bara ha kul istället. Det får bära eller brista. Men ja, jag är lite nervös.

 

[Lavinia]

Hej!

Jag har varit hopprädd i evigheter, kan inte minnas nån speciell händelse som start utan hoppning är otäckt. Fasta hinder har gått sådär. bommar är skitläskigt. Ja, eller de var iaf.

I somras fick jag lite flippen och for iväg på ett terrängläger med min sambo (som inte ridit särskilt länge eller mycket och ännu inte förstått att man kan skada sig). Vi åkte till Irland och red 10 timmar på 3 dagar. Sista passet dag 2 insåg jag att jag inte längre var rädd, det var bara roligt! För mig var det kombinationen upprepning många många gånger, bra instruktörer och hoppning på extremt säkra hästar som gjorde skillnaden. Irländska hästar hoppar verkligen allt, löser alla dumheter ryttaren försätter dom i. Riktiga pärlor var dom! Det roligaste är att sen jag kom hem har jag fortsatt hoppa med min lite osäkra fröken och när jag inte längre är rädd hoppar hon kanonbra!

Jag är å andra sidan fast övertygad om att man inte måste göra mer än man tror man klarar av. Jag har inte som mål att hoppa jättehinder, jag är nöjd att ta mig över 1 m. Innan var jag rädd även för 30 cm... Det ska ju ändå vara roligt att rida. För mig innebär det att jag inte hoppar på bana utan instruktör, jag är inte tillräckligt bra för det.

/Lavinia, hoppar 70 på lördag...

Hej! Tänkte starta en tråd för oss hopprädda (om det är fler än jag vill säga) där vi kan peppa varandra! Såklart får även ryttare som kommit över rädslan vara med och ge sina allra bästa tips på hur man övervinner rädslan!

Själv är jag rädd för att tappa kontrollen vilket jag gärna sammankopplar med hoppning... Vet inte varför jag ska behöva göra det men tror att det kan ha och göra med en jobbig avramling för nåt år sen. Jag är även smått höjdrädd

Jag har världens gulligaste och snällaste ponny men han är dock väldigt ambitiös när man kommer till hoppning. Han har tidigare i sitt liv hoppat riktigt rejäla höjder (för att förtydliga har han varit med på höjdhopp på 150 cm! Tränat banor på 130 cm) för att vara en d-ponny! Så han satsar fullt ut på hoppningen, vilket jag skulle uppskattat om jag inte var hopprädd och ville hoppa dom höga höjderna, men det vill jag ju inte!

Annars är han sjukt lydig och vi passar som handen i handsken tillsammans, men i hoppningen kan jag ibland bli rädd när han hoppar små hinder på 40 cm som om det vore en lång trippelbarr på höjder som är minst dubbla höjden mot det riktiga hindret. Skulle behöva tips på hur jag som ryttare kan komma över rädslan och hur jag ska hantera ponnyn när han blir sådan, han kan självklart ha bättre dagar då han gör nästan allt precis som jag vill i hoppningen men de gånger då han blor stark och taggar nåt extremt så blir jag bara rädd och behöver tips!

Tack på förhand om ni tipsar/berättar om "läget" för er, vore skönt att veta att det inte bara är jag som får högre puls så fort tränaren höjer lite!

 

[Aionee]

Så lösningen är alltså att åka till Irland och hoppa? Ja men dåså!

 

[Gloria95]

Hänger med till Irland isånnafall jag med, låter ju jättebra om man kan komma över hopprädslan! Skulle så hemskt gärna vilja det!

 

[Kiwifrukt]

Det sämsta du kan göra är att ränna iväg i höjden utan att du och hästen känner er säkra på tidigare, lägre höjder. Been there, done that, och det är jäkligt lätt att falla för frestelsen om det är andra människor med i bilden som hetsar på. Jag tävlade upp till och med lätt B i hoppning på C-ponny under mina "riktiga" ponny-år (90 cm) och låg på nivån högre på träning. Sen kraschade jag in i ett hinder med min juniorhäst på en hoppträning hemma (det var inte ens en organiserad träning) och hindret var typ 40 cm högt (det var första språnget vi gjorde på träningen, och också det sista) vilket slutade med ambulans, operation, tre månader utan ridning och ett rejält kraschat självförtroende.

Några år senare hade jag en foderhäst som jag tyckte väldigt, väldigt mycket om. Hon var jättetrevlig både i dressyren och att rida ut på, men ägaren ville att hon skulle hoppa och tävla, så jag försökte verkligen börja hoppa igen. Men det gick inte, för det kändes hela tiden som att ägaren ständigt ville ha mer och tyckte att de hinder jag hoppade över var pinsamt låga. Till slut lämnade jag tillbaka hästen, och det var enbart och uteslutande på grund av det där med hoppningen, för vi trivdes väldigt bra tillsammans annars.

Sen gjorde jag ett försök till med min dåvarande treåring, och då var det en helt annan sak. Vi hoppade uteslutande bara för att det var roligt, hindren var så där pinsamt låga som 30-40 cm, och jag vägrade 1) ha med någon som kunde kommentera hur mesiga hindren var och 2) höja en enda cm förrän det kändes bekvämt. Och det står jag fast vid. Min ponny är i första hand tänkt som ren hobby/allroundhäst, i andra hand dressyrhäst, men hon gillar att skutta lite hinder emellanåt och genom att jag vägrar låta andra människor avgöra hur högt jag ska hoppa så får hon möjligheten att göra det. Det tror jag faktiskt inte jag hade gjort om jag lyssnat på alla som vill "piska" en upp i höjderna, för då hade jag trillat dit igen och tyckt att det var jätteläskigt.

 

[Gloria95]

Jag känner mig trygg på höjden 40 cm kanske, ponnyn känner sig säker på allt från 0 - 150 ungefär Så han kan ju, men ibland kan han lite "för mycket" då han gärna hoppar liiiite högre än hindrena är... Men ajg älskar honom ändå och jag vet att med rätt träning så kommer vi lära oss att känna oss säkra även på de lite högre höjderna! Idag har jag för övrigt ridit markarbete med galoppbommar vilket gick jätte bra! Han var så snäll idag, precis sån vill jag att han ska vara när vi hoppar, lugn, avspänd och att han liksom tar hindret mer som det kommer och hoppar av i lagom tid, alltså att han tar det där sista galoppsprånget som de flesta andra hästar skulle gjort. Han hoppar stort för att han tycker det är väldigt kul att hoppa, inte för att han är olydig eller dålig på nåt sätt, bara för att förtydliga Duktiga ponnyn!

 

[TheRedLightning]

Så lösningen är alltså att åka till Irland och hoppa? Ja men dåså!

Hänger med till Irland isånnafall jag med, låter ju jättebra om man kan komma över hopprädslan! Skulle så hemskt gärna vilja det!

Säg till om ni vill hänga med, har planer på att åka tillbaka någon gång när jag har råd igen.
För mig funkade det, men det kanske även har att göra med hur jag är som person och inte tänker så mycket utan hänger med. Det var dock en stor trygghet att veta att hästarna gör det här dagligen och instruktören var bra, det var en gång när vi skulle hoppa ner i en vattengrav och jag tittade ner och tänkte "shit", hästen stannade varpå instruktören sa till mig att inte titta ner på hindret utan titta dit jag ska (vägen). När jag gjorde det hoppade hästen som ingenting. Så ja jag lärde mig massor där.

När jag var över första gången var jag där i en vecka och vi red i snitt 3 pass om dagen, 1 pass 1,5 timme på terrängen, 1 pass lättare uteritt ca 1 tim, 1 pass 1,5 timme på terrängen. Så mot slutet av veckan satt självförtroendet riktigt bra. Älskade att hoppa så mycket, verkligen värt var enda krona.

Här är en film från första gången jag var över:

 

[Gloria95]

Wow säger jag bara! Att du vågar hoppa sånna hinder! Skulle jag aldrig våga Men det ser kul ut så det kanske ändå hade varit nåt att satsa på om typ... Några år när jag är lite mer "redo" och inte är så rädd längre. Men det börjar faktiskt bli bättre med rädslan. Jag är ju mest rädd för att jag tappar kontrollen över ponnyn men jag har märkt att desto mer jag driver (detta låter konstigt i mina öron...) och jobbar med hans energi, och min, desto bättre hoppar han och han hoppar lugnare då. Känns knasigt eftersom att jag tycker att han borde springa fortare och hoppa större, men det gör han inte utan då hoppar han bättre! Konstigt nog så känner jag mig inte rädd för hopplektionen nästa Lördag, jag längtar nästan dit! Älskade lilla ponnyn som är så snäll trots missförstånd ibland så ställer han alltid upp och är min bästa vän!

 

[TheRedLightning]

Det roligaste jag gjorde andra gången jag var över, var att vara med på en jakt. Jag red på en häst jag litade på och visste att hon inte skulle stanna.
Känslan när Irländarna säger "big wall" då vet man att stenmuren är hög, men det kändes som ingenting när vi red. Jag tror det var blandning mellan adrenalinet och stämningen som gjorde att jag inte reflekterade över hur högt det egentligen var.

Summan av kardemumman, så behöver man fart i hoppningen, men de ska ändå vara kontrollerat och att hoppa på en häst man känner sig trygg på. Så man kan bygga upp självförtroendet på den. Mitt självförtroende i hoppningen har blivit mycket bättre, dels pga ridlägret på Irland och dels pga min egen häst som lärt mig massor. Sen gärna hoppa regelbundet så man inte glömmer av, jag blir mer ringrostig och osäker om jag inte hoppat på ett tag, men när jag hoppar regelbundet så går det bra.