Jag vet detta for att jag ar OTROLIGT hoppradd sjalv...det ar manga ganger jag har suttit pa en hast pa ridbanan och gratit ogonen ur mej av radsla och ilska pa mej sjalv for att jag ar en sadan fegis!!
Men jag har genom traning och genom att tvinga mej sjalv att hoppa, kommit till det stadiet nu dar jag hoppar 1 meter med vilken hast som helst (nastan) och jag tavlar upp till 1.10-1.20 med en hast jag litar pa. Nagot enstaka hinder kan jag nog fixa pa hogre hojder, men det hor till ovanligheterna.
Det ar manga ganger jag varit pa tavlingsbanan, i kavaj och ridbyxor...skrittandes runt, runt, runt. Tittat pa hur de andra ryttarna svischar over hindren som om de inte vore nagonting. Ibland har jag sakert hoppat 20-30 kryss, innan jag fatt tillrackligt med mod till att ga upp till ett racke pa 70 cm, som jag hoppat 10 ganger. Efter det har jag nog vagat mej pa en oxer pa ca 80cm. Jag har sakert vid ett flertal tillfallen hoppat ca 100 hinder innan jag gatt in pa banan...med tarar i ogonen!!
Men nar jag MASTE hoppa (tex inne pa banan) sa hoppar jag pa. Da koncentrerar jag mej sa mycket att jag inte tanker pa hindrens hojd. Fast ibland ska det sagas att jag kommer i kort galopp mot en STOR oxer och hela vagen dit tanker jag "oj, vad stor den ar, nej, vad hemskt". Men jag har lart mej utav ravjakten att sparka pa som faaaaan, nar detta hander. Jag lurar mej sjalv. Nu ar jag ju inte sa dum att jag alltid gar pa detta, men det hjalper!! Det ar valdigt sallan en hast vagrar med mej.
Men det ar en daglig kamp. Och jag hoppar nagonting VARJE dag. Om jag inte skulle hoppa pa en vecka, sa ar jag tillbaka pa 70 cm igen. Jag haller igang mej sjalv. Nu ar ju jag lyckligt lottad, da jag har hur manga hastar som helst att rida och hoppa....och nar det kanns riktigt
sa brukar jag ta ut varan forvuxna d-ponny som gatt Svar hoppning!! Han kommer i kort galopp och man liksom bara hoppar over...han taxerar om, han skoter allting sjalv....vilket ar det man behover. NAr jag hoppat ett pa 1.10
r med honom, sa brukar jag ta ut nagon annan hast, for att bevisa for d-ponnyn att jag kan sjalv.
Ja, ja...jag vet att jag ar konstig. Men jag vet ocksa att hade jag bott kvar i Sverige sa hade jag fortfarande inte hoppat over 1 meter.
Irland ar ratta stallet for mej....nar jag blir mesig och harig sa gar jag ravjakt.....man har namligen inte sa mycket kontroll over sin hast pa ravjakt, da den garna forljer efter de andra hastarna....och ibland kan man mota sma murar som ar roliga....men sa ibland kan man mota varsta monstermuren....da sitter jag alltid dar och vantar pa att nagra ska ha hoppat over och rivit de oversta stenarna...om de inte river sa blir man tillslut sist och da maste man hoppa....annars tappar man bort resten. Det var ravjakten som tuffade till mej....det var aven ravjakten som larde mej att sitta in i sadeln, halla om...sitta tight i sadeln...och sparka pa.
Och var det inte for harliga manniskor i min omgivning, som hela tiden pushat mej i en stadig takt, sa hade jag aldrig varit dar jag ar idag.
Jag ar hoppradd, men jag har en inre drift, en djavlaranamma rost inom mej, som tvingar mej och pushar mej framat.
Vad jag har markt dock, ar att jag garna hoppar nar jag ar ensam. Tex sa kan jag rida pa ridbanan och star nagon och tittar, tex min sambo, och sa sager han "kom igen, hoppa detta" och det ar en STOR oxer, sa vagrar jag in till det sista. Men nar han gatt in i huset och gett upp pa mej, sa skrittar jag runt en stund och tittar pa hindret. Da blir det liksom mindre pa nagotvis och jag blir sur pa mej sjalv for att jag ar sa mesig och sa kommer jag pa hindret. Blir det fel sa blir jag jatteradd och vill aldrig mer hoppa, men blir det ratt sa hoppar jag samma hinder om och om igen tills det kanns bra att hoppa hindret...tills jag inte tvekar.
Blir det fel sa brukar jag sanka hindret och hoppa igen, nar det kanns bra sa hojer jag till dar det lag innan.
Jag ar jattemesig, men jag jobbar pa mej sjalv varje dag att tuffa till mej. Ar det en mycket ung hast, eller en "jobbig" hast sa later jag andra skota det jobbet, min radsla ska inte foras over pa hastarna.
Hemligheten handlar i att hoppa mera och tvinga sej sjalv att hoppa...aven om man far skritta runt i 1 timme, sa far man inte lamna ridbanan forrens man hoppat hindret.
Det ar manga tarar som runnit pa varan ridbana....det ska Gudarna veta.
