Hopplös hoppare - hjälp!

[Jumper]

Jag har en notoriskt människohoppande 15-månaders labrador - och jag känner en viss hopplöshet kring det. Är hon runt andra människor än oss i familjen (det händer att hon hoppar på oss också, men mest vid överslag) så hoppas det. Vet förstås att labbar älskar folk och är väldigt glada, och det ska vår hund förstås få vara, men det begränsar henne en hel del också eftersom det inte funkar att ha en vilt hoppande överglad hund runt folk som tycker det är obehagligt. Jag börjar undra om hon för alltid ska behöva vara kopplad och bakom kompostgaller när vi är bortbjudna/har folk hos oss.

I koppel kan hon hindras och lägga lite band på sig, samt att bära något (leksak/gosedjur) hjälper en hel del. Men är hon okopplad, t ex om hon ska få leka/gå lös med annan hund, ja då hoppas det rejält på den andra hundägaren. Och jag kan ju inte alltid gå runt leksaker att lägga framför nosen så fort vi träffar någon, eller gå som en livvakt och skydda/parera vid den andra hundägaren när hon är lös.

Jag har alltid jobbat för en neutral, lugnare inställning till människor (och hundar), hon har aldrig fått gå fram till någon främmande och hälsa. Har jobbat enorm med att släcka förväntningar. Slängt ner godis på golvet, gett Kong/ben så fokus ska ändras. Ska hon få gå fram till gäster ska hon ha lugnat ner sig och ha något att bära. Tycker jag gjort allt rätt. Men vad händer när jag inte är där och kontrollerar henne, jag kanske är tillfälligt i ett annat rum och en gäst kommer ned från övervåningen - jo då hoppas det å det grövsta ändå. Och våra gäster är inte alltid hundvana, de vill inte, el ska inte behöva träna vår hund när de är hos oss, som att alltid ha hundmat i fickan att slänga ut. Oftast har de egna barn att hålla koll på. De vet så mkt som att de ska ignorera hundens överdrivet glada beteende, men det hjälper föga. Vända ryggen till hjälper inte heller, och man måste liksom ha det i ryggraden så tajmingen blir rätt, vilket gäster inte har. Hinner hon hoppa upp och gästen sedan kommer på "Ja just det, vända ryggen till" så är det redan för sent.

Andras barn är det svåraste (gästers barn t ex). De blir ganska rädda för henne, vilket stissar upp henne än mer. Säg t ex att vi är ute på tomten med våra gäster, hunden har lugnat sig och pysslar med sitt/vilar. Barnen är med våra barn inne, ett av de gästande barnen kommer ut på tomten. Då rusar vår hund fram och hoppar, och för ett barn som blir rädd är det väldigt svårt att ignorera och stå still. Det backas, viftas och kanske skriks till, vilket ju gör det sju resor värre.

Och det är så tråkigt och frustrerande för både hund och oss att behöva ha koppel på när vi är runt andra människor i vårt eget hem el hos andra. Men självklart har vi det, ingen ska bli "påtvingad" el bli rädd för vår hund.

Det känns faktiskt som att någon negativ förstärkning måste till här, och helst från någon annan än mig, även om jag inte jobbar med bestraffning/negativ förstärkning. Hon ska liksom inte vilja hoppa upp på någon igen. Men jag kommer inte på vad/hur. Vattenspruta funkar förstås inte.

 

[Lingon]

Så ni har alltså tränat hunden att inte hoppa genom att slänga till den godis när den ska hälsa på någon. Blir det inte en förstärkning av glädjen att träffa folk då? För mig känns det spontant fel att göra så. Hunden är glad nog ändå när de träffar folk. Hundens extrema energi i det läget behöver inte förstärkas ännu mer utan snarare tvärtom. Omvandlas till ett lugn. Och det är svårt med energiska och glada hundar och barn som inte är vana vid hund och kan bete sig rätt. Hon är kanske inte rätt hund i det läget och då får ni anpassa er och inte sätta henne i de situationerna. Det ställer ju krav på besökarna att de beter sig rätt. Eller iaf inte tokfel. Många hundovana (som inte är rädda för hundar) tycker att det är så roligt att stissa upp en hund när de hälsar på den. Det måste era gäster få veta är förbjudet.

Lär henne kommandot ner. Låt henne aldrig hälsa på någon om hon inte är lugn.

 

[Jumper]

Nja, tror absolut inte att godisavledandet gör det värre. Jag tänker "godis - nos ner - leta - lugnare känsla - tappar lite fokus på människan".

Som sagt, hon har aldrig, verkligen aldrig fått hälsa på nån i ett för ivrigt läge. Men det är just i situationer där jag inte är precis brevid och inte har 100% kontroll som det hoppas. Som när en besökare kommer ut på tomten, el gäst sovit över och man ses igen på morgonen, då är det som att börja från början igen (typ "Vänta lite med att komma ner/ut, jag måste få hunden bakom galler eller i koppel först"). Helt galet egentligen eftersom hon inte är valp längre, hon kan helt enkelt inte låta bli att hälsa på detta sätt.

 

[snorp]

Har ni lärt henne vad hon ska göra istället för att hoppa? Att lära sig vad man inte ska göra kan vara svårare än att lära sig vad man ska göra.

Lär henne sitta för att få hälsa. Träna med er själv först. Hon vill väldigt gärna hälsa, förstärk sitter med att hon får hälsa, flyger hon upp tar hälsningen slut, sitter hon blir hon hälsad på.

 

[Jumper]

Jag tror att det skulle bli såhär: "Sitt. Varsågod hälsa" - hoppande. Oavsett om hälsningen då tar slut (hur förresten, genom om att jag kallar tillbaka/fysiskt tar ner henne?) så tror jag att hon självbelönat sig genom att ha lyckats hopphälsa. Och blir inte Sitt innan hälsning väldigt laddat med förväntan om att få hälsa? Problemet är ju egentligen inte att få hälsa el ej, utan hoppandet som blir när hon är okopplad/okontrollerad.

 

[Lingon]

Hoppar hon på er i familjen också? Om hon gör det får ni börja med att få henne att sluta hoppa på er. Och sen föra över det på andra. Eller så är hon en hund som inte kan hälsa på alla utan bara på hundvana.

 

[linnsan]

Måste hon hälsa?

Jag tänker att med såna hundar så kan det vara bra att träna in ett platskommando som man belönar upp och den har helt enkelt inget med personerna att göra. Det kommer troligtvis släcka intresset en del och lära hunden att folk = passivitet och belöning hos er.

Jag märker tex stor skillnad på om min schäfertik får hälsa på folk på jobbet eller ej. Det betyder ju inte att hon ALDRIG får hälsa. Men om hon hälsar på 1/20 hon möter och enbart när hon är neutral/lugn jämfört mot glad. Så märker jag stor skillnad på bara någon dag. Likadant går det åt andra hållet Kort sagt så låter jag henne inte hälsa när hon visar intresse. För då byggs förväntan upp.

Att lära ett "gå bort" tycker jag också är bra. Det blir också extra tydligt för hunden om hunden får gå undan varje gång den hoppar.

 

[AraSlei]

Jag hade korrigerat det där, så att hon förstår att det inte är önskvärt. Om hon måste hälsa på folk.
Dels med röstkorrigering, men också genom att fysiskt mota henne med ett knä eller händer. Så klart inte slå henne eller något, men mota undan ev hoppförsök, och sedan be henne att sitta/ligga. Jag hade nog inte gett henne något varsågod som blir ”hälsnings-inriktat” utan typ gått undan och gjort en lugn inkallning ifrån människan hon vill hälsa på och på så vis tagit henne ur sittpositionen. Om hon söker upp människan för att hopp-hälsa, så gör om.

Kanske ha ett halsband på henne så att gästerna kan ta tag i det och på så vis hjälpa henne att förstå att hon ska ha alla tassarna i marken?

Positiv förstärkning i all ära, men det är verkligen inte farligt att emellanåt korrigera felbeteenden. Speciellt inte sådana som kan skada eller skrämma andra.

Träna stadga och impulskontroll vid sidan om.

 

[inverterad]

Jag har min första hoppande hund (långhårig colliehane på 1 år). Upplever själv att det är svårt att komma till rätta med eftersom han gör det med familj, vänner, kända och okända, och många (inklusive jag själv) tycker emellanåt att det är jäkligt gulligt med den där livsglädjen, och då blir vi ju liksom motsatsen till konsekventa...

Min hoppar alltså inte specifikt vid hälsning utan vid VÄLDIGT många situationer varje dag, inklusive inför mat, på promenader när han får feeling, i lek, när nån rör sig fort och verkar sugen på att busa, när nån i familjen varit utanför huset 5 minuter eller så, osv osv osv, förutom när det kommer folk, kända som okända (och alltså även familjemedlemmar). Han är stor och självklart förväntar jag mig inte att folk ska uppskatta att få en 30-kiloskluns i öronhöjd, så han är kopplad eller bakom galler när folk kommer över. Tycker faktiskt inte det är nåt större problem. Jag låter bli att utsätta icke hundvana folk för honom och tänker faktiskt att det kommer ge med sig med tiden, när hans allmänna sprudlande entusiasm inför livet lägger sig en aning.

 

[Jumper]

Nej, grejen är ju just det. Kanske jag var otydlig i ts, problemet är inte hälsandets vara el icke vara. Utan att hon "tar kontakt" (säg gäster t ex) och hoppar. Hon blir så till sig i sin glädje och vilja att få kontakt, och adrenalinet går ganska högt vilket leder till hopp. Ett ex till: en gäst har under middagen gått ut och hämtat något i bilen. När hen kommer in igen kommer hunden och hoppar. Och då speciellt svårt är det med någon som kommer ner från övervåningen (gäst), i synnerhet barn.

 

[Jumper]

De vi umgås med är allt som oftast inte tillräckligt bekväma i närkontakt med en överintensiv hund för kunna ta tag i henne. Samt att hon skulle uppfatta det som en jättebelöning, för det är ju uppmärksamhet och närkontakt hon vill ha.

Nu har jag iaf köpt en Pet corrector spray, bara luft i men ett pysande ljud som sägs avskräcka. Det plus belöning om hon reagerar ska jag prova, sen är det verkligen inte alls säkert att det funkar på min "hårdig"

 

[inverterad]

Nej, grejen är ju just det. Kanske jag var otydlig i ts, problemet är inte hälsandets vara el icke vara. Utan att hon "tar kontakt" (säg gäster t ex) och hoppar. Hon blir så till sig i sin glädje och vilja att få kontakt, och adrenalinet går ganska högt vilket leder till hopp. Ett ex till: en gäst har under middagen gått ut och hämtat något i bilen. När hen kommer in igen kommer hunden och hoppar. Och då speciellt svårt är det med någon som kommer ner från övervåningen (gäst), i synnerhet barn.

Har ni provat att helt enkelt inte låta henne interagera fritt med folk? Tänker ex med hjälp av koppel eller att hon får sitta bakom kompostgaller. För såna där modeller (har ju en själv) blir ofta umgänget och hoppandet ganska självbelönande och genom att stänga undan hunden slipper en många konflikter. Hon får ju helt enkelt inte hoppa på hundovana barn, det är ju som att be om att de ska bli rädda.

 

[TinyWiny]

Lär hunden att den ska göra något annat. Att bara straffa ut ett beteende, dvs. säga nej, ner eller liknande utan att ge något hunden ska göra istället är varken snällt eller fungerande. Min hund är full av hopp och studs, dansksvenskgårdshund som han är. Det är energin som behöver komma ut och att då beordra sitt eller ligg fungerar ju inte. Då byggs det bara upp. Istället har jag lärt in kommandot snurra. När man inte kan vara still kan man snurra istället. Han snurrar då istället för att hoppa. Han kan också, "fyra tassar" vilket innebär att innan jag hälsar på honom måste alla fyra tassar vara i marken. För hans skull är han innanför grind när det kommer folk och så snart jag ser att det blir jobbigt får han komma in i tryggheten bakom grinden igen. Man måste backa när det blir mer än hunden kan hantera. Inte börja straffa utan att hjälpa hunden. Det är inget straff att vara innanför en grind. Det är ett sätt för hunden att kunna slappna av och ta det lugnt, att slippa stressen andra människor ger.

Att kasta ut godis för att bryta är som att slänga bensin på en brasa i hopp om att släcka. Det ger bara än högre förväntan. Vill man ge godis, kong eller liknande till en hund som är högt uppe i det blå tar man lugnt med det in bakom grinden och ger hunden det där.

 

[Jumper]

Ja absolut, vi har jobbat med kompostgaller och koppel från start. Men, det leder också till en frustration tillslut, för hon vill ju inget annat än att vara med. Och kopplet börjar hon ganska snart frustrationsbita i, känns som en alltför stor utmaning för en unghund att behöva vara stilla i koppel under ex en hel middag.

Tänker att jag vill kunna ge henne den friheten, speciellt i vårt egna hem när vi har folk här, att gå runt, lägga sig var hon vill osv. Att då lära sig en gång för alla att man ger tusan i att hoppa bara för att nån går på toa.

Vi har detta upplägg när vi får gäster: Vid ankomst bakom grind i köket. När alla satt sig får hon gå runt med sitt gosedjur och hälsa (då hoppar hon inte). Sedan får hon nästan alltid ben/kong vilket är lugnande. Men allt detta är ju egentligen bara anledning, vill så gärna att det ska funka utan hopp ändå, för något att bära finns inte alltid i alla situationer, och kong/ben tar ju slut.

 

[AraSlei]

Nej, grejen är ju just det. Kanske jag var otydlig i ts, problemet är inte hälsandets vara el icke vara. Utan att hon "tar kontakt" (säg gäster t ex) och hoppar. Hon blir så till sig i sin glädje och vilja att få kontakt, och adrenalinet går ganska högt vilket leder till hopp. Ett ex till: en gäst har under middagen gått ut och hämtat något i bilen. När hen kommer in igen kommer hunden och hoppar. Och då speciellt svårt är det med någon som kommer ner från övervåningen (gäst), i synnerhet barn.

Nej, ni får så klart börja med att lära in beteendet på er själva

Jag har också hundar som hoppar, och som någon annan skrev är det mitt fel - jag tycker det är lite mysigt samtidigt måste de förstå när det är okej och när det inte är okej. Håller jag upp händerna på ett visst sätt är det en signal till dem om att inte hoppa. Använder jag händerna på ett annat sätt, är det en inbjudan till att komma upp.

När vi får gäster ber jag dels hundarna att inte hälsa, och sedan säger jag till gästerna hur de olika signalerna fungerar och så får de välja själva innan jag släpper fram dem.

 

[inverterad]

Ja absolut, vi har jobbat med kompostgaller och koppel från start. Men, det leder också till en frustration tillslut, för hon vill ju inget annat än att vara med. Och kopplet börjar hon ganska snart frustrationsbita i, känns som en alltför stor utmaning för en unghund att behöva vara stilla i koppel under ex en hel middag.

Tänker att jag vill kunna ge henne den friheten, speciellt i vårt egna hem när vi har folk här, att gå runt, lägga sig var hon vill osv. Att då lära sig en gång för alla att man ger tusan i att hoppa bara för att nån går på toa.

Vi har detta upplägg när vi får gäster: Vid ankomst bakom grind i köket. När alla satt sig får hon gå runt med sitt gosedjur och hälsa (då hoppar hon inte). Sedan får hon nästan alltid ben/kong vilket är lugnande. Men allt detta är ju egentligen bara anledning, vill så gärna att det ska funka utan hopp ändå, för något att bära finns inte alltid i alla situationer, och kong/ben tar ju slut.

Då tycker jag det låter som att ni behöver jobba på passivitetsbiten. Att vara stilla under en middag i koppel eller bakom galler och att vara tyst och lugn tycker jag faktiskt är en rimlig förväntan på en unghund som blivit aktiverad innan.

 

[Linda_A]

Som någon redan föreslog så tycker jag ett halsband på inne (helst hela tiden dagtid) kan vara ett riktigt bra redskap. Det gjorde sån skillnad på min förra boxer att han visste att "oops, här blir den ingen brottningsmatch om jag börjar hoppa på matte utan hon bara tar tag i halsbandet". Dock ska jag vara ärlig och säga att vi hade aldrig kunnat ha honom lös med en massa besökare med barn i huset. Han lärde sig att inte gå överstyr mot hundvana personer när han var lös (däremot triggade han alltid igång i koppel), men på ovana gick det aldrig.

Om ni sätter henne bakom kompostgaller och ger henne nåt att aktivera sig själv med, hur funkar det? Har aldrig provat snuffelmattor själv, men finsök efter mat är ju en lugnande aktivering.

 

[TinyWiny]

Ja absolut, vi har jobbat med kompostgaller och koppel från start. Men, det leder också till en frustration tillslut, för hon vill ju inget annat än att vara med. Och kopplet börjar hon ganska snart frustrationsbita i, känns som en alltför stor utmaning för en unghund att behöva vara stilla i koppel under ex en hel middag.

Tänker att jag vill kunna ge henne den friheten, speciellt i vårt egna hem när vi har folk här, att gå runt, lägga sig var hon vill osv. Att då lära sig en gång för alla att man ger tusan i att hoppa bara för att nån går på toa.

Vi har detta upplägg när vi får gäster: Vid ankomst bakom grind i köket. När alla satt sig får hon gå runt med sitt gosedjur och hälsa (då hoppar hon inte). Sedan får hon nästan alltid ben/kong vilket är lugnande. Men allt detta är ju egentligen bara anledning, vill så gärna att det ska funka utan hopp ändå, för något att bära finns inte alltid i alla situationer, och kong/ben tar ju slut.

Jag tror faktiskt att det är din förväntan på vad din hund ska klara som är för hög och att det är du som behöver tänka om. En vuxen hund är som ett två-treårigt barn i sin fattningsförmåga, mentala förmåga. Fundera över vad du hade krävt att ett än yngre barn ska klara ensam utan stöttning så blir det uppenbart att man inte kan resonera som att "hunden borde klara ditt och datt" utan att det är vi människor som får lära hunden, stötta hunden och backa upp hunden i olika situationer och vad hen ska göra och hur hen ska bete sig. Att ha hund är som att för alltid ha ett litet barn som många gånger behöver vårt stöd för att hunden ska må väl. Du behöver alltså ändra ditt fokus ifrån hur dina gäster känner till hur din hund känner. Om du stöttar hunden tillräckligt, med rätt tajming och på rätt sätt kommer hoppandet bli ett ickeproblem.

 

[Lisalei]

Jag känner igen min väldigt i det du beskriver!
Setter, stor hanhund som ibland blir väldigt översvallande i sitt hälsande - speciellt med barn och folk han inte känner så bra. Hos honom har vi insett att det överdrivna hälsandet är att han i botten är lite osäker när det är barn (som ju är yviga och lite oberäkneliga) och vuxna som han hälsar gladast på. Kan det vara så för din med?

Det som har funkat bra är att vi har en rutin för hälsande: sitta hos mig en bit in i hallen när de kommer in, när lugn få OK att gå fram, hälsa kort och sen kallar jag honom tillbaka till mig innan han börjar varva upp. Tar i halsbandet om han har svårt att bryta. Gästerna vänder ryggen till om han börjar hoppa, jag kallar honom till mig. Efter han har hälsat har jag bett gäster att ignorera honom tills han är lugn, då får de klappa om han kommer fram och är lugn. Upplever att han blir lugnare när ingen bekräftar honom i det här överdrivna hälsandet, OCH när alla vet att klappa i tid och otid/busa upp inte är ok.

Barn är svårare, blir han för glad så får han faktiskt vara i hallen utestängd. Upplever inte att han längre tycker att det är tråkigt, utan snarare skönt att han får lite utrymme för sig själv.

Slår också ett slag för passivitet i koppel - något som jag ärligt tränat för lite på. När vi började med det så blev det lättare för honom att bara sitta med, och inte busa runt och tugga på kopplet. Har faktiskt i princip slutat använda godis i sådana situationer då jag tycker att det skapar mer förväntan än vad det lugnar.

 

[Silver Girl]

Hon är bara 15 månader. Troligen kommer hon till stor del lugna sig med åldern. Min (golden) lugnade sig betydligt runt 2 års ålder.

Använd koppel/kompostgaller i omgångar när ni har gäster som inte är hundvana och låt henne vara med lös när ni har tid att ha koll på henne. Det kanske t om är skönt för henne att veta att hon får vara ifred och ta det lugnt bakom ett galler. Se till att hon är rastad och mentalt aktiverad när ni ska ha gäster så har hon ju "fått sitt" för dagen och kan få ha det lite tråkigt.