Sv: Homopatmedicin
kenneth skrev:
Jag är mycket skeptisk till allt som inte är vetenskaplit prövat. Jag har mångar gånger blivit anklagat för att inte ha ett öppet sinne så jag har provat homeopat till mina hästar vid ett par tillfällen och jag har inte märkt någon skillnad öht. Så jag är fortsatt mycket tveksam. Jag håller mig nog till traditionell behandling. Veterinärer har inte en mångårig utbildning för att sedan ingenting kunna som många tycks tro.
Var det riktat till mig?? Tror inte att du kan säga att jag inte försöker få folk att alltid vända sig till veterinären först.
Vetenskapligt bevisat. Ok, här kan det bli en diskussion i diskussionen, but WTH ok.
Vem sponsrar de vetenskapliga testen?
Kan man allt vara säker på att testningen är objektiv?
Kan man vara säker på, som konsument, att testen alltid utförs rätt?
"Vi ser det vi vill se 0ch skapar i vår värld det vi vill ha"
Är det inte så?
Jag anklagar ingen om de inte har ett öppet sinne men jag tror att mkt handlar om ens inställning, vilja och tro.
Jag har god kontakt med en vet.klinik utanför Wien, där ser man ofta hur de både använder själva, och, skickar med djurägarna hem, vad? Jo, Homeopatmedicin istället för ngt annat.
Jag har även andra erfarenheter.
Häst 1 blir behandlad av terapeut. Ägaren tror inte på vad terapeuten gör. Skakar på huvudet och tycker det är allmänt trams och humbug.
Blir hästen hjälpt? Förmodligen inte. Ägaren är negativt inställd och har inget hopp, ingen tro på hästens tillfrisknande, ägaren ser fortfarande hästen som "dålig"
Häst 2 kommer till samma terapeut. Här tror ägaren på att terapeuten kan hjälpa hästen, ägaren har en förhoppning men också en övertygelse om att hästen blir bra, om inte redan ÄR bra när de åker ifrån Terapeuten. Ägaren Coachar sin häst mentalt genom att visa tro på vad som sker och har en inställning till processen som är positiv.
Blir hästen hjälpt? Kanske, förmodligen, i alla fall har den större förutsättningar eftersom dess ägare TROR på den.
Allt är energi och det handlar om att skapa balans. En balans som är livsnödvändig för den individuella individen.
Vilken metod man än använder så handlar det om att kroppen ska vara mottaglig för just den behandlingen.
Ibland passar antibiotika, ibland akupunktur, ibland passar homeopatmedel, ibland mineraler, ibland massage, osv.
Vad man än väljer att behandla med så är för att skapa balans i kroppen, så mkt kan vi väl vara överrens om allihop.
Vad ägaren TROR på är en viktig del.
Om inte ägaren tror på akupunktur kommer det inte att vara särskilt verksamt, för då väljer ägaren att se det negativa i skeendet och detta skapar en negativ process för hästen.
Om ägaren endast tror på antibiotika, och allt annat är humbug, då kommer ägaren inte att se de ev. positiva effekterna av ev. användande av naturmedel för det passar inte in i bilden av hur det borde vara, för, det funkar ju inte så varför skulle det funka på min häst? Varvid hästen förmodligen inte känner tar till sig några positiva effekter heller.
Jag samarbetar med en veterinär som är..ja vad ska man säga..min "Guru" -låter fjantigt men..ja han är i mina ögon en mästare.
Han väljer behandlingsmetod efter vad ägaren tror på.
Hans erfernhet av att behandla mot ägarens vilja har visat sig procentuellt bli så dåligt i antal tillfrisknande av djur, så han ändrade sitt koncept.
Efter en intervju med ägaren behandlar han djuret med akupunktur om det är vad ägaren tror på, med akupressur om ägaren är rädd för nålar, etc.
Här kommer vi tillbaka till att allt är energi, och kommer alltid att vara energi, allt är föränderligt men också beständigt. Om man har en positiv tro läker man.
Denna veterinär är helt övertygad om att det mentala spelar så pass mkt in och vad man ser på resultaten kan man inget annat än att nicka i bifall.
Det är kanske lätt att bli "Halleluja"gripen av sådana saker och det låter säkert som svammel om man inte är insatt i hur sådant fungerar, men när man arbetar i det, ser det så pass ofta och jobbar med det, då är det
väldigt svårt att negligera resultaten.
Att kombinera Vterinärens arbete med terapeutens arbete torde vara den ultimata kombinationen, det bästa av två världar och ovärderlig kunskap att utbyta och ge till varandra, till kunderna, till djuren.
Ett öppet sinne inom ramen av vad man känner är ok, att "våga" hoppas eller tro på att det faktiskt kan fungera även om några seriösa vetenskapliga test inte utförts, (Jag undrar om det ens existerar, men men)
Jag tror vi allihop behöver bli lite bättre på att lyssna på andra.
Sen finns det ju ägare som tror på allt och sväljer allt med hull o hår, detta syns även i den "vetenskapligt testade" kategorin, folk som spriner till veterinären så fort hästen har en fis på tvären, frågan är, hur finner man bra gränser.
Summan av mitt babbel och tänk är väl att lika många behandlingsmetoder det finns, finns det djurägare, och endast där ägaren tror att det ska fungera lär det väl göra det fullt ut oavsett behandlingsform.
(Jag veta tt jag har stavat fel i texten men jag kan inte hitta det nu när jag läser igenom det)
Såren läker i rekordfart!
