Hjälp!
Vi har en dvärgschnauzer, en tik som är 1,5 år och hon är världens bästa hund, såklart. Otroligt lättlärd, glad och lekfull och har en härlig, envis personlighet. Det stämmer verkligen när man säger att en schnauzer är en stor hund i en "liten förpackning". Det vi däremot har kämpat med nu i över ett års tid är hundmötena, och de verkar aldrig bli bättre. Varje gång hon får upp ett spår eller ser en annan hund skriker hon fullkomligen rakt ut och drar i kopplet som en dåre (hon har sele). Ni som har en schnauzer vet säkert att de kan få ett väldigt speciellt skall/läte. Hon låter bokstavligen som en stucken gris! Hon går från att vara grön på "skalan upphetsad" till att bli röd på en halv sekund och sedan är omöjligt att bryta detta och få kontakt. Vi har köpt alla sorters godisar som finns för att avleda, inget fungerar. Vi kokar upp kyckling och tärnar, vi tar med oss leverpastej, köttbullar och korv (egengjorda utan lök och onödiga tillsatser), viltkött, mjukost, allt som luktar gott och ska fånga intresset men ingenting fungerar. Vi har testat "lugna famnen" och låta hon få skrika på, vi har testat att lägga oss ner på marken, hoppa runt, locka med leksaker som bollar, pipisar, pinnar, vantar, ben, läderleksaker, allt för att få henna att bryta hennes beteende.
Vi har såklart inte testat/övat med olika metoder varje gång, utan vi har successivt bytt metod efter ett tag för att de inte fungerat, ibland gått tillbaka. Något som är viktigt att poängtera är att hon inte är aggressiv mot andra hundar, utan vill leka med dem till varje pris. När hon väl få träffa en hund är hon väldigt lekfull och blir superlycklig, sprallig, skuttar och busar. Problemet uppstår när hon inte får träffa en hund, som nu är nästan aldrig, då hon låter och stretar, vi tänker att detta beteende inte ska få ge "belöningen i att få hälsa". Vi har även tränat med en privat hundtränare som kommit hem till oss flertalet gånger. Då har vi övat på att kolla på hundar på ett längre avstånd. Då går hon inte upp i rött vilket är bra, däremot är det omöjligt att konstant ha 40 m till närmsta hund då vi bor i stan. Rådet från hundtränaren var att "detoxa" henne från andra hundar så att hon glömmer bort de dåliga mötena, att det just nu bara fylls på i den negativa vågskålen upp varje gång, vilket vi förstår. Däremot, bara vi går ut genom porten så ser vi 5-6 hundar varje gång.
Vi arbetar även lagom med mental aktivering då hon får spåra hemma och utomhus samt olika "hitta godisen" utmaningar, samt bra med motion. Hjärngympa minst 30-40 minuter om dagen med sök, pussel och dyl. På dagarna är hon hemma med husse som arbetar hemifrån eller följer med till kontoret.
Det är otroligt hjärtskärande att höra när hon "skriker" och jag ska inte sticka under stolen att det även känns jobbigt när alla stannar upp och tittar argt eller misstänksamt på en och undrar vad man håller på med, men vi gör så gott vi kan och vi vill inget annat än att hon ska må bra vid hundmöten.
Min fråga är om det är någon annan som har haft liknande problem eller om ni har några tips och råd? Är tipset "avled med godis", leksak eller liknande - gå gärna in på detalj - vi har verkligen provat det mesta.
Vi har en dvärgschnauzer, en tik som är 1,5 år och hon är världens bästa hund, såklart. Otroligt lättlärd, glad och lekfull och har en härlig, envis personlighet. Det stämmer verkligen när man säger att en schnauzer är en stor hund i en "liten förpackning". Det vi däremot har kämpat med nu i över ett års tid är hundmötena, och de verkar aldrig bli bättre. Varje gång hon får upp ett spår eller ser en annan hund skriker hon fullkomligen rakt ut och drar i kopplet som en dåre (hon har sele). Ni som har en schnauzer vet säkert att de kan få ett väldigt speciellt skall/läte. Hon låter bokstavligen som en stucken gris! Hon går från att vara grön på "skalan upphetsad" till att bli röd på en halv sekund och sedan är omöjligt att bryta detta och få kontakt. Vi har köpt alla sorters godisar som finns för att avleda, inget fungerar. Vi kokar upp kyckling och tärnar, vi tar med oss leverpastej, köttbullar och korv (egengjorda utan lök och onödiga tillsatser), viltkött, mjukost, allt som luktar gott och ska fånga intresset men ingenting fungerar. Vi har testat "lugna famnen" och låta hon få skrika på, vi har testat att lägga oss ner på marken, hoppa runt, locka med leksaker som bollar, pipisar, pinnar, vantar, ben, läderleksaker, allt för att få henna att bryta hennes beteende.
Vi har såklart inte testat/övat med olika metoder varje gång, utan vi har successivt bytt metod efter ett tag för att de inte fungerat, ibland gått tillbaka. Något som är viktigt att poängtera är att hon inte är aggressiv mot andra hundar, utan vill leka med dem till varje pris. När hon väl få träffa en hund är hon väldigt lekfull och blir superlycklig, sprallig, skuttar och busar. Problemet uppstår när hon inte får träffa en hund, som nu är nästan aldrig, då hon låter och stretar, vi tänker att detta beteende inte ska få ge "belöningen i att få hälsa". Vi har även tränat med en privat hundtränare som kommit hem till oss flertalet gånger. Då har vi övat på att kolla på hundar på ett längre avstånd. Då går hon inte upp i rött vilket är bra, däremot är det omöjligt att konstant ha 40 m till närmsta hund då vi bor i stan. Rådet från hundtränaren var att "detoxa" henne från andra hundar så att hon glömmer bort de dåliga mötena, att det just nu bara fylls på i den negativa vågskålen upp varje gång, vilket vi förstår. Däremot, bara vi går ut genom porten så ser vi 5-6 hundar varje gång.
Vi arbetar även lagom med mental aktivering då hon får spåra hemma och utomhus samt olika "hitta godisen" utmaningar, samt bra med motion. Hjärngympa minst 30-40 minuter om dagen med sök, pussel och dyl. På dagarna är hon hemma med husse som arbetar hemifrån eller följer med till kontoret.
Det är otroligt hjärtskärande att höra när hon "skriker" och jag ska inte sticka under stolen att det även känns jobbigt när alla stannar upp och tittar argt eller misstänksamt på en och undrar vad man håller på med, men vi gör så gott vi kan och vi vill inget annat än att hon ska må bra vid hundmöten.
Min fråga är om det är någon annan som har haft liknande problem eller om ni har några tips och råd? Är tipset "avled med godis", leksak eller liknande - gå gärna in på detalj - vi har verkligen provat det mesta.