Hmm, varför drar han öronen bakåt...

[milly]

Om hästen (4-årig ranglåg nsv bruks valack, LB introvert) följer en (som i join up/followup) "som en svans" och stannar och går inte om mig (stannar med bogen bakom mig) om jag stannar så är det skitbra. MEN - han drar öronen bakåt när han följe mig?! Ser sur ut... Varför? Utmanar mitt ledarskap? Han är ju inte sur annars nån gång! Bara när han följer mig då vi går iväg (fritt i paddocken). Så fort vi stannar så har han öronen framåt igen och är avslappnad. När vi går blir han "på hugget" och drar öronen bakåt?!? Men följer mig bara som en svans, springer när jag springer, stannar när jag stannar.
Jag vet att han utmanar mitt ledarskap ständigt genom att t ex försöka ta tuggor när vi är ute o rider, genom att strunta i mina kommandon ibland o sånna där grejer... vi är ju inte klara med ledarskapet, han respekterar inte mig som ledare till 100% ännu. Han ifrågasätter mig fortfarande och det är inte så konstigt för jag är nog inte så övertygande ännu. Men jag tränar mig på det!

 

[Nomina]

Sv: Hmm, varför drar han öronen bakåt...

Är du säker på att han lägger öronen bakåt "på ett argt sätt"?

Annars brukar de ju "vinkla" öronen bakåt när de koncentrerar sig, vilket ofta förväxlas med att de är arga. Det var min första tanke när jag läste ditt inlägg, det går dock inte att säga utan att ha sett precis hur han har öronen och hur han talar med sitt kroppsspråk förövrigt.

 

[skuggi]

Sv: Hmm, varför drar han öronen bakåt...

Våran kille kan också göra sådär när han känner lite press från mig och han är liiiite osäker på om han gör rätt.

Dessutom gör de ofta så när de leker.

Jag skulle inte bry mig i det precis om det inte är ett problem. Se vad som händer om du förstärker att han följer dig, visa honom tydligt att det är bra och rätt, ändras öronen då?

 

[Lager]

Sv: Hmm, varför drar han öronen bakåt...

Nu håller jag inte på med någon NH-variant. Men jag skulle anta att han lyssnar bakåt - han går ju bakom dig, då är det hans jobb att ha koll på vad som händer bakom er, ditt jobb är att ha koll på vad som händer framåt.

Samma när man rider i grupp, går hästen först har den öronen fram för att lyssna och ha koll - hästen bakom ansvarar för säkerheten bakåt.

 

[milly]

Sv: Hmm, varför drar han öronen bakåt...

*kl*

Tack för svaren!

Jo, han har öronen bakåt på ett argt/irriterat sätt tycker jag. Så pass mycket kan jag läsa en häst att jag ser skillnad på en häst som bara vinklar de bakåt för att lyssna eller om de är sura. Jag ser ju det i hela hans kroppspråk också. MEN det kanske är för att han blir så koncentrerad o ivrig? För det verkar han iaf vara! Och så är det väl möjligt att han är samtidigt osäker på vad jag vill/vad som ska hända.

Så fort vi stannar och står still är han dock inte alls ivrig - utan mer motvillig att göra det jag ber om. Han är ju en riktig LB introvert typ som vill göra det minsta möjliga..... Därför blir jag så förvånad att han blir så där när vi går iväg! Men funderar på om det kan ha att göra med att vi löshoppat i paddocken nån gång och han kanske trodde, eftersom det stod hinder i
paddocken, att jag skulle skicka iväg honom på hinder "när som" .
För då brukar han vakna till och bli riktigt busig! Bockar o slår bakut efter hindrena och är en helt annan häst...

 

[milly]

Sv: Hmm, varför drar han öronen bakåt...

Jag skulle inte bry mig i det precis om det inte är ett problem. Se vad som händer om du förstärker att han följer dig, visa honom tydligt att det är bra och rätt, ändras öronen då?

Ja, jag ska testa det. Men det känns fel att berömma när han är sur?
Men som du skrev också - att de gör så när de leker - det känns som det är DET han gör! Han är liksom samtidigt ivrig o lekfull när han har öronen bakåt...

 

[axel]

Sv: Hmm, varför drar han öronen bakåt...

Men snälla du. Utmanar ledarskapet för att den vill äta gräs

Den är väl hungrig- inget konstigare med det.
Om du istället har den att gå fot är det tydligare att den ska följa med dig.

Titta på hur hästar betér sig med varandra eller hur verkligt sura frihetsdressyrhästar ser ut.

Jag skiner fullkomligt i hur de ser ut bara de kommer med.

Man känner väl sin häst

Beröm o du ska se att öronen kommer fram.

 

[Petruska]

Sv: Hmm, varför drar han öronen bakåt...

Men snälla du. Utmanar ledarskapet för att den vill äta gräs

Det där studsade jag också lite över. Jag tycker nog att den gissning som ligger närmast till hands är att hästen tycker att gräset ser gott ut.

 

[ae22ex]

Sv: Hmm, varför drar han öronen bakåt...

Det där studsade jag också lite över. Jag tycker nog att den gissning som ligger närmast till hands är att hästen tycker att gräset ser gott ut.

När det kommer till hästar som äter gräs när man rider så håller jag fullkomligt med ts att det handlar om att den utmanar/inte har koll på var reglerna ligger.

Av mina tre hästar äter en gräs (ponny) jag är fullt medveten om att min markträning brister med honom hittillls. De andra två skulle inte oavsett hur gptt det ser ut - käka utan lov.

Men att de två ovanstående kommentarerna mer eller mindre ler åt påståenden att gräsätning under ryttare är en utmaning ser jag som märkligt.

I en flockdynamik bestämmer rent krasst flockledaren när någon ska beta.
Att ställa sig och äta under exempelvis en vallning som flockledaren håller på med ser man extremt sällan hända, inte sant?
Däremot ser du det hos hästar som helt enkelt skiter i vad bossen säger. Sen är det inte det enda som skapar ett ledarskap. Men det är exakt samma princip som att hästen inte ska slänga sig över hinken med kraft innan du bjuder den på det. Vad är skillnaden att äta gräs ute?

TS: Jobba du på ledarskapet från marken så kommer han sluta käka när du går/rider med

 

[Petruska]

Sv: Hmm, varför drar han öronen bakåt...

Jag förstår inte varför vi behöver en så komplicerad teori för att förklara varför en gräsätare vill äta gräs.

Om ryttaren ser till att vara uppmärksam och förekomma hästen när den vill äta gräs under ryttare, så bör ju problemet vara ur världen på ett par dagar.

Min häst hade lite svårt att behärska sig de första dagarna som det var grönt ute på våren när hon var tre, men sen har det inte varit mer med det. Kallblod mognar väl lite senare och är mer matglada, så att TS häst som bara är fyra år inte kan motstå frestelsen om TS är lite ouppmärksam, är väl inte så konstigt.

Men lite konsekvens bör vara allt som behövs.

 

[mackan]

Sv: Hmm, varför drar han öronen bakåt...

ordet ledarskap är fånigt i min värld.¨

du överanalyserar och styr för mycket i dina analyser runt hästen.
han gör ju som du vill? Låt det bero med detta och satsa på lite harmoni och opretentiöst umgänge istället, er emellan. du läser in för mycket och gör en stor grej av det.

hur hästen har öronen i varje given situation säger inte allt om situationen.
om den nu skulle vara sur: då får du ju grandska dig själv varför hästen tycker att era övningar är pest och pina. Oavsett vilken träning man håller på med så ska ju hästen tycka det är roligt - då kan man ju inte resonera som du - att oj han har öronen bakåt då ska jag för guds skull inte berömma. Kanske är det lite glädje, uppmuntran och beröm han behöver? Inte bara överanalyserande av minsta steg, och prestige tänk?

 

[iNHALE]

Sv: Hmm, varför drar han öronen bakåt...

Håller med dig där.

TS:
Tycker absolut att gräsätning hur som helst är ett tecken på att hästen tycker den kan göra lite som den vill. Det handlar inte så mycket om att hästen äter för att trotsa, utan den äter för att den inte bryr sig om att du säger nej, dvs gräset blir viktigare än dig, och ur ledarsynpunkt är det inte helt optimalt när mat är intressantare än att lyssna på ledaren.

Min valack är ledare i hagen, och när han tycker det är dags att "gå till bättre betesmarker" driver han på sin hagkompis och vallar honom dit han vill gå. Har vid något tillfälle sett hagkompisen stanna och beta under själv förflyttningen vilket har resulterat i ett nyp i rumpan från ledaren som uppenbart inte varit förtjust i det lilla upptåget att ignorera uppmaningen att röra sig framåt.

Min mammas häst är också av den typen som ska beta överallt, och är för övrigt väldigt bufflig i hanteringen. Han tigger godis, biter i ens kläder och när han kommer fram till en kommer han rakt upp till en, rätt upp i ansiktet och man får nästan ta ett steg tillbaka för han kommer så himla nära och är väldigt på. Han är supersnäll och mysig, men han vet inte sin plats. När mamma är ute med honom är det mest han som leder runt henne för han ska beta överallt och hon orkar inte hålla emot, vilket jag ser som brist på respekt för ledaren, helt klart.

Att hästen får beta om man t.ex. stannar till och tar en "paus" när man är ute tycker jag inte är något konstigt, men då ska hästen lyssna när det är dags att gå igen, man ska inte behöva dra den med sig eller dra upp dess huvud med tyglarna. När ledaren säger fram så är det fram som gäller, punkt slut.

 

[ae22ex]

Sv: Hmm, varför drar han öronen bakåt...

Jag förstår inte varför vi behöver en så komplicerad teori för att förklara varför en gräsätare vill äta gräs.

Om ryttaren ser till att vara uppmärksam och förekomma hästen när den vill äta gräs under ryttare, så bör ju problemet vara ur världen på ett par dagar.

Men lite konsekvens bör vara allt som behövs.

Du säger samma sak som jag men på ett annat sätt. Lite konsekvens och lite sättande av gränser. Exempelvis genom att förutse det han kommer att göra, och hindra det.
Med andra ord sätta gränser, skaffa med stabilt ledarskap. Han fattar säkert bara inte att det inte är önskvärt. Problemet kommer att försvinna med tiden =)

 

[Petruska]

Sv: Hmm, varför drar han öronen bakåt...

Nej, det tror jag inte att jag gör.

Jag skulle tex inte drömma om att uppmana TS att "jobba på ledarskapet från marken" för att lära hästen att inte äta gräs under ryttare. Det låter helt galet bakvänt för mig. Som att sätta mig på en gitarrkurs för att jag ska bli bättre på att lägga golv.

Det är inte heller säkert att hästen någonsin "lär sig" att inte äta gräs bara därför att TS sitter på ryggen. Sitter TS och halvsover eller tänker på annat, har ju hästen inget skäl att koncentrera sig, den heller.

 

[ae22ex]

Sv: Hmm, varför drar han öronen bakåt...

Håller med dig där.

TS:
Tycker absolut att gräsätning hur som helst är ett tecken på att hästen tycker den kan göra lite som den vill. Det handlar inte så mycket om att hästen äter för att trotsa, utan den äter för att den inte bryr sig om att du säger nej, dvs gräset blir viktigare än dig, och ur ledarsynpunkt är det inte helt optimalt när mat är intressantare än att lyssna på ledaren.

Min valack är ledare i hagen, och när han tycker det är dags att "gå till bättre betesmarker" driver han på sin hagkompis och vallar honom dit han vill gå. Har vid något tillfälle sett hagkompisen stanna och beta under själv förflyttningen vilket har resulterat i ett nyp i rumpan från ledaren som uppenbart inte varit förtjust i det lilla upptåget att ignorera uppmaningen att röra sig framåt.

Min mammas häst är också av den typen som ska beta överallt, och är för övrigt väldigt bufflig i hanteringen. Han tigger godis, biter i ens kläder och när han kommer fram till en kommer han rakt upp till en, rätt upp i ansiktet och man får nästan ta ett steg tillbaka för han kommer så himla nära och är väldigt på. Han är supersnäll och mysig, men han vet inte sin plats. När mamma är ute med honom är det mest han som leder runt henne för han ska beta överallt och hon orkar inte hålla emot, vilket jag ser som brist på respekt för ledaren, helt klart.

Att hästen får beta om man t.ex. stannar till och tar en "paus" när man är ute tycker jag inte är något konstigt, men då ska hästen lyssna när det är dags att gå igen, man ska inte behöva dra den med sig eller dra upp dess huvud med tyglarna. När ledaren säger fram så är det fram som gäller, punkt slut.

Tack! Du skriver vad jag tänker.

 

[ae22ex]

Sv: Hmm, varför drar han öronen bakåt...

Nej, det tror jag inte att jag gör.

Jag skulle tex inte drömma om att uppmana TS att "jobba på ledarskapet från marken" för att lära hästen att inte äta gräs under ryttare. Det låter helt galet bakvänt för mig. Som att sätta mig på en gitarrkurs för att jag ska bli bättre på att lägga golv.

Det är inte heller säkert att hästen någonsin "lär sig" att inte äta gräs bara därför att TS sitter på ryggen. Sitter TS och halvsover eller tänker på annat, har ju hästen inget skäl att koncentrera sig, den heller.

Du förstår inte vad jag menar.
Men kort och gott, utan att snurra in i fler förklaringar som kommer att misstolkas.
Om hästen vet vad ett enkelt "nej" på marken betyder. Går det att överföra till ryggen också.
Om hästen inte kan ett nej från marken - måste du säga till på andra sätt från ryggen.
Jag säger inte att man MÅSTE markarbeta. Jag svarade på TS frågor. Och för mig kan lösningen ligga i ökad kommunikation. Därmed inte sagt att det måste vara så eller att alla ska jobba som jag .

 

[Petruska]

Sv: Hmm, varför drar han öronen bakåt...

Inte ens människor vet vad nej betyder, så hur skulle hästen kunna veta det?

Om jag ska ta en kaka, så gör jag samtidigt en massa saker: rör armarna på visst sätt, står/går på visst sätt, böjer mig kanske fram på visst sätt. Om du då säger "nej", har jag ingen aning om vad av allt det jag gör som du menar.

Det är öht grundläggande i all pedagogik att det är okonstruktivt att säga till den man uppfostrar vad den inte ska göra. Tex om ridläraren säger "ryck inte hästen i munnen" - nähä, men vad ska jag göra då? Ett inte, eller ett nej, säger helt enkelt ingenting.

Om hästen saktar av/stannar för att äta, så får man ju driva på den. Hur ska den kunna veta vad ryttaren menar med "nej", och hur det kan vara "samma sak" som "nej" när man gör helt andra saker och står bredvid den på marken?

Det är klart att du kan ryta till, och då kommer hästen av sig, vad den än höll på med. Men det är en helt annan sak.

 

[ae22ex]

Sv: Hmm, varför drar han öronen bakåt...

Inte ens människor vet vad nej betyder, så hur skulle hästen kunna veta det?

Om jag ska ta en kaka, så gör jag samtidigt en massa saker: rör armarna på visst sätt, står/går på visst sätt, böjer mig kanske fram på visst sätt. Om du då säger "nej", har jag ingen aning om vad av allt det jag gör som du menar.

Det är öht grundläggande i all pedagogik att det är okonstruktivt att säga till den man uppfostrar vad den inte ska göra. Tex om ridläraren säger "ryck inte hästen i munnen" - nähä, men vad ska jag göra då? Ett inte, eller ett nej, säger helt enkelt ingenting.

Om hästen saktar av/stannar för att äta, så får man ju driva på den. Hur ska den kunna veta vad ryttaren menar med "nej", och hur det kan vara "samma sak" som "nej" när man gör helt andra saker och står bredvid den på marken?

Det är klart att du kan ryta till, och då kommer hästen av sig, vad den än höll på med. Men det är en helt annan sak.

Oj, du verkar verkligen kämpa för att missförstå allt jag skriver
Jag menar naturligtvis inte att man enbart ska säga NEJ. Det var ett exempel. Men jag lämnar detta nu, jag tror inte riktigt vi kommer så långt =)

 

[axel]

Sv: Hmm, varför drar han öronen bakåt...

För då brukar han vakna till och bli riktigt busig! Bockar o slår bakut efter hindrena och är en helt annan häst...

Ja han får göra ngt som hästar tycker är kul.
det är inte att bli flyttad o drillad hela tiden.
full eller halvfull rulle i skogen är oxå skitkul- jag lovar.

mackan

Nu fattade jag det som att hästen inte reds, utan tog en tugga.

Jag vill inte att mina äter när jag rider men om jag är färdig får de gärna äta om jag har tid.
En häst som får göra saker ibland tar oxå ett nej utan att bli tjurig- kom nu!

 

[milly]

Sv: Hmm, varför drar han öronen bakåt...

Ja han får göra ngt som hästar tycker är kul.
det är inte att bli flyttad o drillad hela tiden.
full eller halvfull rulle i skogen är oxå skitkul- jag lovar.

Du, det är ju då han blir som mest flyttad! Hahaha. Det är inte direkt som att han finner det särskilt kul att hoppa (daaah, varför göra det om man istället kan få stå helt still?!) utan att jag får driva honom till det! Rejält! Sen blir han lite jävlar anamma och kommer igång... och då är det väl kul för en stund...

Det där med att flytta hästar - det gör vi ju alla hela tiden! Bara att hämta dom från hagen gör att vi flyttar hästen. Sen från ryggen då vi rider... alla skänkelvikningar, ryggningar o dylikt är också ledarskapsövningar. Vi flyttar hästen. Vi leder.

Så du tror inte att vi gör nåt annat än NH-markträning i paddocken där jag "flyttar o dillar" honom?