Hjälpt eller stjälpt av Buke?

[Honeypixie]

Sv: Hjälpt eller stjälpt av Buke?

Nu har du ju förtydligat vad du menar redan, men jag vill ändå svara på ditt första inlägg lite. Jag håller med dig helt och fullt om att det inte är en rättighet att ha djur, utan något man måste förtjäna genom kunskaper och empati. Jag tycker det är synd och skam att det är så lätt för två människor av olika kön att råka göra barn, när det nu finns så många olämpliga föräldrar...

Men problem med sin häst kan ju alla ha. Frågan är varför det uppstått, och hur man åtgärdar det. Jag köpte en häst som "sprang över mig" eller slet sig varje gång vi var av olika åsikt om vart vi skulle. Det var uppenbarligen ett beteende hon befäst långt innan hon kom i min ägo. Hon betedde sig likadant mot alla människor, och jag var totalt oförberedd på det beteendet. Så mycket av min tid med henne gick ut på att handskas med de problemen, och det dämpade helt klart min entusiasm som nybliven hästägare. Nu har hon kommit till någon som har mer erfarenhet av hästar som hon, och som gillar utmaningen.

Man ska ju inte behöva vara kapabel att hantera ALLA hästar i hela världen för att kvalificera sig till att få skaffa häst, det vore ju inte helt rimligt. Däremot bör man ju ha insikt om den egna förmågan och sina begränsningar, så att man inte skaffar en för svår häst (tyvärr är ju inte alla säljare ärliga dock...), och att man inser när det är dags att ta hjälp av någon utomstående. Sunt förnuft, ödmjukhet och empati tror jag trumfar både djupa teoretiska kunskaper och ridvana, de är inte utbytbara.

MEN, det finns de här på forumet som inte vill sätta sig in i bakgrunden till varför någon har problem med sin häst, eller vad de gör för att åtgärda dem. De verkar helt enkelt bara konstatera vilken sorts problem det rör sig om, och sedan dra slutsatsen att den det gäller är totalt olämplig att ägna sig åt hästar. Det svenska språket- särskilt i skriven form- är bristfälligt, men vad man läser mellan raderna handlar ibland om vad man VILL hitta där...

 

[the_connemara]

Sv: Hjälpt eller stjälpt av Buke?

Jag har många gånger ställt frågan här på buke även om jag samtidigt diskuterar det med andra IRL. För att få fler synvinklar, någon kanske har ett tips som jag/vi inte alls övervägt. Vad är det för fel med det?

Det beror ju lite på vad det är för problem men som jag skrev så tycker jag många av de problemen som tas upp här inte ska finnas öht. Dvs man ska ha mer kunskap innan man skaffar häst. Och i många fall låter det dessutom "jag ahr inte räd med tränare just nu" eller "jag har inga hästmänniskor i min närhet" osv. Det är mest det jag stör mig på, men som sagt, lite beroende på problem.

 

[the_connemara]

Sv: Hjälpt eller stjälpt av Buke?

Håller helt med om barnliknelsen!

Nej man behöver inte kunna hantera precis alla hästar, men man måste ha hanterat såpass många att man inser sina begränsningar. Vilket tyvärr inte många gör. Det verkar ofta hänga ihop med antingen sunt förnuft eller kunskap, eller en kombination

 

[Honeypixie]

Sv: Hjälpt eller stjälpt av Buke?

Jag har en barnliknelse till (tillåter mig i egenskap av TS att bli lite OT ):

Nu vet jag inte om du har barn, men det har iaf jag. När jag skaffade barn hade jag jobbat på förskola, bytt tusentals blöjor på mina sladd-småsyskon i tonåren och kände mig överhuvudtaget säker på min förmåga att handskas med barn. När jag väl blev mamma själv fick jag närmast panik och kände mig totalt överväldigad av uppgiften; att jag (och min sambo) hade det fullständiga ansvaret för det där nya lilla livet. Att bli förälder är inget man kan vara helt förberedd på, man måste växa med uppgiften.

Jag tror att det är lite liknande med den första egna hästen:

När jag skaffade min första häst hände på sätt och visa samma sak... Jag hade sammanlagt cirka tio års ridvana, varit medryttare och skötare åt fler hästar än jag kan minnas, osv. Men när min första häst visade sig vara en mycket tuffare utmaning än jag någonsin trott fick jag samma sorts "panik". Det grundade sig nog i att jag gett mig in i hästägandet med inställningen att jag och hästen skulle ha en livslång relation, och att denna skulle bli superbra och bygga på ömsesidig respekt osv...
När det stod klart att jag tagit mig an en bulldozer på fyra ben, som JAG hade det fullständiga ansvaret för, så ville jag genast få ordning på den relationen, och kämpade halvt livet ur mig för att allt snabbt skulle bli bra så att jag kunde pusta ut och återfå självförtroendet.

Kort sagt så förstorade jag kanske problemen på ett sätt som jag ev inte gjort om jag hade haft en annan relation till hästen än som ägare. Jag tror att hon lärde mig saker som jag inte kunnat lära mig på något annat sätt, och det är jag henne evigt tacksam för.
När jag nu ska bygga upp en varaktig relation till min nya häst så skyndar jag långsamt, jobbar en massa från marken och ser till att vi har kul ihop istället för att forcera

 

[Eme_liie]

Sv: Hjälpt eller stjälpt av Buke?

Måste bara säga att jag håller verkligen med i det du skriver.

 

[mickan86]

Sv: Hjälpt eller stjälpt av Buke?

Håller med dig. Jag tycker man får tar det med en nypa salt, lyssna på det som verkar vettigt och sålla helt enkelt.

 

[arrak]

Sv: Hjälpt eller stjälpt av Buke?

"Barnliknelsen" var bra tycker jag. Har träffat flera duktiga hästmänniskor som vid första hästköpet får panik när det inte fungerar som de har tänkt sig. Efterhand brukar både häst och människa landa och det börjar ordna upp sig. Självklart kan även erfarna hästmänniskor få problem de behöver hjälp att lösa (det sitter ibland bara längre inne att be om hjälp kanske?). När det gäller att söka råd på Buke så vill jag nog hellre ta det på plats. Här kan jag ju inte få några referenser på personens kunnande. Däremot läser jag ofta trådar om ridning och träningstips. Vissa tips tar jag till mig och prövar hemma, vissa ratar jag direkt för att jag vet att det inte passar hästen och min ridning.
Jag är en av dem som mer sällan svarar på inlägg och skapar trådar, men däremot är jag en aktiv läsare.
Här på Buke kan ju den som utger sig för att vara expert egentligen vara totalt motsatsen. Jag undrar om alla som kritiserar andras hästhållning, ridning etc. är så kunniga som de vill verka och om deras hästhållning motsvarar hur den utmålas. Har vissa "favoriter" här på Buke (ingen nämnd, ingen glömd) som alltid har en lugn och trevlig ton i sina inlägg och som kan vara sakliga i sina svar och råd till andra. De verkar i mina ögon kunniga och jag tar ofta till mig deras kunskap.
I vissa fall tror jag att det är stor skillnad på hur man framställer sig här och hur det är "live" hemma.. /arrak

 

[Honeypixie]

Sv: Hjälpt eller stjälpt av Buke?

Precis, det tror jag också

Jag har också mina favoriter här som jag verkligen har respekt och förtroende för, något som kommit i och med att de kunnat sätta fingret på hur jag ska kunna lösa problem jag haft med mina hästar. Då blir det ju automatiskt så att jag spetsar öronen när just deras inlägg dyker upp

 

[axel]

Sv: Hjälpt eller stjälpt av Buke?

Delvis Kl
Ang. köp av häst så anser jag att man tar med sig ngn med stort kunnande för att inte köpa första...kanske sämsta.

Om man köper en häst som verkar funka bra så är förutsättningarna goda att man inte ska börja med problem eller att det t o m går över styr.

Det ska vara kul för både den nyblivna ägaren samt HÄSTEN. Även den mest väluppfostrade hästen kan ha svårt att tyda den nya människan o börjar att gå sin egen väg.

Varför köper man på sig problem när det ändå kommer att uppstå i mindre eller större omfattning?

De jag tycker mest synd om är UNGhästar som folk köper mest av ekonomiska skäl.
Att VI skapar problemhästar nuförtiden för att man har möjlighet att skaffa egen häst o inte ser till att man kan få PRAKTISK hjälp- för att förebygga språkförbistring som leder till problem- som det oftast handlar om.

Som svar på ditt ursprungsinlägg- har jag fått hjälp veterinärt.

 

[Honeypixie]

Sv: Hjälpt eller stjälpt av Buke?

Det kändes självklart för mig att ta med mig kunniga personen då jag var runt och provred hästar inför mitt första köp. När jag hittat min fjording, och provridit i sällskap av en äldre släkting, tillika ryttare, så tog jag dit en mycket hästkunnig vän som haft hästar i hela sitt liv på ett andra besök. Båda dessa förstod precis vad jag såg hos hästen och tyckte att hon verkade helt rätt för mig.
Jag älskar den hästen, hon har en fantastisk personlighet på många sätt, men hon är ouppfostrad, stark och skarp, vilket inte framgick vid de tillfällena. Så länge hon är på hemmaplan och i sällskap med andra hästar funkar hon hyfsat, men jag som mest rider ensam och inte har tillgång till ridhus fick större problem än jag nånsin kunnat föreställa mig. Säljaren svarade bara på mina frågor om hennes personlighet att hon kunde bli lite stark.

En kunnig person med vid hästköp är ingen garanti, men det är givetvis till stor hjälp.

 

[Speedway]

Sv: Hjälpt eller stjälpt av Buke?

Om man köper en häst som verkar funka bra så är förutsättningarna goda att man inte ska börja med problem eller att det t o m går över styr.

Delvis kl.

Om man köper en häst som verkar funka bra så ska man ändå vara medveten om att mycket kan hända när hästen byter ägare och miljö. Alla hästar reagerar på nåt vis och om man är medveten och har kunskap om det så kan man oftast undvika att saker och ting går överstyr.

När jag köpte min häst så var jag väldigt medveten om detta faktum. Hästen jag köpte var ascool och snäll som ett lamm vid provridningen. Det börjar han bli hemma hos mig nu också men det tog ett drygt halvår att komma dit. En helt naturlig process i mina ögon. Han har testat mig för att se om jag går att lita på och nu har han konstaterat att han kan det och då är det lugnt...för det mesta .

För övrigt är jag väldigt inne på the_connemaras linje att man bör ha en god grund att stå på innan man skaffar en egen häst. Då kan man bespara sig ett antal svårigheter och problem...det finns tillräckligt av dom ändå .

Buke kan aldrig ersätta veterinärer, tränare osv men det är ett intressant och lärorikt komplement om man använder det med förnuft.

 

[axel]

Sv: Hjälpt eller stjälpt av Buke?

Fast man måste inse att hästar som helt byter miljö kan bli helt förändrade. De har kanske bott halva sitt liv hos en o med samma flock.

Det är oxå skillnad på att träffa en sommarslö häst- än en uppstallad häst som tas ut i oväder vid kyla.

sånt bör man vara medveten om.

sen finns det tyvärr många säljare som inte berättar sanningen om hästens historia- inte ens om dess ev. sjukdomar

Kul att du blev nöjd, men nog hade det kunnat vara trevligare?
Annars hade du väl haft den kvar?

 

[Dorinda]

Sv: Hjälpt eller stjälpt av Buke?

Jag har fått både bra och dåliga råd.

Men det är skönt att diskutera och läsa om hur andra gjort.
Det är jobbigt att göra tvärtemot veterinären säger, för att minska sin egen stress kan det vara skönt att läsa hur andra gjort och tänka igenom sitt eget resonemang en gång till.

 

[the_connemara]

Sv: Hjälpt eller stjälpt av Buke?

Jag har en barnliknelse till (tillåter mig i egenskap av TS att bli lite OT ):

Nu vet jag inte om du har barn, men det har iaf jag. När jag skaffade barn hade jag jobbat på förskola, bytt tusentals blöjor på mina sladd-småsyskon i tonåren och kände mig överhuvudtaget säker på min förmåga att handskas med barn. När jag väl blev mamma själv fick jag närmast panik och kände mig totalt överväldigad av uppgiften; att jag (och min sambo) hade det fullständiga ansvaret för det där nya lilla livet. Att bli förälder är inget man kan vara helt förberedd på, man måste växa med uppgiften.

Jag tror att det är lite liknande med den första egna hästen:

När jag skaffade min första häst hände på sätt och visa samma sak... Jag hade sammanlagt cirka tio års ridvana, varit medryttare och skötare åt fler hästar än jag kan minnas, osv. Men när min första häst visade sig vara en mycket tuffare utmaning än jag någonsin trott fick jag samma sorts "panik". Det grundade sig nog i att jag gett mig in i hästägandet med inställningen att jag och hästen skulle ha en livslång relation, och att denna skulle bli superbra och bygga på ömsesidig respekt osv...
När det stod klart att jag tagit mig an en bulldozer på fyra ben, som JAG hade det fullständiga ansvaret för, så ville jag genast få ordning på den relationen, och kämpade halvt livet ur mig för att allt snabbt skulle bli bra så att jag kunde pusta ut och återfå självförtroendet.

Kort sagt så förstorade jag kanske problemen på ett sätt som jag ev inte gjort om jag hade haft en annan relation till hästen än som ägare. Jag tror att hon lärde mig saker som jag inte kunnat lära mig på något annat sätt, och det är jag henne evigt tacksam för.
När jag nu ska bygga upp en varaktig relation till min nya häst så skyndar jag långsamt, jobbar en massa från marken och ser till att vi har kul ihop istället för att forcera

Nej jag har inte barn men väl min första egna häst. Och jag känner inte alls igen den liknelsen. Men det tror jag beror på det fetmarkerade sist i ditt inlägg, jag är ingen "tävlingsmänniska" på något plan och känner ingen press öht i min relation till hästen. Jag lägger helt ärligt inte ner en enda sekund på den Jag är med min häst på ett vis vi trivs ihop med, resten kommer av sig självt.

Dock så hade jag väldigt bestämda åsikter och riktlinjer för hur min häst skulle hanteras och tränas. Jag hade plockat godbitarna ett bra tag och när jag själv fick hem min 2.5-åring (som nu blir 6) visste jag precis hur jag ville ha det. Men samtidigt så hade jag fått med vikten av individuell anpassning och det har inte stört mig en sekund att hästens första fälttävlansstart blev framskjutet över ett år (sikte på att starta i höst, planen var vår/sommar som 5-åring).

Så nja, jag tror mer det beror på inställningen till hästen. Vill man att "det ska bli så bra som möjligt" och blir stressad när det inte funkar så blir det klart mycket svårare att få det att fungera. På den punkten är jag väldigt glad att jag är begåvad med ett stort lugn

 

[the_connemara]

Sv: Hjälpt eller stjälpt av Buke?

De jag tycker mest synd om är UNGhästar som folk köper mest av ekonomiska skäl.
Att VI skapar problemhästar nuförtiden

Det där får mig verkligen att se rött. Jag ska låta bli att skriva några väl valda ord om vad jag tycker om sådant.

I ansvaret för en unghäst ingår inte bara att den ska bli ridbar.

Man har ett ansvar att ge unghästen en positivt bild av människan, hantering och träning så att hästen växer upp till en trygg och harmonisk individ som med glädje konverserar med alla människor den träffar.

Precis som man oxå har ansvaret att under de viktigaste första åren lägga en god grund för att hästen växer upp till en frisk, sund och hållbar individ som brukar sin kropp på bästa möjliga sätt genom hela livet.

Inte så jävla kul att fucka upp det ansvaret va

(inte riktat till någon i tråden såklart!)

 

[Eme_liie]

Sv: Hjälpt eller stjälpt av Buke?

Förlåt om jag går i från ämnet lite bara. Men tycker det connemara och axel pratar om intressant.

Fast jag tror oxå att mkt ligger på hur personen som köper ugnhäst tänker eller hur man ska säga. Två exempel

1:a. De köper en unghäst har ingen som helst bra ridning i grund har inte ridit speciellt mkt hästar utan under de senatse åren så har de haft en enda häst som de ridit oseriöst på. Som sagt köper en unghäst utan några planer på hur/vad/varför man ska göra allt och lite till som ändå hästen ska lära sig. har inte ens funderat på att fixa någon som sköter utbildningen. Ingen som står på marken och hjälper dom att utbilda hsäten. Hästen har redan från början ett järngrepp äter när den vill gör vad den vill.

2:a Sen har vi ägare nummer 2 som köper unghäst har ridit Mycket olika hästar gått mindre utbildning för att kunna utbilda häst. Har en ungefärlig plan på vad som gäller när/var/hur man ska gå till väga och när sen så ser den ägaren till hästen typ som kan lägga in vila när det behövs m.m tar det på hästens vilkor utan att den får bli bossig och bestämma vad som gäller. Den ägaren har även x-antal planer på om de skulle fastna har några unghästutbildare att kunna skicka iväg till och har även hjälp från marken av duktiga ridlärare.

Man kan alltså säga att nummer 2 har mer erfarenhet av häst i allt runt omkring. För det är ju mkt förutom inridningen som ska fugera så som en korrekt foderstat, bra kompisar, fungera i stall. Men nu kan vi bortse lite från det.

Skulle någon av dom kunna köpa unghäst utan att fixa en problemhäst? Båda kan vi säga har Hästerfarenhet och tillvis del unghästvana men kanske inte jätte koll på själva inridingen. Hoppas ni förstår hur jag menar svårt att få fram det på ett bra sätt.

 

[Tussinussen]

Sv: Hjälpt eller stjälpt av Buke?

Jag kan peka på en gång då jag verkligen blivit hjälpt av Buke och det var när jag skulle ta bort min häst för 2 år sedan. Det gjorde så fruktansvärt ont att jag trodde jag skulle sprängas i bitar, och jag skrev ett "hjälp mig..." inlägg här och möttes av så mycket värme och förståelse att det verkligen stärkte mig. Bara att det fanns folk därute som förstod....Buke lotsade mig verkligen genom den upplevelsen och det kommer jag aldrig att glömma.

Sen rent generellt, om man är här länge, så märker man efter ett tag att Buke innehåller många som "tror att dom kan" och några som verkligen kan, och man lär sig att se vilka som är vilka. Jag har lärt mig massor bara genom att läsa vad folk skriver i svar till andra.

Dom inlägg som gör mig mest bestört är inte sura-mot-nybörjare inläggen, det är inlägg i trådar där någon oerfaren person skriver om en häst som håller på att bokstavligt talat ta ihjäl dom och någon som har läst en bok om NH eller gått en helgkurs börjar predika om att dom måste "bli ledare" och att dom ska börja driva runt hästen med ett rep och diverse andra konster. Jag blir alltid livrädd att någon ska följa såna där råd för att dom är direkt farliga.

 

[Honeypixie]

Sv: Hjälpt eller stjälpt av Buke?

Nu svarar jag flera av er: Jag erkänner att jag inte var fullt medveten om i vilken utsträckning en häst kan förändras av ett miljöombyte, eller hur lång tid det kan ta för den att bo in sig. Det hade jag ingen tidigare erfarenhet av, och det en kunskaper jag i efterhand önskar att jag hade haft. MEN, det Är en svår häst vi snackar om, det är ett faktum. Jag har i efterhand fått flera indikationer ryktesvägen om att hon hade samma beteende där hon bodde förut, men jag tvivlar hur som helst inte en sekund på att så var fallet. Jag önskar bara att jag fått veta det innan köpet.

Axel: Kul att du blev nöjd, men nog hade det kunnat vara trevligare?
Annars hade du väl haft den kvar?

Jag förstår inte riktigt vad du menar med de frågorna? Trevligare... Tja, det hade kunnat vara mer smärtfritt, men det har varit så otroligt lärorikt med en sådan häst, och jag hade inte velat vara utan den erfarenheten. Det var inte kul att skicka henne till ännu ett nytt hem, men jag är säker på att det ordnar sig på bästa möjliga sätt för henne där.

the_connemara: Jag är inte heller någon tävlingsmänniska, men tänk dig om din första häst visat sig vara "omöjlig" att leda mellan hage och stall utan sällskap av andra hästar? Det var otroligt stressande och tärde en hel del på självförtroendet. Därav "forcerandet". Nu kommer en massa människor att ha åsikter (i det tysta eller i inlägg) om att det förmodligen bara är jag som är okunnig och hästen säkert snäll som ett lamm egentligen... Äsch, har skrivit så mycket om min kära bulldozer redan. De som träffat henne vet.

 

[Honeypixie]

Sv: Hjälpt eller stjälpt av Buke?

Så nja, jag tror mer det beror på inställningen till hästen. Vill man att "det ska bli så bra som möjligt" och blir stressad när det inte funkar så blir det klart mycket svårare att få det att fungera. På den punkten är jag väldigt glad att jag är begåvad med ett stort lugn

Ett tillägg: "Så bra som möjligt" ligger ganska långt bort när hästen inte kan hanteras på det mest grundläggande plan utom i sällskap av andra hästar. Det gäller även "Jag är med min häst på ett vis vi trivs ihop med, resten kommer av sig självt". Det fungerar med min nuvarande häst, men inte med min förra. Det tog mig ett halvår innan jag kunde leda henne från hage till stall i "enbart" grimma och med kedja under hakan, och med armbågen i beredskap när hon vände bogen mot mig för att sticka. Det rör sig om en bedårande häst, men som är väldigt respektlös mot människor. Inte utagerande på ett aggressivt vis, utan hon "låter oss hållas" så länge hon är med på våra noter... Vilket hon var då jag provred henne.
Efter ett halvår tjafsade hon betydligt mindre med mig än med andra som försökte hantera henne, men vid det laget drogs jag med ihållande muskelinflammationer i nacke och axlar av att bara hålla henne, både från marken och när jag red. Det var helt enkelt en relation som måste jobbas med om något skulle fungera överhuvudtaget. Hade jag haft mer erfarenhet och kunskap om hästar med hennes psyke hade jag dock varit lugnare och litat på att tiden faktiskt är en faktor som löser en hel del.


För att återknyta till trådens egentliga ämne så har nog Buke hjälpt och stjälpt mig genom två sidor av samma mynt: All information och alla starka åsikter. Först gjorde det mig förvirrad och fick mig att känna att tvivla på mig själv som hästmänniska. Med tiden har samma faktorer fått mig att bli lugnare, eftersom jag insett att det till syvende och sist är min häst som bäst talar om för mig vad som är bäst, och att det är henne jag ska lyssna på i första hand.

 

[Speedway]

Sv: Hjälpt eller stjälpt av Buke?

För att återknyta till trådens egentliga ämne så har nog Buke hjälpt och stjälpt mig genom två sidor av samma mynt: All information och alla starka åsikter. Först gjorde det mig förvirrad och fick mig att känna att tvivla på mig själv som hästmänniska. Med tiden har samma faktorer fått mig att bli lugnare, eftersom jag insett att det till syvende och sist är min häst som bäst talar om för mig vad som är bäst, och att det är henne jag ska lyssna på i första hand.

Det är ju verkligen ett Moment 22. Samtidigt som man är medveten om att man saknar kunskap och försöker avhjälpa det genom att fråga så måste man också vara så kunnig så att man kan avgöra vilka svar som är vettiga eller inte. Inte alltid så lätt och jag förstår din förvirring. Den är du inte ensam om .