Hjälpmedelstabu...?

[lasseman]

Jag tycker det är lite intressant att man inom den här sektionen är så tveksam till hjälpmedel vid inridning och utbildning av hästar. Antagligen är det så att många har erfarenheter från annan dressyrridning där dessa hjälpmedel använts på ett felaktigt sätt eller använts för att dölja problem. Ur det har det utvecklats någon filosofi att det enda rätta är att rida med så lite "tingel-tangel" som möjligt oavsett vilken nivå eller vilka problem man har. Det man missar är att det faktiskt finns korrekta användningssätt av dessa hjälpmedel och där kan de vara av stor nytta.

Jag är ingen förespråkare av att ha onödiga prylar på hästarna (har nog att göra rent och hålla reda på ändå ) Men i vissa fall är det motiverat att använda hjälpmedel och då ska man väl inte behöva be om ursäkt för sig...? Det känns så här inne.

Hjälpmedel jag syftar på är nog framför allt nosgrimmor (det var i den tråden det här slog mig) och olika hjälptyglar (chambon, graman, martingal osv.) Långa sporrar och skarpa bett är ju däremot HELT legitimt här men attans om man sätter på en graman .

Funderingar???

 

[bigganl]

Sv: Hjälpmedelstabu...?

Jag håller med dig helt och hållet. Jag tycker också att man ska använda så lite som möjligt, men det finns tillfällen då en hjälptygel är till hjälp. Det viktigaste tycker jag är att hjälptyglar används på rätt sätt och det är ju tyvärr ganska vanligt att de används på fel sätt, är fel avpassade osv. Rätt använd är en hjälptygel inget tabu för mig. Man ska ha klart för sig hur hjälptygeln fungerar, hur den ska anpassas till hästen och framförallt varför man använder den. Vilket syfte användningen har. Det finns generellt alldeles för lite kunskap om de flesta hjälptyglar och många sätter på dem för att dölja ett problem (som du också skrev) eller för att de tror att hjälptygeln är lösningen och inte en hjälp i rätt riktning.
Mera kunskap!

 

[Susan]

Sv: Hjälpmedelstabu...?

ÄRLIGT....

Jag tror inte det handlar om hjälpmedel - utan om VI och DOM

Bläddrade nyligen i Hempfling, och där finns samma förkastande av hela DRESSYRvärlden och dess attiraljer. Samma avståndstagande både byggt på känsla OCH okunnighet

Så som AR och HEMPFLING marknadsförs så bygger det på samma underdogtema som amerikanska filmer som går bra på bio

Eftrsom man inte är så dålig som de där förhatliga Dressyrnissarna med deras "attiraljer" så är man plötsligt VÄLDIGT bra trots att man endast tagit sig till nivån fritidsridning.....

Att se felaktgheter inom Dressyrvärlden är sunt.
Är de fel man ser grudnade på kunskap så kan man se skillnader inom Dressyrvälden, och föhålla sig nyanserad till den och till hjälpmedel.

Är felaktigheterna grundade på dogmer - så blir det bara VI och DOM vilket man sett i åtskilliga konflikter här.

Alltså handlar det inte om hjälpmedel - utan att vara på den rätta sidan

 

[Susan]

Sv: Hjälpmedelstabu...?

Jag håller med om att ALL utrustning används alldeles för slentrianmässigt, utan objektiv kunskap om hur och varför och till vad.

 

[Spider84]

Sv: Hjälpmedelstabu...?

Jag är en sån där "tråkig" person som anser att man klarar sin fin fint utan allt sånt skräp (hjälptyglar) bara man gör det rätt från början.

Personligen skulle det aldrig falla mig in att använda hjälptyglar, eftersom jag då hade ansett att problemet ligger i att jag inte kan tillräckligt, inte att jag får hjälp av hjälptyglarna. Då går jag hellre en annan väg och lär mig av det.

 

[ecila]

Sv: Hjälpmedelstabu...?

Jag tycker inte det är tabu mot hjälpmedel som sådana här, bara vissa typer av hjälpmedel.
Min ridkapson är ju ganska skarp och der ett ordentligt tryck på nosryggen och i nacken. Stångbetten och sporrarna är ju inte heller helt oskarpa eller som du skrev.
Gemensamt för alla grejer vi använder på våra hästar är väl att de skapar ett tryck (mer eller mindre skarpt) som vi lär hästarna att ge efter för. Använder vi inga prylar så använder vi oss av vår kropp, skänklar, händer, sits oxå det en typ av "hjälpmedel".
Orsaken till att man ofta bannlyser hjälptyglar är nog att de flesta inte vet att använda dem rätt och att de kan skapa fruktasvärda problem om de används fel, men så är det tyvärr med allt vi sätter på våra hästar, även sadel och träns skapar jätteproblem om hästen vänjs vid dem på ett felaktigt sätt.
Alla vill vi ju göra det bästa för våra hästar och när vi använder en sak fel gör vi det inte av elakhet utan okunskap. Kanske inte vi borde bannlysa alla hjälpmedel utan istället införa ordet VARFÖR lite mer...
Hur ofta hör man inte....
...om hästen går med huvudet högt ska man rida den på stång (visst, det är ju sant, men bara om hästen trampar under sig och går med resning och därför har huvudet högt)
...om hästen har exem så ska man ge den mycket kalk för hästarna får inte exem på Öland och Gotland som har kalkrika beten(sant att hästarna får mindre exem i kalkrika områden, knotten avskyr kalkrika marker och existerar i mycket mindre mängd på Öland och Gotland, men att proppa i hästen kalken kan ju vara förödande)
Ja, listan kan göras lång, men i de flesta fall skulle man undvika problem om man stannade upp och frågade sig VARFÖR.
Känner mej som den mest okunniga i hela världen själv, tycker inte jag kan något, men för ca 10 år sedan tyckte jag att jag var en hyfsat duktig ryttare.

 

[lasseman]

Sv: Hjälpmedelstabu...?

Precis, det är det som är så intressant. Att det inom den här sfären är OK att rida med skarpa stångbett och långa sporrar men inte en graman. Alla dessa hjälpmedel kan skapa oerhörda skador fel använda! Samtliga kan också göra nytta i rätt sammanhang. Därför är det av yttersta vikt att man frågar sig varför man använder än det ena, än det andra.

Det är lite samma sak som att helt plötsligt en mängd ryttare som hittills ridit på LC-nivå börjar öva på tramp. För att det är viktigare med bärkraft en skjutkraft... Likaså kan det vara OK att sätta på ett stångbett och att böja hästen sjuhelsike i halsen för att få igenom böjning. Men FY för roll-kur.

Jag har kommit dithän att jag har dåliga erfarenheter från både dressyrvärlden och AR-världen. VI och DOM-snacket eller sektkänslan (som jag VERKLIGEN håller med ovanstående inläggare finns) håller inte. Rötägg finns inom alla grenar, hjälpmedel av alla slag; stångbett, sporrar, gramaner, nosgrimmor osv, kan missbrukas.

Jag kan däremot i sammanhanget tycka att en remontgrimma är ganska harmlös i relation till ett skarpt stångbett. Det är det jag finner fascinerande att skriver man här att man rider på blank stång ifrågasätter ingen det men rider man med remontgrimma är det nästintill djurplågeri.

 

[Ingridl]

Sv: Hjälpmedelstabu...?

De reflektioner lasseman gör har jag oxå gjort - tillhör ingen "grupp" utan är en allroundryttare som tränar dressyr, hoppar lite, rider mkt ut, har en inackordering som rider western osv .... Tror inte det är "farligt" att försiktigt testa både olika bett och olika hjälpmedel så länge man gör det ödmjukhet och med hästen bästa i fokus - ibland kan ett bettbyte eller en hjälptygel hjälpa en att komma på rätt kurs så att man sedan kan byta tillbaka till sin "basutrustning".
En reflektion till ... varför är det dressyrryttarna som är "hatobjekten" ... själv tycker jag att hoppryttarna är de som verkar mest förtjusta i diverse "extrautrustning"!

 

[tuaphua]

Sv: Hjälpmedelstabu...?

För mig handlar det inte om att sätta folk i fack och tänka VI och DOM. Det känns så himla ointressant.
Lika många tränare och elever det finns finns det nog olika ridsätt. Det skiljer sig en hel del mellan träningsfilosofier hos olika tävlingsdressyr-tränare och även en hel del hos olika AR-tränare. Och så finns det folk som blandar dessa filosofier efter eget tycke och smak, och erfarenhet.

Jag är inget fan av vare sig hjälptyglar, skarpa bett eller sporrar i okunniga händer.

Den mest frekvent använda hjälptygeln där jag hållit till under mina dagar är gramanen. Och jag vill ha en häst som går fram till handen, som söker sig framåt, nedåt. Med gramanen får man ju en effekt som verkar bakåt nedåt. Därför tycker jag inte den är ett så bra hjälpmedel. Och om man är tillräckligt duktig för att rida på den utan att den ger nån större skada så behöver man den inte.
Jag förespråkar att lära sig rida bättre istället. För de hästar som verkligen har problem som inte kan lösas på annat sätt är otroligt få. Jag har aldrig stött på någon.

Att sitta och trampa en häst som inte ens kan gå i form tycker jag är rent vansinne. Lyckligtvis har jag inte behövt se sånt IRL. Men vetatt det förekommer en del på annt håll, tyvärr.
Jag tycker väl att hästen ska kunna bära upp sig och ryttaren kunna sitta rätt innan man börjar med sånt. Hästen måste vara väl uppbyggd och stark nog att orka hålla ihop. Jag har sett och hört mycket tråkiga saker om hästar som står på stället och stampar med hängmatterygg och aktiverad underlinje.

Jag rider AR, med tyska influenser. Och jag tycker det känns aningen korkat och förlegat att hålla på med dessa läger och skitkastning mellan dem. God ridning är alltid god ridning. Och jag tror att gränserna mellan dessa "läger" kommer suddas ut mer och mer i takt med att folk lär sig om ridning, sin och hästens kropp.

För mig är AR en utbildningstrappa som jag följer. Inget som har med utrustning och mode att göra. Och inget som har något att göra med att tycka illa om de som rider på annat sätt. Jag har sett vanliga dressyrryttare rida helt underbart. Och jag har sett AR-ryttare göra detsamma. Och även sett båda sidor göra fruktansvärt illa ifrån sig.

Susan: Var det inte du som var så trött på att diskussionerna spårar ur i "vi och dom"-skitkastning? Du gör det nog iaf mycket svårare för folk att låta bli med din något trista ton genomgående i i dina inlägg.
AR marknadsförs inte på så sätt du beskriver av alla. Varken jag eller mina tränare känner att vi måste tillhöra något läger eller klanka ner på andra som inte rider som oss.
Hur gamla är vi egentligen? Är vi vuxna människor?

 

[ecila]

Sv: Hjälpmedelstabu...?

Men VARFÖR använder man graman??? Vrt att den förespråkades i en bok som fannsi min ungdom som hette "Träna hästen för hoppning" och då inhandlades en sådan av mej (förståss). Tror den användes max en gång, har för mej jag tyckte den var besvärlig och inte fattade jag något från boken heller (alltså har själv gått i den här fällan med att använda saker och inte veta varför. Varför använder man den, vet du det?

 

[IngelaH]

Sv: Hjälpmedelstabu...?

Jag använder de hjälpmedel, jag behöver till min häst, för min egen och hästens säkerhet.

När jag köpte hästen 2001, hade de som ägt henne innan alltid ridit med martingal. Så det föll sig naturligt, att jag första året red med martingal utan att ifrågasätta. Damen var nämligen högnackad och slog mer än en gång mig på näsan och även min kompis fick sig två smockor, varav den ena ledde till näsblod och den andra till hjärnskakning. Så min kompis red henne även ett par gånger på graman, eftersom jag inte får ramla av eller hoppa, pga tidigare hästolycka.

När jag longerade, använde jag gummisnodd, eller inspänningstyglar.

När jag använder tränsbett, har jag nosgrimma, pga att damen gör allt för att fippla ut bettet ur munnen, typ för att slippa jobba.

När jag endast hade tränsbett, hade jag senare thiedemantygel vid uteritt. Jag har aldrig varit någon fan av graman utan thiedeman som vi ändå haft på ridskolehästar tidigare, kändes vänligare.

När jag började rida med akademiskt tänk på allvar för tränare och med litteraturtips, forumtips, bildtips och vad det nu var... så red jag mer och mer utan olika former av inspänning, men nosgrimma på tränsbett som sagt. Jag fick låna ett jaktkandar av en kompis, då jag fått ett par resor i skogen och det var en lyckträff. Min häst trivdes toppenbra på jaktkandaret och jobbade mycket och gärna. Därför satte jag vid nästa AR-kurstillfälle med tränarens goda minne på kandar och yepp, där hade vi dressyrhästen. Med tiden, så lyssnade damen inte så mkt på myggan på ryggen med jaktkandar, utan det byttes ut mot pelham och kandar vid en del krumelurande. Men jag red ogärna på kandar utan instruktör. Jag vill att det ska bli rätt. Senaste halvåret, har jag ridit på portugisisk stång med dubbla tyglar och det är nog det bästa alternativet alla kategorier. Damen slappnar av och jobbar som en gnu.

Som min tränare säger, Akademisk ridkonst är inget hokus pokus. Det är helt enkelt samma goda ridning som annan god ridning är, men i och med att vi hela tiden försöker "tänka", ifrågasätter och kritiskt granskar, vad, hur och varför vi gör på olika sätt med hästen och vågar prova olika möjligheter "och vägar som bär till Rom" för att se vad som passar den enskilda individ till häst vi har och till den enskilda ryttare vi är, ägnar vi oss åt Akademisk Ridkonst.

Jag försöker tillsammans med min hästt också följa de "prickar och punkter" som finns inom AR. Och vi har klättrat rätt bra sista året. Men nu i lördags, ramlade vi ner några pinnhål igen, pga frusen, stelbent matteryttare, stissig 22-årig hästdam och pissigt väder.

Men det är bara att "bryta ihop och komma igen".

Och slutligen, vill jag buga och bocka för Tuaphuas mycket tankvärda inlägg.

Mvh

/IH

 

[ecila]

Sv: Hjälpmedelstabu...?

Låg och läste Podhaysky igår och där beskrev han hur man longerade in hästen med INSPÄNNINGSTYGLAR. Men syftet i "Den klassiska ridkonsten" är ju att hästen ska ha ett lätt stöd i handen, men vill inte ha den helt på långa tyglar. Här poängterades också vikten av att vara försiktig och aldrig spänna in för hårt. Detta misstag har även undertecknad gjort med resultatet att hästen fick panik och reste sig, efter det reste sig hästen så fort jag tog i munnen på den
Tränsat en unghäst klantigt har jag oxå gjort och fick jobba i ett halvår innan jag kunde tränsa honom utan en timmes kamp. Tog det sååå försiktigt när jag satte på tränset och allt gick så bra så. Så skulle det av och då fattade inte hästen att han skulle öppna munnen utan fick panik och kastade sig med tränset hängande och slängande så misstag är lätta att göra, men svåra att rätta till.
Har ibland så dåligt samvete för alla dessa djur som fått stå ut medan man lärt sig.

 

[Susan]

Sv: Hjälpmedelstabu...?

Nu missförstår du, - jag ser en vi och dom attityd som är vädligt vanlig: vem har sagt att jag själv delar in det så.

Nej AR Markandsförs inte så av alla - men många.
och de som märks.

I ridsports senaste nummer står em artikel om någon som figurerat här ofta, och som jag vet många tränar för.

Det var samma tugg om hur skit det är med Dressyr och hur bra det är med AR.
Det jag är intresserad av - Vad deras metod kan lära mig. det står det aldrig ngt om. mer om hur dåliga andra metoder är :smirk:



Jag talar om vad jag SER som en allmän tendens - det berhöver inte betyda att ALLA är sådana

Sen att du är ett lysande undantag - hindrar inte att det även här finns beskäftiga människor som minsann vet bättre eller varför inte allt om inspänninsgtyglar och nosgrimmor och gud vet vad.

Liksom det finns inom DressyrDressyren.

Om du läser mitt inlägg en gång till så efterlyser jag diskussion byggt på kunskap och inte på dogmer: det skulle ju jag inte göra om jag själv delade in saker i svart och vitt.

 

[lasseman]

Sv: Hjälpmedelstabu...?

Det är just som du beskriver att du använder dig av hjälpmedel som jag tycker är det riktiga. Man har ett problem och tar hjälp för att lösa det. Problemen förändrar sig, det dyker upp nya och då tar man bort hjälpmedlet eller använder ett annat. Det jag vill säga är att man inte ska behöva be om ursäkt för det. Det är inget misslyckande att behöva använda en martingal för att hästen slår upp huvudet och gör att man börjar blöda näsblod eller får hjärnskakning (måste varit en kraftigt irriterad och felriden häst ). Huvudsaken är att man arbetar med att få bukt med detta problem - vilket du uppenbarligen gjort.

Jag tycker det häftiga med ridning och hästar är att situationen hela tiden förändras. Man går (förhoppningsvis) framåt och en från början seg häst kan helt plötsligt bli väldigt energisk och tvärtom. En häst man från början rider bra på vanligt tränsbett kanske kräver en stång så småningom. En häst som inte vill ta förhållningar i början kan bli världens känsligaste. Det är i denna utvecklingen som jag ser till att utrustningen hänger med, att man har rätt utrustning på rätt häst. Målet är förstås alltid så lite som möjligt (jag hatar att smörja och tvätta...)

 

[lasseman]

Sv: Hjälpmedelstabu...?

Jag är helt med på ditt resonemang och håller till stor del med dig!

Det handlar inte om att sälja in en inriktning. Om man inom inriktningen hävdar att en av dess grundförutsättningar att se på ridning kritiskt och analytiskt måste man också kunna se på själva inriktningen kritiskt och analytiskt. Eller???

 

[Kentaur]

Sv: Hjälpmedelstabu...?

Jag tycker faktiskt att det ska inte vara så tabubelagt att ha vare sig det ena eller det andra som HJÄLPMEDEL. Just det HJÄLPMEDEL. De ska användas om det nu är så att de behövs- en hjälp, något man använder för en begränsad tid. Ibland finns det situationer som gör att man behöver dem.

Men- det viktigaste av allt är att man får hjälp med att använda dessa hjälpmedel av någon som är kunnig. Inte exprimentera själv helt enkelt.

Så länge man inte gör skada på sin häst så är jag öppen för det mesta.

Exempel: Min pålle ville inte "lära" sig att "gå i form". Då tyckte min lärare att jag skulle gå hem och öva honom med en fast chambong! FARLIGT! Kan jag säga. Det som hände var att min pålle blir skitsur och ställer sig på bakbenen och går runt! Jag hade bara tur att det gick bra för oss båda. Vi kunde ha brutit nacken! Tanken från läraren var ju god men hon glömde att jag inte var erfaren nog att hantera detta verktyg. Hon skulle så klart hjälpt mig under en lektion så hade hon kunna värderat min hästs reaktion.

En annan gång hade jag gjort mig väldigt illa i ryggen vid en hoppträning, detta gjorde att jag hade svårt rida under em lång period. Då var det perfekt att använda en graman så att jag inte skulle koncentrera mig på annat än slappna av. Vid den här tidspunkten hade jag betydligt mer riderfarenhet så jag kunde bättre bedömma användandet.

Nosgrimma på min pålle hade orsakat skador i kinden, även så tränsbettet, men detta beror ju oxå på att dårlig kunskap om verktygens funktion och användandet av dem. Inte rida HANG and BANG helt enkelt. Men det var inte så många som kunde hjälpa en på den fronten- tills jag fann AR.

Synd med vi och dom känslan, men det är ju bara så det kanske är, inget att haka upp sig på tror jag. Hur det än är så är AR och Hemfling bara en liten liten del av hela riduniversumet- så det är ju inget hot precis gentemot sportdressyren. Själv var jag inte särskilt imponerad över den Kür jag såg från VM i Aachen.:smirk:

Nåja, det var väl bara ett par exempel på bra och dålig användning av olika hjälpmedel.

 

[lasseman]

Sv: Hjälpmedelstabu...?

Mycket kloka tankar.

Det här med ryttarens kompetens och erfarenhet är verkligen centralt!!!

 

[flashlight]

Sv: Hjälpmedelstabu...?

Precis, det är det som är så intressant. Att det inom den här sfären är OK att rida med skarpa stångbett och långa sporrar men inte en graman. Alla dessa hjälpmedel kan skapa oerhörda skador fel använda! Samtliga kan också göra nytta i rätt sammanhang. Därför är det av yttersta vikt att man frågar sig varför man använder än det ena, än det andra.

Det är lite samma sak som att helt plötsligt en mängd ryttare som hittills ridit på LC-nivå börjar öva på tramp. För att det är viktigare med bärkraft en skjutkraft... Likaså kan det vara OK att sätta på ett stångbett och att böja hästen sjuhelsike i halsen för att få igenom böjning. Men FY för roll-kur.

Jag har kommit dithän att jag har dåliga erfarenheter från både dressyrvärlden och AR-världen. VI och DOM-snacket eller sektkänslan (som jag VERKLIGEN håller med ovanstående inläggare finns) håller inte. Rötägg finns inom alla grenar, hjälpmedel av alla slag; stångbett, sporrar, gramaner, nosgrimmor osv, kan missbrukas.

Jag kan däremot i sammanhanget tycka att en remontgrimma är ganska harmlös i relation till ett skarpt stångbett. Det är det jag finner fascinerande att skriver man här att man rider på blank stång ifrågasätter ingen det men rider man med remontgrimma är det nästintill djurplågeri.

Åh, tack, du sätter ord på mina tankar.

Såg en bild på gnägg på en definitivt uppenbart nybörjare som satt på ett kallblod med STÅNG. Jag såg inte (men jag läste inte allt) att någon ifrågasatte detta. Istället var det en massa "ÅH vad han är duktig".

I mina ögon är det djurplågeri. Vanligt bett med remontnosgrimma hade varit betydligt skonsammare för hästen med den ryttaren på ryggen.

Ja, instämmer f ö i allt du skriver.

 

[Djurjouren]

Sv: Hjälpmedelstabu...?

Det är nog så att stångbettet ersätter rätt många av de hjälpmedlen du nämde.Dessutom så rids det ofta på stångbett i kombination med kapson (=nosgrimma).

 

[flashlight]

Sv: Hjälpmedelstabu...?

Det är nog så att stångbettet ersätter rätt många av de hjälpmedlen du nämde.Dessutom så rids det ofta på stångbett i kombination med kapson (=nosgrimma).

Men det är ju också en nosgrimma och inte särskilt löst sitter den heller