Hjälpa någon i en destruktiv relation?

[nagelbitarn]

Vill inte vara för detaljrik men jag har precis lärt känna en ny människa som lever i en farlig relation.

Personen har råkat lätta sitt hjärta för mig, jag tror hen blev lite chockad över sin egen öppenhet och nästan ångrade sig.
Så jag vill gå försiktigt fram men ändå få loss hen från dennes partner.

Partnern hotar och skriker, hen får inte göra något på fritiden. Hen har fått saker slängt mot sig och Partnern slår sönder föremål "istället för att slå dig".
Partnern har kontroll över min nya bekants sexualitet, hen får inte visa lust men ska finnas tillgänglig när partnern vill.

När partnern blivit dumpad så hotar och skriker partnern tills min bekant ger upp och tar tillbaka partnern.Min bekant sa att det känns tryggare att vara i relationen än att gå, då partnern upplevs som extra farlig som föredetta.

Vad börjar jag med?

Jag tänkte ge min bekant mitt nummer, adress och stående inbjudan att dra hit nästa gång det eskalerat.

Jag har sagt att hen lever under förhållanden som INGEN förtjänar- att hen absolut inte kan göra _något_ som rättfärdigar partnerns agerande. " partner vill ju inte bli så arg men partner kan inte hjälpa det när jag gör fel"....

Min bekant är så rädd och så fångad att jag bara vill slita loss hen och jaga iväg partnern med alla medel tillgängliga.


Så, vad göra??

 

[Raderad medlem 6459]

Jag tänkte ge min bekant mitt nummer, adress och stående inbjudan att dra hit nästa gång det eskalerat.

Det är en god idé! Och verkligen understryka att hen får komma hem till dig om det går utför, att hen ska ta sig lämna hemmet/platsen och ta sig därifrån. Att hen är välkommen och att du inte dömer.

Så, vad göra??

Jag hade försökt att visa att jag finns där, att jag lyssnar och att jag inte dömer hen. Till en början är det bra att inte vara för 'aggressiv' i sin kritik mot partnern, eftersom många går in i försvar då och inte vill diskutera det i framtiden. Jag tycker dock absolut att man ska vara tydlig på att man tycker att det partnern gör är fel och att hen, din bekant, inte har någon skuld i det.

020-50 50 50 är ett bra nummer att ge hen också, det är till Kvinnofridslinjen. Där kan hen vara helt anonym och få tala med någon om hur hen känner och vad som händer. Det kostar ingenting och syns inte på telefonräkningen. Ibland är det lättare att prata med någon man inte känner, som inte vet vem man är och som man kan prata helt öppet och fritt med.

 

[micaelathegreat]

För mig var det insikten att det faktiskt gick att lämna. Precis som för din bekanta så kändes det helt oöverstigligt att komma ur relationen. Jag tror att det du kan göra är att visa att det går att lämna och att din bekanta kommer att vara trygg. (Här förstår jag det som att du erbjuder din bekanta ett "skydd"? För det är i såna fall jättebra.)

 

[Mirre]

Har en i min närhet som lämnat en sådan relation. Det som hjälpte hen var att börja jobba igen efter att ha varit sjukskriven under lång tid (pga det partnern gjorde), att komma ifrån och träffa människor igen. Hen hade levt väldigt isolerat och inte haft kontakt med någon mer än partnern och dess anhöriga. Men att träffa sina kollegor osv igen gjorde att hen till slut bröt sig loss. Även där trodde hen att det inte gick att lämna, att det var kört och att ingen fanns kvar av vänner och familj.

 

[nagelbitarn]

För mig var det insikten att det faktiskt gick att lämna. Precis som för din bekanta så kändes det helt oöverstigligt att komma ur relationen. Jag tror att det du kan göra är att visa att det går att lämna och att din bekanta kommer att vara trygg. (Här förstår jag det som att du erbjuder din bekanta ett "skydd"? För det är i såna fall jättebra.)

Jag tror att det är just det som fick min bekant att berätta allt- jag berättade varför jag är ensam mamma och då nämnde jag att mitt ex inte varit en fin man mot mig eller vår son.
Tror att det var en tankeväckare- att jag kom därifrån ( samt att det faktiskt är jäkligt najs att slippa skiten ).

Ja jag syftar till att ha öppna dörrar, här finns plats.

 

[nagelbitarn]

Det är en god idé! Och verkligen understryka att hen får komma hem till dig om det går utför, att hen ska ta sig lämna hemmet/platsen och ta sig därifrån. Att hen är välkommen och att du inte dömer.


Jag hade försökt att visa att jag finns där, att jag lyssnar och att jag inte dömer hen. Till en början är det bra att inte vara för 'aggressiv' i sin kritik mot partnern, eftersom många går in i försvar då och inte vill diskutera det i framtiden. Jag tycker dock absolut att man ska vara tydlig på att man tycker att det partnern gör är fel och att hen, din bekant, inte har någon skuld i det.



020-50 50 50 är ett bra nummer att ge hen också, det är till Kvinnofridslinjen. Där kan hen vara helt anonym och få tala med någon om hur hen känner och vad som händer. Det kostar ingenting och syns inte på telefonräkningen. Ibland är det lättare att prata med någon man inte känner, som inte vet vem man är och som man kan prata helt öppet och fritt med.

Jag hoppas att jag får fram det på ett tydligt sätt.

Jag känner tyvärr inte personen ifråga utan det är en mer formell kontakt, det är bara jag som har den inverkan på folk. Man berättar allt för mig, troligtvis för att jag är öppen men saklig om det mesta kring mig.
Men jag vill ju göra rätt med den informationen jag fått, försöka etablera förtroende men ändå vara tydlig med att detta är en farlig relation för min bekant. En del saker fick mig att rysa.

Ska absolut ge nummer till stödlinjer!
Hur gör man det smidigt när man tror partnern har kontroll på telefon etc? Vill ju inte att min bekant råkar illa ut för att hen har sparat sådana nummer på telefonen.

 

[Raderad medlem 6459]

Hur gör man det smidigt när man tror partnern har kontroll på telefon etc? Vill ju inte att min bekant råkar illa ut för att hen har sparat sådana nummer på telefonen.

Det bästa är om hen kan lära sig numret utantill. Det är ju rätt lätt om man rabblar det. Sen efter att hen har ringt så bör hen radera numret i samtalslistan.

 

[nagelbitarn]

Det bästa är om hen kan lära sig numret utantill. Det är ju rätt lätt om man rabblar det. Sen efter att hen har ringt så bör hen radera numret i samtalslistan.

Bra idé.
Hoppas på tid att ordna kring detta redan imorgon.
Tur att jag inte är rädd för att framstå som en bulldozer- min bekant ska få veta att jag lyssnat och därmed inte tänker lämna hen i sticket. Här ska det ordnas!
Jag är ju van att hantera kriser i jobbet, allt från självmordsplaner till kritisk sjukdom så jag hoppas kunna nå fram på ett lagom, men bestämt och vänligt sätt.


Fy fan för vissa människor!

 

[MiaMia]

Tänk bara på att din bekanta kan behöva hantera nya tankar och låta allt sjunka in innan hon är redo att agera. Så du inte förväntar dig att saker ska hända fort bara för att du är klar att sätta igång hjälpandet. Var tydlig att erbjudandet inte bara är nu utan finns den dag det behövs.
Påminn hennes tankar om alternativen och hur det ser ut för någon utifrån. Men inte tjatigt eller pressande om vad hon borde göra. Jag tror det egna, välförankrade beslutet behövs för att sedan stå på sig och klara av att inte gå tillbaka när partnerns manipulationer kommer.

Fråga lokala kvinnojouren vad de har för råd om situationen och hur du bäst hjälper
Är det så illa att en tillflyktsort behöver kunna hållas hemlig för partnern?

En fin historia jag läste för länge sedan som fastnat hos mig:
Någon insåg vad som pågick på andra sidan lägenhetsväggen. Grannen började tejpa upp kvinnojourens lappar med telefonnummer i hissen. De revs ner väldigt snabbt. Grannen kopierade mer och såg till att nya lappar kom upp lika snabbt. Vecka efter vecka efter vecka efter vecka... Den som berättade var hon som efter ett halvår ringt det memorerade telefonnumret och sen kunde ta sig till en plats där hon fick hjälp.

Någon såg.
Någon brydde sig.
Det fanns en väg att använda.

 

[Lovisaleonora]

Kontakta en kvinnojour och få råd. Det här är ingen ofarlig situation.