Hjälpa anhörig

[Görel]

Nja?
Min man gör allt det där åt mig. Vet inte om det är för att han är närmast anhörig men det har alltid gått bra.
Annars går det bra att personen skriver ett medgivande att det är ok att någon annan representerar dem. Det har jag fått göra när jag haft personligt ombud som skött mina vårdkontakter.

Ett medgivande är jättebra!

 

[escodobe]

Min erfarenhet är att det brukar finnas all möjlig hjälp, tex kurator och psykolog kopplat till cancerkliniken.
Det kan kanske vara värt att undersöka.

 

[escodobe]

Kolla här
https://www.1177.se/Tema/Cancer/Hjalp-och-stod/Psykologiskt-stod/Samtalsstod/

 

[Alexandra_W]

Om hen är öppen att ta emot hjälp och ta till sig den finns en del att göra. Om hen inte vill så kan man inte göra ett dugg ens om detär misär och elände i princip. Tro mig, jag vet. Jag har stångat mig blodig i 20 år.

Så t ex om hen anser hemtjänsten är si och så eller inte vill ha hemtjänst mer. Så du kan informera t ex om möjligheten att byta utförare och/eller uppmuntra personen att fortsätta ha hemtjänst. Men du kan inte agera åt personen.

Jag var på nivån jag ringde upp sjukhuset, berättade hur läget var och att personen levde i misär. Jag tog tom bilder och skickade. Sjukhuset sa de absolut skulle göra en vårdplanering osv. Personen hade hamnat på sjukhus pga att hen inte tagit hand om sig själv.

Hen kom hem helt utan stöd. Eftersom hen sagt hen inte behövde hjälp, och målat upp en bild av daglig städning och fantastisk kosthållning t ex. Och då kunde sjukhuset inget göra. Trots historik, trots vetskap om att det inte var sant osv.

Så stötta, motivera, följa med till tex psykakut osv kan du göra. Men inte jättemycket mer tyvärr. Verkligen tyvärr, för de som inte riktigt själv förmår se sina behov men inte är i behov av tvångsvård och som inte har en anhörig som just kan vara med hela tiden - de faller rakt ner mellan stolarna.

 

[BernT]

Om hen är öppen att ta emot hjälp och ta till sig den finns en del att göra. Om hen inte vill så kan man inte göra ett dugg ens om detär misär och elände i princip. Tro mig, jag vet. Jag har stångat mig blodig i 20 år.

Så t ex om hen anser hemtjänsten är si och så eller inte vill ha hemtjänst mer. Så du kan informera t ex om möjligheten att byta utförare och/eller uppmuntra personen att fortsätta ha hemtjänst. Men du kan inte agera åt personen.

Jag var på nivån jag ringde upp sjukhuset, berättade hur läget var och att personen levde i misär. Jag tog tom bilder och skickade. Sjukhuset sa de absolut skulle göra en vårdplanering osv. Personen hade hamnat på sjukhus pga att hen inte tagit hand om sig själv.

Hen kom hem helt utan stöd. Eftersom hen sagt hen inte behövde hjälp, och målat upp en bild av daglig städning och fantastisk kosthållning t ex. Och då kunde sjukhuset inget göra. Trots historik, trots vetskap om att det inte var sant osv.

Så stötta, motivera, följa med till tex psykakut osv kan du göra. Men inte jättemycket mer tyvärr. Verkligen tyvärr, för de som inte riktigt själv förmår se sina behov men inte är i behov av tvångsvård och som inte har en anhörig som just kan vara med hela tiden - de faller rakt ner mellan stolarna.

Hen vill ha hemtjänst. Men tycker att de suger typ. Jag var där idag och kan ärligt säga att hemtjänsten verkade jättebra. Den anhörige däremot var sur, otrevlig och vresig mot personalen, jag skämdes.

Hen vill ha psykologhjälp men är lite rädd för att själv söka hjälp. Hen vill att ”någon annan” presenterar en lösning och typ pekar hit går du, får hjälp med detta vilket ger det här resultatet. Och jag vet inte riktigt vart jag ska putta iväg hen till.

Hen kommer inte ut ur sin lgh, hen känner sig hindrad av sina sjukdomar som resulterar i läckage av stomier. Så det känns som en ond cirkel. Hen vågar inte gå ut vilket ger isolering vilket ger dåligt mående.

 

[Alexandra_W]

Hen vill ha hemtjänst. Men tycker att de suger typ. Jag var där idag och kan ärligt säga att hemtjänsten verkade jättebra. Den anhörige däremot var sur, otrevlig och vresig mot personalen, jag skämdes.

Hen vill ha psykologhjälp men är lite rädd för att själv söka hjälp. Hen vill att ”någon annan” presenterar en lösning och typ pekar hit går du, får hjälp med detta vilket ger det här resultatet. Och jag vet inte riktigt vart jag ska putta iväg hen till.

Hen kommer inte ut ur sin lgh, hen känner sig hindrad av sina sjukdomar som resulterar i läckage av stomier. Så det känns som en ond cirkel. Hen vågar inte gå ut vilket ger isolering vilket ger dåligt mående.

Jättesvårt läge då det krävs ganska mycket självgående av den i behov av hjälp. Och det färdiga lösningspaketet där ju inte riktigt finns ang psykiskt mående. Isoleringen så en stomisköterska/vad de heter kan hjälpa till med tips, råd samt prova ut andra plattor/påsar som fungerar bättre med mindre läckage. Men då måste ju hem vara beredd att dels berätta vad problemet är samt prova andra plattor/påsar tills man hittar en lösning som fungerar bättre (kan ta ett antal försök) Inom hemtjänst ryms även sociala insatser men hem låter kanske inte så pigg på det med tanke på synen på personalen? Men ledsagare osv finns ju med. Det finns dock ingen som "tvingar" med någon ut utan viljan att t ex komma över rädslan, ta sig ut osv måste finnas. Då kan stöd och sällskap erbjudas.

Jag ska vara lite radikal nu. Men ibland måste man SLUTA hjälpa för personen själv ska faktiskt ta steget till professionell hjälp. Suicidhotar personen så meddelar man vården det (polisen om akut hot). Ibland är det enda vägen att gå. Så länge man ger "hålla näsan över ytan" hjälp och lyssnar och stöttar kan personen fastna i att annan (anhörig t ex) ska lösa, att allt som erbjuds är fel/otillräckligt/onödigt etc. Men tar man bort näsan över ytan stödet så kan insikten komma att personen själv måste medverka mer till förändring. Om det skulle fungera för personen du nämner kan ju ingen så utifrån avgöra dock.

 

[Alexandra_W]

Min autocorrect tycker tydligen hem låter bättre än hen. Suck...

 

[Kattennizze]

Nej jag har inte skrivit någon fullmakt, bara försäkringskassan som har en. Det är bara för anhörig att förklara läget och då har iallafall mina anhöriga kunnat boka tider åt mig.

Och inom LPT får verkligen inte vården kontakta eller prata med någon anhörig om man själv inte vill det. Det tar inte ifrån en all rätt att besluta om saker och ting.

Jo måste bara ge en sakupplysning, man får definitivt kontakta anhöriga om man har ett LPT, oftast är ju inte patienten ens kanske kontaktbar. Det kan ju handla om rätt behandling mm.

 

[Modest]

Hen vill ha hemtjänst. Men tycker att de suger typ. Jag var där idag och kan ärligt säga att hemtjänsten verkade jättebra. Den anhörige däremot var sur, otrevlig och vresig mot personalen, jag skämdes.

Hen vill ha psykologhjälp men är lite rädd för att själv söka hjälp. Hen vill att ”någon annan” presenterar en lösning och typ pekar hit går du, får hjälp med detta vilket ger det här resultatet. Och jag vet inte riktigt vart jag ska putta iväg hen till.

Hen kommer inte ut ur sin lgh, hen känner sig hindrad av sina sjukdomar som resulterar i läckage av stomier. Så det känns som en ond cirkel. Hen vågar inte gå ut vilket ger isolering vilket ger dåligt mående.

Jag förstår att det är en knivig sits.

På lång sikt låter det ju som att den kirurgiska/onkologiska avdelning som din anhörig är kopplad till är bästa instans, om problematiken är så pass kopplad till sjukdomen och begränsningarna den medför. De brukar ha psykologer eller dylikt kopplade till sig. På kort sikt är det ju psykakuten om det är fara för hens liv pga suicidrisk.

Oavsett så kan man väl säga att även om man får iväg personen till vården så blir den sällan särskilt bra om personen inte är intresserad eller motiverad egentligen, utan bara söker pga att anhörig vill det.

 

[Grazing]

Jo måste bara ge en sakupplysning, man får definitivt kontakta anhöriga om man har ett LPT, oftast är ju inte patienten ens kanske kontaktbar. Det kan ju handla om rätt behandling mm.

Nej, det får man definitivt inte. Absolut inte. Har varit med om det om många gånger och även om jag varit borta i flera dagar har inte dom anhöriga någonting med vart jag är eller vad jag gör där.

Om dom anhöriga gör en efterlysning om försvunnen person så kan polisen säga att den är på sjukhuset men det är allt dom får veta.

Vården har aldrig någonting med anhöriga att göra om man inte vill det, oavsett lpt eller ej.