Hjälpa anhörig

[BernT]

Vad gör man när en anhörig inte mår bra? Har en anhörig som är äldre (pensionär) och sjuk i cancer. Det ser dock relativt ”bra” ut och hen är inte dödligt sjuk. Men hen mår inte bra, hen är ledsen och deppig och känner sig väl ja bortglömd.

Hen ringde mig idag och var så ledsen. Jag har fått släppa allt och ställa in jobb osv och åker imorgon bitti. Det är långt mellan mig och hen, så jag blir borta i flera dagar från min sambo och vår dotter. Det är vad det är, men det är därför jag inte kan hälsa på mer än då och då, varje besök är liksom minst 3 dagar.

Men vad kan jag göra? Handla och hjälpa till med praktiska saker, absolut. Men sen då? Hen behöver tex psykologstöd, och inte stå i kö utan NU, det är akut. Kan jag boka tid på vårdcentralen? Eller måste hen själv? Hen har hemtjänst men avskyr det. Det är fel på allt, de kan ingenting, de är elaka, de är dumma osv. Kanske är det så, kanske är hen bara tjurig men det funkar inte. Vad gör man då?

Hen mår såpass dåligt att hen är ganska instabil och svajig i humör och pratar mycket om att hen vill dö osv.

 

[Görel]

Tyvärr är det så att det är den hjälpsökande som själv måste boka tid inom vården. Lagstiftarna utgår från att alla myndiga är fullt kapabla människor att välja den vård som är bäst för dem och ansöka om den.

 

[BernT]

Tyvärr är det så att det är den hjälpsökande som själv måste boka tid inom vården. Lagstiftarna utgår från att alla myndiga är fullt kapabla människor att välja den vård som är bäst för dem och ansöka om den.

Okej Aja hen gör det imorgon för jag kommer beordra det. Jag kommer såklart följa med. Men sen då? Hur får hen den hjälp som behövs? Hen är livrädd för att ta psykolog-hjälp för ”då hamnar man på hispan och kommer aldrig ut” ... jag har sagt att det är fullt normalt att ta hjälp i hens situation. Bara att acceptera sitt eget åldrande behövs det hjälp med. Plus allt annat hen mår dåligt över såklart.

 

[Görel]

Okej Aja hen gör det imorgon för jag kommer beordra det. Jag kommer såklart följa med. Men sen då? Hur får hen den hjälp som behövs? Hen är livrädd för att ta psykolog-hjälp för ”då hamnar man på hispan och kommer aldrig ut” ... jag har sagt att det är fullt normalt att ta hjälp i hens situation. Bara att acceptera sitt eget åldrande behövs det hjälp med. Plus allt annat hen mår dåligt över såklart.

Man kan inte tvinga på en vuxen anhörig psykologhjälp. Vet av egen erfarenhet. Det du kan göra är att försöka motivera till kontakten.
Det är personen själv som måste avgöra vilken hjälp den behöver och därefter ansöka om det.

 

[mandalaki]

Du kan väl inte ”beordra” någon som visar tydliga tecken på depression? Med två föräldrar som hade en lång och snårig väg genom sjukhus-hemtjänst-korttidsboende-äldreboende mot graven kan jag försäkra dig: det går inte.

 

[vallhund]

Här kan man läsa sig till en hel del.
https://www.1177.se/Stockholm/Tema/Cancer/Under-och-efter-behandling/
Vanligt är väl att onkologavdelningar/mottagningarna har kuratorer o specialistutbildade sjuksköterskor som är vana att möta patienter med nyupptäckt cancer.

 

[BernT]

Du kan väl inte ”beordra” någon som visar tydliga tecken på depression? Med två föräldrar som hade en lång och snårig väg genom sjukhus-hemtjänst-korttidsboende-äldreboende mot graven kan jag försäkra dig: det går inte.

Men suck. Alltså hen vill ju ha hjälp. Men behöver stöttning på vägen dit, att någon pekar med hela handen. Sen kan du säga vad du vill att det funkar eller inte men du känner ju inte den här personen öht.

 

[mandalaki]

Så stönigt ... men lycka till!

 

[Grazing]

Tyvärr är det så att det är den hjälpsökande som själv måste boka tid inom vården. Lagstiftarna utgår från att alla myndiga är fullt kapabla människor att välja den vård som är bäst för dem och ansöka om den.

Så är det inte alls, jag har många som ringt och bokat tider åt mig. Har inte varit på ett enda ställe faktiskt som inte någon anhörig har kunnat boka tid hos åt mig. Även utan fullmakt.

 

[Görel]

Så är det inte alls, jag har många som ringt och bokat tider åt mig.

Då har du kanske skrivit en fullmakt åt någon, eller så har vården gjort fel som tagit emot dig utan egen ansökan. Alternativt har du blivit LPT-ad och därmed ifråntagen din rätt att besluta om dig själv.

 

[Grazing]

Då har du kanske skrivit en fullmakt åt någon, eller så har vården gjort fel som tagit emot dig utan egen ansökan. Alternativt har du blivit LPT-ad och därmed ifråntagen din rätt att besluta om dig själv.

Nej jag har inte skrivit någon fullmakt, bara försäkringskassan som har en. Det är bara för anhörig att förklara läget och då har iallafall mina anhöriga kunnat boka tider åt mig.

Och inom LPT får verkligen inte vården kontakta eller prata med någon anhörig om man själv inte vill det. Det tar inte ifrån en all rätt att besluta om saker och ting.

 

[Görel]

Nej jag har inte skrivit någon fullmakt, bara försäkringskassan som har en. Det är bara för anhörig att förklara läget och då har iallafall mina anhöriga kunnat boka tider åt mig.

Och inom LPT får verkligen inte vården kontakta eller prata med någon anhörig om man själv inte vill det. Det tar inte ifrån en all rätt att besluta om saker och ting.

Det har man inte kunnat göra på vare sig något ställe jag jobbat på eller varit i kontakt med som anhörig.

 

[Grazing]

Det har man inte kunnat göra på vare sig något ställe jag jobbat på eller varit i kontakt med som anhörig.

Då gör dom uppenbarligen ofta undantag isåfall när dom förstår situationen. Allt är inte svart eller vitt, dom är väldigt väl medvetna på dom flesta ställen att vissa har otroligt svårt för att prata eller boka tider. Iallafall har jag inte träffat på någon inom vården när det gäller tidsbokning osv att någon har sagt att jag måste ringa själv.

Så om man vill hjälpa någon att boka en tid så är det bara att ringa och förklara, vill dom inte det så lär man märka det. Jag har aldrig upplevt något sådant problem. Och nej, jag skriver inte på några fullmakter utan att veta om det.

Det skadar aldrig att försöka hjälpa någon att ta sig till vården. Det är bara att testa alla grejer som går och stoppar det nånstans så märker man det.

 

[BornAgain]

Det finns grader och grader mellan att vänligt föreslå och beordra. Finns en kurator så prata med hen om din oro. Hen kan hjälpa till att nudga i rätt riktning och kanske tipsa om vilken vård som är aktuell - det är lättare att hjälpa om man själv vet vart man ska vända sig. Redan här är man egentligen över gränsen på vad man får göra mot/med en myndigperson.

Man kan sitta bredvid och vara med och ringa. När jag har ringt åt andra har det varit lite grumsande från vården till vi slår på högtalartelefonen och de inser att "patienten" sitter bredvid.

 

[Görel]

Då gör dom undantag isåfall när dom förstår situationen. Allt är inte svart eller vitt, dom är väldigt väl medvetna på dom flesta ställen att vissa har otroligt svårt för att prata eller boka tider. Iallafall har jag inte träffat någon inom vården när det gäller tidsbokning osv att någon har sagt att jag måste ringa själv.

Så om man vill hjälpa någon att boka en tid så är det bara att ringa och förklara, vill dom inte det så lär man märka det. Jag har aldrig upplevt något sådant problem. Och nej, jag skriver inte på några fullmakter utan att veta om det.

Vi kontaktas dagligen av anhöriga som vill ansöka om stöd och vi har inget stöd i lagstiftningen att ta emot sådana ansökningar. Lägger till att vi kan skicka en tid till personen i fråga men vi kan inte ta emot beställningar på vilket stöd som ska ges.

 

[mandalaki]

Det har man inte kunnat göra på vare sig något ställe jag jobbat på eller varit i kontakt med som anhörig.

Vi kunde boka, men grejen är ju att om den man bokar åt inte vill komma så blir det inget. Där har man ju inga tvångsmedel att ta till som anhörig.

(Min mamma avbokade själv en del av sin demensutredning, hon tyckte inte att hon behövde nån )

 

[Vogue]

Vad gör man när en anhörig inte mår bra? Har en anhörig som är äldre (pensionär) och sjuk i cancer. Det ser dock relativt ”bra” ut och hen är inte dödligt sjuk. Men hen mår inte bra, hen är ledsen och deppig och känner sig väl ja bortglömd.

Hen ringde mig idag och var så ledsen. Jag har fått släppa allt och ställa in jobb osv och åker imorgon bitti. Det är långt mellan mig och hen, så jag blir borta i flera dagar från min sambo och vår dotter. Det är vad det är, men det är därför jag inte kan hälsa på mer än då och då, varje besök är liksom minst 3 dagar.

Men vad kan jag göra? Handla och hjälpa till med praktiska saker, absolut. Men sen då? Hen behöver tex psykologstöd, och inte stå i kö utan NU, det är akut. Kan jag boka tid på vårdcentralen? Eller måste hen själv? Hen har hemtjänst men avskyr det. Det är fel på allt, de kan ingenting, de är elaka, de är dumma osv. Kanske är det så, kanske är hen bara tjurig men det funkar inte. Vad gör man då?

Hen mår såpass dåligt att hen är ganska instabil och svajig i humör och pratar mycket om att hen vill dö osv.

Du kan ju stötta personen genom att följa med till psykakuten? Vi har haft patienter inom äldrepsykiatrin som fått stöttning genom olika behandlingar just pga att man lever ensam och berövar struktur och stöd med det vardagliga just där och då.
De är alltså patienter men vi är ju väl införstådda med varför dom är hos oss och det blir ju mer inriktat på service/stöd än vård då.

 

[Amha]

När jag blev sjuk för ett par år sedan och neuroonkolog var min kontakt var bland det första hon gjorde att ordna en tid hos deras kurator som är bra på att hantera området. Hon vet vad allt är så man inte behöver förklara, ingår i teamet som är runt patienter osv. Kolla om de kanske har en sådan på din anhörigas sjukhus?

 

[Görel]

Vi kunde boka, men grejen är ju att om den man bokar åt inte vill komma så blir det inget. Där har man ju inga tvångsmedel att ta till som anhörig.

(Min mamma avbokade själv en del av sin demensutredning, hon tyckte inte att hon behövde nån )

Det kan ju vi också till vissa saker, men vi har inga tvångsmedel att tillgå om den vuxne inte vill ha det.

 

[Fossing]

Tyvärr är det så att det är den hjälpsökande som själv måste boka tid inom vården. Lagstiftarna utgår från att alla myndiga är fullt kapabla människor att välja den vård som är bäst för dem och ansöka om den.

Nja?
Min man gör allt det där åt mig. Vet inte om det är för att han är närmast anhörig men det har alltid gått bra.
Annars går det bra att personen skriver ett medgivande att det är ok att någon annan representerar dem. Det har jag fått göra när jag haft personligt ombud som skött mina vårdkontakter.