Jag har en islänningarna som är är 15 år gammal och har i 4 år bara ridit lite i bland han har blivit ordentligt genomgången och han är triangelmärkt.han är verkligen min själsfrände och det gör att jag är orolig att jag inte ser att han lider för att jag älskar han otroligt mycket.nu rida han av barnen som väger 30 kg och han är ju så otroligt snäll för barnen att rida,han rida också av en tjej på 50 kg i bland.han har eksem vilket gör att han lider extra mycket just nu.när en vuxen rider honom så vill han de flesta dagar gå fort och absolut inte gå hemåt,de dagar han inte vill gå behöver han inte.jag har inga krav på honom alls i ridningen,vill han skritta får han det.funderar också på om han kan ha fått spatt med han var varm i hasen i går,men inte halt.men han har ju pålagningar fram och ryggbesvär,samt kronisk brokig.men han har inte hostat på flera månader och han tycker ju det är kul att komma ut.ser samtidigt att han är ske i höften och inte alltid så glad.har nån tips på hur jag ska se på det ur hans synvinkel och inte mitt hjärta..